Enligt Bo Carlsson och Rolf Henriksson fick Erik Dahméns avhandling ett entu- siastiskt mottagande i pressen. ”Ingen annan svensk avhandling i ekonomi tycks ha tilldragit sig så mycket allmänt intresse som det som bestods Dahméns arbete.”58 Exakt var detta stora intresse i pressen tog sig uttryck är emellertid
oklart, bortsett från att avhandlingen ägnades en tvåspaltare i Svenska Dag bladet en vecka före disputationen.59 Att avhandlingen väckte betydande uppmärk-
samhet bland ekonomer och ekonomihistoriker av facket är däremot oomtvistligt och redovisas i den av Carlsson och Henriksson redigerade volymen om Dahmén från 1991.
Först ut att recensera avhandlingen var Arthur Montgomery, professor i national- ekonomi med ekonomisk och social historia vid Handelshögskolan i Stockholm. Han tog i Ekonomisk Revy sin utgångspunkt i de farhågor som framförts av bland annat Ruben Rausing och Harald Nordenson om en avmattning i det privata nyföretagandet under 1930-talet. De farhågorna bestyrktes av Dahméns avhand- ling vad gällde större företag men samtidigt hade det förekommit en avsevärd nybildning av mindre företag, som startats enligt levebrödsprincipen och som kunde ses som en demokratisering av företagarverksamheten till följd av ökad utbildning och klassutjämning. Trots dessa positiva tendenser dominerade hos Montgomery oron över ”hur vi i längden skulle kunna undvara den hälsosamma och stimulerande konkurrens, som nybildning av företag i större format innebär”.60 Han berörde inte med ett ord Dahméns begreppsapparat men var
imponerad av det statistiska materialet och tillade: ”Han har härvid kunnat utnyttja de möjligheter Industriens Utredningsinstitut erbjuder, och institutet har härmed ånyo gjort den ekonomiska forskningen en stor tjänst.”61
Erik Lundbergs recension inflöt i första numret av Ekonomisk Tidskrift 1951. Han konstaterade inledningsvis att avhandlingen innehöll ofantligt mycket – ny empiri, ny teori, nya aspekter på gamla problem. Ett längre citat är befogat efter- som det ger en bra bild av Dahméns verk:
Huvudsyftet med avhandlingen är att belysa och förklara omvandlingsprocessen inom svensk industri. Det gäller att tränga bakom konjunkturforskningens totalkategorier för investering, sparande, konsumtionsutgifter och ge liv och konkretion åt expan- sionsprocessen genom att studera hur initiativen kom till och genomfördes, hur nya
58 Carlsson och Henriksson (1991, s. 73).
59 Svenska Dagbladet (1950a). Svenska Dagbladet (1950b) redogjorde för tio disputationer som ägt rum i fyra städer på samma dag. Dahméns disputation omnämndes mycket kort under hänvisning till artikeln (Svenska
Dagbladet 1950a) veckan dessförinnan.
60 Montgomery (1950, s. 329). 61 Ibid., s. 326.
metoder och nya varor trängde ut gamla, hur nya företag föddes och gamla dog, hur överhuvudtaget den dynamiska utvecklingen bestod i en ständig strid mellan nytt och gammalt […] Dahméns undersökningsmetoder innebära i själva verket en utmaning riktad mot den keynesianska teoritypen vare sig denna arbetar med rent teoretiska modeller eller bygges ut till ekonometriska tillämpningar. Totalkatego- rierna dölja de omvandlingsprocesser inom olika delar av näringslivet, som enligt Dahmén utgöra drivkrafterna för den ekonomiska utvecklingen och som inte kunna förutsättas som givna. Samtidigt utgör föreliggande arbete också en utmaning riktad mot den ekonomiska historieforskningens metoder. Dahmén är ytterst angelägen om att med allt sitt material inte fastna i ren empiri med beskrivning av den ekono- miska utvecklingen. Det är fråga om kausalanalys byggd på explicita teoretiska frå- geställningar – men i stor utsträckning med en annan begreppsapparat och andra frågor än dem, som konjunktur- eller expansionsteorien arbetar med […] I sista hand bör man enligt Dahmén söka nå fram till en systematisk samordning, en syn- tes mellan konjunkturforskningen (i vidaste mening som teori för den ekonomiska utvecklingen) och den ekonomiska historieforskningen.62
Det föreföll emellertid Lundberg som om Dahmén överväldigats av sitt material, sina nya aspekter och framför allt sin teoretiska apparat. ”Karakteristiskt för arbe- tet är i själva verket en stark benägenhet till generella och svepande omdömen om olika epoker och om de karakteristiska dragen för olika industrigrenars utveck- ling.” Dahmén hade rent av gått in ”i en skog med ’lösa och farliga’ begrepp”.63
Lundberg reagerade särskilt mot de bestämda omdömena om den roll marknads- utvidgning och marknadssugning spelat för utvecklingen inom olika industri- grenar och mot karakteristikerna av 1920- respektive 1930-talet. ”Dahméns ten- dens till alltför kategoriska teser … kan väl något skämtsamt betecknas som utslag av ’begreppssugning’.”64 Lundbergs slutomdöme var emellertid mycket gott:
En pionjärinsats, som denna avhandling utan tvivel representerar, får av naturliga skäl en viss entusiastisk ensidighet såsom nyttig och stimulerande reaktion mot tidigare försummelser inom konjunktur- och historieforskningen. Det råder intet tvivel om att här föreliggande forskningsresultat för lång tid framöver komma att utgöra en ny och fruktbar grund för såväl ytterligare empiriska undersökningar av omvandlingsprocessen som för nytänkande i fråga om sammanhangen och driv- krafterna under ekonomisk expansion […] Vi ha fått en bild av företagsbild- ningen och företagsdöden under mellankrigsperioden, som vi tidigare fullständigt saknat.65
62 Lundberg (1951, s. 66–67). 63 Ibid., s. 67.
64 Ibid., s. 69. 65 Ibid., s. 71.
I februari 1951 diskuterades Dahméns avhandling i Nationalekonomiska klub- ben.66 Diskussionen, som varade i tre timmar, inleddes av ekonomihistorikern
Kurt Samuelsson som menade att avhandlingen var alltför beroende av Schum- peters och Åkermans idéer och att ”de så kallade innovationerna” hade blivit föremål för en begreppsapparat som var ägnad att förvirra såväl läsarna som för- fattaren.67 Ernst Söderlund, ekonomihistoriker och professor vid Stockholms
Högskola, ansåg däremot att Dahméns metod var utmärkt och underströk beho- vet av att utgå från teoretiska premisser. Erik Lundberg sade sig vara såväl förtrol- lad av som förvånad över vissa inslag i Dahméns bok. Framför allt hade han (lik- som i sin recension) svårt att förstå distinktionen mellan marknadssugning och marknadsutvidgning under 1920- respektive 1930-talet. Båda mekanismerna var igång hela tiden och karakteristiken av årtiondena hade därför fått en alltför kate- gorisk utformning. Han fann vidare den stora nybildningen av företag åren 1932–34 särskilt intressant men tyckte inte att Dahmén hade tagit tillräcklig hän- syn till betydelsen av kronans depreciering 1931 för denna nybildning. Johan Åkerman ville i sitt inlägg bidra med en nyckel till förståelse av Dahméns metod. Nyckeln låg i att begreppet felinvestering från första början varit Dahméns utgångspunkt och lett fram till begreppet utvecklingsblock, vilket var Dahméns största uppfinning. Enligt Åkerman borde man vara tacksam mot Dahmén eftersom denne genomfört en undersökning av ett så stort material så noggrant och gjort det möjligt att relatera strukturella och konjunkturella förändringar till varandra.
Mot slutet av diskussionen vände sig Dahmén till ekonomihistorikerna och efterlyste deras syn på begreppsapparaten. Kurt Samuelsson ville se så lite av den varan som möjligt. Eli Heckscher förklarade att det inte fanns något i avhand- lingen som inte redan var representerat i den ekonomisk-historiska forskningen. Han tyckte att det var fel att som Dahmén skilja på konjunkturforskning, ekono- metri och ekonomisk historia. Dahmén svarade att hans analys inte avvek särskilt mycket från den ekonomisk-historiska men tog avstamp i vissa specifika begrepp och att hans tänkande därför var mer deduktivt. Heckscher menade att ekono- mernas konjunkturforskning var alltför kortsiktig och bortsåg från att ekonomi innebär abstraktion från en samhällelig kontext. Dahmén svarade att Heckschers karakteristik av ekonomer var orättvis, att ekonomer visst hade analyserat långa förlopp och tagit hänsyn till teknisk, politisk, ekonomisk och social interdepen- dens. Heckscher ville veta vilka ekonomer det i så fall handlade om och Dahméns svar var förutsägbart: Veblen och Åkerman, varpå Heckscher replikerade att Åker-
66 En översikt av klubbens aktiviteter finns i Henriksson (1987). Här använder vi oss av Carlssons och Henriks- sons (1991) engelska översättning av diskussionen om Dahmén som hade protokollförts av Åke Elmér. 67 Carlsson och Henriksson (1991, s. 77–78).
man var konjunkturcykelteoretiker och Veblen sociolog. Lundberg intervenerade i meningsbytet med att konstatera att alla ägnade sig åt långa perspektiv. Skill- naden var bara att ekonomerna ägnade sig åt nyare och Heckscher åt äldre tider. Heckschers slutreplik gick ut på att konjunkturforskningen ägnar sig åt uppre- pade sekvenser medan historien är ”einmalig”.68