Jonas Nordenson skrev mycket lite under sina år på Industriens Utredningsinsti- tut. Han deltog tillsamman med fem andra ekonomer i arbetet med debattboken
Konkurrens eller samverkan, som publicerades av SNS 1951, men inte med något
104 Ibid.
105 Intervju med Lars Nabseth, 18 december 2017.
106 Intervju med Göran Albinsson Bruhner, 8 december 2017. 107 Ersman (1991, s. 312).
108 Unger (1964, s. 196).
109 Intervju med Göran Albinsson Bruhner, 8 december 2017. 110 Ersman (1991, s. 312).
eget kapitel.111 Därutöver skrev han bara ett bokkapitel och två artiklar – en om
de svenska tullarna och en om kapitalbildningen och dess roll för välståndet under efterkrigstiden.
Bokkapitlet, där Nordenson kunde luta sig mot Erik Höök som medförfat- tare, har redan behandlats. Den första artikeln, publicerad i Svensk Sparbankstid
skrift 1952, behandlade det svenska tullsystemet.112 Det är en märklig artikel.
Nordenson har lite svårt att riktigt bestämma sig för vad han tycker om tullar. Han börjar med att konstatera att, med undantag för jordbruket, hade tullar i stort sett avförts från den ekonomiska debatten i Sverige. Industrin hade arbetat under gynnsamma förhållanden och tullskydd hade varit överflödigt. Under 1952 hade emellertid det internationella konkurrenstrycket hårdnat, och frågan hade kommit i ett annat läge. ”I detta läge framstår det effektiva tullskydd, som bere- des svensk industri, som efter internationella förhållanden mycket lågt”, konsta- terar Nordenson.113 Detta hade lett till att Kungl. Maj:t hade tillkallat en kom-
mitté som skulle utarbeta ett förslag till en ny tulltaxa, som skulle ersätta den från 1911.
Nordensons utgångspunkt för den fortsatta diskussionen är att de flesta svenskar troligen accepterade frihandelsargumentet, eftersom en fri handel ger det bästa ekonomiska resultatet för världsekonomin som helhet, men, framhåller han:
Erkännandet av denna sats, som för övrigt är härledd ur ganska speciella och icke alldeles realistiska förutsättningar, innebär icke nödvändigtvis att enskilda länder eller befolkningsgrupper ha ett rationellt intresse i upprätthållande av friast möj- liga varuutbyte med andra länder. Det är nämligen fullt möjligt att de vinster som vissa länder och befolkningsgrupper inhösta vid en övergång från mera protektio- nistiska alternativ till en fri internationell handel delvis ske på andra länders och gruppers bekostnad.114
Nordenson menar att det inte går att falla tillbaka på ”enkla allmängiltiga satser” när man ska diskutera vilket handelspolitiskt alternativ som är bäst för ett enskilt land. ”Generellt kan blott visas, att det är fördelaktigare för ett land ur ekonomisk synpunkt att ha någon utrikeshandel än ingen alls”, skriver han.115 Men detta
innebär inte att frånvaro av alla handelspolitiska restriktioner är optimalt. Reso- nemanget är oklart. Å ena sidan verkar Nordenson acceptera det klassiska ricar-
111 Brems m.fl. (1951). Boken diskuteras i kapitel 6, som ägnas åt Jan Wallander. 112 Nordenson (1952a).
113 Ibid., s. 353. 114 Ibid., s. 354. 115 Ibid.
dianska argumentet för frihandel: ett land kan konsumera mer om det handlar än det kan göra under autarki. Handeln framtvingar en specialisering på de produk- ter landet kan producera relativt sett billigt och de produkter landet producerar relativt dyrt kommer att importeras. Å andra sidan verkar han hävda att frihan- deln inte får drivas för långt – ett konstigt ”lagomargument”. Vad Ricardo visade var att handel är bättre än autarki, och mutatis mutandis, också bättre än tullskydd, inte att det finns en viss, optimal, nivå på handeln. Nordensons argumentering är på kollisionskurs, inte bara med Ricardo, utan även med Eli Heckscher och Bertil Ohlin: ”De allmänna olikheterna mellan länder i naturliga och tekniska förutsättningar ta sig uttryck i olika levnadsstandardsnivåer men äro icke avgö- rande för omfattningen av varuutbytet.”116 Argumenteringen är konstig. Ricardo
härledde handeln ur skillnader i tekniska förutsättningar och själva grunden för Heckscher-Ohlinteoremet är skillnaden i faktorutrustning länder emellan.
Alltnog, Nordenson hävdar att det inte ”föreligger någon speciell sannolikhet för att frånvaro av alla restriktiva åtgärder på ett lands utrikeshandel är det sam- hällsekonomiskt sett optimala alternativet”,117 och övergår därefter till att gå ige-
nom ett antal situationer där, enligt hans uppfattning, protektionism möjligen kan vara att föredra framför frihandel. Han börjar med ett klassiskt argument, Friedrich Lists motivering för ”uppfostringstullar”.118 Ett land kan ha industri-
grenar som är outvecklade, som just har satts igång, och som producerar till kost- nader över dem som råder på världsmarknaden. Detta beror emellertid enbart på bristande erfarenhet. Efterhand som dessa grenar producerar mer pressar de också ner sina kostnader, vad som i en senare tids terminologi skulle benämnas learning
by doing. Under den tid det tar att reducera kostnaderna är, enligt Lists sätt att se,
tullar motiverade, eftersom de hindrar verksamheten att slås ut av övermäktiga konkurrenter på världsmarknaden. När kostnaderna pressats till världsmarknads- nivå kan tullarna slopas. De en gång späda industrierna har vuxit upp och blivit konkurrenskraftiga.
Så långt List. Nordensons argument för uppfostringstullar löper längs delvis andra banor, närmast externa effekter:
Uppkomsten av industriell produktion på vissa områden skapar sålunda en gynn- sam miljö för en fortsatt industrialiseringsprocess i andra områden. Detta tar sig t.ex. uttryck i framväxten av en arbetarstam med industriella erfarenheter, som kan utgöra basen för fortsatt industriell expansion.119
116 Ibid., s. 355. 117 Ibid., s. 354. 118 List (1888).
Pionjärindustrierna bidrar till att utveckla kreditväsendet, transportväsendet och forsknings- och utvecklingsverksamheten.
Nordenson medger emellertid också att uppfostringstullar kan motiveras även av kostnadssänkningar över tiden i en given industri och att det är just detta, och inga resonemang om allmän protektionism, som i utvecklade, industrialiserade län- der kan motivera uppfostringstullar på speciella områden. ”Det är … uppenbart att de principer för tullpolitiken, som äro rimliga när tullarnas syfte är att ge skydd för en allmän industrialiseringsprocess, ej kunna tillämpas på dagens Sverige.”120 Tullar
var bara tillämpliga på till exempel vissa grenar av den kemiska industrin.
Ett annat argument för tullar som Nordenson för fram är att de kan förbättra ett lands terms of trade genom att framtvinga en reduktion av priserna på impor- terade varor. Argumentet är emellertid tillämpligt endast på ”stora” länder, dvs. länder med så stor andel av världshandeln att förändringar i deras utrikeshandel påverkar de internationella priserna. I sådana fall kan man härleda en tullsats som maximerar välfärden för det land som inför den: den optimala tullen. Som Nordenson själv medger är dock Sverige i handelssammanhang att betrakta som ett ”litet” land, som får ta världsmarknadspriserna som givna. Härtill kommer risken för vedergällningstullar från andra länder. Möjligen kan tullar, eller hot om tullar, användas i förhandlingssyfte, för att få andra länder att minska sina tullar på svenska exportvaror.
Tullar ändrar inkomstfördelningen i ett land. När arbetskraft är en knapp fak- tor kan de öka reallönen i förhållande till andra faktorinkomster. Som Nordenson påpekar, hade i USA de förhållandevis höga importtullarna försvarats med just detta argument, men han underkänner motiveringen:
Emellertid kan detta tullargument icke ens från löntagarnas sida anses fullt bär- kraftigt, ty en hög grad av protektionism kommer sannolikt i icke ringa grad minska effektiviteten i näringslivet och därmed ge en långsammare national- inkomstutveckling. Även om löneandelen kan ökas, komma därför även löntagar- grupperna att på längre sikt skadas av att hela kakan som skall delas blir mindre.121
Ett med fördelningsargumentet besläktat argument är att tullar skulle kunna öka sysselsättningsgraden i samhället, inte minst när en konjunkturnedgång i utlan- det minskar exporten och sysselsättningen i hemlandet. Tullar skulle då kunna ge en impuls till ökad produktion och sysselsättning inom de importkonkurrerande näringsgrenarna. Detta sker dock på bekostnad av den totala effektiviteten i eko- nomin. Därför kan det vara befogat att överväga andra alternativ, som till exem-
120 Ibid., s. 357. 121 Ibid., s. 359.
pel devalvering, vilket dock kommer att försämra terms of trade. Vilket medel som är att föredra beror på vilka värderingar som styr politiken. ”Man har att väga ris- kerna för en på längre sikt ineffektiv produktionsinriktning mot en förhållande- vis ogynnsammare utveckling av bytesförhållandena.”122
Nordensons tullartikel utmynnar i en halvhjärtad argumentering för en i huvudsak fri handel, eller åtminstone för låga generella tullsatser. Han inskränker sig till att upprepa de argument för tullar som han anser vara beaktansvärda: upp- fostringstullar, optimumtullen, inkomstfördelnings- och sysselsättningsargumen- ten. Uppfostringstullar är bara tillämpliga på speciella branscher, det finns bättre medel än tullar att för att åstadkomma den önskade inkomstfördelningen och sysselsättningen bestäms mer av nationalinkomstens och produktionseffektivite- tens utveckling än av tullskydd för arbetskraften. Optimumtullen, slutligen, ”det teoretiskt sett viktigaste samhällsekonomiska argumentet”,123 är svår att bestämma
utan ingående empirisk kännedom om de faktorer som bestämmer efterfrågan och utbudet på import- och exportvaror. Märkligt nog undviker Nordenson här att kommentera huruvida Sverige handelsmässigt var ett ”stort” eller ”litet land”. Allra sist kastar han in ett nytt argument – ett argument vars relevans han emeller- tid avstår från att diskutera: ”Författaren är givetvis medveten om att i de aktuella tullpolitiska övervägandena måste även andra målsättningar än ekonomiska beak- tas, t.ex. beredskapspolitiska, sociala och statsfinansiella.”124