• No results found

Något av en startpunkt för det lärdomshistoriska studiet av svenska Ki-naresenärer blev den serie uppsatser som August Strindberg publicerade i slutet av 1870-talet. Huvudsakligen redovisade han där en del biogra-––––––––––––––––––––

13 Främst åsyftas Holmberg 1988 och 1994; för övriga titlar se den följande framställning-en samt käll- och litteraturförteckningframställning-en.

14 Se dock Luis Ajagán-Lester, ”De andra”: Afrikaner i svenska pedagogiska texter

(1768-1965), diss, Stockholms universitet 2000, en studie starkt präglad av det postkoloniala

per-spektiv som inspirerats av Said och, ytterst, Foucault. Här bör också nämnas Dick Harrison,

I skuggan av Cathay: Västeuropéers möte med Asien 1400–1600 (Lund 1999), där förf utifrån

närläsning av ett antal reseskildringar diskuterar samtida västerländska omvärldsbilder. Jfr även Davies, som behandlar brittiska resenärers Sverigebild(er).

15 Magnus Berg och Veronica Trépagny (red), I andra länder: Historiska perspektiv på

svensk förmedling av det främmande. En antologi (Lund 1999). Citatet kommer från titeln på

Horgbys bidrag till antologin, ”Konstruktionen av en imperialistisk världsbild under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal”, ibid s 101–10. Se även Hanna Hodacs och Åsa Karlsson (red),

Från Karakorum till Siljan: Resor under sju sekler (Lund 2000), som är en samling artiklar om

fiska och bibliografiska uppgifter, men han berörde också kortfattat in-nehållet i några av de reseskildringar från Kina som gavs ut under 1600-och 1700-talen.16

Långt senare skrev konsthistorikern Osvald Sirén en ofta citerad arti-kel om den svenska Kinasynen i mitten av 1700-talet, där bl a resebe-skrivningar användes som källmaterial. Diskussionen kring dessa texter utgör egentligen bara inledningen till huvudämnet, den stora betydelse som idéer om det kinesiska statsskicket – förmedlade via franska fysio-krater – hade på Gustaf III:s politiska tänkande.I förbigående tar dock Sirén upp vad han kallar ”ett mera allmänt Kina-intresse, som under andra och tredje årtiondet efter seklets mitt gjorde sig gällande isynner-het inom de dekorativa konsterna [...] men även på sociala, national-ekonomiska och politiska områden”.17

Biografisk snarare än lärdomshistorisk är T J Arnes klassiska översikt Svenskarna och Österlandet (1952), en kartläggning av svenskars resor till olika delar av Asien och Nordafrika från vikingatiden fram till 1950. Den innehåller ingen analys av hur svenskarna uppfattade de kulturer de besökte, men ger desto mer information om personer, resvägar och de skrifter resenärerna givit ut. På ett liknande sätt har Arne Forssell i en uppsats behandlat vissa biografiska och litterära problem kring Nils Matson Kiöping, den tidige Kinafararen, utan att mer än marginellt be-röra dennes reaktioner vid mötet med den kinesiska kulturen.18

I slutet av 1950-talet skrev Sven Mogård en licentiatavhandling i hi-storia vid Stockholms högskola om ”Sveriges förbindelser med Kina åren 1890–1911”. Den handlar framför allt om tre typer av kontakter: handel, diplomati och mission. Personer och händelseförlopp står i cen-trum för framställningen, och endast glimtvis ges en antydan om synen på Kina och kineserna hos de svenskar som studien berättar om. Mo-gårds slutsats blir att förbindelserna mellan de två länderna överlag var ––––––––––––––––––––

16 Uppsatserna om Kina samlades ihop i August Strindberg, Kulturhistoriska studier, Sam-lade skrifter 4 (Stockholm 1912).

17 Osvald Sirén, ”Kina och den kinesiska tanken i Sverige på 1700-talet”, Lychnos 1948–49, s 1–84 (cit s 21); reseskildringarna behandlas på s 1–7.

18 T[ure] J Arne, Svenskarna och Österlandet (Stockholm 1952), och Arne Forssell, ”Till historien om Nils Mattsson Kiöpings och Olof Eriksson Willmans reseskildringar”, i Herbert

obetydliga under den aktuella perioden; undantaget var den omfattande missionen, vilken dock inte tilläts påverka den svenska utrikespolitiken i nämnvärd grad.19

Den enda moderna doktorsavhandling som mig veterligen helt ägnas åt relationerna mellan Sverige och Kina är Jan Larssons Diplomati och industriellt genombrott från 1977. Liksom Mogårds undersökning är den nästan uteslutande inriktad på att beskriva ett skeende och dess aktörer, i detta fall svenska affärsmäns, ingenjörers och diplomaters ansträng-ningar att öppna den kinesiska marknaden för svensk export i början av 1900-talet. Mycket lite om svenskarnas Kinabild framkommer alltså, men Larssons avhandling ger – likt många av de verk som nämnts i det föregående – mycken information som är värdefull för att placera in de svenska Kinaresenärerna i deras historiska sammanhang.20

Äldre ansatser och enstaka fragment finns alltså, men det är egentli-gen först med Holmbergs studier, främst då den massiva Världen bortom västerlandet (1988), som de svenska Kinabilderna behandlats mer utför-ligt i forskningen. För Holmberg är dock dessa tankemönster bara en del av den större helhet som synen på Asien, Afrika och Latinamerika utgör; en av hans huvudfrågor är vilka skillnader som finns mellan upp-fattningen av olika ”exotiska” länder och folk. Undersökningens oer-hörda bredd begränsar också möjligheterna att djupanalysera just Kina-bildens utveckling, eller det än smalare ämne som består av svenska re-senärers roll däri. I likhet med Raymond Dawson har Holmberg mest intresserat sig för attityder, värdeomdömen och stereotyper (d v s vär-––––––––––––––––––––

19 Sven Mogård, ”Sveriges förbindelser med Kina åren 1890–1911”, opubl lic avh i histo-ria, Stockholms högskola 1959.

20 Jan Larsson, Diplomati och industriellt genombrott: Svenska exportsträvanden på Kina

1906–1916, diss, Uppsala universitet 1977 (Stockholm 1977). En antologi som är av intresse

främst, men inte enbart, för den ostindiska epoken är Bengt Johansson (red), The Golden Age

of China Trade: Essays on the East India Companies’ trade with China in the 18th Century and the Swedish East Indiaman Götheborg (Hong Kong 1992). I volymen ingår bl a en kort

över-sikt av de svensk-kinesiska förbindelsernas långa historia; se Bo Gyllensvärd, ”China and Sweden through a thousand years”, ibid s 42–46. Det bör tilläggas att etnologen Anna Maria Claesson i Lund håller på att slutföra en avhandling om de svenska Kinamissionärerna runt sekelskiftet 1900; den var under utgivning men ännu ej publicerad när denna studie slutredi-gerades. Jfr dock Anna Maria Claesson, ”Hela werlden ligger öppen för dig!”, RIG 1997:4, s 197–217.

deladdade utsagor snarare än faktapåståenden), men berör bara flyktigt den för Dawson så viktiga frågan om vad som driver fram förändringar-na i Kiförändringar-nabilden. I ett seförändringar-nare arbete, Världen bortom västerlandet II (1994), skriver han uttryckligen att ”[v]ärderingssystemen som styr om-världsbilderna är [...] tillgängliga för beskrivning snarare än förklar-ing.”21

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det finns mycken forsk-ning på temat omvärldsbilder, och det finns även en hel del – framför allt äldre – undersökningar som behandlar förhållandet mellan Sverige och Kina i ett historiskt perspektiv. Däremot har det inte skrivits myck-et som förenar dessa två ämnen, och dmyck-et finns inte någon modern studie där svenska resenärers Kinabild varit en huvudfråga.22