Som part till FN:s klimatkonvention UNFCCC och medlem av EU har Sverige åtaganden att minska sina utsläpp av växthusgaser.
5.2.1 Åtaganden inom EU-lagstiftning
Sverige omfattas av EU:s klimatmål om minskade växthusgasutsläpp med 20 procent till 2020 och minst 40 procent fram till 2030 jämfört med 1990. Målet är fördelat mellan utsläppshandeln (EU ETS) och icke-handlande sektor
(ansvarsfördelningsreduktion ESR).
Figur 11. EU:s klimatmål 2030 fördelat på handlande (ETS) och icke-handlande sektor (ESR)
För de utsläppssektorer som inte ingår i ETS eller LULUCF-sektorn har varje medlemsland ett nationellt beting under EU:s ansvarsfördelningsbeslut/icke- handlande sketorn (ESD36/ESR37). För LULUCF-sektorn har medlemsländerna ett åtagande enbart mellan 2021 – 2030. (För perioden 2013 – 2020 har
medlemsländerna LULUCF-åtagande under Kyotoprotokollet). Sverige bedöms nå
36 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om
medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020
37 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om
medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013
sina nationella mål i icke handlande sektorn för både 2020 och 2030 med bred marginal.
Hittills har Sveriges årliga utsläpp i icke-handlande sektorerna varit lägre än de årliga åtaganden som Sverige har. Enligt scenariot kommer Sverige att klara sina årliga åtaganden till och med 2020 med liknande marginal som åren 2013 till 2017. Sverige har annullerat sina utsläppsenheter (Annual Emission Allocation, AEA) för åren 2013 – 2016, se Tabell 3 nedan. Det innebär att utsläppsenheterna inte kan säljas vidare till andra EU-medlemmar och att EU:s totala utsläppmarginal därmed minskar liket mycket som Sverige överträffat sitt mål. Skulle Sverige fortsätta på samma utsläppsminskningsbana kan sammanlagt nästan 50 miljoner AEA:er annulleras för hela perioden 2013-2020.
Tabell 3. Årligt åtagande enligt gällande beslut och inklusive reviderat årligt åtagande (2017 – 2020) och ESD utsläpp fram till och med 2017
201338 201439 201540 201641 201742 2018 2019 2020
Årligt ESD-åtagande 2013–202043
41,7 41,0 40,4 39,8 37,8 37,2 36,6 36,1
Utsläpp ESD 35,3 34,5 33,9 32,6 32,4
Fram till och med 2020 kan medlemsländer, förutom utsläppsenheter (AEA), välja att även nyttja Kyotoprotokollets krediter för måluppfyllnad. För perioden 2021 – 2030, kommer medlemsländerna att kunna nyttja krediter från LULUCF och ETS med begränsningar, men inte krediter liknande de under Kyotoprotokollet. Inom Utsläppshandelssystemet (ETS) regleras minskningen på EU nivå, läs vidare om detta i avsnitt 11.1.
Utgångspunkten i LULUCF-förordningen44 (perioden 2021 – 2030) är att varje medlemsstat förbinder sig att säkra att LULUCF-sektorn inte resulterar i bokförda
38 Utsläpp 2013 enligt submission 2016. Fullgörande klart april 2017. Överskott annullerat. 39 Utsläpp 2014 enligt submission 2016. Fullgörande klart november 2017. Överskott annullerat. 40 Utsläpp 2015 enligt submission 2017. ESD utsläpp har korrigerats till 33,9 miljoner ton CO
2-ekv. enligt
EU:s granskningsrapport juni 2017. Fullgörande klart maj 2018. Överskott annullerat.
41 Utsläpp 2016 enligt submission 2018.
42 Preliminärt utsläpp 2017 enligt Approximated greenouse gas inventories maj 2018. National Inventory
Report (NIR) submission 2019 levereras till EU senast 15 mars och till UNFCCC 15 april 2019.
43 Revidering av åtagande enligt beslut i augusti 2017
44 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om
upptagsminskningar eller utsläppsökningar i förhållande till bokföringsreglerna i förordningen. Förordningen syftar till att ge incitament till additionella åtgärder inom LULUCF-sektorn där medlemsländer själva väljer lämpliga åtgärder. Läs vidare i kapitel 12.
5.2.2 Åtaganden inom Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod (2013 – 2020)
Sveriges åtagande under Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod (KP2) är45 detsamma som EU:s ansvarsfördelning till och med 2020. Den del av Sveriges utsläpp som omfattas av EU ETS ansvarar Kommissionen för. Till detta kommer att alla länder med ett åtagande under KP2 även ska ha ett åtagande inom
LULUCF-sektorn. Utifrån ansvarsfördelningsbeslutet har Sverige tilldelats utsläppsenheterna giltiga för KP2. Partnerna till KP2 erhåller även enheter inom LULUCF (RMU). RMU:erna i LULUCF-sektorn ska i första hand täcka eventuella utsläpp inom sektorn och därefter kan de täcka upp för utsläpp inom övriga
sektorer. Sverige kommer med stor sannolikhet att erhålla ett överskott av alla dessa reduktionsenheter vid åtagandeperiodens slut. Överskottet kan annulleras.
5.2.3 Parisavavtalet och dess regelbok
Sverige har ratificerat Parisavtalet från 2015 och avtalets tre övergripande målsättningar avseende utsläppsbegränsningar
• Hålla ökningen i den globala medeltemperaturen långt under 2 grader över förindustriell nivå, samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader över förindustriell nivå. • Sträva efter att nå kulmen av växthusgaser så snart som möjligt; • och därefter genomföra snabba minskningar i enlighet med den bästa
tillgängliga vetenskapen för att uppnå en balans mellan utsläpp och sänkor under andra hälften av detta sekel.
Varje part ska utarbeta, meddela och upprätthålla successiva Nationellt fastlagda bidrag (NDC) som den avser uppnå. Parterna ska eftersträva nationella
utsläppsbegränsningsåtgärder i syfte att uppnå målet med dessa bidrag. Sverige har inga nationella mål under Parisavtalet, utan omfattas av EU:s gemensamma NDC. I december 2018 vid COP24 i Katowice antogs en regelbok för genomförandet av Parisavtalet, där bland annat reglerna för rapportering av utsläpp och upptag av växthusgaser slogs fast. För svensk del innebär regelboken inga väsentliga förändringar av utsläppsrapporteringen. Däremot kommer samtliga länder nu ha samma krav på rapportering med viss flexibilitet för utvecklingsländer.
markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU
Vägledning och riktlinjer för information om och uppföljning av NDC:n påverkar Sverige främst genom EU:s NDC, som inom EU genomförs via
styrningsdokumentet46. Regelboken innehåller förutom rapporterings-, bokförings- och granskningsriktlinjer även riktlinjer för genomförandet av den femåriga globala översyn som ska tjäna som underlag när parter uppdaterar och stärker NDC.
Det var i Katowice inte möjligt att enas om regler för användning av internationella samarbetsformer (mekanismer) som av Sverige skulle kunna användas som
kompletterande åtgärd. Målet är nu att vid COP25 enas om sådana regler.
Enligt Parisavtalet ska utvecklade länder tillhandahålla stöd till utvecklingsländer i genomförandet av Parisavtalet och det erkänns att sådant stöd möjliggör högre ambition.47 Parisavtalets regelbok upprepar också att utvecklingsländer ska få stöd att förbereda, kommunicera och bokföra sina NDC.
5.2.4 Övriga internationella åtaganden
Sverige har som del av EU åtaganden inom Montrealprotokollet som innehåller bindande överenskommelser när det gäller minskning av användande och produktion av ozonnedbrytande ämnen. Flera av de ozonuttunnande ämnen som begränsats är även potenta växthusgaser. Ett tillägg till Montrealprotokollet, det så kallade Kigalitillägget, innebär bindande reglering av utsläpp av fluorerade gaser (främst HFC). Sveriges utsläpp från fluorerade gaser motsvarade dryga två procent av Sveriges totala växthusgasutsläpp 2017. Kigalitillägget om HFC genomförs i EU:s förordning (517/2014) om fluorerade växthusgaser. Enligt EU:s förordning ska den sammanlagda mängden HFC (räknat i ton koldioxidekvivalenter) som ska få släppas ut på EU:s marknad minskas med 79 procent från 2015 till 2030. Kigalitillägget förväntas bidra till att begränsa temperaturhöjning med 0,4 grader och är således ett viktigt bidrag för att uppfylla Parisavtalets mål att begränsa utsläppen väl under två grader med sikte på att hålla den under 1,5 grader. Kigaliöverenskommelsen ger även möjligheten till åtgärder som förbättrar energieffektivitet vid nedfasning av HFC vilket bidrar till indirekta utsläppsminskningar från elproduktion.
Sverige omfattas vidare av ytterligare lagstiftning som påverkar utsläpp av växthusgaser såsom direktiv för förnybar energi, energieffektivisering,
bränslekvalitet, transport med mer. Inget av dessa områden berörs närmare i detta avsnitt men kan läsas om på andra ställen.
46 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2018/1999 av den 11 december
2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013
6
Effekt av befintliga styrmedel
Det har i Sverige introducerats en rad styrmedel som direkt eller indirekt påverkar växthusgasutsläppen. Basen i styrningen har varit att använda prissättning i form av skatt och handelssystem, men i många fall kompletteras de generella ekonomiska styrmedlen med riktade styrmedel för de hinder som inte träffas av prissättningen. Många styrmedel som interagerar med koldioxidskatt och utsläppshandel har också införts för att uppnå andra politiska mål, t.ex. inom energipolitiken.Givet det stora antalet styrmedel, varav många interagerar, är det ofta svårt att urskilja effekterna av enskilda styrmedel. Därför har effektanalyser framförallt gjorts av grupper av styrmedel. Det finns även styrmedel och grupper av styrmedel för vilka effektanalys i dagsläget saknas. Nedan beskrivs bedömningar och
historisk effekt av sektorsövergripande styrmedel följt av styrmedel sektorsvis.