riktlinjer om musikaliskt lärande som att det leder till demokrati, inkludering, nyfikenhet, existens, identitetsskapande och kommunikation. Detta anses som en riktig koppling till att man använder musikaliskt lärande på en interkulturell syn som belyser samma värderingar.
2 Syfte & frågeställningar
Syftet med denna undersökning är att utforska hur musikämnet kommer till uttryck i barnens vardag i förskola och förskoleklass. Vi har upplevt att många lärare har olika syn på
musikämnet vilket har lockat vår uppmärksamhet till att undersöka detta närmre. Syftet är även att ta reda på om musikaktiviteter/lektioner kan påverka barnens lärande och
språkutveckling i det mångkulturella samhället. Frågeställningarna som vi vill få svar på i denna uppsats är följande:
1. Vilka är huvudsyften till att använda sig av musikämnet i de besökta förskoleverksamheter och förskoleklassverksamheter?
2. Hur kan musikaktiviteter/lektioner påverka barnens deltagande, lärande och språkutveckling i de besökta verksamheterna?
3. Hur ser kompetensen ut hos de intervjuade och observerade pedagogerna i musikaktiviteter/lektioner?
3.Tidigare forskning
Under denna del kommer vi att presentera den tidigare forskningen som finns om musik i förskolan och förskoleklass. Vi har valt att dela denna del i tre huvudrubriker där vi jämför likheter och skillnader mellan de olika forskningarna som vi vill belysa. Huvudrubrikerna handlar om synen på musik och musikstunder, musikens påverkan på barnens lärande samt förskollärarens och lärarens kompetens och roll.
3.1 Synen på musik och musikstunder
Ylva Holmberg (2014) som är förskollärare, rytmikpedagog och lektor i pedagogik skriver i sin avhandling om musikskap. Hon delar sitt undersökande till tre delfrågor som handlar om vad musikstunderna innehåller, hur musikstunderna iscensätts och hur barn, pedagoger och musik tar sin del i musikstunderna. Detta gör hon för att kunna utforska musikstunderna på ett djupare sätt. Hennes forskning grundar sig i att allt för många lärare ser musiken som något kul och inte något lärorikt. Ehrlin (2012) har precis som Holmberg lagt märke till att allt fler ser musikaktiviteterna som sker på musikstunderna på förskolan inte som musik i sig och att utveckla musikalitet, utan att musik räknas som ett verktyg för att skapa glädje och gemenskap i verksamheten. Enligt Ehrlin kan musiken även ses som ett redskap för
språkstimulering och socialutveckling och detta är det viktigaste i arbetet med musik under andra lektioner.
Författaren Rekha S. Rajan (2017) skriver i sin text att fokuset i förskolan är mer på
matematik och språk. Detta enligt henne begränsar tiden att fokusera på musikaktiviteterna i sig. Enligt hennes studie används musik mest i vanliga situationer, exempelvis i samlingar och även som bakgrund för att underlätta och beskriva andra ämnen.
Olle Tivenius som är lektor i pedagogik har tillsammans med Ehrlin jämfört en studie som gjorts i USA där förskolor har svarat på om musiken är återkommande i deras verksamheter (Ehrlin & Tivenius 2018). Resultatet i studien visar att det som är vanligt förekommande på förskolorna i USA är att barnen får en planerad undervisning i musik där den vanligaste undervisningsformen inom musik sker genom sångaktiviteter. Däremot understryker de att även om forskningen visar att många förskolor använder sig av musik, anses musiken bara som en bakgrundsaktivitet som syftar till att utveckla kreativitet, kognitiva och sociala färdigheter eller ge barnen en känsla av njutning och välbefinnande.
Flera forskare argumenterar för och visar i sina forskningar att musik är inte bara en
bakgrundsaktivitet. Ehrlin och Wallerstedt (2014) fokuserar i sin forskning på musik som ett ämne för sig samt utforskar förskollärarens och lärarens egen kompetens inom ämnet. Deras studie har två viktiga spänningar, en av dem syftar till att man inte ser musik som ett
hjälpmedel för att lära barn språk utan att musikaktiviteterna handlar bara om musik i sig.
Detta skriver Ehrlin (2012) om också. Hon betonar i sin forskning att musik inte bara ska
räknas som ett redskap för att undervisa andra ämnen utan att hon visar att musikaktiviteterna är betydelsefulla för ens egna skull. Därtill förklarar hon exempelvis vikten av att
musikförskolor erbjuder barnen olika upplevelser i musicerandet. Rajan (2017) hävdar att syftet med musikaktiviteterna är att fokusera på barnet, därför kan samverkan mellan
musiklärare och förskollärare vara viktigt för att kunna ge det bästa av ämnet i verksamheten.
3.2 Musikens påverkan på barnens lärande och utveckling
Holmberg (2014) beskriver musikens fyra olika teman som ett viktigt resultat i hennes avhandling. Hon beskriver dessa teman som lärande i, om, med och genom musik. Lärandet som sker i och om musik innebär vad musiken har för innehåll. Lärande med musik innebär att musiken används som ett pedagogiskt verktyg för att lära ut något annat, och lärande genom musik innebär att arbeta på ett utforskande sätt och kunna problematisera eller formulera en uppfattning. Vidare konstaterar hon att lärandet sker både i och med musik på förskolor men att det mest förekommande är lärande med musik. Det centrerade innehållet som barnen mest lär sig med musik är bland annat socialisation, matematik och språk.
Däremot hävdar Holmberg att bara för att lärandet sker med musik i verksamheterna betyder det inte att barnen också erbjuds lärande i musik. Med andra ord får musiken inte ett värde i sig utan används som ett verktyg.
Universitetslektorn Anne Kultti (2013) utforskar hur sångaktiviteter erbjuder barn, speciellt flerspråkiga barn, olika kommunikativa resurser såsom texter, gester, rytm, artefakter och möjligheter till upprepningar. Hon håller med Holmberg (2014) och visar i sin forskning att förskolan kan vara en plats som utvecklar barns språk och sociala relationer, speciellt genom sång- och musikaktiviteter. Kultti (2013) betonar att barnens deltagande i musikstunderna sker både genom det verbala språket och kroppsspråket. Hon anser att barnens olika språkliga färdigheter inte betraktas som ett hinder för deltagande i sångaktiviteterna och därför betonar hon att det räcker med att barnen sitter, observerar och lyssnar på musikaktiviteterna för att de ska kunna räknas som aktiva deltagare. Att sjunga i sångaktiviteterna enligt henne ger möjligheter för barnen att använda svenska ord och meningar. I studien betonas också vikten av att sjunga i grupp. Detta enligt Kultti (2013) ger barnen olika möjligheter att kunna lära svenska språket tillsammans med och av varandra trots de skillnaderna i språk, färdigheter och bakgrund.
Rajan (2017) lyfter också fram språklärandet som sker i musikstunderna där barnen kan lära sig olika begrepp, såsom veckodagar, färger, former, årstider, högtider, bokstäver och uttal.
Detta anses som ett stöd för barns förmåga att behålla nya begrepp och utveckla informationen i språk och vokabulärområdet. Ehrlin (2012) hävdar också att barnen i musikaktiviteterna möter nya ord och begrepp genom den återkommande repertoaren av sånger de sjunger. Barnen får genom det erfarenheter av meningsbyggnad, språkrytm och ljud. Hennes studie visar också vikten av rörelser och bilder som används med sånger. Detta hjälper att inplacera begreppen i en kontext, vilket utvecklar barns begreppsförståelse. Ehrlin (2012) belyser idén om att genom musikaktiviteterna utvecklas och stimuleras det talade språket när pedagogen tar hänsyn till texter i varje sång och samtalar med barnen om vad varje sångtext handlar om. Trots att flera av de tidigare nämnda forskarna visar musikens påverkan på barnens lärande, speciellt språklärande, lyfter Ehrlin och Tivenius (2018) fram att inte alla förskolor och skolor ser musiken som en viktig del av barnens lärande. Forskarna har kommit fram till att detta beror på flera olika anledningar och en av dem kopplas till personalens kompetens.
3.3 Förskollärares och lärares kompetens och roll
En viktig anledning till att musiken inte anses som en betydelsefull del i barnens lärande enligt Ehrlin och Tivenius (2018) är att många lärare i förskolan och förskoleklassen känner sig osäkra när det kommer till att sjunga och spela instrument. Detta leder till att forskarna upplever en risk för att ämnet musik ska skymmas bort och bli begränsande för barnen. Ehrlin och Wallerstedt (2014) betonar också att förskollärarna och lärarna vägrar idén att de
behärskar musik, det vill säga de anser att de inte är kompetenta nog även om
musikaktiviteter/lektioner genomförs väl i verksamheten. Författarna betonar i sin forskning att när förskollärarna och lärarna får en musikutbildning anses detta som ett steg framåt i arbetet med musik, där kan de uppnå självförtroende att hantera musik både i spontana och planerade musikaktiviteter. Rajan (2017) undersöker samma tanke i sin forskning. Hon betonar å ena sidan bristen på att fokusera på musik som ett viktigt ämne i förberedande utbildningar, detta för att förskollärare nedvärderar ämnet i läroplanen. Det här har lätt till att hon understryker vikten av det dubbla lärarförberedelseprogrammet som uppmuntrar
studenter som vill specialisera sig inom båda områdena medan de fortsätter sin utbildning.
Det betyder att förskollärarstudenter får dubbel certifiering som förskollärare och
musiklärare. Å andra sidan visar Rajan (2017) att även för förskollärare som inte har någon musikutbildning verkar detta inte avskräckande för att inkludera musik i dagliga situationer.
Hon förklarar att användning av instrument såsom rytmstavar eller shakerägg behöver inte någon musikutbildning.
Ehrlin (2012) utforskar en annan synvinkel när det gäller personalens kompetens eller roll i musikstunderna. Problemet hon belyser är att förskollärarna inte beskriver betydelsen av musik i sig, utan i stället det som blir synligt i det didaktiska resonemanget är den språkliga och den sociala funktionen av musik. Anledningen till detta enligt Ehrlin (2012) är att förskollärarna inte är medvetna om musikdidaktik, därför är det lättare för dem att tala om musik som ett verktyg för lärande av andra ämnen. Ehrlin och Wallerstedt (2014) förklarar också att personalen inte lägger en stor vikt på innehållet av musikaktiviteter och sin roll i det pedagogiska arbetet, därför påverkar de inte musikaktiviteterna positivt. Med andra ord när man ser vikten av musik i sig kommer man att kunna ta hänsyn till barnens förmågor att utveckla sina musikaliska kunskaper och börja skapa erfarenheter genom ämnet musik. Kultti (2013) har lagt vikt på en betydelsefull punkt när det gäller betydelsen av innehållet i
musikstunderna. Det handlar om personalens vägledning i musikaktiviteterna/lektionerna som är pedagogiskt viktigt, där de kan fördjupa sig i det som barnen visar intresse för, samt att de kan ta hänsyn till skillnader i barns erfarenheter och språkliga kompetenser genom sångverksamheters innehåll.