Syfte med rörelseaktiviteter

Överlag är samtliga informanter överens om att barn rör sig ständigt, och därmed håller sig aktiva. Detta uttrycks av Sven som säger att barnen har spring i benen. Likaså betonar Jagtøien & Grindberg (2000) att barns liv kännetecknas av mycket rörelse. Strandberg (2006) förklarar att en viktig aspekt ur ett sociokulturellt perspektiv, är att barnen

upplever att de kan få tillgång till varierande rörelseaktiviteter. Vi tolkar det som att deras självförtroende ökar och att de därmed känner sig mer kompetenta.

Informanterna kopplar även hälsoaspekter till syftet med rörelsen. De anser att fysiska aktiviteter är viktiga för att barnen ska må bra, bli friskare, piggare och känna glädje. Langlo Jagtøien m.fl. (2002) bekräftar att fysiska aktiviteter har stor betydelse för barn i fråga om att upprätthålla hälsan. Pedagogerna är eniga med Jagtøien & Grindberg (2000) i uppfattningen om att det är viktigt att tillfredsställa barns rörelsebehov dagligen i förskolan. Informanterna kopplar vidare vikten av rörelseaktiviteter till barns koncentrationsförmåga. Samtidigt hävdar de att om barnen får utlopp för sin energi kan de lättare leka på ett positivt och lugnt sätt med andra barn. På motsvarande sätt betonar Hannaford (1997) att det är lättare för barn att lära sig när de uttrycker kroppsrörelser vilket leder till att barnens koncentrationsförmåga skärps.

Syftet med rörelseaktiviteter är att främja barns lärande och utveckling. Vygotiskij (1978) framhåller att barns utveckling går igenom olika stadier, från en situation där barnen kan göra saker med andra för att därefter kunna göra det själva. Detta benämnde Vygotskij som den proximala utvecklingszonen. I den proximala utvecklingzonen möjliggörs barns samspel med olika kunskaper och erfarenheter också utan vuxnas hjälp.

6.22 Pedagogernas syn på barns rörelse

Ericsson (2005) betonar att användningen av mobiltelefoner eller olika tv-spel även bland mindre barn har ökat, vilket är en orsak till att barn är mer stillasittande idag än tidigare. Informanterna betonar hur det är viktigt att barnen rör på sig, vilket leder till att lek och rörelse ökar den sociala kompetensen hos barnen och barnen får lättare att förstå sin omvärld. Denna uppfattning stämmer överens med Danielsson, m.fl. (2001) som menar att dagens användande av telefoner och olika tv-spel har ökat de senaste åren vilket har lett till att barnen är mer stillasittande än förut. Sven framhöll också att det är märkbart att barnens fantasi är kopplad till olika spel eller filmer.

Vilket bekräftades av Danielsson m.fl. (2001) som menar att barns bilåkande till och från skolan har blivit vanligare.

Barn är olika och utvecklas på olika sätt med olika förutsättningar. Till exempel finns det barn som tar initiativ och har lätt att utföra nya aktiviteter medan det samtidigt finns barn som är stillasittande i jämförelse med andra barn. Det kan också finnas barn som har lättare att genomföra aktiviteter efter att ha iakttagit andra barn. Informanterna lyfter därför att förskollärare bör ha ett dynamiskt förhållningssätt till barnens lärande och anpassa rörelseaktiviteterna efter barnens individuella behov. Barn behöver i många fall en förebild; vilket kan vara i form av en lärare eller ett annat barn som visar hur en aktivitet ska utföras (Strandberg, 2006). Som informanterna tidigare nämnt är barn goda imitatörer och observatörer och med hjälp av förebilder kan barnet lära sig att själv utföra aktiviteten och på så sätt lära sig nya saker.

Sven håller med Joja och Elisa och säger att en allmän digitalisering också påverkar barnens rörelse. Barn behöver inte anstränga sig. Det är enklare att sitta inomhus och titta på en skärm eftersom det innehåller en påverkanskraft som uppmanar till inaktivitet. Medan Linn påpekar att hon inte ser någon förändring de senaste fyra åren under sitt arbete som barnskötare och förskollärare. Däremot förklarar hon att anledningen till denna uppfattning är att barn sitter mycket hemma och ”det vet vi!”.

6.3 ANALYS AV RESULTAT SOM GÄLLER

LÄROPLANEN

Vårt resultat visar att majoriteten av informanterna har en klar insikt kring läroplanens strävansmål som avser barns rörelse på förskolan. Vår studie visar att läroplanen är en tydlig utgångspunkt för pedagogernas arbete och tjänar som ett stöd för dem i deras arbete. Likaså belyser de flesta informanterna att de följer Lpfö strävansmål. Läroplanen

för förskolan (2018) framhäver att förskollärare har ett stort ansvar för barnen för att varje

barn ska kunna få sina behov tillgodosedda och att de uppskattas och får känna ett eget värde vilket understryks av samtliga informanter. Alla informanterna var eniga om att individer som finns i barnets närhet har ett stort inflytande på att bilda barnets uppfattning om rörelse både positivt och negativt. Vår tolkning är att barnen lever i ett socialt

sammanhang, där lärande sker i interaktion och samspel. Vi kopplar detta till den sociokulturella teorin att barn lär sig av varandra. En annan förklaring för oss är att förskollärares intresse för rörelseaktiviteter skapar positiva känslor och därmed påverkar barns inställning till rörelse positivt.

I en undersökning som gjordes av Ekström (2007) anser en pedagog att läroplanen har en stor betydelse för att formulera verksamheten, samtidigt påpekar några förskollärare att de har fått en högre status som förskollärare nu än de hade förr. I undersökningen lyfts fram att den pedagogiska rollen har fått mer ansvar sedan läroplanen tillkom. Forskaren hävdar att den pedagogiska verksamheten i läroplanen inte har förändrats, utan den är snarare en bekräftelse på den verksamhet som bedrivits innan (Ekström, 2007). I resultatet påpekar Sven att det är lätt att följa läroplanen men att han behöver mer utbildning som rör sig kring exempelvis idrott eller fysiska aktiviteter, för att kunna genomföra sitt arbete på bästa sätt. Vi tolkar detta som att informanterna vill arbeta med läroplanens mål så gott de kan. Därför behöver de vidareutbildning och mer stöd från andra som befinner sig i förskolan, såsom förskolechefer eller kollegor som har utbildning.

Skolverket (2018) framhåller att verksamheten bör vara anpassad utifrån barnens ålder och individuella olikhet. Vissa informanter förklarar att de har svårigheter med att utföra läroplanens mål, vilket är att anpassa aktiviteten utifrån barnens ålder och individuella olikheter. En tolkning av dessa svårigheter är exempelvis att i småbarnsgrupper med barn som är ett till tre år gamla, har pedagogen svårt att anpassa aktiviteten då exempelvis aktiviteter som passar ett och tvååringar inte passar treåriga barn i samma grupp, vilket bekräftades av Oscar.

Läroplanen förmedlar att vi har en plikt att ge barnen “förutsättningar att utveckla en allsidig rörelseförmåga genom att ges möjlighet att delta i fysiska aktiviteter och vistas i olika naturmiljöer” (Lpfö 18, s.9). Samtidigt bejakar förskolan en allmän digitalisering vilket kräver stillasittande. Vi tolkar detta som att det finns en obalans mellan två olika målsättningar (digitalisering och stillasittande) då digitalisering och stillasittande enligt

SLUTDISKUSSION

Vi diskuterar resultaten i detta avsnitt och kopplar dem till tidigare forskning. Vår frågeställning är baserad på förskollärares syn på rörelseaktiviteter, där syftet är att kartlägga förskollärares syn på och kunskap om barns rörelseaktiviteter i förskolan samt tillämpning av läroplanens mål. Vi ställer frågor om syftet med rörelseaktiviteter i förskolan och hur rörelseaktiviteter tillämpas av förskolläraren samt dennes kunskap.

I vår studie visar vi att olika former av rörelseaktiviteter sker under veckan såväl inom- som utomhus. Samtliga förskollärare anser att inomhusaktiviteter ofta är organiserade, då barnen arbetar i grupp och aktiviteterna är begränsade i rum och tid. Samtidigt framgår genom förskollärarnas svar att utomhusaktiviteter uppfattas som mer naturliga och behöver därför inte planeras. Utifrån förskollärarnas svar ser vi att barnen ofta inte får tillräckligt med planerad fysisk aktivitet eftersom aktiviteten är begränsad till rörelse inomhus.

Ericsson (2013) belyser att planerade aktiviteter hjälper barnen att undersöka sina motoriska förmågor. Samtidigt måste pedagogen ha i åtanke vilken mängd rörelseaktivitet som behövs i olika åldrar och beakta dessa skillnader. Likaså betonar Ericsson hur det är viktigt att barnen deltar i planerade rörelseaktiviteter eftersom dessa väcker lusten till rörelse. Vi anser som blivande förskollärare att inomhusaktiviteter bör vara planerade eftersom det stödjer barnen i deras lärande och utveckling. Vi anser att utomhusmiljön bör vara balanserad mellan spontana och planerade aktiviteter eftersom spontana rörelseaktiviteter kan ge barnen större möjlighet till fri lek medan med planerade aktiviteter kan pedagogen vägleda barnen på ett pedagogiskt sätt och använda miljön som ett verktyg för att främja barnens lärande och utveckling. Både i uppstyrd och spontan lek kan proximal utveckling ske, där barnen kan finna stöd och utmaningar i sin inlärningsprocess. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv anser vi att förskolan är en verksamhet som syftar till att barn utvecklas genom att interagera med miljön, andra individer och olika material (Säljö, 2014).

Förskolläraren spelaren viktig roll för att tillgodose barnets motoriska behov, anser vi. Vår studie visar att förskollärarens syfte med att delta i rörelseaktiviteter med barnen är att överbrygga avståndet mellan barnen och pedagogen, samtidigt bygger det upp en vi-

känsla tillsammans med barnen. Vi understryker att pedagogens deltagande i aktiviteten är till för att stödja barnens utveckling. Vi kopplar detta till Vygotskijs grundläggande tankar om att lärande vanligtvis uppstår i interaktion och samspel med andra men det kan inte tas för givet att all inlärning har en positiv inverkan på barns utveckling. Det finns icke-effektivt lärande som påverkar individer och samhälle negativt. Säljö (2005) anser att förskollärarens attityd och handlingar spelar en viktig roll för att forma barnets uppfattning om något. Förskollärarnas positiva inställning kan hjälpa barnen att delta i rörelseaktiviteter. Samtidigt som pedagogens deltagande i fysiska aktiviteter skapar en positiv uppfattning om motorisk aktivitet. På så sätt skapar barn sina egna livssammanhang och positiva upplevelser inför fysisk aktivitet. Därför anser vi att förskollärarens inställning har en viktig inverkan på barns förståelse om fysisk aktivitet.

Vi har upplevt både under vår VFU och våra arbetsplatser att vissa barn inte har intresse eller inte vill vara aktiva, samtidigt som olika barn i olika åldrar behöver olika mängd rörelseaktiviteter. Därför är det pedagogens ansvar att tillgodose rörelseaktiviteter till samtligas behov och det ställer stora krav på pedagogens kunskapsbas och intresse. Detta stärker barnens rörelse på ett naturligt sätt.

Efter att vi har analyserat resultatet kom vi fram till att det finns ett behov av mer kunskap om rörelse i förskolan för att den enda kunskap som vissa av informanterna hade, var endast en kort kurs om rörelse. Vi tycker att det är viktigt att pedagoger har erfarenheter och kunskaper eftersom det sänder en positiv signal till barnen. Vi vill koppla detta till tidigare forskning som genomfördes av Yıldırm & Akamca (2017), där forskarna belyste att pedagogens kunskaper är betydelsefulla för barnens utveckling, speciellt inom rörelse. Efter intervjuerna insåg förskollärarna att de behöver mer kunskap för att skapa en känsla av trygghet i ämnet. Vi tycker att förskollärarna bör få en kontinuerlig fortbildning kring rörelseaktiviteter, för att hålla ämnet intressant och givande. Renblad & Brodin (2012) bekräftar att förskolans principer om rörelseaktiviteter ska vila på en vetenskaplig grund. Detta kräver att förskollärare är bekanta med de kunskapsområden som barn befinner sig i. Vi anser att förskollärare behöver mer stöd från andra som befinner sig i förskolan, såsom förskolechefer eller från andra som är mer insatta i ämnet.

förekommer i gruppsammanhang. Medan andra ansåg att fysiska aktiviteter är viktiga för att barnen ska må bra, bli friskare, piggare, gladare, känna glädje och utveckla sin koncentrationsförmåga. Det har också visat sig att rörelse används som ett verktyg av flera förskollärare för att hjälpa barnen att utvecklas inom andra områden, exempelvis språk och koordinationsförmåga. Som vi nämnde angående tidigare forskning hävdar Ericsson (2005) att barns deltagande i fysiska aktiviteter med andra leder till en tydlig utveckling, såsom bättre allmänna förmågor, social samvaro och även att det påverkar barns koncentrationsförmåga på ett positivt sätt. Samtidigt betonar forskaren att barnens hälsa också påverkas negativt när det finns rörelseproblem hos dem. För att barnen ska få en välbalanserad dag i förskolan är fysiska aktiviteter nödvändiga eftersom det påverkar och bygger upp barnens framtida livsstil, anser vi.

I vår studie framgår att en majoritet av förskollärarna har en klar insikt om läroplanens mål, avseende barnets rörelse på förskolan. Samtidigt tycker de att läroplanen är en tydlig utgångspunkt för förskollärarnas arbete och ett stöd för dem i deras arbete. I studien nämner vi att Ekström (2007) anser att pedagogerna genom läroplanen har en viktig roll för att utforma och utveckla verksamheten. Det som väckte våra tankar som blivande förskollärare är att i den nya versionen av Lpfö 2018 betonas inte begreppet ”fysiskt aktivitet” nämnvärt i relation till helheten. Majoriteten av förskollärarna nämnde brist på kunskap om att följa målen för läroplanen riktat till rörelseaktiviteter. Därför undrar vi om medvetenheten bland förskollärare skulle öka om detta skulle prioriteras högre, vilket skulle ge friskare barn och leda till att barns motoriska färdigheter utvecklas i tidigare ålder. Iwarsson (2012) bekräftar att fysisk aktivitet borde få mer plats i läroplanen och inte bara ingå i idrottsämnen. Forskaren lyfter att rörelsen ska vara ett pedagogiskt verktyg i förskollärarutbildningen. Vi håller med författaren och tycker att rörelse borde bli en mer betydande aspekt i verksamheten. Vi anser att rörelse inte behandlas som en obligatorisk del i förskolans strävansmål och att förskollärarnas tolkningar av målen därför varierade. Vi vill också påpeka att förskollärarna i de förskolorna som vi har valt inte skiljer sig så mycket åt när det gäller att följa läroplanen, men den pedagogiska principen som de tillämpar varierar.

Förskollärarna påpekade att vi befinner oss i ett digitalt samhälle, där barn inte behöver anstränga sig, varken mentalt eller fysiskt. Samtidigt nämner de att stressen kanske minskar hos föräldrarna om de tillhandahåller barnen med en Ipad att t.ex. spela spel på.

Ericssons (2005) forskning visar att användning av mobiltelefoner och tv-spel har ökat, vilket leder till att barnen är mer stillasittande än förut. Vi upplevde att pedagoger anmodar barnen att sitta still och inte springa inomhus, eftersom springandet inomhus leder till en stökig miljö vilket resulterar vi i att barnen bara deltar i aktiviteter som rör sig om grovmotorik i utomhusmiljö. Däremot framkom i studien att den viktiga aspekten är att barn ständigt rör sig i förskolan. Pedagogerna tog också upp att läroplanen informerar om och bekräftar en allmän digitalisering av verksamheten, därför anser vi att det finns ett starkt samband mellan digitalisering och stillasittande, vilket pedagogerna bekräftar. Enligt pedagogernas svar handlar rörelseaktiviteter inomhus mest om finmotorik, vilket kräver mer stillasittande medan utomhusaktiviteter handlar om grovmotorik vilket leder till att barnen blir mer fysiska aktiva.

Förskollärarna tillämpar rörelseaktiviteter på olika sätt. I resultatet framkom att genom promenader och att vara i naturen skapas goda förutsättningar för barnens behov av rörelseaktiviteter. Detta överensstämmer med Mårtensson (2009) som nämner att närmiljön, såsom promenader i skogen, bjuder på variationsrika miljöer. Samtidigt genom att förändra rummet för att kunna utföra den s.k. massagesagan blir miljön också viktig för barnens koncentrationsförmåga. Majoriteten av pedagoger använde sig av olika metoder och platser såsom en s.k. sångskiva, en lekhall och man hade även tillgång till en gymnastiksal för att utföra planerade aktiviteter. Alla pedagoger var eniga om att den fria leken är mer passande i utomhusmiljö. Vi anser att den fria leken ger möjlighet för barnen att ha kul samt att de lär sig av varandra genom social interaktion under leken. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv anser vi att förskolan är en verksamhet som ska syfta till att barn utvecklas genom interaktion med miljön, andra individer och olika material (Säljö, 2014).