Tidigare tankegångar har inte löst teodicé-problemet. Att en kärleksfull Gud tillåter ondskans existens. För att lösa det här påstår jag att vi måste vara nonkonformister.
Det är inte en provokativ rubrik för provokationens skull, utan ett sätt att formulera en helt ny hypotes att arbeta efter.
Vi kan inte se Gud. Det är en utomordentligt besvärlig begränsning. Om vi nu går till arbetshypotesen: Förutom människan, vilka skulle i så fall syndafallet vara ”riggat” för?
Var förbudet i Edens lustgård riktat mot djävulen?
Eftersom Gud är fullkomlig, Den Helige Ande är en del av Gud, Jesus – Guds son – har visat sig vara sin fader i allt lydig, så återstår bara änglarna. Vi vet inget mer. Bibeln ger oss inga ytterligare uppgifter. Det enda vi vet är att djävulen – den högt uppsatta fallna ängeln – befann sig i lustgården.
När vi tänker på Guds skapelse, så är det i första hand jorden vi tänker på. Mer sällan tänker vi på himlen - så som den är beskriven i vår bibel - som Guds skapelse. Men även himlen är en del av Guds skapelse.
Att Gud gett sin skapelse en fri vilja innebär att även änglarna – där djävulen är en av änglarna – hade valmöjlighet, hade en fri vilja.
Vi läser nu om det allra första syndafallet, det som inträffade i himlen:
Jes 14:12-14
Ack, fallit har du från himlen, lysande stjärna, gryningens son, du har krossats mot jorden, du som betvingade folken.
[13] Det var du som sade till dig själv:
"Upp till himlen skall jag stiga.
Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr.
[14] Jag skall stiga upp ovan molnen, jag skall bli som den Högste."
Så långt vi förstår, så läser vi här om Djävulens uppror – eller snarare – hur en mycket högt uppsatt ängel ville ”starta eget” och konkurrera ut Gud.
Jesus säger i ett samtal med lärjungarna följande:
Av det vi läst, är det rimligt att sammanfatta ordningsföljden på följande sätt:
1. Uppror i himlen 2. Jorden skapas 3. Dit störtas ondskan
4. Djävulen är redan på plats när människan skapas 5. Djävulen förför människan.
En rimlig reflektion blir:
Hur kan en fullkomlig Gud tillåta detta?
Det hade väl varit mycket bättre att Gud sopat iväg Djävulen och hans fallna änglar till helvetet omedelbart! De skall ju ändå dit.
Att Gud inte skulle ha insett händelseförloppet i förväg, skulle vara att nedvärdera Guds intelligens och förutseende till noll. Det vore att beskriva Gud som en ofullkomlig Gud.
För att vara ytterligt tydlig: Gör vi den nedvärderingen, då står vi där med en uttalat dum Gud, d.v.s. raka motsatsen till Jesus beskrivning; att Gud är fullkomlig!
Att människan i Edens lustgård var chanslös mot lögnens fader är uppenbart. Något annat är inte rimligt!
Jaha – reflekterar säkert någon – men då betyder det att människans syndafall i praktiken var
”riggat”!
En uppriktig och ärlig följdfråga blir: Finns det något alternativ? Stanna upp och tänk efter.
Gräv efter realistiska alternativ för den situation som förelåg: Två människor utan kunskap umgås med en fallen ängel som är lögnens fader. För mig är utfallet givet, helt enkelt så som bibeln berättar.
Om Gud inte skulle ha insett att syndafallet måste komma förr eller senare, så blir den logiska konsekvensen att Gud skulle sakna förutseende. Det skulle i sin tur innebära att den Gud vi bekänner saknar egenskapen förutseende, och detta stämmer inte med Jesu utsago om att Gud är fullkomlig.
Om Gud är fullkomlig, så måste konsekvensen bli att alla av oss kända egenskaper finns i Gud, i hans person. Om någon egenskap saknas - då är fullkomlighetskriteriet inte uppfyllt.
En högst besvärlig situation.
Måste vi tillstå att Gud saknade förutseende?
Om svaret är ja, så har vi en mäktig despot, d.v.s. en Gud som är allsmäktig men inte fullkomlig Då har vi ingen Gud. Tillvaron är gudlös, det enda vi har är i så fall en despot.
Detta är ingen bra ansats. Den förvärras ytterligare av att Jesus i så fall skulle ha ljugit om Guds fullkomlighet. Då raseras vår kristna tro. Av det skälet att Jesus inför sina lärjungar skulle ha presenterat sig som sanningen men inte varit det.
Vem dömer änglarna? – en teodicé v 2.1
Joh 14:6
Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Vi arbetar med att hitta en logisk konsekvens till det ondas närvaro när vi har en fullkomlig Gud. Hittills har vi inte värjt oss för någon tankegång, vi vänder konsekvent på varje sten.
Vi arbetar utifrån förutsättningen att Jesus verkligen är sanningen personifierad.
Vi arbetar utifrån Jesu beskrivning av Gud såsom en fullkomlig Gud.
Vi blir tvungna att vända på alla stenar, och se vad som finns under dem. Ibland kan man glömma vad man håller på med på grund av alla detaljer man tvingas ta itu med.
Det vi håller på med är ett ärligt sökande efter en rimlig förklaring på detta som benämns teodicéproblemet. Att Gud tillåter det onda.
När vi står inför människans syndafall i Edens lustgård – med ondskan som närmaste granne – kommer nästa reflektionen: Varför begrep inte Gud att det här skulle sluta med katastrof?!?
Reflektionen är ärlig. Den är rätt ställd. Det är inte rimligt, men det framstår ändå inte som orimligt, att Gud skulle saknat förutseende.
Om denna slutledningen är rimlig, men ändå bryter mot allt vad bibeln berättar om Gud, måste vi ställa oss frågan: Gör vi rätt slutledning. Är det svar vi får genom vårt resonemang felaktigt? Har vi gjort ett logiskt misstag?
När man arbetar som programmerare av datorer, så möts man ständigt av sina egna logiska misstag. De kan ligga dolda, och visar sig inte förrän efter lång tid. I datorvärlden synliggörs detta av alla s.k. ”servicepacks” och uppdateringar som vi uppmanas att ladda in. Dessa
”uppdateringar” är rättelser av mänsklig bristfällig logik.
Vi tycker oss se ett bristande förutseende hos Gud. Det stämmer inte med hans egenskaper.
Tänker vi fel? Är det fel på vår logik?
Ja men då blir det än värre! Vi ställs inför följande reflektioner:
Hur kan en fullkomlig Gud ”rigga” ett uppror mot sig själv?
Där människan riskerar att gå förlorad.
Detta gör Gud när människan saknar förstånd och kunskap som behövs för att förstå innebörden av död.
Detta gör Gud i en situation där människan omöjligen kan inse vidden av att dö och gå förlorad.
En situation där Gud måste genomföra ett offer för att blidka sig själv, offra sin egen son, för att rädda människan!!??
Leta efter fel i den mänskliga logiken är arbetsamt, och tidskrävande.
Det som är värst, är att man måste ifrågasätta allt!! Alla logiska resonemang.
1 + 1 blir 3 visar datorn. Datorn följer programkoden. och resultatet är uppenbart fel. Var ligger felet? Vi måste gå igenom programkoden återigen. Den och den programmodulen måste vara riktig, den kan ju inte vara fel!
Till slut visar det sig att någon av dessa - vid första påseendet självklara! - programmoduler var fel. Innehöll ett felaktigt logiskt tänkande, som sedan genererade ett fel som fördes över till nästa bearbetning.
Kan en så kallad ”självklarhet” innebära att vårt logiska tänkande om Gud, genererar en felaktig bild av Guds handlingssätt? Detta med det ondas närvaro. En sådan ”så kallad självklarhet” är begreppet allsmäktig.
Kan vår fokusering på egenskapen allsmäktig, generera en felaktig bild av Guds handlingssätt?
Jag skrev tidigare:
Jesus presenterade inte Gud som allsmäktig, utan som fullkomlig!
Jesus uppmanade inte lärjungarna att vara allsmäktiga, utan fullkomliga:
Matt 5:48 Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.
Vem dömer änglarna? – en teodicé v 2.1