Den generella uppfattningen om räddningstjänsten är att de bara försöker att göra sitt arbete och att ungdomarna ska lämna dem ifred så att de kan utföra sina arbetsuppgifter på bästa sätt. Det finns dock synpunkter på att räddningstjänst dröjer väldigt länge innan de kommer till platsen och att boende i Rosengård drabbas av ungdomarnas bråk, vilket kan få förödande konsekvenser vid en brand.
Och jag menar, jag tycker det är fruktansvärt att liksom om det brinner nånstans i närheten av mig då kanske… var som helst, ja, jag tycker det är fruktansvärt att inte brandkåren kan komma fram snabbt nog därför att de måste invänta polisen för att ha poliseskort för att komma in på Rosengård. Just på grund av att vissa såna här ungdomar gör sånt här, som kastar sten på dem.
Fokusgruppsintervju 1
Att brandmännen har de boendes stöd och förståelse är uppenbart, men de menar också att barnen kanske blandar ihop de olika myndigheterna och inte förstår vad de gör. Att stenar kastas mot polisen är däremot inget som de uppfattar som så konstigt. Brandmän däremot har genom sitt uppdrag sällan tid att ens prata med ungdomarna:
A: Ja, ja tänker bra om brandmännen. De bara kommer hit och gör sitt jobb. /…/Det är synd om dem.
B: En av det farligaste jobbet som finns att sig in i en brand. Alla försö- ker ta sig ut och de försöker ta sig in för att hjälpa andra och släcka det. Alltså, nej, man respekterar dem verkligen.
A: De blir bemötta liksom på ett väldigt negativt sätt. När de är bara här för att släcka.
B: Men jag tror att det här händer på grund av att barnen ser hur polisen har varit mot dem. Så tror de att alla som är här…
C: … brandmän, polis och ambulans att de tillhör i samma gäng. B: Nä men kanske de blir så dåligt bemöta av polisen, inte alla poliser, men en hel del poliser här då. Och sen så liksom låter de det då gå ut över andra myndighetspersoner som till exempel brandmän och ambu- lans personal. Men det är bara en liten. Jag menar de flesta tycker det här är för jävligt. Att det händer bara mot de som är här, som kommer för att hjälpa till.
C: Man förstår att de slänger på polismän för att många har blivit utsatta av slag och massa andra skit från polisen. Men brandmän de kommer in rusande och …Han har ett jobb att göra och det gäller att vara snabb. Så jag tror inte de hinner prata med dem (de boende, ungdomarna).
Trots brandmännens idealiserande position så fanns viss kritik:
I: Vad tycker ni om brandmännen?
A: Brandmännen [skrattar till] dåliga, dåliga. Nej dom gör sitt jobb och så, men jag tycker att det är hemskt att dom är rädda för ungdomar. Jag tycker så, att dom vågar inte komma och göra sitt jobb tills polisen kom. Det är katastrof att man har sånt. Jag som vuxen jag tycker det är rätt... B: (skämmigt)
A: Ja. Dom ska kunna. Dom ska, dom är, du vet, brandmännen alla så långa och så, varför dom ska bli rädda? Jag vet inte. Det har börjat allt blivit mycket större...
Fokusgruppsintervju 3
Mödrarna är överens om att stenkastning på brandmän i första hand syftar till att få polisen på plats och att konflikterna mellan polisen och ungdomarna är djupgående och där poliserna inte följer sina regler. Kring polisens agerande, rykten kring polisen och erfarenheter av händelser växer en komplex förståelse fram. Även i relation till polisen upplever mödrarna att de blir speciellt behandlade.
Men du vet, det är många poliser som nu man har sett i media och man har hört talas om det flera gånger att de slår på ungdomar som de hämtar och de vet hur de ska slå så att det inte syns på kroppen. Så fort de tar in nån på förhör så slår de honom med lavett. Då har vi haft en kille eller vi har en kille här som har upplevt det själv. Så att poliser… ungdomar hatar poliser därför att de inte går efter de regler som de ska följa. /…/Vad heter de polisen? … de med skåp… minibussar. De som slår riktigt. De har vi hört talats om sen Rosengårdsskolan./…/De tar ungdomar. Det har man sett flera gånger.
Fokusgruppsintervju 1
Och här finns en hel del poliser. Det finns ett par poliser här på Rosen- gård som jag tänker inte säga namn men de är väldigt kända av nästan alla här… Alla hatar de liksom därför att de har gjort sig skyldiga till ganska som… alltså övergrepp helt enkelt, när det gäller misshandel och såna saker./…/Här är en del mycket yngre poliser som har kommit nya också. De kommer hit här och ska liksom visa sig, du vet.
Fokusgruppsintervju 1
I: Vad tycker ni om polisen? A: Dom göra ingenting [skrattar] B: Det är snäll polis här i Rosengård C: Vi har
A: ...Jag vet inte om polisen men jag har hört men sånt, ....Eller här en kille som, arabkille från den här skolan, för tre veckor sedan han stod utanför och rökte en cigarett. Jag vet inte, dom har pratat om det.... och dom sa, blatte, (vad det), jag vet inte. Han pratar, och sen du vet här, det finns station, polisstation, så dom hörde honom. Dom har tagit honom hårt och dom vill ha hans ID-kort eller personnummer, han vill inte, han vägra att ge till dom. Och dom har behållit honom en kvart. Han inte gjort någonting. Han inte gjort någonting. Så det är, det är dåligt faktiskt. Det är (tyvärr att) man säger, men det ser ut allt dåligt.
Fokusgruppsintervju 3
A: Ja, dom hämtar speciell polis här till Rosengård, det är speciella, ja I: Speciella, menar du hårdare?
B: Ja, det är problemet
A: Nej, (jag tycker att) dom är starkare, när dom.. C: Snyggare
A: Nej inte snyggare, dom är så hårda. I: Stränga?
A: Ja, till exempel som man, som vi, man märker att dom har bara tränat och lärt sig för att bara komma in här.
B: till Rosengården.
Fokusgruppsintervju 4
A: Du kan kolla i Youtube, alltså barnet som är fem sex år. Nej, lite större, dom var tio elva år, alltså när polisen slog dom med batong, tänk alltså en liten barn, det måste ha varit...
B: Jag såg en pojke, han sa till min man, om det problemet. Titta, vad gjorde polisen, det var han slog honom och det fanns, såg sår ut, eller blåmärken såna. Men, han är små, i alla fall. Min man frågade honom, gjorde du någonting. Han sa nej, jag ville bara gå till mitt hem, men det kunde inte, polisen slår alla där. Det var problemet, men ändå, i början polisen gör så, så det...
C: Men jag tycker ändå har polisen rätt.
Fokusgruppsintervju 4
Det finns också ett missnöje med att polisen inte agerar, man har svårt att förstå varför de visiterar, men inte ”tar in” de kriminella och bråkstakarna. Man uppfattar polisen som svag och dålig på att agera.
A: /…/Jag tror det är inte bara fel om dom ungdomarna, det är fel också om systemet i Sverige, om polisen...
B: …lagar och allt. Ja också dom barnen inte rädd eller respekt om polisen. /.../Jag känner, 50, 15, eller 100, 100 personer dom från polisen
kommer. Dom göra ingenting, bara stå så [demonstrerar antagligen hur poliserna står] område, och det kan inte kom på den väg eller på den väg och dom alla stängt den område. Och dom göra bara (känna) och kolla på ungdomar. Ja kolla dom på balkongen, och dom göra ingenting och efter en timme, två timmar dom alla, polisen gick, och dom ungdomar jobbar igen. Dom kastar göra saker. Ingenting.
Fokusgruppsintervju 3
A: Vi pratar om ungdomar mellan tolv och tjugo, och dom gör fel. Titta på polisen, och tjänsteman, dom gör också fel. Men vem man ska utbilda, polisen, eller brandkåren, eller ungdomar? Man ska vara stark polis, stark brandman, sen, dom kan hantera allt.
B: Precis ja
A: Om jag, om... Jag har inte respekt till någon som är rädd.
Fokusgruppsintervju 3
A: Först och främst alltså innan vi går genom det, det är polisens fel. I: Varför?
A: För att den polisen, när han för en pojke eller en tjej eller sån som gör någonting, brand eller stenkastning. Varför andra dagen han släppt honom?
I1: Dom borde hålla kvar dom? A: Ja, för att dom ska lära sig.
Fokusgruppsintervju 4
Till exempel om jag gick och gjorde brand och jag pratade med polisen och dom sa nära 18 år, behöver inte göra någonting. Och dom kommer att göra mer och mer och mer för det finns inte straff. Därför.
Fokusgruppsintervju 2
I det följande citatet framkommer meningsskiljaktigheter i fråga om poli- sens agerande, där en kvinna vidhåller polisens rättighet att använda våld, emedan andra ifrågasätter hennes position:
I: Vad tycker ni om polisen?
A: Man måste respektera polisen. Han var så hård med ungdomar, med, med det senaste problemet med moské och sådana när ägaren har stängt små moskén. När polisen har kommit till, jag bor där, samma område, han slog alla som finns där, som fanns där. Han slog dom, det är så, med dom patong, pinnar [batong] Om dom pojkarna som har kastat något eller inte, han bara slår, att dom måste inte stanna på samma område. Men jag håller med polisen, jag känner mer trygghet när polisen gör så. B: Nej
A: Jag känner så, polisen har rätt, polisen dom har rätt. B: Alltså om du hamnar hos polisen så du är inte trygg A: Jag är inte rädd, jag är inte rädd, jag håller med polisen
B: Men tänk om du var ute den här tiden, dom har slagit dig med batong? A: Det spelar ingen roll, och tänk om jag har gjort fel och han slår inte mig och var så god. Det är min åsikt, jag håller med polisen. Man måste acceptera och respektera alla som bor med (precis med) polisen. Det är så, annars det blir katastrof i området.
B: Alltså polisen, man ska respektera polisen men polisen ska respektera andra också.
A: Men vi är mest i alla fall, vi folket så. C: Ja men inte slå med...
B: Men problemet med polisen i början för att man vet inte vem har gjort eller inte. Det är så.
C: Men man kan inte slå
A: Du såg inte vad dom har gjort, på samma område.
C: Innan polisen slog inte, det är nu på sista tiden dom har börjat slå.
Fokusgruppsintervju 4
En kvinna resonerar att polisens stora insats i Rosengård är ett resultat av att polisen har för mycket resurser som de inte vet hur de ska använda. Det argument hon för fram är att polisen är onödigt närvarande i området – de borde ha andra mer akuta insatser att göra. Polisen framstår som en ekonomiskt överprioriterad grupp:
Jag tänker så: det är skattland. Dom tar mycket skatt och sen polisen har möjlighet, men dom behövs inte, här finns inte så mycket problem som dom säger. Dom samlar pengar av alla, parkering hit och dit, och sen dom har pengar att dom kan göra, ja gå bakom dom och slösa bensin och ha roligt. (spridda skratt) Ja det är sant. Om mitt hus brinner, det är inte farligt och dom ska inte döda polisen, till slut polisen har allt på sig, dom kan ha pistol om det är något akut att du kommer med kniv eller så, han kan döda dig, polisen har rätt, men polis kommer på grund av skatt, dom har mycket pengar och vet inte vad som ska slösa på…” Men backar lite sen….:
”Ja, det är först och främst det [arbetslösheten]. Och det är lite orättvist och som jag sa om skatten: dom slösar bara på den som har makt, inte på oss.
Fokusgruppsintervju 2
I detta fall upplevs inte situationen så hotfull och problematisk i Rosengård som andra gör gällande.
I en fokusgruppsintervju har en kvinna en egen erfarenhet av polisen och det gällde när hennes femåriga dotter under ettårsperiod jagades av en pedofil i området:
Under ett år jagade en man på 69 år min dotter. Det var inte bara jag bevis utan en alban som jobbade på dagiset och två svenskar. Det var jätteviktigt att de var svenskar och kunde bekräfta. Sen han kom till denna dagiset och tog min dotter. Sen var den här albanen stark och tog tillbaka min dotter och ringde polisen. Men tills polisen kom så stack han. Det hände efter några månader igen. Han följde efter mitt barn hela tiden. [Till slut får hon tag på honom.] Jag slog honom och han ramlade på trottoaren och det kom blod. Han pratar svenska, jag pratade bosniska, jag kunde inte så mycket men jag var jättearg. Plötsligt kom min bästa kompis och hon sa ”vad gör du, du ska döda han” och så och hon ringde polisen. Det var jättemycket folk. Om två minuter kommer polisen och sen jag tänker det är slut med denna man. Men vad händer? /…/ Dom tog honom, två dagar i fängelse för att förhöra honom. Och sen skickar dom till mig att jag ska betala 25 000 för att jag har slagit han. Och sen två dagar senare dom skickar brev att dom har släppt honom. Och sen min man kommer direkt till polisen och säger att nästa gång ska jag inte säga till utan döda honom direkt.
Fokusgruppsintervju 2
Det blir tydligt att polisen intar en komplicerad roll i stadsdelen och att ungdomarnas berättelser bekräftas av mödrarna, men att de också är oroliga för familjernas trygghet och de mindre barnen. De har flera erfarenheter av dramatiska händelser som de ofta tonar ner, kanske ett tecken på att mycket våld har normaliserats i området och ingår som en del i vardagen.