• No results found

Tema enligt läroplanen hur väljer man?

Terese Lindqvist & Sara Olsson

3.5 Tema enligt läroplanen hur väljer man?

Annika Wendel

I och med den nya läroplanen har det centrala innehållet i kurspla- nerna i år 1-3, blivit obligatoriskt och även mer specificerat än tidi- gare. Det finns numera förutom kunskapskrav i svenska och matte även kunskapskrav i ämnesblocken so och no. I Kommentarsmate- rialet till religion (Skolverket 2011) kan man läsa att de långsiktiga målen, uttryckta som förmågor, för so- och noämnena finns i respek- tive ämnes kursplan men det centrala innehållet har man valt att slå samman. Innehållet är i sin tur uppdelat i fyra respektive sex ämnes-

övergripande kunskapsområden, dvs utan tydliga gränser mellan de

olika ämnena. Själva begreppet ämnesövergripande nämns inte i kurs- planerna, men att det är såväl rektors ansvar som lärarens uppgift att organisera arbetet på detta sätt fastslås i läroplanens övergripande mål och riktlinjer.

Läraren ska organisera och genomföra arbetet så att eleven får möjlighet att arbeta ämnesövergripande (Läroplanen 2011, s. 14)

Rektor har ett särskilt ansvar för att undervisningen i olika ämnesområden samordnas så att eleverna får möjlighet att uppfatta större kunskapsområden som en helhet. Rektor har ett särskilt ansvar för att i undervisningen i olika ämnen integrera ämnesövergripande kunskapsområden...// (Läroplanen 2011, s. 19)

I samband med implementeringen av den nya läroplanen utkom Skolverket med en rad olika skrifter, varav ”Skola i förändring - om reformerna i den obligatoriska skolan” (Skolverket 2011), är en av dem. Där uttrycker sig en lärare som arbetat med förslagen till de nya kursplanerna i språk ”att de nya kursplanerna uppmuntrar till ämnes- integrering vilket kan vara en väg att lättare hinna med det centrala

innehållet” (min kursivering). Detta uttalande och det faktum att peda- goger i de lägre åldrarna på grundskolan ofta säger sig arbeta ämnesö- vergripande och tematiskt fick mig att fundera på vad det är som ligger till grund för hur man idag väljer teman.4

Väljer man numera teman efter vad som ska ”hinnas med” enligt det centrala innehållet i de olika ämnena? Går man på gammal vana och utgår från vad man brukar arbeta med i de olika årskurserna? Eller väljer man först och främst utifrån den barngrupp man har, deras för- utsättningar, behov och tankar? Har timplanen någon inverkan på vilka teman man väljer att arbeta med?

Metod

I denna undersökning, där empirin utgörs av diskussioner med åtta pedagoger som arbetar i åldersintegrerade klasser samt komplette- rande intervjuer med tre av dem, ligger fokus på att få en inblick i hur teman väljs enligt den nya läroplanen. Pedagogernas utbildning är inriktad antingen mot sv/so eller ma/no och de ansvarar därmed för dessa ämnen i såväl den åldersintegrerade f-1:a som den 2-3:a de arbetar i.

Frågor som diskuterades var:

- Hur väljer ni ut temat ni ska arbeta med?

- Har det blivit någon ändring i och med den nya läroplanen och kurs- planerna?

- Hur många teman arbetar ni med på en termin/ett läsår? - Vilka ämnen integrerar ni i temat?

- Påverkar timplanen vilka teman ni väljer

4 Jan Nilsson (2007) menar att ett tematiskt arbetssätt innebär fokus på helheter och sammanhang där även elevens erfarenheter kopplas till innehållet i undervisningen. Färdigheter tränas i funktionella sam- manhang och traditionella läromedel som ex läroböcker styr inte undervisningen.

Cykliskt återkommande teman

På skolan där jag gjort min undersökning finns sedan tidigare en tradi-

tion av lokal kanon5 då det gäller val av teman. De teman som valts har

sedan cykliskt rullat på tre år. I praktiken har detta inneburit att eleven arbetat med samma tema i förskoleklass som i år tre.

Av diskussionerna framkom det att nästintill samtliga pedagoger uppger att arbetet med att bestämma tema har förändrats i och med den nya läroplanen. Man utgår mer än tidigare från ämnenas syftes- beskrivning, men framför allt från ämnets centrala innehåll. Sam- tidigt finns en tendens att välja teman utifrån vad som skulle passa åldersgruppen och inte den specifika barngruppens behov och intres- sen. Vissa skillnader framkommer mellan arbetslagen och de handlar främst om vad man väljer att primärt utgå från, antigen syftet eller det centrala innehållet och kunskapskraven. Exempel på teman man

valt är småkryp, miljön, leksaker, vad tror du?, teknik, världens miljö,

solen-månen- och jorden, FN, ”Jag” i orten, i närmiljön, i trafiken, i skolan och i kroppen. Samma eller liknande teman har visats sig vara vanligt förekommande i såväl förskola som skola.6

Timplanens betydelse

I Skola i förändring (Skolverket 2010) framgår det att hänsyn har tagits till undervisningstiden då ämnenas innehåll och omfattning fördelats över årskurserna. Ser man till timplanen i ämnena svenska, so och no på den skola där jag valt att lägga min undersökning är den fördelad enligt följande: år 2-3 har 400 minuter svenska, 150 minuter so och 110 minuter no per vecka. För år 1 har tiden för no och so nästan halv- 5 Begreppet kanon innebär här att man har en fastställd norm för vad man bör arbeta med i i vissa årskurser.

6 Hartsmar och Jönsson hänvisar i Perspektiv på barndom och barns

lärande: En kunskapsöversikt om lärande i förskolan och grundsko- lans tidigare år (2010) till Ann-Christine Vallberg-Roth angående

erats medan svenskämnet utökats med ytterligare 40 minuter, vilket innebär 80 minuter so, 60 min no och 440 minuter svenska.

Gemensamt för arbetslagen är att man oftast integrerar ämnena svenska, so, no och bild i temat och utelämnar matematikämnet. De teman, som tidigare angivits, har en tydlig koppling till so och no. Det är den gängse uppfattningen att man hinner med det man plane- rat utifrån det centrala innehållet i dessa ämnen eftersom man använ- der svenskämnets timmar till temat. Detta motiveras av att man läser, skriver, dokumenterar, reflekterar och bearbetar olika slags texter inom temat.

Utöver de timmar i svenska som ”sugs upp” av temat, ett uttryck jag lånar av Jan Nilsson (2007), finns det utrymme för andra lektioner i svenska. Dessa används på olika sätt till bland annat bokstavsarbete, skrivning och läsning, som oftast inte kan kopplas till temat.

Att få tiden att räcka till

Enligt Skolverkets allmänna råd för planering och genomförande av undervisningen (2011) är det centrala innehållet obligatoriskt och kan därför inte väljas bort eller flyttas till andra årskurser. Däremot kan läraren, i samarbete med eleverna, lägga till ytterligare innehåll så länge det håller sig inom ramen för ämnet.

Mer än hälften av pedagogerna är av uppfattningen att tiden inte räcker till för att arbeta med teman utanför det centrala innehållet i kurspla- nerna. Pedagogerna ger uttryck för att inte kunna vara lika spontana som tidigare och att inte kunna arbeta på djupet utan istället arbeta ytligare för att ”hinna med allt”. En pedagog ger uttryck för faran att man inte blir lika angelägen att ta tillvara de spontana tanker, idéer och frågor som barn kommer med då det inte passar in i temats tids- schema. I ett arbetslag anser man dock att tid finns för kortare teman som eleverna själva kan önska.

Pedagogerna här har valt att ansvara för alla ämnen i en klass, vilket möjliggör fler på varandra sammanhängande lektioner och kräver ingen samplanering med andra lärare vad gäller teman. Samtliga lärare i arbetslagen har uppfattningen att det saknas tid för planering av teman tillsammans med andra lärare men även tillsammans med fritidspedagoger och förskollärare som är verksamma i klassen. Möj- ligheten till gemensam planering är en organisatorisk fråga som rektor ansvarar för.

Val av tema - en fråga av att hinna med

Genom diskussioner och intervjuer framträder en bild av att teman väljs och planeras utifrån ämnenas syfte men främst vad som ska ”hinnas med” i de olika ämnenas centrala innehåll och kunskapskrav. De pedagoger som får tid över till andra teman utgår då från elevernas intressen och behov. Traditionen av tema som kanon lever kvar, men det går även att utläsa av intervjuer att man försöker hitta andra teman utifrån innehållet i kursplanerna och barngruppens intressen, exem- pelvis ”Snäckor på skolgården”.

Enligt anvisningarna i Skolverkets Allmänna råd angående planering och genomförande av undervisningen (2011) betonas vikten av en väl utförd planering tillkommen i samverkan med andra lärare för att ge eleverna möjlighet att arbeta ämnesövergripande och nå de nationella målen.

Att välja tema och tillsammans med andra pedagoger planera för undervisningens innehåll tar tid, både i början av planeringen men även under temats gång. För detta ändamål behövs planeringstid till- sammans, vilket saknas. I förlängningen kan bristen på planeringstid vara en bidragande orsak till att man tidigare och i viss mån även nu arbetar med tema som kanon. Ett kanoniserat tema innebär delvis att man inte behöver ägna lika mycket planeringstid åt det som ett helt nytt tema.

Timplanen i sig påverkar inte valet av teman, då de flesta teman främst har so- och/eller no-inriktning, ämnen med få minuter jämfört med svenskämnet i timplanen. Detta kan dels ha sin förklaring i att det numera även finns kunskapskrav i dessa ämnen och dels bero på peda- gogernas utbildning och ansvarsområden. Inom den tid som temat tar i anspråk finns en stor del av svenskämnets timplan.

Den nya läroplanen förutsätter ett ämnesövergripande arbetssätt. Ett

hur kan vara ett sätt att synliggöra vad i läroplanen man som lärare

fokuserar på och varför man väljer vissa teman.

3.6 ”Paddagogik” – att använda ett digitalt redskap