Tema 2

förtryck?

“Kvinnor/ unga flickor”

Hague, Gill & Begikhani (2013) delar samma åsikt som Aylin Akpinar (2003) om att kvinnor bär på ansvaret av att upprätthålla normer om femininitet som i sin tur innebär att kvinnors handlingar och beteende definieras utifrån mäns heder. Ett konkret exempel på dessa normer är att kvinnan behåller sin oskuld innan

äktenskap, visar lydighet och leva upp till de kraven som sätts av män i familjen.

Det kan också handla om restriktiva förhoppningar avseende till exempel

utbildning, klädsel, skilsmässa, socialt umgänge och äktenskap. Enligt författarna flertal studier konstaterar att normer kring kvinnor och deras sexualitet är centrala inom hederskontexten (Hague, Gill & Begikhani, 2013; Aylin Akpinar, 2003).

Grutzky och Åberg (2013) betonar att kvinnor och unga flickor är den mest hedersutsatta gruppen. Författarna pekar på två framträdande anledningar till gruppens utsatthet. Den ena anledning är patriarkala heders system som grundar sig på könsmaktsordning som kategoriserar gruppen som underordnad. Den andra anledningen är att kvinnor/flickor är betydligt mer uppmärksammade och

identifierade i samhället och även överrepresenterade i massmedier.

Grutzky och Åberg (2013) poängterar att hederskultur antar att flickor och kvinnors sexualitet och beteende är en symbol som representerar familjens rykte och god uppfostran. Grutzky och Åberg (2013) förklarar att kontrollen etablerar

sig tidigt i flickornas liv. Det börjar med vardagliga begränsningar som berör flickans klädsel, utbildning, sociala kretsen och rörelsefrihet. Den mest extrema typ av hedersvåld framkommer i form av tvångsäktenskap eller hedersmord ifall kvinnan bryter mot hedersnormer. I vissa länder som har hedersnormer som regel tillåts även att könsstympa unga flickor som en förebyggande åtgärd så att

familjen kan garantera att inget samlag kommer ske innan äktenskapet (Grutzky &

Åberg, 2013).

Åsa Eldén (2001) påpekar i sin forskning om heder och rykten att kvinnorna från födseln programmeras att akta sig från dåligt rykte. Med detta menas att kvinnorna är de som blir sedda och utvärderade av omgivningen.

Eldén menar att kvinnorna anses skyldiga till att hålla sig till kollektivets normer och värderingar. Med andra ord att kvinnorna definieras och sorteras utifrån det som Eldén kallar “andras blickar” vilket är avgörande i hederskultur.

“Jag väljer här att tolka det symboliska beroendet som att ett aktivt skapande och upprätthållande av könsidentitet genom att förhålla sig till andras blick, kan förstås som en avgörande livsbetingelse för kvinnor” ( Eldén, 2001).

Eldén (2001) betonar att den stereotypifiering av kvinnor och inställningen om att kvinnor förväntas förhålla sig till normerna samt behålla sin kyskhet

orsakad av könsdikotomin som skapas av samhället. Eldén menar att både kön blir definierade i förhållande och relation till varandra, detta anses varken

förutbestämd eller temporär utan kontextuellt. Detta innebär att man ej kan

utesluta att identitetsskapande medförs av en viss kultur utan att det blir en resultat av olika aspekters samspel. Elden betonar att könsmaktsordning har också stor påverkan i hur kvinnorna definierar sig utifrån andras blickar. Med andra ord, kvinnornas passivitet i hur de definieras och stämplas av andra kan också var en orsak till gruppens utsatthet ( Eldén, 2001).

Däremot betonar Darvishpour (2010) trots att kultur kan i stor utsträckning möjliggör hedersrelaterat våld men en helhetssyn på gruppens utsatthet inte kan bildas ur ett enda perspektiv. Detta innebär djupare förståelse av gruppens utsatthet kan samlas ihop ur olika perspektiv som är sammankopplade i denna kontext. Darvishpour poängterar att hedersnormer blir ännu starkare när individer flyr samt när dem befinner sig i segregerade områden. Liknande livssituationer betyder att det patriarkala systemet och hedersnormer stärks och råder vardagen och normerna. Inom de segregerade miljöer gör den sociala tätheten såväl som fysiska närheten att både repressalier och normbrott blir alltmer märkbara för omvärlden. Medan inom urbana grupper eller familj som har avsevärt högre och bättre socioekonomisk socialt anseende är det ekonomiska beroendet av

omgivningen mycket mindre (Darvishpour, 2010).

Westerstrand (2017) beskriver i sin artikel om kön och förbindelselinjer i en förundersökning om ”hedersvåld” att ojämlikhet, våld och kontroll som utövas av män mot kvinnor matas av samhället, normer, köns och maktordning vilket normaliserar i sin tur våldsutövning. Komplexiteten av hedersrelaterat våld och dess tolkning ligger i hur maktrelation, kön och sexualitet genomkorsas vilket gör

det svårt att dra en slutsats kring ämnet och vilket skapar en utmaning i att hitta ett konkret sammanhang kring ämnet (Westerstrand, 2017).

“Pojkar/ unga mäns dubbla roller”

Schlytter och Rexvid (2016) i sin forskning som är baserad på en

intervjustudie förklarar hur män beter sig inom familjer med hedersnormer samt vilket ansvar de tar för att skydda familjens heder. Det här uppdraget som delas ut till unga killar kännetecknar familjer som lever med heder som en regel. Att föräldrar i dessa familjer delegerar uppdraget på bevakning av familjens kvinnliga medlemmar i syftet att förebygga/förhindra oönskade beteenden som kan

förekomma av kvinnliga familjemedlemmar. Intervjustudien fokuserar på ungdomar med invandrarbakgrund som har bott länge eller född i Sverige. Enligt författarna så studiens resultat visar att det finns ett dilemman i hur hedersideologi odlas och reproduceras av den nya generation vilket stärker hedersvåld och

förtryck i stället för att försvinna med tiden och samhällsutveckling. Dessa unga män som tvingas ta på sig en roll som de själva inte önskar ta vilket är förövarens roll kan drabba två grupper samtidigt. Detta innebär att när en grupp ”unga män”

tvingas att utöva förtryck/våld på en annan grupp “flickor/kvinnor”, så både grupperna drabbas. Den ena gruppen drabbas av att tas av sina rättigheter av att bestämma över sig själv och sitt val i livet men även av att dras automatisk till kriminella handlingar heders namn. I den andra gruppen som sin utsatthet är mer synlig tvingas också att följa andras val, vara lyhörd och bevakas av andra och bestraffas ifall reglerna inte följs (Schlytter & Rexvid, 2016).

Schlytter & Rexvid (2016) menar att om man växer upp i en familj med

hederskultur så finns det krav och förväntningar som sönerna ska uppfylla annars riskerar de att bli förnekade av kollektivet. Det viktigaste kravet är att skydda familjens heder vilket speglas i flickornas kyskhet, attityd och god uppfostran.

Detta innebär att sönerna ska bevaka sina systrar eller andra kvinnliga släktingar, att sönerna ska vara säkra på att systrarna inte umgås med killar eller ha sexuella relationer med män. Det vill säga att killarnas uppdrag i familjen är att försäkra att systrarna förblir oskulder tills de gifter sig. Flera personer uppger att de unga män /killar får även lov att reagera ifall de upptäcker eller misstänker attkvinnor i familjenhar relationer med killar. Intervjupersoner uppger även att de är skyldiga att reagera annars kommer unga män/killar straffas av familjen ifall de inte agerar och skyddar familjens heder. det vill säga att de kommer ses som icke- lojala individer och då kommer de bli nekade av familjen. (Schlytter & Rexvid, 2016).

Författarna förklarar att en del av intervjupersonernauppger att föräldrarnas krav och förväntningar verkar ibland orealistiska och går inte att uppfyllas. Författarna hänvisar till en dubbelmoral och ambivalenta värderingar inom hederskultur som tillåter sexuella relationer innan äktenskapet för söner men inte för döttrar. Sexuella relationer innan äktenskap betraktas som en källa till stolthet när det gäller söner däremot tillbringar sexuella relationer skam om döttrarna inleder sådana (ibid).

Schlytter och Rexvid (2016) hänvisar i aktstudien till några hedersmord som ägde rum i Sverige och Norge där offrets bror/bröder eller far som har mördat systern eller/och pojkvännen. Studien visar att i flesta av de registrerade

hedersmord så är det en ung man/bror som har mördat dottern, det vill säga att de unga män/ söner är de som genomför rättelsen. Andel intervjupersoner uppger att de kan bli utkastade, förnekade av kollektivet om de inte rensar familjens heder från dåliga rykten, de menar att grupptrycket tvingar dematt straffa sina systrar även om de inte vill. Detta innebär att de skyddar sig själva från straffet av kollektivet. Författarna menar att sönerna riskerar att hamna i kriminalitet och på så sätt blir de också utsatta och stämplade av samhället (Schlytter & Rexvid, 2016).

Enligt intervjustudien ovan uppfattas heder som en symbol för stolthet och gott rykte och väluppfostrad som man kopplar kvinnans sexualitet och beteende till. Hedern kan enligt hederskodex skadas ifall man bryter mot normer, oavsett om individen är en kvinna eller man så finns det sanktioner vid avvikelse.Dock dessa sanktioner kan skilja sig och variera sig i hur allvarliga de är beroende på vem som har avvikit. T. ex om en kvinna upptäcks ha en relation/ sex utanför äktenskap, så kan straffskalan ökas beroende på hur förövaren agerar och hur våldsam förövaren är. Aktstudien slutsats visar att individer som tillhör

hederskultur kan agera på olika sätt. Detta innebär att vissa kan agera mot kvinnlig kyskhet i extrem grad, medan andra inte gör det (Schlytter, Rexvid, 2016).

Arhe Hamednaca (2010) som är utbildningsansvarig och föreläsare i hedersrelaterat förtryck poängterar att unga män eller killar i familjer med hedersnormer måste uppmärksammas av verksamheter som jobbar mot

hederstänkande. Hamednaca menar att dessa unga män bli fostrade av föräldrarna att utöva kontroll över sina systrar eller kvinnliga släktingar samt till att ta över den patriarkala makten. Hamednaca (2010) betonar att dessa unga omedvetna blir både offer och förövare. De unga män växer upp med en tanke att de har heder som behöver skyddas och bevaras, hederns representeras av kvinnornas beteende, attityd och sexuella handlingar. Hamednaca kallar den här gruppen

“Hedersproblematikens osynliga offer”. Denna grupp är problematisk eftersom den bilden eller intryck man får av dem är att de är förövare och då glömmer man bort att klassa de som osynliga offer vilket breder ut problemet. Dessa unga män och killar tvingas att ta på sig en roll av hedersförtryck utövare. Det vill säga att mer ansvar läggs på denna grupp att bevaka och kontrollera sina systrar och kanske mödrar. Utöver detta finns det konsekvenserförde unga både samhälleliga och psykiska. Författaren menar att de blir offer eftersom hederstänkande i

slutändan kan leda till bland annat misshandel, brott, mord eller isolering särskilt att de blir tvingade att kontrollera eller misshandla en familjemedlem vilket väcker skuldkänslor hos denna grupp. När en familj eller föräldrar tillåter en son att kontrollera eller bevaka sin syster så normaliserasförtrycks utövningbland den nya generation vilket leder i sin tur till kontinuitet av hedersvåld (Hamednaca, 2010).

I detta sammanhang påpekar Westerstrand (2017) att tankesätt som

orienterar sig i hederskultur tolkar våldsutövning som är en reaktion på kvinnornas

provokation och normöverträdelse, detta leder till normalisering av hedersvåld och då göms mäns kontrollerande handlingar mot kvinnor. Den normaliseringen och tolkningsprocess har också sin påverkan på samhället, med detta menas att den banar vägen till fler våldsutövare och mer kriminella handlingar i hederns namn (Westerstrand, 2017).

“HBTQ-personer”

Begreppet transpersoner är så kallat paraplybegrepp alltså det innefattar flera skildatransidentiteter till exempel transvestiter och non-, inter- och

transgenderpersoner samt intersexuella. HBTQ/trans/ bisexuella och

queerpersoner är en utsatt grupp inom hederskulturen eftersom det är förbjudet inom hederskontexten att ha annat sexuellt identitet än den juridiska. Denna grupp riskerar bli utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck i striktare former.

Om en person som tillhör hederskultur är transperson eller har ett överskridande sexuell identitet så börjar gränserna hårdna sig på den. Det är inte ovanligt att transpersoner, HBT personer utsätts för fysiskt/psykiskt våld eller isolering.

Hedersnormer utgår från att HBT/transpersoner är en ren skam för familjens rykte och heder. Alla i hederskultur ska vara heterosexuella. Homosexualitet anses som en sjukdom som ska behandlas genom antingen att gifta bort i syftet att omvända sig eller att tvinga offret att genomgå ett religionsbruk för att kunna göra om sin deviation (Socialstyrelsen, 2020).

Darj, Nathorst-Böös och Jarl-Åberg (2011) skriver i deras studie att pojkar kan riskera att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck på samma sätt som flickor ifall de misstänks vara trans, homo eller bisexuella av sina egna familjer.

Pojkarnas klädsel kontrolleras eftersom att klä sig feminint är förbjudet och ett beteende som män bör avstå från, en pojke får endast klä sig manligt.

Raewyn Connell (2008) skriver i sin bok att det finns män som väljer att följa samhällets rådande normer gällande manlighet och sträva efter att uppnå manlighetsidealet endast för att gynnas av de patriarkala förmånerna. Män kan betraktas som “icke fullständiga” om de avviker från de rådande normerna om manlighet som de förväntas förhålla sig till, på så sätt är dessa män också

underordnade (Connell,2008). Transpersoner, bisexuella/homosexuella anses vara avvikare från de manliga normerna och heteronormativa förväntningar enligt deras kollektiv och familj (ibid). För att en man ska ha en överordnad position i hederskontexten bör han förhålla sig till de förväntningar som ställs på män och manlighet (Connell, 2008).

Inom de sammanhang som kännetecknas av hedersrelaterat våld är det endast tänkbart med heterosexuella förhållanden. Således kan unga som är homo-eller bisexuella och transpersoner bli en betydligt utsatt grupp. Denna grupp kan leva ett liv med våld och hot, likaledes som unga heterosexuella som befinner sig i hedersrelaterade miljöer där hederstänkandet domineras (Socialstyrelsen 2014).

Homo- och bisexuella samt transpersoner betraktas ofta som skam för sina egna familjer och kollektivet och blir uteslutna. Det är fullständigt tabubelagt att tala

om HBT-frågor i de kontexter där hedersnormer karaktäriseras. Den framträdande åsikten som ofta lyfts fram är att HBT-personer lider av någon typ av sjukdom eller är till och med syndiga. En studie som genomförts av Socialstyrelsen bekräftar att unga HBT-personer uttrycker att de upplever skam och skuldkänslor för deras egen sexualitet samt för att ha svikit föräldrarna (Socialstyrelsen 2014).

En stor del av dessa unga har kännedom om att deras sexualitet inte är tillåten, och den anledningen kan vara tillräcklig för att HBT-personer ska känna rädsla av konsekvenserna som kan orsakas på grund av deras sexuella läggning och kärlek HBTQ-personer kan kontrolleras ännu hårdare och behandlas på ett våldsamt sätt om familjerna får reda på att deras ungdomar inte är heterosexuella.

Flera unga HBT-personer drabbas flitigt av omvändelseförsök. Vilket betyder att familjen och anhöriga gör ett antal försök för att ungdomen ska bli heterosexuell.

Exempelvis genom att tvinga HBT-personer att återvända till anhörigas

ursprungsland i avsikt att möta en religiös person eller för att hitta en partner från det andra könet som är lämplig (Socialstyrelsen 2014).

5.2.2 Analys av hedersutsatta grupper

I denna studie lyfter författarna upp tre olika hedersutsatta grupper nämligen kvinnor/unga flickor, den utsatta förövaren och HBTQ-personer. Hague, Gill &

Begikhani (2013) och Aylin Akpinar (2003) anser att kvinnor är den gruppen som pekas ut som hedersutsatta på grund av framförallt sitt kön. Kvinnor tvingas av sina sociala och kulturella kontexter att upprätthålla normer kring deras liv och sexualitet. Grutzky och Åberg (2013) delar samma åsikt kring den gruppens utsatthet men menar istället att kvinnors utsatthet handlar om patriarkala heders system som grundar sig på könsmaktsordning som gör att att kvinnor

kategoriseras som en underordnad grupp i samhället. Vidare förklarar författarna att kvinnor/flickor är betydligt mer uppmärksammade och identifierade i samhället och även överrepresenterade i diskussioner om hedersutsatthet. MedanEldén (2001) anser att kvinnorna från födseln programmeras att värna om deras rykte och rådande normer. Eldén menar också att könsmaktsordning har en stor påverkan i hur kvinnorna definierar sig utifrån andras blickar.Däremot anser Darvishpour (2010) att kultur är en förklaring bakom kvinnors utsatthet men gruppens utsatthet inte kan bildas ur ett enda perspektiv. Tillskillnad från Westerstrand (2017) som anser att ojämlikhet, våld och kontroll som utövas av män mot kvinnor matas av samhället, normer, köns och maktordning vilket normaliserar i sin tur våldsutövning. Utifrån författarnas beskrivning om grupperna och deras utsatthet får man en uppfattning av att maktstrukturer och könsordning kan vara en anledning till gruppens utsatthet samt att könsdikotomin som etablerar sig i samhället skapar och stärker “vi” och “de” mellan både kön.

Detta innebär att kön/maktsordning är en kärnaspekt i denna kontext.I koppling till författarnas beskrivning så finns det ett samspel mellan alla faktorer som nämndes och de bildar tillsammans till en tolkning, med enklare ord kan man inte

säga att alla hedersutsatta kvinnor är utsatta på grund av kön utan att måste analyseras utifrån andra aspekter.

Den andra utsatta gruppen som vi nämnde i början av analysen är den utsatta förövaren som är unga pojkar och män. Denna grupp har dubbla roller och kan vara både förövare och offer. Författarnas beskriver denna grupp som osynlig eller mindre uppmärksammad vilket tyder på gruppens utsatthet som i sin tur präglas av ökad risk av att hamna i kriminalitet och social isolering samt att bli nekade av kollektivet ifall de vägrar följa kollektivets normer. Medan de unga män/ utsatta förövaren tvingas till att bevaka och kontrollera de kvinnliga familjemedlemmar på grund av könsmaktsordning som ställer krav och förväntningar på varje grupp.

De unga männen sätts i en högre position och de ges tillåtelse att utöva våld, kontroll och grovt våld i vissa fall mot “de andra” i syftet att bevara och

upprätthålla familjens heder. Trots att det är kulturen som skapar reglerna om vem som tar ansvar och vem som ska straffas men när normerna skapas så grundar de sig på könsmaktsordning vilket är centralt i hederskontexten. Darvishpour enar föregående slutsatsen och poängterar att kulturen kan ge en förklaring till

gruppens utsatthet i vissa situationer men man ej kan uppföra en hållbar grund till sin analys från just kulturella perspektivet. Hamednaca (2010) menar att dessa unga män bli fostrade i sina kulturer av sina föräldrarna att utöva kontroll över kvinnor i familjen och att ta över den patriarkala makten. Schlytter och Rexvid (2016) anser att hos denna grupp anses sexuella relationer innan äktenskap vara en källa till stolthet när det gäller söner och inte som skam, vilket de unga killarna lär sig tidigt tack vare kulturen.

Schlytter och Rexvid (2016), Arhe Hamednaca (2010) och Westerstrand (2017) förklarar unga pojkars och mäns utsatthet genom att gruppen tvingas på ett sätt för att kontrollera kvinnor i deras familjer och att begå brott. Denna grupp kan likaså kontrolleras av framförallt sina fäder, bröder och farbröder. Tillskillnad från kvinnor/unga flickor har denna grupp större rörelsefrihet men när de väl bryter mot rådande normer blir tillsynen mycket hårdare. Hedersrelaterat våld och förtryck för pojkar/unga män handlar om att växer upp inom hederskulturen därpå råder det så kallas hierarki. Kultur i sin tur är uppbyggd kring olika normer och regler. Inom kulturen existerar ett kollektiv som innebär att individer saknar rättigheter, kollektivet kan styra individen och dess liv. När individer går emot eller bryter mot rådande normer dras skam över hela familjen och där blir det viktigt att straffa den ansvarige.

Den sista hedersutsatta gruppen är HBTQ-personer. Denna grupp blir utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck på grund av kulturella förklaringar men också på grunda av att de inte upprätthåller normer kring manligt och kvinnligt. Kulturella perspektivet anses relevant i och med att den ger en förklaring till varför HBTQ är en särskilt utsatt grupp inom hederskultur dock gruppens utsatthet behöver likaså analyseras utifrån andra perspektiv. Det är oacceptabelt inom hederskulturer att vara homo-, bi-, eller transexuell eftersom denna grupp anses dra skam skam över sina egna familjer och denna skam kan gå bort genom sanktioner och genom att

“tvättas bort”.

Mattssons menar att maktstrukturerna är ombytliga och integrerade i människors vardag. Enligt hederskultur är makthavaren alltid en man, till exempel om en ung man som tillhör hederskultur erkänner att han är homosexuell så kan den makten återkallad eftersom offret inte anses vara en riktig man och har en annan

Mattssons menar att maktstrukturerna är ombytliga och integrerade i människors vardag. Enligt hederskultur är makthavaren alltid en man, till exempel om en ung man som tillhör hederskultur erkänner att han är homosexuell så kan den makten återkallad eftersom offret inte anses vara en riktig man och har en annan