Teman i förvaltningsrättens motivering i avgörandet av LVU-domarna

I dokument BARNEN, LAGEN OCH FÖRÄLDRARNA EN INTRESSEKONFLIKT (sidor 28-32)

5. Resultat

5.1 Teman i förvaltningsrättens motivering i avgörandet av LVU-domarna

I granskningen av de 12 LVU-domarna presenterar förvaltningsrätten en rad olika argument i grunden för sina beslut. Även om grunden för besluten vissa gånger är specifika för det särskilda fallet, går det att tydligt urskilja teman i hur

förvaltningsrätten resonerar i de olika domskälen. I samtliga 12 domar dömer förvaltningsrätten att LVU-vården av barnen ska fortlöpa, det vill säga att barnen ska fortsätta vårdas enligt LVU utanför hemmet. Det kan således konstateras att utfallet ser likadant ut i samtliga domar, vilket i sin tur gör att det går att utläsa en tydlig linje i förvaltningsrättens bedömning. Detta då samtliga domslut går emot föräldrarnas begäran. I diagrammet nedan presenteras tematiskt de faktorer som förvaltningsrätten argumenterar för i sina beslutsmotiveringar.

De färger som presenteras i cirkeldiagrammet utgör de teman som går att urskilja i förvaltningsrättens beslutsfattande. Diagrammet presenterar i hur många av de 12 LVU-domarna som det specifika temat förekommer i samt hur stor

procentandel av de 12 domarna som de olika temana utgör.

92%

Cirkeldiagram över teman som framkommer i LVU-domarna

Bristnade insikt: 11 domar (92%)

Otillräckliga förändringar: 11 domar (92%) Särskilt omfattande behov hos barnen: 8 domar (67%)

Umgänget otillfredsställande: 8 domar (67%) Samarbetet med socialtjänsten fungerar ej: 4 domar (33%)

Barnet vill inte flytta hem: 3 domar (25%) Föräldrarna kan ej bedömas drogfria: 2 domar (17%)

Boendesituationen är för kortvarig för att anses som stabil: 2 domar (17%)

Samtycke till frivillig vård ses ej som tillförlitligt:

3 domar (25%)

5.1.1 Bristande insikt och otillräckliga förändringar

I de domar som granskats går det konstatera att förvaltningsrätten först och främst ser till ifall de orsaker som föranlett omhändertagandet enligt LVU fortfarande kvarstår. I flera av fallen konstaterar förvaltningsrätten att förbättringar har gjorts i hemförhållandena på olika sätt, men att förändringarna antingen inte är tillräckligt omfattande eller att det inte går att konstatera att förändringarna är varaktiga över tid. Vidare konstaterar förvaltningsrätten i 11 av de 12 domarna att de föräldrar som begär att vården utanför hemmet ska avslutas saknar tillräcklig insikt i situationen. Det handlar både om en bristande insikt i de omständigheter som föranlett omhändertagandet från första början likväl som en bristande insikt i den egna föräldraförmågan. En del av föräldrarna har viss insikt i de brister i

hemförhållandena som föranlett vården vilket gör att de varit öppna för att ta emot stöd, men insikten kan inte ses som tillräcklig. Andra föräldrar avfärdar helt att brister i omsorgen förelegat eller förklarar bristerna enbart genom yttre

omständigheter, vilket förvaltningsrätten anser tyder på att de inte kan se sin egen roll i det som hänt. Vidare menar rätten att en del av föräldrarna har svårt att se barnens vårdbehov eller att se hur deras egen problematik påverkar

omsorgsförmågan. Alltjämt ser förvaltningsrätten en bristande insikt hos en del föräldrar i form av att de har svårt att förstå hur deras situation hade förändrats av att barnen flyttade hem igen och vilket ökat ansvar det skulle innebära.

Bristande insikt och otillräckliga förändringar är teman som framkommer i allra flest av de granskade domarna. Det är endast en dom där bristande insikt och otillräckliga förändringar inte är ett lika starkt förekommande tema, där det inte kan ses som lika avgörande för beslutet. Det fallet benämns fortsatt som fall 10.

Där konstaterar förvaltningsrätten att de omständigheter som föranledde LVU-omhändertagandet inte längre föreligger. Förvaltningsrätten framhåller att föräldern har insikt i varför barnet blev omhändertaget och i sina egna brister.

Föräldern lever nu ett mer ordnat och strukturerat liv, sköter sin medicinering och har en mer positiv inställning. Förvaltningsrätten dömer ändå emot föräldern i det aktuella fallet. De menar att de brister som låg till grund för omhändertagandet inte längre föreligger i hemmet, men motiverar beslutet med att hemsituationen ändå inte är tillräckligt tillfredsställande för ett sårbart barn att komma hem till.

Förvaltningsrätten ser att föräldern har viss insikt i barnets särskilda

omsorgsbehov och är öppen för att ta emot hjälp och stöd för att kunna tillgodose dessa. De menar däremot att föräldern inte är tillräckligt insatt och dessutom saknar tillräcklig kunskap om de särskilt omfattande vårdbehovet, samtidigt som föräldern inte tidigare fullt ut tillgodogjort sig de utbildningar och stöd som socialtjänsten erbjudit. Förvaltningsrätten motiverar vidare beslutet med att de vill se om förändringarna är tillräckligt stabila och varaktiga för att barnet ska kunna flytta hem till föräldern. Förvaltningsrätten väger här in att barnen rotat sig bra i familjehemmet och har ett stort behov av stabilitet. Därmed bedömer

förvaltningsrätten att det är viktigt att vården utanför hemmet inte avbryts för tidigt.

5.1.2 Särskilt omfattande behov hos barnen och otillfredsställande umgänge mellan barn och föräldrar

Förvaltningsrätten konstaterar att de barn som varit föremål för omhändertagande enligt LVU påverkas på olika sätt. I en del av fallen fastslås att barnen har

utvecklat svårigheter eller trauman orsakade av vad de upplevt i hemmiljön innan de blev placerade utanför hemmet. Exempelvis uppvisar en del barn

beteendemönster som kan antas bero på en nyckfull eller skrämmande omsorg. En fördjupad diskussion kring omfattande behov hos barnen förs under rubrik 5.2.

Förvaltningsrätten ser att dessa barn har ett särskilt stort behov av trygghet, stabilitet och stöd. I åtta av de 12 fall som granskats argumenterar

förvaltningsrätten för att barnen ska vara kvar i familjehemsplaceringen med hänsyn till barnets särskilt omfattande behov, vilka inte bedöms kunna tillgodoses av föräldern.

Ett annat tema som diskuteras i flera av domarna är hur umgänget mellan barn och föräldrar ser ut. En del av föräldrarna som begär att vården ska upphöra har haft antingen ett mycket begränsat umgänge med barnen eller ett obefintligt umgänge under tiden barnen varit placerade. I de fall umgänget varit begränsat menar förvaltningsrätten att det inte kan liknas med ett normalt hemliv, och att det därför inte kan konstateras att föräldern är kapabel att upprätthålla en bra hemmiljö över tid. Andra domar visade att föräldrarna haft ett större umgänge med barnen, men att det påverkat barnet negativt i form av en tillbakagång i utvecklingen eller att barnen själva uttryckt att umgänget känts jobbigt eller att barnet inte velat utöka det. Vidare motiverar förvaltningsrätten i några fall att föräldern vid umgänget inte självständigt klarar av att tillgodose barnets känslomässiga behov av trygghet då föräldern vid samtliga umgängen med barnet har haft stöd av anhöriga. Hur umgänget med föräldrarna fungerar är ett tema som diskuteras i samtliga domar, där det i vissa av domarna ses som fungerande, men där andra faktorer förhindrar en återförening. Förvaltningsrätten ger avslag på att vården ska upphöra i åtta av de 12 fall som granskats med motiveringen att bland annat umgänget inte fungerat tillräckligt tillfredsställande för att barnet ska kunna flytta hem.

5.1.3 Samarbete med socialtjänsten och samtycke till frivillig vård Utifrån de domar som granskats konstaterar förvaltningsrätten att det är viktigt att samarbetet med socialtjänsten fungerar på ett bra sätt. I de allra flesta domar har föräldrarna ett fungerande samarbete med socialtjänsten och även med det familjehem som barnen är placerade hos. Ett stabilt och varaktigt samarbete med socialtjänsten efterfrågas. Samarbetet kan inte ses som fullt ut fungerande ifall exempelvis relationen bara är fungerande med en specifik handläggare, eller om föräldern har haft varierande inställning till socialtjänstens bedömningar och vårdplaneringar. Förvaltningsrätten menar i de fallen att relationen mellan socialtjänst och förälder är för sårbart och instabilt. I en annan dom är det mer tydligt att samarbetet med socialtjänsten inte fungerar på ett tillfredsställande sätt, då föräldern hyser agg mot socialtjänsten och menar att socialtjänsten tillsammans med familjehemmet påverkar barnet i en hög grad och styr barnets vilja genom att socialtjänsten och familjehemmet ‘hjärntvättar’ barnet. Sammantaget

framkommer det i fyra av de 12 domarna som granskats att samarbetet med socialtjänsten inte fungerar tillräckligt bra.

Det förekommer att föräldrar yrkar att tvångsvården ska upphöra med

motiveringen att vården kan ske på frivillig väg, med målet att barnen efter en tid ska flytta hem. Föräldrarna visar förståelse för att det är en process som måste få ta tid, där barnet i sin takt får återanpassa sig till att bo hemma hos föräldrarna.

Förvaltningsrätten ser däremot problem i att vården ska ske på frivillig väg, då föräldrarna i dessa fall haft ett bristfälligt samarbete med socialtjänsten. Att samarbetet inte fungerat har resulterat i förvaltningsrättens bedömning att det samtycke som föräldrarna lämnat till frivillig vård inte ses som tillförlitligt.

5.1.4 Andra förekommande teman

Utöver de teman som redogjorts för ovan är barnens egna åsikter och föräldrarnas situation i övrigt teman som framkommer, vilket presenteras i cirkeldiagrammet.

Dessa är däremot inte lika frekvent förekommande som de teman som redogjorts för ovan. I två av domarna kan inte förvaltningsrätten garantera att föräldrarna är drogfria eftersom de har gett utslag på drogtest som genomförts. De aktuella föräldrarna förklarar det bland annat utifrån att de intagit narkotikaklassade läkemedel, men då föräldrarna inte har dessa receptbelagda menar

förvaltningsrätten att de inte kan konstateras vara drogfria. Det går inte heller konstatera att omständigheterna kring det tidigare missbruket är tillräckligt förändrade. Andra faktorer i föräldrarnas situation som förvaltningsrätten ser till är ifall boendet är stabilt. I två av domarna har föräldrarna ordnat ett mer stabilt boende samt kunnat betala förskott på hyran. Däremot har de inte bott där tillräckligt länge för att det ska kunna ses som stabila och varaktiga bostäder.

Vidare handlar det sista temat om att barnet ger uttryck för att inte vilja flytta hem, vilket förekommer i tre av domarna. I de tre domarna är det tydligt att förvaltningsrätten fäster stor betydelse vid barnets åsikter. I hur stor utsträckning barnen får komma till tals och hur stor vikt förvaltningsrätten fäster vid barnets åsikter i övrigt redogörs för under rubrik 5.2.

I samband med vilken vikt förvaltningsrätten lägger vid de olika temana i bedömningen av om vården ska upphöra eller fortlöpa kan även poängteras att lekmännen, som tillsammans med en lagfaren domare är de som tar besluten, i de allra flesta fall är eniga. I två av de domar som granskats har däremot någon av lekmännen en avvikande åsikt. Den ena lekmannen menar att det skett så pass varaktiga och omfattande förändringar att vården skulle kunna avbrytas i ett av fallen. Den andra lekmannen menar i ett annat fall att samtycket till frivillig vård bör ses som tillförlitligt. Övriga lekmän och domare är däremot eniga.

5.1.5 Slutsatser

Slutsatsen kan dras att förvaltningsrätten ser till en rad olika faktorer vid beslut om vård med stöd av LVU ska fortlöpa eller upphöra. Alla fall är unika, men det kan konstateras att det finns en hel del likheter i fråga om vilka faktorer som förvaltningsrätten grundar sina beslut på samt vilka som väger tyngst i

bedömningen. I diagrammet går att avläsa i hur stor omfattning de olika temana framkommer i de 12 domarna, vilket antyder vilka faktorer förvaltningsrätten ser som mest avgörande i de domar som granskats. Det kan konstateras att

förvaltningsrätten lägger störst vikt vid huruvida föräldern har tillräcklig insikt i både situationen och i sina egna brister samt insikt i barnets behov. Även hur omfattande och varaktiga de förändringar som gjorts är ses som ett avgörande tema i samtliga domar. Vidare går det urskilja att förvaltningsrätten lägger stor vikt vid föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets behov av trygghet och stabilitet samt hur föräldern kan möta barnets fysiska såväl som känslomässiga behov. De teman som förekommer i några få domar, som till exempel att

föräldrarna inte kan bedömas drogfria eller att bostadssituationen inte kan ses som stabil, kan ses som exempel på att föräldern inte kan garantera barnets behov av skydd och stabilitet. Även då förvaltningsrätten diskuterar hur umgänget fungerar kan ses som en indikation på hur pass bra föräldrarna har insikt i barnens specifika behov samt i vilken utsträckning de kan tillgodose barnens känslomässiga och fysiska behov. Slutligen ses förälderns samarbete med socialtjänsten som centralt,

då ett bristfälligt samarbete tyder på att föräldern inte har insikt i varför socialtjänsten agerat som de gjort när barnet blev omhändertaget, samt att ett samtycke till frivillig vård inte kan ses som tillförlitligt. Således spelar många faktorer in, och vilka faktorer som tillmäts störst betydelse varierar från fall till fall. Det kan emellertid konstateras att vissa faktorer förekommer mer frekvent, och därför bedöms dessa vara mest avgörande. I de 12 domar som granskats i denna studie går det att utläsa att föräldrarnas insikt och hur omfattande och stabila förändringar föräldrarna har gjort ses som allra mest avgörande, men det går också att utläsa att även de andra temana har en stor inverkan då fallen är komplexa och de olika temana påverkar varandra.

5.2 Förvaltningsrättens beaktande av barnets bästa

I dokument BARNEN, LAGEN OCH FÖRÄLDRARNA EN INTRESSEKONFLIKT (sidor 28-32)