Regeringens bedömning: Genomförandet av insatserna kring forskning, utveckling, demonstration och kommersialisering på energiområdet bör i huvudsak struktureras inom de sex temaområdena 1. Byggnaden som energisystem, 2. Transportsektorn, 3. Bränslebaserade energisystem, 4. Energiintensiv industri, 5. Kraftsystemet, samt 6. Energisystemstudier.
Energimyndighetens förslag (FOKUS II): Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna är positiva till Energimyndighetens förslag. De remissinstanser som är negativa ser antingen en risk att uppdelningen i temaområden kan leda till för inlåsning eller bristande systemsyn, eller har, utifrån egna
Prop. 2005/06:127
53 intresseområden, en annan syn på vilka forskningsområden som bör
prioriteras.
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) anser att de föreslagna inriktningarna och prioriteringarna är relevanta och väl genomarbetade. Umeå universitet välkomnar en fokuserad satsning på de prioriterade områdena. Vägverket välkomnar Energimyndighetens val av prioriterade områden.
Elforsk instämmer i att indelningen i de sex prioriterade temaområdena är en ändamålsenlig struktur och konstaterar att de sex områdena täcker i det närmaste all verksamhet som Energimyndigheten har bedrivit under programmet 1997–2004 och i många fall även dessförinnan.
Landsorganisationen i Sverige (LO) instämmer sedan tidigare i valet av prioriterade områden och anser att det inom samtliga dessa områden är angeläget med en tydlig koppling mellan EFUD och kommersialiserings- och genomförandestudier. Kungl. Tekniska högskolan menar att de föreslagna temaområdena och prioriteringarna ligger väl inom riksdagens direktiv. Så långt Statskontoret kan bedöma är de forskningsområden som lyfts fram som prioriterade helt i linje med tidigare beslut om energiforskningens inriktning och relevanta satsningsområden för svensk forskning och näringsliv. Statskontoret påpekar att likartade teman prioriteras i nordiska grannländer. Statskontoret stödjer att antalet temaområden begränsas till sex stycken, och att de prioriterade satsningsområdena per temaområde är få (mellan ett och tre).
Chalmers bedömer att de sex föreslagna temaområdena är relevanta ur ett tillämpningsperspektiv och för utvecklingen av Sveriges energi-system. Chalmers menar att det är svårt att, utifrån rapporten, dra några slutsatser om huruvida det råder balans mellan energitillförsel och energianvändning och förutsätter att Energimyndigheten tillgodoser att en sådan balans föreligger. Chalmers stöder synsättet att verksamheten prioriteras utifrån ett systemperspektiv men betonar vikten av att tydliga gränslinjer definieras mellan temaområdena så att viktiga frågeställningar inte faller mellan stolarna, samt att systemperspektivet utvecklas såväl inom som mellan temaområdena.
Krisberedskapsmyndigheten ställer sig principiellt bakom att energiforskningsprogrammet fokuseras och prioriteras i enlighet med förslaget, men anser att kunskapsbehoven för samhällets säkerhet och beredskap inte har fått tillräckligt genomslag inom de prioriterade forskningssatsningarna.
Lunds universitet anser att de sex utpekade temaområdena är viktiga och att angelägna satsningsområden har identifierats, men att viktiga områden såsom vätgas, avancerad fossilbaserad teknik, solvärme, geo-termi, industriella hjälpsystem, småskalig värmeproduktion och biogas saknas eller fått en undanskymd roll.
Statistiska centralbyrån instämmer i att de prioriterade satsnings-områdena per temaområde är relevanta, speciellt för utvärdering av effekter.
Verket för näringslivsutveckling (Nutek) anser att Energimyndighetens prioriterade satsningsområden är heltäckande och ändamålsenliga, men att de specifika mål som tas upp per temaområde bör kompletteras med tillväxtmål för svenska företag.
Prop. 2005/06:127
54 Statens väg- och transportforskningsinstitut ser en risk att den strikta
uppdelningen i temaområden kan medföra att den nödvändiga system-synen på energiforskningen inte får genomslag i Energimyndighetens angreppssätt. TorvForsk menar att strukturen med temaområden kan leda till en sektoriell inlåsning.
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) anser att det är svårt att ta ställning till förslagen då en sammanställning och analys av pågående arbete saknas.
Uppsala universitet konstaterar att Energimyndighetens redovisning inte ligger i linje med universitetets uppfattning. Universitetet anser att Energimyndigheten inte prioriterat den grundläggande energiforskningen tillräckligt högt och har synpunkter på att bl.a. fossila bränslen, koldioxidinfångning och kärnkraft inte prioriteras.
Svenskt Näringsliv vill understryka vikten av att forskningsinsatserna bedrivs inom områden där Sverige har en spetskompetens och konstaterar att det finns en hög kompetens i Sverige inom området koldioxidseparation och koldioxidlagring.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) anser att klimatfrågan och dess konsekvenser för landets energiförsörjning borde återspeglas mer i de prioriterade satsningsområdena.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt den redovisningsmodell som Energimyndigheten utvecklat och använt sedan 2000 baseras redovisning och analys av insatserna på en indelning i områden, organiserade inom olika tematiska områden. Med utvecklings-område avses ett väl avgränsat utvecklings-område med gemensamt mål och med en någorlunda likartad bedömd tid till kommersialisering. Insatserna redovisas och planeras mot bakgrund av en beskrivning av utvecklings-områdenas konkurrensförutsättningar, produktionsutveckling, efterfråge-utveckling och den kommersiella mognaden. Inom dessa tema- och utvecklingsområden ryms såväl satsningsområden med hög prioritet och kraftfulla insatser som bevakningsområden och mindre prioriterade insatser. Indelningen i dessa områden är alltså inte detsamma som prioriteringen av insatserna i sig, utan utgör själva strukturen för analys, prioritering, genomförande, uppföljning och utvärdering.
Strukturen är tänkt att vara stabil men inte oföränderlig. Om omvärlds-bevakning och framtida analyser ger underlag för införandet av nya utvecklingsområden skall detta vara möjligt.
De sex temaområdena är dock formulerade för att rymma de insatser som utifrån de övergripande målen och de uppställda kriterierna (se avsnitt 5.4) är mest angelägna.
Inom arbetet med genomförandet av regeringens uppdrag att lämna förslag till fokusering av insatserna för forskning, utveckling och demonstration på energiområdet har Energimyndigheten inlett ett arbete med att göra omvärlds- och behovsanalyser tillsammans med användarna av de framtida resultaten. Arbetet har organiserats i sex olika s.k. utvecklingsplattformar.
Utvecklingsplattformarna samlar såväl extern expertis som experter från Energimyndigheten som bidrar med en helhetssyn inom respektive temaområde. Genom att involvera energisystemets intressenter i behovs-analysen säkerställs samhälls- och näringslivsrelevansen. Frågor som tillförsel, distribution, användning, effektivisering och ekonomi samt
Prop. 2005/06:127
55 sociotekniska systemfrågor finns representerade i samtliga temaområden.
Likaså representeras alla samhällssektorer då energi är en fråga för alla.
Syftet med plattformarna är att de skall vara ett stöd för Energimyndigheten i arbetet med att ta fram och kontinuerligt revidera en strategisk plan för forskning, utveckling, demonstration och kom-mersialisering inom respektive temaområde. Medlemmarna i platt-formarna deltar aktivt i arbetet med att formulera visioner och mål för de prioriterade områdena utifrån de övergripande energipolitiska målen samt med att prioritera verksamheten inom områdena. Arbetet har resulterat i ett antal prioriterade delområden och identifierade behov av insatser, vilka redovisas i FOKUS II.
Regeringen delar Energimyndighetens bedömning och ser införandet av de sex utvecklingsplattformarna som en konstruktiv väg att i enlighet med rekommendationerna från LångEn-utredningen uppnå en ökad koncentration och fokusering av de långsiktiga energipolitiska insatserna.
Genomförandet av insatserna kring forskning, utveckling, demonstration och kommersialisering på energiområdet bör därför i huvudsak struktureras inom de sex temaområdena Byggnaden som energisystem, Transportsektorn, Bränslebaserade energisystem, Energiintensiv industri, Kraftsystemet samt Energisystemstudier, och de till temaområdena knutna utvecklingsplattformarna bör användas för att prioritera och förankra verksamheten. Stöd skall dock även kunna övervägas för annan forskning, utveckling, demonstration och kommersialisering som kan ha relevans för ett framtida hållbart energisystem (se även avsnitt 5.3).
Genom att medlen för forskning, utveckling och demonstration på energiområdet nu administreras av Energimyndigheten (se avsnitt 7.1) har denna ett tydligare ansvar för att även energirelaterad grundforskning finansieras. Även som sådan forskning inte alltid på något entydigt sätt kan inordnas i dessa tema- och utvecklingsområden bör Energimyndigheten hantera sådana insatser, så långt möjligt inom den föreslagna strukturen. En annan mera övergripande frågeställning som bör beaktas är kunskapsbehoven för samhällets säkerhet och beredskap.
Regeringen förutsätter att det fortsatta arbetet inom Energimyndig-hetens utvecklingsplattformar sker i en kontinuerlig process mot bakgrund av de synpunkter som framförts av remissinstanserna och i dialog med forskare, näringsliv och samhälle.
Det är uppenbart att denna indelning i temaområden inte är den enda möjliga strukturen. Det finns flera områden och insatser med anknytning till flera temaområden. Exempelvis har insatser kring solceller viktiga beröringspunkter med både annan teknik för förnybar elproduktion och med byggnaden som energisystem. Insatser kring förnybara drivmedel har anknytning till såväl transportsystemet och bränslebaserade energi-system som energiintensiv industri. Det är enligt regeringens bedömning ytterst angeläget att indelningen i temaområden inte leder till inlåsning eller bristande systemsyn och att relevanta samverkansmöjligheter mellan utvecklingsområden tas till vara, liksom möjligheter till samverkan med insatser på andra områden.
I avsnitt 5.5–5.10 beskrivs visioner och prioriterade insatser inom de sex temaområdena.
Det underlag som Energimyndigheten redovisat i rapporten FOKUS II redovisar även s.k. effektmål för verksamheten. Dessa mål, utgör
Prop. 2005/06:127
56 indirekta mål för EFUD. De kan sägas utgöra en konkretisering av de
övergripande visionerna, och kan exempelvis ange antal årligen producerade TWh vindkraft eller kraftvärme, eller antal procent minskat behov av uppvärmning. Effektmålen anger en ambition för verksamheten och beskriver den utveckling som insatserna kring forskning, utveckling, demonstration och kommersialisering skall bidra till att främja. Utöver effektmålen har Energimyndigheten definierat vad man kallar EFUD-mål. Dessa utgör mål för hur verksamheten kring forskning, utveckling, demonstration och kommersialisering skall skapa bättre förutsättningar för energisektorn att nå effektmålen för området. Utifrån kritisk analys av ett områdes förutsättningar och potential har det långsiktiga programmets möjligheter att bidra med förbättringar formulerats. Bland centrala parameter i denna analys återfinns ”kostnad per energimängd” och förutsättningarna för att nå vissa volymmål.
Exempel på det Energimyndigheten benämner EFUD-mål kan vara:
− Antal till en viss tidpunkt demonstrerade och utvärderade koncept för bostäder och lokaler som inte behöver värme och kyla för klimatisering.
− Uppbyggnad av nätverk mellan forskare, näringsliv och samhälle på ett visst område.
− Utveckling av t.ex. dieselmotorn för att samtidigt kunna minska såväl koldioxidutsläppen som utsläppen av kolväten, kväveoxider och partiklar med storleksordningen 75–90 procent.
− Antal utbildade doktorer inom ett visst område
− Att till en viss tidpunkt ha bidragit till väsentligt sänkta kostnader för en viss teknik, t.ex. vindkraft.
− Nya produkter och tjänster på marknaden
Medan visioner och effektmål är långsiktiga har de s.k. EFUD-målen generellt formulerats utifrån den tidigare i budgetpropositionen föreslagna sjuårsperioden och för att konkretisera vad insatserna under perioden fram till och med 2011 skall leda till. Dessa verksamhetsmål utgör en viktig del av uppföljningen av verksamheten. Uppfyllandet av EFUD-målen utgör ett resultatmått för verksamheten som i kombination med andra, mera generella indikatorer, analyser och utvärderingar skall möjliggöra en ändamålsenlig uppföljning av de långsiktiga energipolitiska insatserna (se avsnitt 5.12).