Till arbetets teoretiska referensram har vi valt att utgå från Katie Erikssons (2014) teori
”Vårdprocessen”. Vi valde denna teori då hon lyfter fram hur man som sjukskötare skall vårda en patient på bästa möjliga sätt för att få en helhetssyn på människan och hur hon tolkar hälsa och ohälsa hos människan, både fysiskt och psykiskt.
18
Det viktigaste i vårdprocessen består av patient- och vårdarrelationen, de utgör kärnan för att förverkliga hälsoprocessen hos patienten. I denna relation får patienten att känna sig delaktig inom sin egen vård. I vårdprocessen skall vårdaren gå bredvid och visa vägen men låta patienten bestämma tempot och målet. Vårdaren skall hjälpa patienten att lösa aktuella problem, ta hänsyn till behov och önskan samt att stiga till en högre nivå av hälsa.
Vårdprocessen hos en patient är hälsocentrerad eftersom det centrala syftet hos patienten är att ha den bästa möjliga hälsan. Därför fortsätter vårdprocessen oavbrutet tills den bästa möjliga hälsan har uppnåtts. Detta kan betyda att vården kan fortsätta från olika vårdplat-ser under en lång tid. Dock börjar vårdprocessen först i det skedet då patienten visar kän-netecken på ohälsa. (Eriksson, 2014, s. 18–23) I vårdprocessen möter vi människan, pa-tienten som kropp, själ och ande. Vårdarens yrkesskicklighet befinner sig i att hen stän-digt fördjupar sin kunskap om den unika människan. Människan har en del gemensamma drag men samtidigt har den en egen karaktär, med andra ord ett unikt särdrag. Därför innebär det att man utgår ifrån varje enskild människas unika särdrag när man vårdar individuellt. Vilket betyder att man aldrig har två helt likadana vårdprocesser. (Eriksson, 2014, s. 28)
Hälsa är inget orörligt tillstånd utan det är en process där många faktorer spelar roll. Hälsa är något man inte kan ge till någon människa men vi kan stödja människans hälsa. Alla handlingar och aktiviteter som sker inom vårdprocessen syftar till att på något sätt stödja hälsoprocesserna. Innehållet för hälsoprocessen består av människan som en biologisk, psykologisk och andlig helhet, alltså kropp, själv och ande. Hälsan följer med människans förlopp från att man föds till att man dör. Eriksson nämner ohälsa som hälsohinder. sohinder kan finnas i själva människan eller i människans relationer och omgivning. Häl-sohinder som för samman med relationen mellan människa och människa är en central betydelse ur vårdvetenskaplig synvinkel. Därav finns det många undersökningar som ty-der på att relationsstörningar är bland de största hälsoproblemen inom vår kultur. (Eriks-son, 2014, s. 41–42)
Inom vårdprocessen är det nödvändigt att analysera och beskriva människans hälsopro-cesser för att kunna stödja människans hälsa för olika vårdarbeten. Eriksson gör en över-sikt över kriterier på hälsa och en anknytning till Peep Koorts syn på människans tre systemnivåer: den animala nivån, den mänskliga nivån och den kulturella nivån. Den
19
animala nivån uppkommer som förekomst av objektiva fysiologiska tecken på hälsa och ohälsa. Vilket betyder att det visar objektiva tecken på ohälsa och brist på objektiva tecken på hälsa. Den mänskliga nivån innebär känsla för välbefinnande och viljan och motivat-ionen för hälsa och ohälsa. Individens upplevelse av sig själv som frisk eller sjuk kan bero på många olika faktorer. Det förekommer fyra olika huvudpositioner för hälsan (A-D).
Position A innebär att människan visar objektiva tecken på ohälsa men känner sig ändå frisk och upplever en känsla av motivation. De kan också vara patienter som är medvetna om att de har en obotlig sjukdom men som har accepterat läget och kan se en mening med detta. Position B innebär både en verklig och upplevd hälsa. Då har människan inga ob-jektiva tecken på ohälsa och upplever inte ohälsa. Position C innebär ett upplevt tillstånd av ohälsa, då har människan en känsla av ohälsa men visar inga objektiva tecken på ohälsa. Detta kan vara personer som kommer till sjukhus och mottagningar upprepande gånger för påhittade sjukdomssymptom. Position D innebär verklig och upplevd ohälsa.
Då känner personen sig ha ohälsa och visar även objektiva tecken på ohälsa. Den kultu-rella nivån påverkar människans värderingar utifrån samhället och det sociala arvet. Det innebär att människor inom olika samhällen och kulturer har ett omväxlande tankesätt om när man har ohälsa och när man får ha ohälsa. I en del samhällen skall människan visa allvarliga tecken på ohälsa för att anses ha ohälsa. (Eriksson, 2014, s. 46–50)
En fungerande vårdrelation gör en förutsättning för en god vårdprocess. Vårdrelationen är det centrala i vårdprocessens olika faser, patientanalysen, prioriteringen och vårdhand-lingen. (Eriksson, 2014, s. 56)
Patientanalysen är en beskrivning av patientens totala situation och det menar att vårdaren skall förstå patientens livssituation som helhet. Genom patientanalysen får man en förstå-else om hälsans bakomliggande orsaker och vad det är som skapar ohälsan. Intervjuer, journaler och undersökningar hjälper det att bedöma patientens situation. (Eriksson, 2014, s. 56–58)
Prioritering betyder att man utgående från all information från patientanalysen, tar ställ-ning till vårdens inriktställ-ning och vårdområde som vårdaren och patienten kommer att sam-arbeta med. För att förstå betydelsen i själva prioriteringen är det viktigt att se helheterna
20
i vårdsituationen och hur olika faktorer har anknytning med varandra. (Eriksson, 2014, s.
73)
Val av vårdhandling är nästa steg i vårdprocessen då man verkställer själva vården. Man bör beakta både styrande och påverkande processen vid valet av vårdhandlingar. Vid på-verkan försöker man förändra patientens inlärning och behöver därför aktivt blanda sig i patientens liv. Vid styrning försöker man förändra patienten genom olika handlingar där patienten själv inte deltar aktivt i. Oftast förekommer det både styrande och påverkande i en vårdsituation, och inte enbart styrande eller påverkande. Dessa väljs utgående från patientanalysen och prioriteringen av vårdområde för att klara av alla dilemman hos pa-tienten. För det praktiska vårdarbetet delar man in vården i naturlig vård, grundvård och specialvård. Dessa bedöms utgående från patientens behov, problem och begär. (Eriks-son, 2014, s. 77–79)
Processfaktorer påverkar direkt eller indirekt i vårdprocessen. Ekonomi, utbildning, lag-stiftning, sociokulturella faktorer och sjukvårdens principer är exempel på processfak-torer för bästa möjliga vården för en patient. Hälso- och sjukvårdens principer medför olika etiska regler för vårdens genomförande. Det finns olika slag av etiska regler som måste ovillkorligen följas och dessa är nödvändigt för de etiska problemen inom hälso- och sjukvården, som till exempel dödshjälp, abort eller självmordsproblematiken. (Eriks-son, 2014, s. 88–89)