Teori

3.1. Anställningsbarhet

Begreppet anställningsbarhet används för att åtgärder på arbetsmarknaden, och inom olika utbildningssystem, ska legitimeras och man kan konstatera att relationen mellan arbetsmarknaden och utbildningar är väsentlig. Ett förändrat utbildningssystem skall kunna svara på de utmaningar som det globaliserade samhället ställer på Sverige och med hjälp av utbildningar ska anställningsbarheten öka (Sparrhoff & Fejes, 2016, s. 11). Anställningsbarhet har definierats på olika sätt genom åren och dessa olika definitioner speglar därför vissa förändringar som skett på arbetsmarknaden och även det förhållningssätt som samhället präglas av. På senare tid har begreppet kopplats till olika egenskaper och kompetenser som ses som centrala sett till de krav som arbetsmarknaden ställer, och man menar på att detta ska förklara övergången mellan en individs utbildning och arbete. Anställningsbarhet berör dels de tillgångar och förutsättningar som individen besitter, men även meriter och de olika sociala kapitalen (Sparrhoff & Fejes, 2016, ss. 38-39).

För att svara på frågan om hur man ska utforma den högre utbildningen och vad denna ska ge för förutsättningar har Lindberg (2016) valt att dela in detta i tre perspektiv:

konkurrensperspektivet, bildningsperspektivet och nyttoperspektivet. Konkurrensperspektivet kan förklaras som att man genom universiteten får den information om individerna som behövs för att avgöra om de är lämpliga för en anställning och utbildningen blir därför en sorteringsmekanism. De resurser man strävar efter är provresultat, examina, betyg och liknande som tyder på en prestation utförd av individen och genom examinationerna ska eleverna indikera hur dugliga de är. Genom denna “tävlan” blir det tydligt vilka som inte klarar det krav som ställs och vilka som klarar av dessa. De utbildningar vars betygssystem är differentierade kan man finna en annan sorts konkurrens. På grund av den begränsade mängden

vidareutbildningar eller positioner på arbetsmarknaden som finns utgör därför betygen urvalet till dessa platser. Vissa teoretiker, exempelvis Pierre Bourdieu, menar på att konkurrensperspektivet snarare handlar om sortering än om just konkurrens då de hävdar att den så kallade tävlan blir på ojämlika villkor (Morley, 2001). Samhällets sociala maktförhållanden anses mer viktiga än den kunskap och de prestationer som sker på akademiskt nivå och man menar vidare att det som anses vara legitimt dugligt och legitim kunskap är förknippat med preferenser kopplat till de mäktigare och mer inflytelserika i samhället (Lindberg, 2016, ss. 101-102).

Bildningsperspektivet lyfter istället egenvärdet som skapas av bildning och att detta skapar vissa värden som berikar individer och samhället och att dessa värden inte alltid går att tillämpa direkt i yrkespraktiken. Man menar på att utbildning ska antas vara något mer än att enbart vara just nyttig utan ska även skapa en frihet hos individer. Högre utbildningar idag präglas av begrepp som individuell och institutionell självständighet och liberal education. Liberal education syftar till att utbildning borde sträva efter att vara balanserad och bred. Vidare utmärks även högre utbildning av sökanden efter kunskap som är objektiv och sann och att just universiteten fungerar som samhällets kritiska kärna. Målet med detta perspektiv skapas utifrån den bild som finns av den bildade och fria människan. Vidare menar man på att de individer som är bildade kommer bära med sig det kritiska tänkandet och ett rikt liv (Lindberg, 2016, ss.

102-103).

Nyttoperspektivet förklaras som idén om att högre utbildning ska förbereda individer för arbetsmarknaden på ett tydligt sätt. Man förknippar utbildningen med lönsamhet, social utveckling och effektivitet och man menar på att den samhällsnytta som utvinns av den högre utbildningen ska definiera dess funktion. Organisationer och människor kan genom utbildningen förhöja sin kreativitet och effektivitet och på detta sätt även öka välstånd och tillväxt och man menar att det inte längre är inom industrin som samhällsutvecklingen sker tack vare nya innovationer. Arbetsplatser önskar färdigheter från individer som är överförbara eller generiska. Detta innebär att färdigheterna inte ska vara bunden till en särskild yrkeskategori eller arbetsplats utan kan användas i skiftande kontexter och sammanhang (Lindberg, 2016, ss.

98-99).

3.2. Kapitalformerna enligt Pierre Bourdieu

Ovan har vi beskrivit innebörden av begreppet anställningsbarhet, som innefattar individens personliga ansvar att göra sig attraktiv på arbetsmarknaden, där en högre utbildning utgör en av de centrala aspekterna för öka sin anställningsbarhet. Således krävs det att individens anställningsbarhet matchar arbetsmarknadens efterfrågan och behov. I detta avsnitt kommer vi redogöra för Pierre Bourdieus (1986) teoretiska ramverk för att söka förståelse för social reproduktion genom utbildningssystemet. Genom att använda oss av Bourdieus teorier hoppas vi kunna öka vår förståelse för hur en individs sociala arv och miljö kan påverka dennes anställningsbarhet, vilket kan återkopplas till vår frågeställning kring hur juriststudenter uppfattar sin egen anställningsbarhet utifrån deras sociala och ekonomiska bakgrund.

I sina teorier har sociologen Pierre Bourdieu (1986) utvecklat en kategorisering av samhället

utifrån olika kapitalformer, vilka han benämner som det ekonomiska, kulturella, sociala och symboliska kapitalet (Sandberg, 2016, s. 114). I grund och botten kan de olika kapitalen förstås utifrån en form av ekonomisk frihet. Individen strävar efter att uppnå gott kapital i de olika kapitalformerna, för att detta förhoppningsvis utmynnar i en kapitalistisk ekonomisk styrka, som intjänas till exempel via ett bra jobb som kräver en viss utbildning (Bourdieu, 1986, s. 1).

Samtliga kapitalformer kommer redogöras i detalj nedan, men sammanfattningsvis kan det definieras hur det ekonomiska kapitalet utgör en individs ekonomiska styrka och ägande; Det kulturella kapitalet redogör för en individs utbildning; Det sociala för en individs sociala kontaktnät och relationer och det symboliska kapitalet kan översättas i social status i samhället (Sandberg, 2016, s. 114).

Som vi nämnde ovan handlar en av de olika kapitalformerna om en individs ekonomiska styrka och benämns därefter, det ekonomiska kapitalet. Det ekonomiska kapitalet utgör en grundsten i de andra kapitalformerna, då ekonomisk styrka anses avgörande för vad som anses möjligt och eftersträvansvärt, och därmed underlättar uppfyllandet av övriga kapitalformer (Azarian, 2007, s. 254; Bourdieu, 1986, s. 13). Ett exempel på hur ekonomiskt kapital möjliggör för andra kapitalformer är hur det underlättar om en person vill utöka sin anställningsbarhet och därmed kulturella kapital genom utbildning. Ekonomisk trygghet kan tillåta en individ att förflytta sig och satsa på studier, utan att känna av den ekonomiska pressen av minskad yrkesmässig sysselsättning. Därmed underlättar ett starkt ekonomiskt kapital för att uppnå de andra kapitalformerna, i detta exemplets fall kulturellt kapital - som kommer diskuteras i detalj nedan.

En individs ekonomiska kapital har likt de andra kapitalformer en indirekt koppling till dennes habitus, som även kommer presenteras i detalj nedan. Habitus innefattar en individs sociala arv, där dennes familjs ekonomi samt klassbakgrund kan antingen hjälpa eller stjälpa individens möjlighet att studera vidare.

Bourdieus (1986) kulturella kapitalform, som utgör en individs kunskapsmässiga makt i form av till exempel utbildning (Sandberg, 2016, s. 114), kan delas upp i tre olika delar; det förkroppsliga tillståndet, det objektiverande tillståndet samt det institutionaliserade tillståndet.

Det förkroppsligade tillståndet kan beskrivas i vad man investerar i sig själv, och framförallt den tid man är beredd att investera i sig själv för självförbättring. Bourdieu (1986) menar vidare på att denna förbättring och investering utvidgar en individs kulturella kapital och blir, precis som de andra kapitalformerna, en del av personens habitus, alltså dennes sociala arv (Bourdieu, 1986, s. 2).

Det objektifierade tillståndet menas med personens materiella tillgångar, alltså personens ägda objekt - till exempel en samling konstverk eller personliga ägodelar som innehar ett särskilt ekonomiskt värde. Detta objektifierade tillstånd tillskrivs personens symboliska värde, som kan översättas i en slags social status. I denna form kan även det objektifierade kulturella kapitalet översättas i ekonomiskt kapital, då samlingen innehar ekonomiskt värde (Bourdieu, 1986, s. 3).

Då syftet med denna studie är att undersöka juriststudenter och deras kapital, baserat i social bakgrund och utbildning, kommer detta objektifierade tillstånd ej beröras närmare - då det inte tillför ett relevant analysverktyg för denna enskilda studie. Däremot kommer denna studie lägga stort fokus på den tredje sfären av kulturella kapitalformen; det institutionaliserade tillståndet.

Det institutionaliserade tillståndet inom det kulturella kapitalet kan i denna studies fall relatera

till anställningsbarhet. Detta då denna tredje fas av kapitalformer innefattar utbildning och institutionaliserad kunskap - vilket direkt påverkar en individs anställningsbarhet (Bourdieu, 1986, s. 2). Bourdieu (1986) menar på att detta tillstånd utgör skillnaden av att vara misslyckad och framgångsrik, då den akademiska utbildningen ger ett stort erkännande i denna kapitalform (Bourdieu, 1986, s. 8). Det blir i vår studie av högsta relevans då det är precis vad juriststudenterna gör, de berikar sitt kulturella kapital i form av en ansenlig utbildning. Kapital som det ekonomiska som vi tidigare beskrev kan förändras över tid, men att investera i sitt kulturella kapital kommer alltid vara bestående och anses vara en bra och långsiktig investering som är med studenten hela livet, och gör det kulturella kapitalet evigt respekterat.

Slutligen, det sociala kapitalet beskrivs av Bourdieu (1986) som de sociala nätverk en person innehar under livets gång (Bourdieu, 1986, s. 4). Det kan vara ens familj, vänner men även de kollegorna man studerade ihop med på universitetet. Det sociala kapitalet utgörs av utbyten av materiella men även symboliska värden i det nätverk man skaffat sig. Med andra ord ju större socialt nätverk man har desto lättare blir det att mobilisera sig socialt och yrkesmässigt (Bourdieu, 1986, s. 9). I denna studie blir kontaktnäten som nämns ovan av intresse, då det förmodligen finns relationer och nätverk studenter byggt under studietiden som kan öka individens anställningsbarhet. Därmed kan en framtida anställning för nyexaminerade studenter vila till fullo på det sociala kapitalet.

Sammanfattningsvis, innefattas de tre kapitalformerna i en individs symboliska värde, som manifesteras i de olika fält som individen interagerar i. Ju starkare en individs olika kapitalformer är, ju högre symboliskt värde erhåller man och klassificeras därmed högre i det sociala rummet (Bourdieu, 1989, s. 16). Utifrån individens symboliska värde initieras en klassindelning, där Bourdieu (1989) bland annat menar att den ’högre’ klassen symboliseras av högre utbildning och särskilda kunskapsintressen - vilket kan innebära starkt kulturellt, ekonomiskt och socialt kapital (Sandberg, 2016, s. 114). Vidare skriver Bourdieu (1989) att de två avgörande kapitalen för att nå en högre klassificering i de sociala rummen är det kulturella och ekonomiska kapitalet (Bourdieu, 1989, s. 17). I denna studie kan det därmed bli av intresse att se på vilket sätt en juristutbildning får den nyexaminerades symboliska värde att klassificeras i sin omgivning, då en utbildning som sådan ökar individens kulturella kapital och därmed även bör öka dennes symboliska värde. Det symboliska värdet blir även intressant beroende på vilket lärosäte respondenterna studerat vid, och vilket socialt och symboliskt erkännande detta innebär för studenterna. Detta blir en intressant aspekt av denna studie, som bland annat ämnar förstå om det finns någon skillnad i hur anställningsbarheten upplevs av respondenterna beroende på vilket lärosäte de studerat vid.

3.3. Habitus

Ytterligare ett begrepp som anses relevant för denna studie är Bourdieus (1994) habitus, som kortfattat innebär roten till en människas beteende och interaktionsförmåga (Bourdieu, 1994, s.

298). En persons habitus är grundat i dennes uppväxt och sociala omgivning, och skapar en viss handlingsförmåga som kan driva individen till att utveckla ’rätt’ eller ’fel’ kapitalformer.

Således skapar habitus sociala klasser av vad en person är men samtidigt inte är. Exempelvis, om en person växt upp i en akademisk familj och därmed bär med sig viktiga sociala nätverk

från uppväxten, innehar denna person ett starkt socialt kapital redan från start. Genom att växa upp i en sådan omgivning kan individen även bära med sig ett starkt kulturellt kapital då denne innehar en högkvalitativ utbildning. Utöver detta är det fördelaktigt för individen om denne växt upp i en förmögen familj, då detta stärker dennes ekonomiska kapital. Alla dessa kapitalformer skapar därmed ett symboliskt kapital för individen, som utgör personens habitus, då de olika kapitalformernas innehåll formar vem individen är och vad denne bär med sig genom livet (Sandberg, 2016, ss. 114-115). Detta habitus, grundat i uppväxt och kapitalformer, formar sedan individens beslut och interaktion med andra. Därmed, om en person växer upp under mindre gynnsamma förhållande, kan detta påverka dennes kapitalformer på ett negativt vis, och därmed hämma individens möjligheter - och slutligen dennes anställningsbarhet.

Bourdieu (1994) menar att en persons habitus är så pass förankrat i dennes natur, att personer i slutändan inte är medvetna om att de ständigt reproducerar dessa klassindelningar, eftersom de i slutändan upplever dem som naturliga (Bourdieu, 1994, ss. 300-301). Därmed kan det vara svårt att vara medveten om sitt eget habitus, och ännu svårare att bryta det klassificerande omdömet som skapas av det (Bourdieu, 1994, s. 298).

Utifrån detta utgör habitus ett relevant teoretiskt begrepp för denna studie, då en undersökning av respondenternas habitus kan vidga vår förståelse för hur detta påverkar dennes anställningsbarhet. Eftersom en persons habitus, enligt Bourdieu (1994), skapar vissa preferenser och omdömen kan även detta påverka individens val att börja studera, och vilka tjänster denna kommer söka därefter. En persons habitus kan även påverka dennes uppfattning om den egna anställningsbarheten. Därför finns det intresse att undersöka vilka förhållanden våra respondenter kommer från, deras uppväxt och möjligheter - som kan ha påverkat deras yrkesmässiga val och slutligen deras syn på anställningsbarhet.

3.4. Fält - sociala rum

Den sista av Bourdieus (1989) teoretiska begrepp som vi kommer applicera i denna studie är vad han kallar fält eller sociala rum. Enligt Bourdieu (1989) kan man dela upp verkligheten i två sfärer, den fysiska och sociala, som integrerar med varandra (Bourdieu, 1989, ss. 16-17).

Centralt för denna studie är det som sker i det sociala rummet, vilket kan beskrivas som osynligt, där individens klasstillhörighet, utbildningsnivå och ekonomi interagerar (Bourdieu, 1989, s.

16).

Ett fält enligt Bourdieus (1989) teorier kan förstås som en social arena, där det pågår en strid om symboliska tillgångar (Bourdieu, 1989, s. 17). Ett exempel på ett sådant fält kan vara arbetsmarknaden, där alla involverade aktörer konkurrerar för önskade symboliska värden - till exempel anställningsbarhet (Sandberg, 2016, s. 115). På samma vis utgör även juridiken ett fält.

På juridikens fält samspelar alla involverade aktörer, såsom jurister, studenter, arbetsgivare och domare i fältets karaktäristiska verksamhet, som kan tolkas vara till exempel lag och ordning.

Varje fält bär med sig egna värderingsscheman och kulturella kapital (Azarian, 2007, s. 265) och det sker en kamp om gemensamma symboliska värden som kan utöka till exempel det kulturella kapitalet på fältet (Sandberg, 2016, s. 115). På det juridiska fältet kan det således förstås att ett önskvärt kulturellt kapital innefattar en juristutbildning, som ger dig chansen att konkurrera med andra jurister på fältet. Precis som på arbetsmarknadens fält, är även

anställningsbarhet önskvärt på juridikens fält (Sandberg, 2016, s. 115), och således får juriststudenter strida om de symboliska tillgångar som ökar denna - såsom jobberfarenhet, kontakter och goda betyg. Därmed samspelar de olika kapitalformerna och habitus på juridikens fält, då dessa påverkar juriststudenternas möjlighet och förmåga att samla på sig symboliska tillgångar.

Detta juridiska fält kan ses som ett slags osynligt socialt rum, där en individs symboliska tillgångar i form av kapitalformerna samspelar. Detta osynliga sociala rum påverkar även det synliga geografiska rummet, alltså den verklighet som individen medverkar i (Bourdieu, 1989, s. 16). Individer som befinner sig i närheten av varandra på det osynliga fältet, till exempel individer med liknande uppväxt och habitus, tenderar att även befinna sig geografiskt nära varandra fysiskt, till exempel genom att växa upp i liknande kvarter eller gå på samma skola.

Detsamma gäller för dem som befinner sig långt bort på det osynliga fältet. Exempelvis, om en individ växer upp under socialt svåra förhållanden, med få kontakter inom den akademiska världen, befinner sig denne långt bort från den akademiska världen på det osynliga fältet, då dennes kapitalformer är av annan karaktär från akademiska individers. Detta avstånd i det sociala rummet följer med även till den synliga verkligheten. Därmed kan denna individ möta stora svårigheter att närma sig den akademiska världen geografiskt, svårigheter som någon med annorlunda habitus ej behöver bemöta. Det sociala fältet kan därmed skapa segregation, inte bara i det sociala men även det världsliga, vilket påverkar individerna som befinner sig på fältet och dennes förmåga att strida om symboliska tillgångar och slutligen nå anställningsbarhet.

Bland våra respondenter blir det intressant att undersöka huruvida de upplevt detta fenomen som Bourdieu beskriver: Hur ser deras sociala rum ut? Har deras habitus påverkat vilka de integrerar med och vilka beslut de tagit i livet? Har deras medverkan inom den det sociala rummet, på de olika fälten, bidragit till en ökad eller minskad anställningsbarhet? Vi tror absolut att respondenternas val av sociala rum kan påverka deras anställningsbarhet, vilket vi har undersökt närmare i vår studie. Slutligen anser vi att de olika kapitalformerna och habitus bidrar till hur väl man hanterar sina sociala rum och slutligen upplever och förbättrar sin anställningsbarhet.