Detta teorikapitel är indelat i tre delar. Först presenteras teori om gestaltning och sedan populism. Populism diskuteras först generellt och sedan specifikt i relation till politisk kommunikation.
2.1 Gestaltning
Gestaltning handlar om att medier har en aktiv roll i den politiska sfären. Medier har alltså en aktiv roll i politiken eftersom, den bildar publikens uppfattning om de olika fenomen och problem. Medier ramar in de olika fenomen med en viss berättelse och narrativ (Lecheler &
Vreese 2018: 3, 9, 10). Mediers gestaltning handlar alltså om att medier i sina berättelser uppmärksammar respektive tystar vissa utvalda aspekter av ett fenomen (Cacciatore et al 2016:10).
Mediers gestaltning vägleder publikens idéer, värderingar och tankar till en begränsad riktning. Fördelar med teorin är att den kan användas i dagens forskning, då teorins
definitioner är flexibla och kan appliceras även på digitala medier. Nackdelar med teorin är att den inte har någon konkret definition och tolkas därför på olika sätt (Lecheler et al 2018:
2, 5, 35–36).
Den definition av gestaltning som uppsatsen utgår ifrån är framför allt den abstrakta
tolkningen av begreppet om gestaltning i medier. Den definition som används under arbetet är alltså om att medier framställer problemen med olika ramar och berättelser nämligen genom att de tystar samt uppmärksammar vissa delar av samhällsproblem.
Utgångspunkten för analysen är bland annat teorin om gestaltning. Teorin om gestaltning underlättar arbetet med analysen. Teorin kommer att belysa de aspekter som Riks eventuellt uppmärksammar respektive tystar när drivmedels prishöjningen diskuteras. Teorin om gestaltning kommer eventuellt att underlätta arbetet med WPR ansats som är den metod som används i uppsatsen. WPR ansats belyser just hur problemen produceras och presenteras, vilket är centralt i uppsatsen. Att analysera hur Riks gestaltar problemet kommer att bidra till att frågeställningen besvaras.
2.2 Populism
Populister är alla politiska rörelser och partier som talar i folkets namn mot eliten (Rogers 2017: 359). Inom akademin beskrivs populism i termer av förakt och hat mot eliten som enbart bry sig om sina intressen (Fuentes 2020:47,48). Det betonas av Fuentes (2020:49,50) att det finns en viss konsensus om de drag som utgör den populistiska kärnan, som är bland annat idén om den ständiga kampen mellan den ohederliga eliten och det hederliga folket.
Fuentes (2020:49, 50) lyfter att folkviljan är den enda vägen för legitimitet enligt populism.
Det som populister menar när de hänvisar till folket är alltså “vanliga” medborgaren eller folk med en specifik etnisk eller kulturell tillhörighet (Rogers 2017: 359).
Populistiska rörelser, särskilt de högerpopulistiska, utnyttjar ekonomiska kriser för att meddela till folket om att eliten har slopat deras status (Macedo et al 2019:72). Populism kan studeras även som en kommunikationsstil som kan användas av alla politiska aktörer
(Rogers 2017: 363). Kommunikationsaspekten av populismen är givande att studera
eftersom den ger en stor blick över populism i medier (Stanyer & Aalberg & Esser & Vreese &
Reinemann 2019: 3).
2.2.1 Den populistiska politiska kommunikationen och hur den gynnas i sociala medier
Politisk kommunikation är en sammansättning av alla kommunikationsmedlen som politiska aktörer använder sig av. Politisk kommunikation innefattar bland annat ord, argument, uttryck och kroppsspråk (Bracciale & Martella 2017: 1313). Politisk kommunikation, studerar alltså kommunikations roll i politiken och relationen som finns mellan media, politikerna och medborgare (De Vreese 2006: 9).
Politisk kommunikationen innefattar alltså kommunicering av de politiska symboler och budskap mellan medier, politiska aktörer och medborgarna. Den politiska kommunikationen är viktigt för demokratin eftersom den garanterar en fri media som speglar alla röstar som kan därmed garanterar en fri och rättvis val (Oscarsson & Strömbäck 2019).
Politisk kommunikation är avgörande i all media och politik. En stor del av politisk
kommunikation forskningen handlar om dess effekter för politiken och för dagordningen (De Vreese 2006: 14). Politisk kommunikation är alltså viktigt för politiska aktörer, eftersom den är ett verktyg som hjälper dem med att bilda en opinion. Populister vill gärna vara
opinionsbildare, därför anses den politiska kommunikationen vara av stor vikt bland populister (Casero-Ripollés & Sintes-Olivella & Franch & Payne 2017:987).
Populistisk politisk kommunikation handlar framför allt om populismen som en
kommunikationsstil. Populistisk kommunikation används av alla politiker för olika ändamål.
Populistisk kommunikation präglas alltså av att kalla till folket oavsett om det gäller en homogen folkgrupp eller ej. Denna strategi görs av politiska aktörer för att visa att de är
bland annat anti etablissemang och även exkludering av vissa sociala grupper och att betrakta dessa grupper som hot (Cranmer 2011).
Populistisk kommunikation präglas av att hänvisa till folk som en homogen grupp med gemensamma intresse och vilja. Kampen mellan elit och folk präglas av en moralisk konflikt där folket är mer moralisk goda än eliten. Populister anser att eliten inte vet vad folket vill och att de är förblindade till deras intresse. Populister därmed påstå att de är de enda som kan representera folkets intresse (Gründl 2022).
Den populistiska kommunikationen identifieras inom några drag som till exempel, användning av vulgärt och icke formellt språk. Andra typiska drag för den populistiska kommunikationen, är en förenklad beskrivning av problemen och lösningar (Bracciale et al 2017: 1314). Det är vanligt med emotionell manipulering för den populistisk politisk
kommunikation (Fuentes 2020:49,50). Den populistiska kommunikationen utnyttjar tittarens negativa känslor som till exempel ilska och rädsla (Nai 2021: 226). Enligt Bracciale et al (2017: 1314) är ordtvister, metaforer och överdrift vanliga i den populistiska politiska kommunikationen.
Medier bidra till utveckling av populismen på grund av sättet det är bildat. Medier generellt sätt gynnar de populistiska aktörer på grund av de har ofta ett nyhetsvärde innehåll något som medier prioriterar. Populister betonar den idé om eliten som syndabocken och att de är anledningen bakom dem problemen som folk upplever något som förstärks med hjälp av uttryck som “vår “och “deras” när man vill visa dikotomin mellan de två grupper. Eliten framställs som själviska och egoistiska och som att de inte bryr sig om folkets intresse.
Medier genom dess gestaltning av en moralisk dikotomi mellan det goda folket och den onda syndabocken förstärker det denna populistiska dikotomi. (Hameleers & Bos & de Vreese 2018).
Populismens utveckling kan kopplas tillbaka till att de populistiska aktörerna lyfter vissa problem som inte lyfts annars. När medier använder det populistiska narrativet som fokus på folket, antagonism och anti- elit narrativ. Med dessa inramningar leder detta till att politiska aktörer som är populister lyckas i medier utan att de populistiska aktörerna skulle behöva vara speciellt karismatiska (Stanyer et. Al 2019: 237,238, 245).
Sociala medier gynnar och sprider fram den kontroversiella innehåll därför är sociala medier relevant och studera vid studiet populistisk politiska kommunikation (Gründl 2022). I sociala medier tenderar folk att endast följa kanaler samt innehåll med samma världsuppfattning som sig själva (Cacciatore & Scheufele et al 2016:19). Kanaler på Youtube har även tillgång till statistiken över vilka dess tittare är, därför kan de alltid anpassa sig efter tittarens önskemål. Därmed kan populister prata mer fritt då det inte finns den ansvarsutkrävning som finns på de etablerade medier (Finlayson 2022:67).
Populism vilar sig mycket på tron om folkviljan, därför föredrar populister att prata med folket på en personlig nivå (Ernst et al 2017: 1113, 1351). Den personliga kontakt som präglar
målar sig själva som de enda som främjar folkets intresse (Ernst et al 2017:1349). Den populistiska politiska kommunikationen präglas av karismatiska ledare som påstår att de är representanter för folkets intresse. Det ger de en fördel eftersom sociala medier kräver en trovärdig karaktär (Finlayson 2022:65).