Teorier kring makt

Makt är ett begrepp som ofta används på ett självklart sätt med en common sense-förståelse för vad det innebär. Vid en närmare gransk- ning framstår maktbegreppet som mycket spretigt, då teoretiker talar om makt på olika samhälleliga nivåer och med olika uppfattningar om vem eller vilka som besitter makt och när de gör det. Här följer en kort redogörelse för några sätt att se på makt. Syftet är att visa på att makt är ett mångfasetterat begrepp där olika definitioners användbarhet beror på studieobjektet. Syftet är också att visa hur Foucaults maktbegrepp förhåller sig till andras.

Poulantzas (1986) definierar makt som kapaciteten hos en social klass att förverkliga sina specifika intressen. Han menar att makt (po- wer) alltid är en fråga om kamp mellan sociala klasser och något som således inte kan omfatta relationer mellan enskilda individer, i alla fall inte utan att ta hänsyn till den sociala kamp mellan klasser som indivi- derna ingår i. För Poulantzas handlar makt (power) alltså om kamp mellan sociala klasser, medan det som sker mellan individer i kamrat- grupper och familjer bör benämnas med styrka (migth). Individer är alltså placerade i maktstrukturer som har med klasskamp att göra. Också Arendt (1986) tillskriver grupper makt och menar att makt svarar mot människors möjligheter att agera och då endast i samför- stånd. Makten tillhör gruppen och kan bara existera så länge gruppen håller ihop. Enskilda individer kan besitta styrka som en personlig

egenskap men inte inneha makt. Även den allra starkaste människa kan vara maktlös inför en grupp som utövar sin makt. Makt utövas därför oftast på politisk nivå.

I Parsons (1986) sätt att se på makt har individerna betydelse men enbart som en del i kollektivet, som roller och positioner i en organisa- tion. Individer måste vara sammanslutna i grupp för att kunna ha makt. Makten måste legitimeras i kollektivet och vara en överenskommelse mellan gruppens medlemmar mot ett gemensamt mål. Enskilda indivi- ders agerande, som inte är förankrade i kollektivet kallar Parsons för illegal makt och räknas därför inte som makt i ordets rätta bemärkelse.

För vissa handlar makt om den påverkan individer kan ha på varand-

ra. Vissa individer besitter makt, andra gör det inte. Weber (1986) me- nar att makt är att främja andra att göra det man vill att de ska göra, och som inte skulle ha gjorts utan maktutövandet. Makt är att kunna kon- trollera andra individer, att ha ”power over” någon eller några. Ett an- nat exempel på denna syn på makt är Dahl (1986) som, liknande We- ber, definierar makt som en persons kontroll över och påverkan på en annan persons beteende.

Dessa teoretiker skiljer sig åt i flera avseenden. Dock har de det ge-

mensamt att de betrakta makten som ägd, antingen av enskilda indivi- der (Dahl, 1986; Weber, 1986) eller av grupper (Arendt, 1986; Poulant- zas, 1986). Foucaults maktbegrepp ställer sig helt vid sidan av de andra presenterade ovan. Hans maktteori utgör vad Forsberg (2000) kallar maktens fjärde ansikte. Med hänvisning till Gaventa säger hon att maktbegreppet har genomgått tre faser, eller som Forsberg uttrycker det, visar tre ansikten. Foucaults sätt att se på makt kan inte placeras in i den utvecklingen, det utgör ett eget ”maktansikte” (Forsberg, 2000). Det som gör Foucaults maktteori så speciell är att han intresserar sig för den utövade makten och vad som händer i sådana relationer. Han är inte inriktad på vem som besitter makt och hur denna makt legitimeras. Hans intresse riktas mot maktens hur (Foucault, 1980b). Följande av- snitt ägnas åt en tolkning av hur Foucault och några efterföljare beskri- ver makten och dess hur.

3.1.1 Den relationella makten

Studiens teoretiska utgångspunkt är Foucaults tankar kring makt och kunskap. Att studera makt ur Foucaults perspektiv innebär ett speciellt

sätt att uppfatta makt. Foucault intresserade sig inte för, vad han kallar, den juridiska makten. Det är inte medborgarnas underkastelse under en stat som är i fokus för hans analys. Inte heller avser han den makt där vissa grupper dominerar andra. Hans maktanalys utgår inte från staten och lagen som besittare av makt. Det är alltså inte frågan om en posi- tion eller egenskap som kan erövras, besittas och fråntas (Foucault, 2002). I Foucaults tänkande är maktutövning inte när en grupp av män- niskor dominerar en annan grupp. Maktutövning, som Foucault ser den, är en del i den styrningsstrategi som han kallar för governmentality (Foucault, 1994), och som till svenska översätts med rationaliteter för

styrning.

Enligt Hultqvist och Petersson (1995) är det ett vanligt misstag att förstå Foucaults maktbegrepp som syftande till att ifrågasätta och kriti- sera det sätt varpå makten verkar. Syftet är istället att ”efter bästa för- måga göra reda för produktionsvillkoren för vetenskaplig kunskap” (s. 20). Att studera maktrelationer innebär därför inte att ställa frågor kring varför maktrelationerna ser ut som de gör, inte heller vilket maktblock som tjänar på en viss maktrelation eller sanningsregim. Intresset riktas istället mot ”vilka omedelbara, närliggande maktrelationer är i verk- samhet i en viss typ av tal” (Foucault, 2002, s. 107).

Hur möjliggör dessa maktrelationer dessa former av tal, och omvänt: hur kan sådana former av tal vara till stöd för dessa maktrelationer? (Fouca- ult, 2002, s. 107)

Frågan är alltså inte vem som regerar vem utan hur olika grupperingar ”skapas” med hjälp av kunskap, till exempel hur gruppen barn skapats med hjälp av utvecklingspsykologin (Popkewitz, 1998).