• No results found

Tidigare forskning

2. Bakgrund

2.3 Tidigare forskning

Det förekommer tydliga skillnader i hur hedersrelaterad brottslighet har betraktats och studerats i tidigare forskning. Generellt innefattar dessa skillnader två

huvudsakliga perspektiv som har format forskningen inom ämnesområdet: det universella perspektivet och det kulturella perspektivet (Dogan 2014; Kurkiala 2003; Wikström & Ghazinour 2010). Det universella perspektivet gör ingen större åtskillnad mellan hedersrelaterat våld och mäns våld mot kvinnor (Kurkiala 2003). Våldet och förtrycket orsakas enligt detta perspektiv av förväntade könsroller som har införlivats och upprätthållits av universellt accepterade

patriarkala strukturer (a.a.). Hedersrelaterad brottslighet avgränsas därför till mäns våld mot kvinnor där motivet är det som skiljer denna form av brottslighet från den utan hedersmotiv (a.a.). Det kulturella perspektivet menar däremot att

hedersproblematik bör studeras utifrån bredare kulturella normer och värderingar (Dogan 2014). Enligt detta perspektiv kan patriarkala strukturer inte förklara varför även män faller offer för hedersrelaterad brottslighet och menar därför att det är nödvändigt att studera bredare kulturella dimensioner som hedern

inbegriper (a.a.). Kritik har dock även riktats mot detta perspektiv där kritiker menar att en sådan utgångspunkt vid studerandet av hedersrelaterad brottslighet kan innebära stigmatisering av vissa grupper (Razack 2004). Vilket perspektiv som forskare utgår ifrån vid studerandet av hedersrelaterad brottslighet kan därför påverka hur fenomenet betraktas och begrips.

2.3.1 Hedersmotivet

Oavsett vilket perspektiv som forskare har utgått från vid studerandet av hedersrelaterad brottslighet återfinns tydliga mönster i både internationell och nationell forskning gällande motivet bakom dessa handlingar. Det första är att uppfattningen om heder, som något att bevara och skydda, lärs in redan i ung ålder hos de som begår sådana gärningar (Björktomta 2019; Cinthio m.fl. 2022;

Dogan 2014). Dessa värderingar, så kallade hedersnormer, bygger på en

föreställning om och förväntningar på bland annat lojalitet, kön och sexualitet där den enskilda individen bär ett ansvar över att upprätthålla sin egen, familjens, släktens eller liknande grupps heder (Cinthio m.fl. 2022). Dessa synsätt delas oftast av en familj och/eller ett kollektiv och betraktas vanligtvis som en fundamental del av livet som därav är viktig att beskydda (Cinthio m.fl. 2022;

Dogan 2014). Individer dömda för hedersrelaterad brottslighet har vittnat om den influens och sociala samt psykologiska press som familjen och/eller kollektivet utgjort gällande upprätthållandet av hedern, vilket i många fall föranlett en brottslig handling (Belfrage m.fl. 2012; Cinthio m.fl. 2022; Dogan 2014).

För att upprätthålla eller återupprätta hedern kan en eller flera förövare utöva olika former av våld mot den person eller de personer som anses hota eller skada hedern (Aplin 2017; Björktomta 2019). Enligt Björktomta (2019) kan dessa olika former betraktas utifrån ett symboliskt, socialt, psykologiskt samt fysiskt våld där olika handlingar har till syfte att begränsa individens fria val. Det symboliska våldet utgörs bland annat av en socialiseringsprocess där barn i ung ålder lär sig om

normer kring kyskhet och lydnad (Björktomta 2019). Det sociala våldet består bland annat av begränsningar i individens val av fritid, vänner och partner, medan det psykiska består av exempelvis kränkande behandling, hot och tvång eller emotionell utpressning med syftet att skapa skam- eller skuldkänslor hos individen (a.a.). Till sist innefattar det fysiska våldet olika former av kroppslig bestraffning såsom misshandel, kidnappning eller tvångsgifte som konsekvens för ett avvikande från normerna (a.a.).

Vidare har könsskillnader i dessa hedersnormer identifierats som ställer olika krav och förväntningar på manlig och kvinnlig heder (Belfrage m.fl. 2012; Björktomta 2019; Cinthio m.fl. 2022; Dogan 2014; Faqir 2001; Mulvihill m.fl. 2018). För kvinnor är det framförallt deras kyskhet som har observerats som en viktig del av hedern, vilket innebär krav på deras oskuld samt begränsar deras val av partner och föräktenskapliga relationer (Björktomta 2019; Cinthio m.fl. 2022; Dogan 2014; Mulvihill m.fl. 2018). Dessa hedersnormer har även uppmärksammats medföra krav på kvinnors val av partner och klädsel, efterlevnad av kulturell och/eller trospraxis samt allmänna agerande utefter vad kollektivet anser som anständigt (Björktomta 2019; Dogan 2014; Mulvihill m.fl. 2018). För män kan dessa hedersnormer, likt för kvinnorna, ställa krav på deras äktenskapspartner, att de ska gifta sig med någon inom kollektivet och att de inte får ingå i en relation med någon av samma kön (Mulvihill m.fl. 2018). Det har alltså observerats skillnader i vad som anses som manlig och kvinnlig heder. Det framgår dock att dessa krav är som mest förekommande hos kvinnor (Cinthio m.fl. 2022).

2.3.2 Rättsväsendets hantering av hedersrelaterad brottslighet

Sett till dess förekomst är hedersrelaterad brottslighet inget nytt fenomen. Det har förekommit i flera olika länder under en längre tid (Fournier m.fl. 2012). Hur länder bemöter denna form av brottslighet har dock förändrats över tid samt sett olika ut beroende på vilket land som har studerats (a.a.). Till följd av detta går det att observera skillnader i hur domstolar i olika länder beaktar brott som begås med hedersmotiv sett till dess allvarlighetsgrad.

Beaktandet av hedersmotiv som en förmildrande omständighet har observerats i ett flertal länder. Bland annat har både Italien, Spanien, Portugal och Frankrike haft lagar som har möjliggjort straffreducering i de fall där brottet har begåtts med ett hedersmotiv (Fournier m.fl. 2012). Dessa lagar, som existerade under en längre tid, är idag inte gällande (a.a.). Det finns däremot lagstiftning i andra länder som i nutid kan fria från straffrättsligt ansvar och/eller reducera straffet för

hedersrelaterad brottslighet, vilket görs särskilt gällande i jordansk straffrätt. Trots att mord är ett brott där stränga straff kan utdömas gör den jordanska straffrätten skillnad på brott där heder utgjort motivet, jämfört med brott som inte innefattar heder (Kulwicki 2002). Enligt denna straffrätt kan hedersmotivet utgöra ett undantag från de stränga straffen och i vissa fall innebära ett frikännande av gärningspersonen (Kulwicki 2002; Shalhoub-Kevorkian 2002). Bland annat har domstolen möjlighet att fria från straffrättsligt ansvar i de fall där en man har skadat eller dödat en kvinna till följd av äktenskapsbrott eller vad som har ansetts vara ett olämpligt sexuellt beteende (a.a.). I Shalhoub-Kevorkians (2002) studie har detta i majoriteten av de studerade fallen beaktats som en provokation till gärningspersonens agerande. Liknande rättslig bedömning har även observerats i Grekland under 1960-talet, då hedersrelaterad brottslighet kunde tilldelas

lindrigare straff eller frikänna gärningspersonen från ansvar för brottet (Safilios-Rothschild 1969). Enligt Safilios-(Safilios-Rothschild (1969) skulle detta kunna förklaras

genom att hedersnormer var något som eftersträvades i det grekiska samhället, vilket medförde en viss medkänsla hos befolkningen för de som begick

hedersrelaterad brottslighet. Till skillnad från den jordanska straffrätten, där endast män kan befrias eller få reducerat straff, har både män och kvinnor omfattats av detta i den grekiska studien (Kulwicki 2002; Safilios-Rothschild 1969; Shalhoub-Kevorkian 2002).

Även i Sverige har det i en studie av Elden (1998) observerats ett fall där

domstolen har resonerat kring hedersmotivet som en förmildrande omständighet.

I detta fall bedömdes gärningspersonens kultur ha styrt dennes agerande (a.a.).

Domstolen utgick från vad gärningspersonen själv uppgett kring händelsen och konstaterade att han försökt undvika den aktuella handlingen men att den till slut ansågs nödvändig för att återupprätta hedern (a.a.). Detta medförde att mannen dömdes för dråp istället för mord, vilket enligt Elden (1998) tolkas som att domstolen beaktade mannens kulturella tillhörighet som en förmildrande omständighet när det handlade om hur brottet skulle rubriceras. Liknande

företeelse har även observerats i brittiska rättsfall, där hedersmotivet har beaktats utifrån lagen om provokation (Reddy 2008). I ett av fallen har gärningspersonen fått ett lindrigare straff till följd av den kulturella och religiösa provokation som målsägandens agerande, i form av en föräktenskaplig relation, uppgetts ha inneburit för gärningspersonen (a.a.). Enligt domstolen bidrog provokationen till en nedsatt förmåga att utöva självkontroll och detta skulle därför beaktas som en förmildrande omständighet (a.a.). I ett annat svenskt rättsfall från 2012, där en bror hade mördat sin syster, diskuterades huruvida tingsrätten skulle betrakta hedersmotivet som en försvårande eller förmildrande omständighet (Chintio m.fl.

2022). Försvaret hävdade i detta fall att brodern hade blivit pressad till att begå brottet av sin släkt och att han därför inte kunde betraktas som fullständigt ansvarig över sina handlingar (a.a.).

Trots att det både i Sverige och i Storbritannien har observerats rättsfall där hedersmotivet har beaktats av domstolen som en förmildrande omständighet har båda länderna under senare år riktat allt större fokus på hedersproblematiken (Chintio m.fl. 2022; Idriss 2015). Båda länderna har därför, genom olika tillvägagångssätt, markerat att denna form av brottslighet är särskilt allvarlig (a.a.). I Storbritannien har den brittiska Åklagarmyndigheten infört riktlinjer för åtal vid hedersrelaterad brottslighet (Idriss 2015). Införandet har inneburit en ökning av antalet åtal av fall som inbegriper denna typ av brottslighet (a.a.). Även om det har varit möjligt att hantera brott med hedersmotiv inom ramarna för den existerande lagstiftningen i Storbritannien, menar Idriss (2015) att det saknas särskilda riktlinjer vid bestämmandet av straff. Detta är ytterst nödvändigt för att erhålla en utförlig beskrivning av vilka förmildrande och försvårande

omständigheter som denna form av brottslighet kännetecknas av (a.a.). Dessutom har detta betydelse för rättssäkerheten vad gäller både utdömande av straff och för att rättvisa ska uppnås för brottsoffer och gärningsperson (a.a.). Införandet av en särskild straffskärpande grund för hedersmotiv skulle även kunna underlätta för domstolen vid straffbestämning och möjliggöra för strängare påföljdsbeslut (a.a.).

En sådan straffskärpningsgrund finns idag i Sverige, däremot är kunskapsläget kring tillämpningen av denna begränsad (Chintio m.fl. 2022).

Related documents