7
Låginformationsval (Eng: Low-information elections) brukar avse val där en stor del av väljarkåren saknar tillgänglig information om valet. Detta kan vara antingen på grund av bristande intresse hos allmänheten och media, eller ett högt informationskrav av valet. På grund av det höga informationskravet som krävs av personval klassificerar (Marcinkiewicz och Stegmaier 2015) personval till nationella församlingar som ett låginformationsval.
Brockington (2003) och Marcinkiewicz och Stegmaier (2015) presenterar en teori om hur väljare fattar beslut vid låginformationsval. När väljare måste välja mellan kandidater finns det tre typer av information tillgänglig för väljaren. Primärinformation: Den information som väljaren fått från tidigare erfarenheter av kandidaten och alltså samlat på sig innan valet. Till exempel om kandidaten tidigare varit folkvald eller kampanjat. Saknar väljaren
primärinformation om någon kandidat kommer väljaren förlita sig på sekundärinformation.
Det är informationen om kandidaten som framgår på valsedeln. Vilket kan vara allt från ålder, kön, utbildningsnivå, yrke, och etnicitet. Sist finns tertiärinformation vilket exempelvis är hur högt upp på listan partiet valt att placera kandidaten. Teorin är att om väljaren saknar egna erfarenheter av kandidaten, och inte heller kan relatera till sekundärinformationen om någon av kandidaterna kommer hen förlita sig på partistyrelsen, och hur de har valt att rangordna sina kandidater.
Tidigare forskning om personval kan delas upp i två olika områden. Forskning om vilka väljare som personröstar och hur resonerar de när de väljer kandidat(er). Samt forskning om vilka kandidater som får personröster.
André, Wauters och Pilet (2012) studerade personvalssystemet i Belgien och i synnerlighet vad som får en väljare att också lägga en personröst. De kommer fram till att det framför allt är graden av politiskt intresse som avgör om väljaren också personröstar. Ålder tycks också spela en viss roll där äldre människor tenderar att personrösta oftare än yngre. Kön och utbildningsnivå har dock ingen påverkan. Berg och Oscarsson (2015) visar att resultaten för Belgien inte stämmer i den svenska kontexten. Valet 2014 var 18-22 åringar den åldersgrupp som personröstade mest i Sverige. Inga andra socioekonomiska faktorer tycks göra så att väljaren personröstar mer eller mindre.
Berg och Oscarsson (2015) har i en rapport undersökt många aspekter av personval i den svenska kontexten. Rapporten visar att det förväntande intresset för personval och effekten av reformen var högre än vad det blev i verkligheten. Många väljare kan inte valreglerna kring personval. I en enkätundersökning från 2014 kunde endast sex procent korrekt svara 5 procent på frågan Hur hög är spärren för personvalet till riksdagen. Svenska partier och dess enskilda kandidater har också uppvisat ett svagt intresse och de flesta riksdagsledamöter upplever också att personvalsreformen inte har förändrat deras arbete eller valet mer än marginellt.
Rapporten visar att sannolikheten att en väljare personröstar i ett val ökar markant om väljaren kan identifiera någon av kandidaterna i valet. 77 % av väljarna kunde inte nämna någon kandidat i sin valkrets. Av dessa personröstade 22 %. 23 % av väljarna kunde nämna minst en kandidat i sin valkrets. Av dessa personröstade 39 %. Det är också vanligare att yngre, kvinnor, och individer med medelhög utbildningsnivå personröstar utan att känna till någon kandidat i valkretsen. Berg och Oscarsson menar att: ”Detta resultat tyder på att det i
8
den här gruppen [kvinnor, unga, medelhögutbildade] kan finnas ett något större inslag av personkryssande utifrån representation (kön, ålder och härkomst) som inte nödvändigtvis baseras på kännedom om en enskild kandidat, utan baseras på sådan information som ofta är möjlig att utläsa utifrån information om kandidater på valsedlarna” (Berg och Oscarsson 2015, 80).
Studien ger också insyn i hur svenska väljare resonerar när de personröstar. 1998 motiverade 30 % av de som personrösta sitt val av kandidat med ”kandidatens sociala grupptillhörighet (kön, ålder, klass, region)”. 2014 gav 13 % samma svar. Om man ska lita på väljarna har alltså andelen som personröstar baserat på representation minskat kraftigt sedan personvalet infördes (Berg och Oscarsson 2015, 81).
Ytterligare en relevant upptäckt i rapporterna är att även om andelen väljare som personröstar har minskat sedan 1998, så ökar andelen riksdagskandidater som bedriver en
personvalskampanj. 2014 bedrev 36 % av de tillfrågade en personvalskampanj, jämfört med 1998 då siffran var 22 %. Rapporten visar även via en regressionsanalys att Centerpartiets kandidater, följt av de övriga borgerliga partierna är mest sannolika att bedriva
personvalskampanjer. Minst sannolik att bedriva personvalskampanj är kandidater från Vänsterpartiet. Ökad ålder och en lägre placering i valordningen minskar också drastiskt chansen att en kandidat kommer bedriva en personvalskampanj. Är kandidaten född i utlandet ökar sannolikheten att kandidaten kommer bedriva en personvalskampanj.
Antalet kandidater som uppnår spärrgränsen är relativt högt. Riksdagsvalet 2010 passerade 59 kandidater 8 % spärren och vid valet 2014 fick hela 98 kandidater 5 % eller mer av partiets röster i valdistriktet. Nästan alla kandidater som uppnår denna spärr hade dock blivit invalda till riksdagen oavsett hur många personröster de fått, eftersom de redan varit nominerade högt upp i valordningen av sitt parti. Valet 2010 vann 8 kandidater sin plats i riksdagen tack vare deras personröster. Och i valet 2014 när spärren sänktes var antalet ledarmötet som vann sin plats rekordhögt, nämligen 12 kandidater. I valet 2018 blev endast 5 kandidater valda tack vare att de passerade personvalsspärren. Berg och Oscarsson (2015) menar att detta visar på att partier fortfarande besitter all reell nomineringsmakt. André. et al (2015) har också visat i en annan studie att det är väldigt sällan personvalssystem i semi-öppna listor påverkar den slutgiltiga valordningen.
Vilka kandidater är det då som får personröster?
Fine och Matson (2006) studerade ett särskilt lokalval i södra Florida där väljare var tvungna att välja mellan kandidater vilket de saknade information om. Studien visar att både
kandidatens kön, etnicitet, namn samt namnigenkänning påverkade hur väljarna röstade.
Eftersom valet var till en nyinstiftad kommittee fanns inga företrädare eller någon som kandiderar för omval. Ingen av kandidaterna hade heller någon partibeteckning eller tidigare erfarenhet av att vara folkvald. Studien visade att vara kvinna ökade andelen röster i valet.
Men hade kandidaten ett latinamerikanskt efternamn minskade andelen röster. Studien visade också att kandidaternas ordning på listan (i detta val var kandidaternas i bokstavsordning) inte spelade någon roll. Studiens slutsatser var att i låginformationsval påverkar stereotyper till stor del hur väljarna röstar.
9
Kelley och McAllister (1984) undersökte effekten av kandidaternas namn, kön, och titel på valsedlarna i val i Australien och Storbritannien. Studien kom fram till via en
regressionsanalys att kandidaternas rangordning på valsedeln som var i bokstavsordning inte påverkade andelen personröster. Däremot påverkades både kön (kvinnor fick en mindre andel röster) samt om kandidaten var betitlad (En hederstitel ökade andelen röster och en akademisk titel var inte signifikant).
Brockington (2003) studerade lokalval i Illinois från 1983 till 1999 och visade att när väljarens information om kandidaterna ökar, minskar också effekten av kandidaternas rangordning. Denna effekt har även studerats flertal gånger tidigare men forskare tycks vara oense om hur stark den här. Studien visar också via en regressionsanalys att det finns ett samband mellan att kandidera för omval och att få många personröster.
I en jämförande fallstudie undersökte Marcinkiewicz och Stegmaier (2015) personval i Polen och Tjeckien. Studien jämför först reglerna för personval i de två länderna och sedan hur kandidaterna presenteras på valsedeln samt i vilken mån väljaren kan personrösta. Resultatet jämför vilka kandidater som fick personkryss och vilka faktorer som tycks påverka
kandidaternas attraktionskraft mot väljarna. Detta undersöks via en regressionsanalys som undersöker hur informationen som presenteras om kandidaten påverkar antalet personröster som kandidaten fick.
Resultatet och reglerna för personval skiljde sig i de två länderna. I Tjeckien rangordnar partiet kandidaterna och sedan får väljaren möjlighet att lägga upp till fyra personröster på partiets olika kandidater. Tjeckien tillämpar likt Sverige en personvalsspärr på 5% . De polska valsedlarna är helt öppna. Partiet bestämmer kandidatordningen på valsedeln och väljaren måste lägga en personröst för att rösten ska vara giltig. I Polen tillämpas ingen
personvalsspärr. Resultatet visar bland annat att kandidater som kandiderar för omval eller har tidigare kampanjerfarenhet förväntas få fler personröster. I övrigt skiljer sig resultaten mellan länderna. Sekundärinformation hade ingen påverkan i Polen men påverkade valet i Tjeckien. I både Polen och Tjeckien bestämmer partierna kandidaternas ordning på valsedeln och i båda dessa fall fanns en korrelation mellan ordning på valsedeln och kandidaternas personröster.
Kandidater som stod längre ner på valsedeln fick också färre personröster.
Sammanslaget finner de tidigare studierna att primärinformation är avgörande för en
kandidats personröster; kandidater som tidigare varit folkvalda eller har erfarenhet av politisk kampanjande får i regel också fler personröster. I Sverige är väljare mycket mer benägen att personrösta om väljaren känner igen ett namn på valsedeln. Hur sekundärinformation påverkar skiljer sig mellan studierna men effekten är alltid lägre än effekten av
primärinformation. Studier visar också att tertiärinformation påverkar om kandidaterna är rangordnade av partiet (istället för i bokstavsordning eller slumpmässigt). Då får kandidater färre röster desto lägre ner de står på valsedeln. Denna effekt avtar om väljarna får mer information om kandidaterna.
Tidigare svensk forskning visar att väljarnas kunskaper och intresse för personval är lågt. En mindre del än förväntat av väljarna personröstar, och i en enkätundersökning framkommer det att många väljare inte vet vad valreglerna för personval är. Trots detta är det fler kandidater än
10
någonsin som bedriver personvalskampanjer till riksdagen. Annan tidigare forskning visar att personval väldigt sällan påverkar vilka kandidater som till slut blir valda och detta stämmer även för svenska riksdagsvalet. I Sverige tenderar kvinnor och unga att personrösta mer på basis av representation mer än andra grupper. Samtidigt visar samma studie att endast 13 % personröstade på basis av representation. Vi kan därför också förvänta oss att effekten av sekundär information är låg. Tidigare forskning visar att kandidaternas rangordning ofta påverkar kandidaters personröster om rangordningen är bestämd av partiet. Vi har därför också anledning att tro att kandidater längre ner på valsedeln får färre personröster.