Utöver vad som tas upp i detta avsnitt avgränsas tillämpningsområdet också av vissa av definitionerna i MCPD vilkas genomförande redovisas i avsnitt 7 nedan. I föreslagna FMF kommer definitionerna eller ordförklaringarna före undantagen i enlighet med hur svensk författning brukar utformas.
6.1.
Inledande bestämmelser om vilka
som omfattas – artikel 1 och 2.1
Naturvårdsverkets förslag: En ny förordning (FMF) innehållande bestämmelser om försiktighetsmått för medelstora förbränningsanläggningar d.v.s.
förbränningsanläggningar där den sammanlagda installerade tillförda effekten är från 1 megawatt upp till 50 megawatt bör införas.
Artikel 1 beskriver de krav som ställs i MCPD och syftet med bestämmelserna. Direktivet fastställer regler för att begränsa utsläppen av svaveldioxid (SO2), kväveoxider (NOx) och stoft till luft från medelstora förbränningsanläggningar, i syfte att minska utsläppen till luften och de potentiella riskerna för människors hälsa och miljön från sådana utsläpp. Direktivet fastställer också regler för övervakning av utsläpp av kolmonoxid (CO).
Artikel 2.1 MCPD anger att direktivet är tillämpligt på förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt på minst 1 MW men mindre än 50 MW, oavsett vilket bränsle de använder. Formuleringen i artikel 2.1 MCPD motsvarar i sak vad som anges i artikel 28 IED om stora förbränningsanläggningar. I FSF har detta genomförts som en tudelad bestämmelse där 1 § anger att förordning innehåller bestämmelser om försiktighetsmått för stora förbränningsanläggningar och 6 § definierar vad en stor förbränningsanläggning är. I definitionen finns även en hänvisning till en bestämmelse om sammanläggning av fler anläggningar enligt 36 §.
Vi föreslår samma konstruktion i FMF, och detta även avseende hänvisningen till en bestämmelse om att flera nya förbränningsanläggningar kan anses vara en medelstor förbränningsanläggning, se vidare om artikel 4 MCPD i avsnitt 6.2 nedan.
Liksom för stora förbränningsanläggningar bör det i bestämmelsen finnas en nedre storleksgräns och den bör vara 1 MW7. Detta följer av artikel 2.1 och av
beaktandesats 14 där det anförs att ”Enskilda förbränningsanläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på mindre än 1 MW bör inte beaktas vid beräkningen av den sammanlagda installerade tillförda effekten hos en
kombination av förbränningsanläggningar”. Se även avsnitt 6.3 nedan. Även en den övre gränsen på 50 MW bör införas eftersom den anger den övre gränsen för vilka anläggningar som ska omfattas. Se dock även avsnitt 6.4 om avgränsningen mot FSF samt 6.2 om sammanläggning av flera anläggningar. Genomförandet av definitionen av förbränningsanläggning i artikel 3.5 MCPD beskrivs tillsammans med övriga definitioner i avsnitt 7.2 nedan.
Vi bedömer att artikel 1 inte föranleder något ytterligare författningstext än den vi föreslår här för artikel 2 och övriga artiklar i MCPD.
6.2. Bestämmelse om sammanläggning
av flera nya anläggningar - artikel 4
Naturvårdsverket föreslår: En bestämmelse om sammanläggning av två eller flera separata nya medelstora förbränningsanläggningar enligt artikel 4 MCPD bör föras in i FMF och utformas på motsvarande sätt som 36 § FSF. En hänvisning bör göras till bestämmelserna om begränsningsvärden för sammanlagda anläggningar vilka behandlas i avsnitt 9.4 nedan.
Artikel 4 MCPD som reglerar sammanläggning av minst två nya medelstora förbränningsanläggningar har en motsvarighet i artikel 29.1 och 29.2 IED för stora förbränningsanläggningar. Även om texterna skiljer sig relativt mycket är
skillnaderna i sak inte så stora. De skillnader som vi bedömer är av betydelse är att bestämmelsen i MCPD bara gäller nya anläggningar och att formuleringen ”med hänsyn till tekniska och ekonomiska förutsättningar” gäller för alla anläggningar. Någon avgränsning med vissa årtal såsom i IED finns inte.
Artikel 29.1 och 29.2 har genomförts som 36 § FSF. Denna bestämmelse genomför dock även delar av andra artiklar i IED, främst en bestämmelse i artikel 30.4 IED om förbränningsanläggningar som är mindre än 15 MW. Vi bedömer att samma konstruktion som i 36 § FSF bör användas i FMF men att bestämmelsen bör placeras längre upp i förordningen i anslutning till bestämmelserna som definierar förordningens tillämpningsområde. Eftersom en medelstor förbränningsanläggning är begränsad till en anläggning från 1 MW upp till 50 MW behöver någon
ytterligare storleksbegränsning av vilka anläggningar som ska räknas samman som i 36 § FSF inte göras.
7 Detta medför att enskilda förbränningsanläggningar under 1 MW inte omfattas av aggregeringsregeln
En översyn av FSF pågår för närvarande på departementet där vissa språkliga justeringar av bl.a. 36 § övervägs. Vårt förslag på sammanläggningsbestämmelse i FMF har därför anpassats till kommande ändringar i FSF. Exempelvis införs begreppet ”sammanlagd förbränningsanläggning” om anläggningar som omfattas av sammanläggningsbestämmelsen. Genom att presentera en särskild sorts förbränningsanläggning undviks många otympliga hänvisningar mellan bestämmelser i förordningen.
I avsnitt 9.4 nedan behandlas vad som ska gälla angående begränsningsvärden för en sammanlagd förbränningsanläggning. De bestämmelserna föreslås även placeras tillsammans med övriga bestämmelser om begränsningsvärden i FMF. En
hänvisning till dessa bestämmelser i sammanläggningsbestämmelsen kan därför vara till hjälp för läsaren.
6.3. Avgränsning mot
Ecodesigndirektivets krav för
fastbränslepannor
Naturvårdsverket föreslår: Den nedre gränsen för tillämning av FMF sätts till 1 MW.
Artikel 4 MCPD kräver inte att enskilda nya förbränningsanläggningar som har en installerad tillförd effekt som är mindre än 1 MW ingår i sammanräkningen. Detta följer av att innebörden av ”medelstor förbränningsanläggning” enligt artikel 2 ska läsas tillsammans med artikel 4. Artikel 2 definierar ”medelstor
förbränningsanläggning” som en förbränningsanläggning med minst 1 MW och mindre än 50 MW tillförd installerad effekt. Att direktivet inte kräver att enskilda förbränningsanläggningar under 1 MW sammanläggs anges även i beaktandesats 14.
Mellan MCP-direktivets nedre gräns och ekodesigndirektivets8 krav för
fastbränslepannor uppstår ett glapp. Det framkom på förhandlingar i Ministerrådet att EU-kommissionen har för avsikt att stänga gapet genom att utvidga
ekodesignkraven uppåt i effekt. Mot denna bakgrund blev följande inskrivet i beaktandesats 5.
”Förbränning av bränsle i vissa små förbränningsanläggningar och apparater omfattas av genomförandeåtgärder som avses i Europaparlamentets och
8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en
ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter, EGT L 285 31.10.2009, s. 10, (Celexnummer: 32009L0125)
rådets direktiv 2009/125/EG (5). Ytterligare akuta åtgärder krävs enligt direktiv 2009/125/EG för att täcka den kvarstående lagstiftningsluckan.” Naturvårdsverket föreslår med anledning av ovan anfört att glappet mellan
direktiven inte täcks i och med genomförandet av MCPD utan inväntar istället EU- kommissionens arbete med ekodesigndirektivet. Vi överväger möjligen, om behov finns, att under tiden till dess att dessa mindre anläggningar omfattas av krav från EU, ta fram vägledning med indikativa gränsvärden för dem.
6.4.
Avgränsning mot FSF och FFA -
artikel 2.2 och 2.3 a
Naturvårdsverkets förslag: FMF ska även tillämpas på en på en kombination av nya medelstora förbränningsanläggningar där den sammanlagda installerade tillförda effekten är 50 MW eller mer. FMF ska dock inte tillämpas på en förbränningsanläggning eller en kombination av nya medelstora
förbränningsanläggningar som omfattas av förordning (2013:252) om stora förbränningsanläggningar eller en förbränningsanläggning som omfattas av förordning (2013:253) om förbränning av avfall.
I artikel 2.2 anges att MCPD är tillämpligt på en kombination av nya medelstora förbränningsanläggningar enligt artikel 4, även en kombination där den
sammanlagda installerade tillförda effekten är minst 50 MW, såvida inte
kombinationen utgör en förbränningsanläggning som omfattas av kapitel III i IED. Också i artikel 2.3 a och i beaktandesats 11 anges att MCPD inte ska tillämpas på förbränningsanläggningar som omfattas av kapitel III eller kapitel IV i IED. I kapitel III i IED eller i FSF finns inte någon liknande bestämmelse som den i artikel 2.2 MCPD. En viss enskild förbränningsanläggning omfattas dock aldrig av både kapitel III och IV i IED och följaktligen aldrig av både FSF och FFA.
Artikel 2.2 MCPD preciserar gränsdragningen mellan IED och MCPD genom att där anges att i vissa fall omfattas förbränningsanläggningar som är större än 50 MW tillförd installerad effekt. Detta framgår också av beaktandesats 14 där det anges ”För att undvika lagstiftningsluckor bör detta direktiv även vara tillämpligt på en kombination av nya medelstora förbränningsanläggningar om den
sammanlagda installerade tillförda effekten är minst 50 MW...”. Bakgrunden till denna bestämmelse finns i sammanläggningsregeln i 36-38 §§ FSF enligt vilken förbränningsanläggningar under 15 MW i vissa fall inte ska medräknas. Genom artikel 2.2 MCPD faller sådana sammanlagda förbränningsanläggningar, vars enskilda effekt är mindre än 50 MW men vars sammanlagda effekt är över 50 MW, under MCPD.
Vidare innebär artikel 2.3 a att MCPD omfattar förbränningsanläggningar som enbart förbränner sådant avfall som är undantaget enligt artikel 42.2 a IED och som alltså inte omfattas av FFA. De avfallsslag som undantas i 42.2 a IED är vissa typer av vegetabiliska avfall9, radioaktivt avfall, hela djurkroppar och avfall som
uppkommer vid prospektering och utvinning av olje- och gasfyndigheter från offshoreplattformar och som förbränns på dessa. Inget av dessa avfallsslag omnämns i listan med undantag i artikel 2 MCPD. Sålunda omfattar MCPD förbränning av samma vegetabiliska avfall som kapitel III i IED och FSF men därutöver också radioaktivt avfall, hela djurkroppar och avfall som förbränns på offshoreplattformar.
Förbränning av hela djurkroppar omfattas alltså av MCPD och inte av FFA. Detta innebär att pannor inom lantbruket omfattas oavsett om de bara förbränner konventionella bränslen (biobränsle, olja, naturgas, etc.), eller om de (utöver sådana bränslen även) förbränner på gården självdöda djur.
För hantering av radioaktivt avfall finns även andra regelverk att följa bl.a. i form av föreskrifter från Strålsäkerhetsmyndigheten. Strålsäkerhetsmyndigheten ger tillstånd för hantering av radioaktivt avfall, genomför tillsyn och beslutar om när radioaktivt avfall kan friklassas, det vill säga hanteras som vanligt avfall.10 Vi bedömer att förbränning av radioaktivt avfall inte kommer att bli aktuellt i medelstora förbränningsanläggningar men att något undantag för det inte ska genomföras eftersom det inte finns något undantag i MCPD. Detsamma gäller för avfall som uppkommer vid prospektering och utvinning av olje- och gasfyndigheter från offshoreplattformar och som förbränns på dessa. För närvarande finns inte några sådana förbränningsanläggningar på offshoreplattformar i Sverige.