Den beprövade erfarenheten har stor betydelse i lärares vardagsarbete, vilket framkommer under intervjuer och observationer. Flera av lärarna uttrycker att begreppet är svårt att definiera och menar att det inte finns någon tydlig gräns när lärares erfarenhet blir en del av den beprövade erfarenheten. En del lärare tolkar begreppet utifrån sin egen erfarenhet, att man har testat något vid upprepade tillfällen i flera grupper. Några lärare ser den beprövade erfarenheten främst som kontextbunden, medan andra menar att det är en slags allmängiltig lärarkunskap som finns spridd bland lärare på olika skolor. Flera lärare lyfter olika metoder som de ser som en del av lärares beprövade erfarenhet. Det som framkommer under fältstudierna är att den beprövade erfarenheten även tar sig uttryck som ett gemensamt förhållningssätt, vilket kan ses som en del av lärarprofessionen.
52
Tolkning av begreppet beprövad erfarenhet
Erkänd kunskap av hela lärarkåren. På frågan om vad begreppet beprövad erfarenhet står för
funderar Leif en längre stund och beskriver sedan hur han tolkar begreppet. Han menar att många lärare utgår mycket från en erfarenhet som finns, men att den mer är en personlig erfarenhet. Efter lite resonerande med sig själv kommer han emellertid fram till följande definition:
/…/ja men det är väl i sådana fall, måste väl beprövad erfarenhet vara sådan erfarenhet som är ett större antal människor som är erkänt då av ju alla lärare då mer eller mindre av alla lärare i Sverige. Mer än den personliga känslan man har skaffat sig då så måste det ju va?
Av citatet framkommer att det inte är självklart vad begreppet beprövad erfarenhet betyder för Leif. Han kommer fram till att det inte bara är en egen personlig erfarenhet, utan menar att det är en allmänt känd lärarkunskap som är spridd bland lärare runt om i landets skolor. Liknande funderingar får jag från flera av de andra lärarna.
Kontextuell kunskap. En av de yngre lärarna, Emma, berättar att hon innan intervjun funderat
en del över begreppet. Hon har själv inte så lång erfarenhet och säger att den inte kan räknas som beprövad utan menar att begreppet står för en gemensam lärarkunskap. Leif anser att beprövad erfarenhet är den nationellt samlade yrkeskårens erfarenhet, men Emma menar emellertid att den beprövade erfarenheten är kontextuell och kan skilja sig från olika skolor:
- Jag tänker att den beprövade erfarenheten är olika på olika skolor. /…/ den beprövade erfarenheten här, vi vet ju vad som funkar på den här skolan med de här eleverna. Den kanske är helt meningslös på ett annat ställe, att den i alla fall är anpassad efter våra förutsättningar.
Emma påtalar vikten av att se kontextens betydelse och menar att den beprövade erfarenheten växer fram i den lokala praktiken. Av citatet kan man få intrycket att Emma menar att beprövad erfarenhet endast kan vara kontextuell. Under intervjun ger Emma emellertid exempel på hur de på skolan använder sig av olika metoder som kan ses som en del av en mer allmänt beprövad erfarenhet.
Erfarenhet som sitter i ryggraden. Flera av de lärare som har många år i yrket ser sig själva
53
ryggraden och som bidrar till en säkerhet, en slags handlingskunskap. Lena resonerar om erfarenhetens betydelse:
- Ja, alltså den beprövade erfarenheten är ju enkelt för det får man ju efter alla de här åren man har stött på olika situationer som dyker upp och det löste jag på det viset där och jag kanske kan göra något liknande, man har mycket med sig.
Utifrån citatet kan Lenas uttalande ses som att hon menar att den beprövade erfarenheten är liktydig med den egna personliga erfarenheten. Min tolkning är emellertid att när man har jobbat många år, får lärare en kunskapsbank med kunskap förvärvad på olika sätt som sam- spelar i lärarens vardag.
Systematik och struktur. Camilla utvecklar betydelsen av lärares erfarenheter och menar att det
behövs både systematik och struktur för att kunna ta tillvara lärares personliga erfarenheter för att de ska bli en del av den beprövade erfarenheten:
/…/ en skola där den beprövade erfarenheten har en tyngd skulle jag nog definiera som en skola där man använder och litar på goda pedagogers kunskaper strukturerat i verksamheten. Att den kunskap som pedagoger har prövat och tillägnat sig och använt ett flertal gånger med gott resultat att den värderas. /…/ att den sprider sig strukturerat att man har kollegialt lärande kanske eller samarbete på skolan. Man delar med sig av den här kunskapen för den är fungerande /…/ att den ska vara dokumenterad och att man inte är ensam om den.
Camilla betonar flera gånger under intervjun vikten av att ta tillvara lärares erfarenheter. I citatet ovan är det påtagligt att hon har en klar uppfattning om att den beprövade erfarenheten är viktig och att det behövs tydliga strukturer för att den ska kunna spridas och användas av flera lärare i en gemensam kunskapsbas.
Uttryck i lärares praktik
Beprövad erfarenhet som förhållningssätt. Under mina fältstudier infann sig en stor
igenkänningsfaktor, både utifrån min egen lärarbakgrund och mellan skolorna jag besökte. Det gällde inte bara de fysiska kännetecknen för vad en skola är, utan även ett gemensamt förhållningssätt till undervisning. Jag tolkar det som att det finns specifika skolkultursfaktorer som ligger till grund för hur verksamheten utformas där den beprövade erfarenhet är en viktig del av lärarprofessionaliteten. De lärare som jag besökte visade, enligt min uppfattning, på en professionalitet som utmärktes av väl genomtänkta och strukturerade lektioner. Lärarna
54
använde sig av en variation av metoder och ett förhållningssätt som ingav stort förtroende, en slags lärartrygghet. I utdraget nedan skildras hur Agnetas lärarkunskaper vävs ihop till en lärarprofessionalitet:
Vid mitt första besök hos Agneta lägger jag märke till det lugn och den arbetsro som råder när jag kommer in i klassrummet. Klassrummet är ombonat och olika typer av pedagogiskt material sitter på väggarna. Ett, som jag tolkar det, experiment med fyra brödskivor i plastpåsar ligger i ett av fönstren. På tavlan finns dagens schema och nu är det matte. Agneta förklarar senare att innan jag kom hade de haft en genomgång. Nu sitter eleverna och arbetar och Agneta går runt och hjälper till, rättar och kommenterar med positiva tilltal. De elever som behöver hämta något material gör det tyst och stilla utan att störa de andra. Några elever som är klara med dagens uppgifter hämtar I-pads och loggar in på en webbportal, där de kan arbeta självständigt. Detta menar Agneta under en observju ger henne tid till att hjälpa de elever som behöver lite mer hjälp. Agneta avslutar lektionen med humor och inleder nästa lektion som är svenska genom att säga ”Jag har ett viktigt uppdrag till er” [småskrattar]. Hon visar att hon har några lappar bakom ryggen och frågar ”Vad är ett verb?”. En elev får gå fram till en affisch som sitter på väggen och läsa högt vad som står om verb. Agneta uppmanar en elev att komma fram och dra en lapp med ett verb [skriker]. Eleven visar med charader och de andra eleverna får gissa tills de kommer fram till rätt svar. Agneta sätter då upp lappen på tavlan och skriver meningen ”Jag skriker nu”. Hon berättar att verbet står i nutid och frågar sedan ”Hur blir det i dåtid?”. Sedan får fler elever upprepa proceduren och varje runda avslutas med en applåd. Efter några rundor räcker en elev upp handen och frågor om han får gå på toaletten. Det får han men Agneta uppmanar eleverna att fundera om det finns något verb just i den ställda frågan. Den gemensamma genomgången fortsätter en stund till innan det är dags att läsa en text tillsammans. Texten visas på projektorn och eleverna får läsa ett stycke var. Sedan får eleverna läsa parvis. När alla elever är klara med att läsa texten går Agneta vidare med gemensamt arbete. Uppgiften är en lucktext där orden [verben] de ska använda står i en ruta. Alla eleverna får svara. När alla ord är ifyllda läses texten i kör av hela klassen. Agneta utbrister ”Vad häftigt det låter när alla läser tillsammans!”. Hon knyter sedan ihop lektionen genom att be eleverna lyssna efter verb i de uppmaningar hon ställer, ”Nu plockar vi undan”, ”Nu ställer vi upp stolarna” o.s.v.
Av citatet kan många olika delar av Agnetas tidigare erfarenheter och kunskaper härledas och ses samverka. Detta leder till en lektion som jag menar präglas av lärarprofessionalitet. Det som framkommer är ett tydligt ledarskap som genomsyras av humor och omtanke. Denna tanke bekräftar Agneta under våra observjuer. Det finns en struktur i lektionerna som innebär en stor variation av lärarledd undervisning, tillsammansarbete och enskilt arbete. Agneta växlar också mellan praktiska och teoretiska inslag och jag ser ofta prov på hennes breda metodrepertoar. Agneta och jag resonerar om denna kunskap, som kan ses vara en del av lärares ”tysta” kunskap
55
och Agneta tänker att efter så många år i yrket sitter den i ryggraden. Resonemanget fortsätter och Agneta och jag kommer fram till att synliggöra erfarna lärares ”ryggradskunskap” för att pröva den i större sammanhang kan ses som en viktig del när det gäller att utveckla den beprövade erfarenheten.
Beprövad erfarenhet som metod. Det finns också mer specifika delar av den beprövade
erfarenheten som lärarna i studien tar upp. De flesta av lärarna i studien använder metoden EPA. EPA är en förkortning av orden Enskilt, Par och Alla, och grundtanken är att alla först får tänka enskilt kring en frågeställning eller problem, därefter jobbar eleverna parvis. Slutligen förs en diskussion i helklass där frågan sammanfattas och elevernas olika tankar och lösningar på problemet synliggörs. EPA är en metod som finns med i ”kooperativt lärande-konceptet” (jfr Hensvold, 2006). Denna metod används i många av Skolverkets utbildningssatsningar och det är flera lärare som menar att det är därigenom de har fått kunskap om metoden. Metoden är ett exempel på en beprövad erfarenhet som sprids och används av lärare. Under mina fältstudier hos Lena och Sara använder de sig av EPA under en historielektion.
Lektionen inleds med att eleverna får titta på en film som tar upp olika perspektiv på historieanvändning. Filmen är lättsam, men tar samtidigt upp det viktiga med att vara källkritisk och se att vår historieskrivning har påverkats på flera olika sätt. Eleverna tittar intresserat och med stor koncentration. Efter filmen berättar Lena för eleverna att de ska få arbeta enligt EPA. Eleverna får lappar med påstående som de ska avsluta t.ex. ”Källkritik är…?”. Eleverna kommer snabbt igång med uppgiften. Efter ca tio minuter uppmanar Lena eleverna att i par fortsätta diskutera sina påståenden. Efter ytterligare en stund är det dags för diskussion i helklass. Eleverna får berätta om vad de har kommit fram till och Lena och Sara delar med sig av egna erfarenheter och bollar med varandra. De har en lättsam jargong mellan sig och Sara skämtar med Lena och menar att hon som är så gammal är en del av vår historia. De flesta elever är med i diskussionen och småskrattar ibland åt lärarnas exempel.
I utdraget ovan kan vi se hur lärarna använder sig av metoden EPA. Lena berättar att de fick kunskap om metoden genom Matematiklyftet som de deltog i för några år sedan. De har sedan dess använt metoden i flera ämnen. Det märks på eleverna att de är vana vid att använda metoden då de inte behöver några vidare förklaringar hur de ska gå tillväga när Lena informerar om att de ska jobba enligt EPA. Syftet med metoden är att få fler elever delaktiga än vid ”vanliga diskussioner”. Jag lägger också märke till att många elever verkar uppskatta Lenas och Saras försök att få ett ytterligare djup i diskussionen genom att komma med egna exempel, ofta med ett humoristiskt inslag.
56
Samspel och konkurrens
Lärarna i studien ger en bild av att de har tilltro till forskning och att de tar till sig och använder forskning på olika sätt och i olika grad i sin praktik. Det kan vara utifrån eget intresse, men det kan också vara en följd av beslut på skolan. Det framkommer att såväl den egna erfarenheten som kollegors erfarenheter spelar generellt en viktigare roll i lärares yrkesverksamhet än kunskap från forskning. Lärare med kort yrkeserfarenhet poängterar forskningens betydelse mer än lärare med många år i yrket. Kontexten verkar också spela roll för hur ny kunskap används i lärares praktik. Lärarna menade att nya idéer och metoder ofta behöver anpassas efter de lokala förutsättningarna och här spelar lärarens egen uppfattning och erfarenheter in. I slutändan är det läraren som avgör hur ny kunskap används i undervisningen.
Erfarenhetens betydelse
Forskning – självklart. Utifrån lärarnas svar under intervjuerna är mitt intryck att det finns en
variation när det gäller i vilken grad lärarna väljer att luta sig mot forskning och beprövad erfarenhet. Här kan skönjas att den egna lärarerfarenheten spelar roll. Emma, som är relativt nyutbildad, pekar på att hon tycker att det är självklart att använda sig av forskning och inte bara utgå från den egna erfarenheten:
Just det här att jag kan bli galen på att folk sätter betyg utifrån magkänslan när de inte har använt matris och så där. Det är jag totalt allergisk mot. Jag tycker att man gör tjänstefel, samma sak när man hanterar konflikter som man kanske gör hemma så högaffektivt som det går. Det funkar inte. Det har vi ju prövat. Det funkar ju inte för femte gången heller.
I citatet beskriver Emma hur äldre kollegor väljer att inte använda sig av ett formativt bedömningssätt eller ett lågaffektivt arbetssätt. Emma har tidigare under intervjun berättat att dessa metoder är forskningsbaserade. Hon menar att lärarna på skolan har beslutat att arbeta med metoderna, eftersom de enligt forskningen har visat sig ge tydliga positiva effekter. Vad det är som gör att några lärare faktiskt inte följer detta beslut fullt ut framkommer inte under intervjun, men Emma fortsätter sitt resonemang enligt följande:
- Ja det kanske är bra med de som har mer beprövad erfarenhet som lugnar sig lite. Nu läser vi lite olika forskning och sen diskuterar vi hur, vad våra elever behöver och vad vi är villiga att jobba med. Sen kan vi som nyss har kommit ut vara lite snabbare. Åh, ny forskning, vad spännande! Och det kanske inte alltid är så bra. En blandning blir bra.
57
Här kan man ana Emmas uppfattning om att äldre lärare i högre grad lutar sig mot en erfarenhetsbaserad undervisning, medan hon och hennes yngre kollegor är mer positiva till att ta till sig nya forskningsrön. Det man kan skönja är en form av ”konkurrens” mellan den beprövade erfarenheten och införandet av ny forskning. Det som också framkommer här är en definition av beprövad erfarenhet som något som man alltid har gjort. Den här uppfattningen kan jag även se hos fler lärare. I ett sådant synsätt uppfattar lärarna inte att även kunskap från beprövad erfarenhet kan bidra med nya metoder och arbetssätt.
Beprövad erfarenhet – mer tillgänglig. Camilla, som har lång erfarenhet, förklarar att hon
tycker att den beprövade erfarenheten är den som väger tyngst. Hon menar att genom att kollegor redan har visat att något fungerar upplever hon att det är enklare att ta till sig sådan kunskap, medan kunskap från forskning kräver en annan bearbetning:
Jag tror att den [beprövad erfarenhet, min anmärkning] är lättare att ta till sig för det är mellan kollegor. Det är ingen prestige. Sen tror jag den går snabbare att pröva och också enklare att se om det är något för mig. Om jag ska använda vetenskapligheten så måste jag först sätta mig in i det och verkligen internalisera det och sedan pröva och se och ingen annan kanske har använt det förhållningssättet.
Camilla pekar här på att forskningsresultat inte alltid är så lätta att ta till sig och använda sig av i den lokala praktiken. De måste prövas och införlivas i den egna verksamheten. Den beprövade erfarenheten ser hon som mer lättåtkomlig. Camillas utsaga tolkar jag som ett uttryck för kollegors betydelse när det gäller att ta till sig ny kunskap, en tillit till en gemensam lärarkunskap.
Egen erfarenhet trumfar. Lärarna ger en samstämmig bild av att det är bra och nödvändigt att
ta till sig ny kunskap för att hela tiden hålla sig à jour i den egna yrkesrollen och för att utveckla verksamheten. Flera av de mer erfarna lärarna ger emellertid också uttryck för en viss skepticism mot att för snabbt hoppa på nya forskningsrön och menar att den personliga erfarenheten blir som ett slags raster för vilken ny kunskap som får betydelse och på vilket sätt. Lärarna med många år i yrket framhåller vikten av att ta tillvara både sin egen och kollegors erfarenheter. Leif menar att ju äldre och mer erfaren han blir, desto mer är det den egna erfarenheten som styr. I citatet nedan resonerar Leif kring forskning om digitalisering och hur den påverkar elevernas lärande:
58
Min erfarenhet och känsla säger att man kan inte gå från penna och papper helt för det kan till och med vara dålig för inlärningen. Det är bra att forma saker med händer och skriva bokstäver för att det ger ett annat värde. Men har jag belägg för det? Det är mer en känsla jag har.
Citatet visar på hur Leif intar en kritisk hållning till att använda datorer i alltför hög grad i undervisningen, trots att det enligt Leif, finns forskning som visar på datorernas positiva påverkan. Leifs uttalande tolkar jag som ett uttryck för att ny kunskap från forskning och be- prövad erfarenhet kan visa sig vara effektiv, men det är ändå i slutänden lärarens uppfattning om vilken nytta som han/hon ser med den som avgör hur den används i lärarens undervisning. Kristin är inne på samma linje och framhåller starkt den egna erfarenhetens betydelse i hur lärare möter sin vardagliga praktik. Denna åsikt ska dock ses i sitt sammanhang, där såväl Kristin, som övriga lärare även betonar vikten av att ta till sig ny forskning och att det behöver vara en konstruktiv mix av de båda kunskapstraditionerna.
Kontextens betydelse
Anpassad efter skolans förutsättningar. Läraryrkets kontextuella verklighet påverkar hur lärare
tar till sig och använder sig av nya idéer och forskningsrön. Detta påtalar flera av lärarna och menar att olika metoder som har sin grund i såväl forskning som i beprövad erfarenhet inte självklart går att använda på exakt samma sätt i den egna verksamheten. Kristin menar att den beprövade erfarenheten ofta har en kontextuell inramning:
Den beprövade erfarenheten här, vi vet ju vad som funkar på den här skolan. Den kanske är helt meningslös på något annat ställe, att den i alla fall är anpassad efter våra förutsättningar.
Det som fungerar på en skola med dess specifika kontextuella förutsättningar, kanske inte fungerar på samma sätt på en annan skola, menar Kristin. Denna uppfattning delar även flera av de andra lärarna, men några påtalar också att vissa delar inom läraryrket kan ses som universella och allmängiltiga.
Agneta berättar om hur hon får inspiration och ny kunskap från flera håll, men menar att det