Ja det är ju också så att när man går runt och hittar nya saker att vila ögonen på, fantasi kan få spela vad konsten betyder och vad konsten är för någonting, det är inte sådär statiskt utan det är någonting som lever vidare via konsten.
(Personlig kommunikation, 28 mars 2017)
I citatet beskriver en man som jag intervjuar sin bild av vad konsten kan göra med och för ett stadsrum. Hans berättelse visar på en individuell upplevelse där konsten anses ge mannen som åskådare nya perspektiv och infallsvinklar i sitt vardagliga liv. I uppsatsens inledande kapitel om offentlighet och offentliga rum behandlades Lefebvres syn på vad ett offentligt rum ska kunna erbjuda. Han menar att staden bör bestå av en offentlighet där människan kan komma till utryck och sammanbinda det hen upplever till sin så kallade ”verklighet” (Lefebvre, 1983, s. 135). Lefebvre ser bland annat fantasi som ett
grundläggande behov och beskriver hur den på olika sätt kan komma till utryck i offentligheten däribland med hjälp av konsten. För personen jag intervjuat innebär den nutida konstens närvaro i offentligheten en ökad möjlighet att få utlopp för sin fantasi (personlig kommunikation, 28 mars 2017). Vidare anser han att konstupplevelser har en förmåga att göra platser mer spännande och mindre förutsägbara samt bidra till färre som han utrycker det ”tråkiga ytor”. För intervjupersonen innebär den offentliga konstens närvaro att det alltid finns någonting nytt att upptäcka i stadsrummet.
Enligt konstprofessorn Edward Arian så har konstupplevelser en potential att utveckla ett gott medborgarskap och förbättra människors livskvalité (Arian i Krause, 2008, s. X). Arian menar att alla medborgare i ett demokratiskt samhälle ska ha rätt till
konstupplevelser vilket i sin tur innebär att samhället har ett ansvar att kunna erbjuda sina medborgare kulturella upplevelser. Uppdraget kan enligt Arian ses som lika viktigt som att det i ett samhälle går att tillgå vård och utbildning. Under min intervju med Hammarén ger han sin bild av vad den offentliga konsten har inneburit för stadsrummet i Borås och hur interaktion mellan konsten, offentligheten och människorna i Borås har sett ut;
Jag har en känsla utifrån mitt perspektiv…att det är involverande, jag tycker att det har förändrat stadskärnan och betytt väldigt mycket för… alltså skapat en slags medvetenhet om det offentliga rummet och hur töjbart det är på något sätt…och vad man kan göra med det, att det inte är något en gång för alla satt, utan att det är något elastiskt på något sätt. Det tror jag att folk har fått känsla för.
(Intervju med P. Hammarén, 20 april 2017)
Hammarén beskriver att konsten har skapat en medvetenhet om att det offentliga rummet är något töjbart som förändras över tid och som kan ha olika innebörd beroende på vem som möter det. Oavsett om konsten får oss att stanna upp, bli berörda eller oberörda så måste vi som en del av offentligheten förhålla oss till dess fysiska närvaro i stadsrummet.
Utifrån de intervjuer jag genomfört har jag kunnat se att det finns många förhållningssätt kring den offentliga konsten och dess roll i stadsrummet i Borås.
Den offentliga konsten kan få människan att stanna upp och se på sin omgivning på ett nytt sätt. Konsten kan fungera som en behållare för personliga minnen men även irritera och skapa konflikter mellan människor. Gabrielsson beskriver hur den offentliga konsten fyller upp en efterfrågan på något som saknas och som inte kan uttalas i ord, som är alternativt och sensibelt till lika komplext och ifrågasättande (2006, s. 226). Hon liknar konstens plats som ett odefinierat tomrum som konstnären genom sitt verk ska fylla. Gabrielsson ger en bild av att konsten bidrar till något i stadsrummet som människan har ett behov av, men som med ord kan vara svårt att definiera.
Enligt Schønning Sørensen så är dagens städer formade efter en ny sorts kapitalism som med hjälp av planeringen kontrollerar staden och dess offentlighet (2007, s. 97). Den nya kapitalismen kommer främst till utryck via konsumtion. Vidare menar Schønning Sørensen att planeringens anpassning efter aktiviteter som förespråkar konsumtion i sin tur har en inverkan på hur människor lever och förhåller sig i offentligheten. Han beskriver att fokuseringen vid konsumtion har skapat ett ökat klimat av ensamhet människor emellan (Ibid, s. 115).
I planeringen av Kungens kurva och Skärholmen anlades en skulpturpark för att
sammanbinda två shoppingområden med varandra. Enligt Schønning Sørensen så går det att argumentera för att skulpturerna i sig själva har en inspirerande funktion som kan sammanbinda människor med den den byggda miljön (Ibid, s. 178f ). Det finns även en annan viktig aspekt som han menar visar sig tydligt i planeringen av Kungens kurva/ skärholmen. Skulpturparken har varit ett tillvägagångssätt för planerare att koppla samman konst och kultur med konsumtion, för att på så sätt kunna attrahera och kontrollera konsumenter. Samtidigt som offentlig konst enligt Gabrielsson kan fylla upp ett tomrum och bidra med värden som är svåra att definiera så kan den även fungera som ett verktyg för att ”specificera” och bidra med en särskild atmosfär till en plats.
Bland de personer som jag har intervjuat var det många som till en början beskrev att de inte hade någon erfarenhet eller kunskap kring stadens offentliga konst, och att de därmed inte hade någon uppfattning om vad den betydde för dem på ett personligt plan eller för staden i stort. Även fast människor utryckte att de inte var insatta i frågor som berörde offentlig konst så visade det sig i en majoritet av fallen att de hade tankar, åsikter och funderingar kring konsten och dess roll i stadsrummet. Många av de jag intervjuar ser positivt på den offentliga konstens närvaro i stadsrummen i Borås.
Under en intervju med en äldre kvinna frågar jag henne vad hon tycker om platsen där vi befinner oss hon utrycker att; ”den är öppen, utsmyckningen är fin och de försöker att göra
den så vänlig som möjligt” (personlig kommunikation, 29 mars 2017). Utifrån kvinnans
iakttagelser kan konsten ses som en del i stadens tillvägagångssätt att skapa en trivsam offentlig miljö. Vidare anser hon att den offentliga konsten i Borås bidrar till att göra platser mer intressanta. Hon beskriver att olika verk gör att man stannar till och blir glad. Mötet med konsten kan innebära att man som åskådare börjar att fundera över vad konsten kan betyda och personligen anser hon att den offentliga konsten berikar staden. En ung man ger även han en positiv bild av konstens roll i och för stadsrummet;
Dels så piggar de ju upp med lite färg och så, Borås är ju grått och brunt det mesta av året så det hjälper ju till och det är ju alltid trevligare när konsten får ta del i det offentliga rummet lite mer så tycker jag, att det ändå är positivt att man satsar på det.
(Personlig kommunikation, 29 mars 2017)
I intervjupersonen uttalande går det att utläsa en bild av staden som kan kopplas med hur Ekner beskrev bilden av Borås som tråkig och händelselös (se avsnitt 3.1). Mannen ser att konsten bidrar till att sätta färg på staden vilket han upplever har gjort stadens offentliga rum ”trevligare”. En kvinna berättar att det revs många byggnader under en period i Borås och att det byggdes mycket nytt som enligt henne ”inte alltid var så vackert” (personlig kommunikation, 29 mars 2017).
Den offentliga konstens ökade närvaro i staden har enligt kvinnan lett fram till att staden
”nu börjar bli finare igen”. Oavsett om man tycker att det är trevligare att se en färgglad
muralmålning istället för en grå betongvägg eller om man anser att den offentliga konsten har haft en stor positiv påverkan för Borås som stad, så går det att utifrån ovanstående uttalanden se att det finns en grundläggande acceptans för stadens satsningar på offentlig konst.
Figur 14. Fotografiet visar den polska konstänärsduon Etam Crus murlamålning på
På Borås stads hemsida under kategorin för Borås internationella skulpturbiennal beskrivs konsten som en del i stadens stadsförnyelse;
Staden är hela tiden i förändring, gamla byggnader rivs och lämnar sår i landskapet men öppnar också upp för nya möjligheter. Genom konsten kan vi se staden på nya sätt.
(Borås stad, 2017)
Borås tankar kring stadens pågående förändring kan liknas vid John Deweys uppfattning om att det offentliga rummet är något som ständigt omvandlas genom tid och rum. I det ovannämnda citatet kan konsten anses vara något som kan få människor att se på Borås och dess stadsrum utifrån nya perspektiv. Stadens offentliga platser ska enligt
samrådshandling för Borås stads kommande översiktsplan möjliggöra för möten mellan människor och bidra till ett aktivt liv mellan byggnaderna (Borås stad, 2017a, s. 37). I nästa kapitel ska uppsatsen knytas samman genom en avslutande diskussion som ska ge en sammanfattande bild om betydelsen av offentlig konst i Borås, för staden och för
människorna. Den avslutande diskussionen följs av en slutsats där uppsatsen ska summeras och knyter an till framtida forskning.