Tillsynen är otillräcklig

I dokument Regeringen och krisen (sidor 53-56)

Riksrevisionen ansåg att den tillsyn som Räddningsverket gjort av länsstyrel-sernas beredskap för kärnkraftsolyckor var svag och inte omfattade alla krav som ställs i lagen.

Det har också upptäckts allvarliga brister i säkerheten vid vattenkrafts-dammarna som inte identifierats i tillsynen samtidigt som staten har en svag styrning av dammägarnas egenkontroll.

Tillsynsrapporteringen inom betalningssystem var relativt knapphändig, och tillsynsmyndigheterna inspekterade inte betalningssystemets underlig-gande tekniska infrastruktur, varför de inte kunde kontrollera att de finansi-ella institutionerna hade fungerande skyddsåtgärder.

I de nämnda fallen konstaterar vi att tillsynen har varit otillräcklig som regeringens instrument för att säkerställa att sårbarheter blir kontrollerade och kommer till regeringens kännedom.

Beträffande krishanteringssystemet saknades någon som har tillsyns-uppdrag över förordningen om krisberedskap och höjd beredskap. Kris-beredskapsmyndigheten (KBM) har vid en intervju framfört att den inte infordrar risk- och sårbarhetsanalyser, utan att myndigheterna förväntas följa förordningen och lämna in i samband med årsredovisningen. KBM hade dock inget uttalat ansvar för att påtala eventuella brister i redovisningarna, varken för regeringen eller för myndigheterna.84

Det kan konstateras att regeringen i mars 2008 ansåg att arbetet med risk- och sårbarheter samt med fördjupade bedömningar av krishanterings-förmåga för samhällsviktiga områden måste förbättras. Regeringen avsåg därför att ge den nya myndigheten för samhällsskydd och krisberedskap möjlighet att utfärda föreskrifter inom området samhällets krisbered- skap. 85

84 Intervju KBM 2007-12-10. I intervjun påpekas att KBM för en löpande dialog med de myndigheter som har ett särskilt ansvar för krisberedskapen rörande tolkning av roll och ansvarsområde, omfattning och innehåll i risk- och sårbarhetsanalyserna. Metod- utvecklingen inom området genomförs i samverkan med myndigheterna. KBM har därmed ett ansvar för att myndigheterna ges goda förutsättningar för att kunna utföra uppgiften, men inte att påtala brister.

85 Prop. 2007/08:92, s. 40.

4.3 Sammanfattande iakttagelser och slutsatser

• Sammantaget har Riksrevisionen bedömt i sina granskningar under 2007–2008 att krisberedskapen för mycket allvarliga samhällskriser inte är säkerställd, har brister eller inte kan bedömas av regeringen med det underlag som regeringen har. För flera sektorer bedöms myndigheter eller andra aktörer ha en bristfällig förmåga att operativt hantera en omfattande samhällskris.

• Regeringen har dock under åren 2004–2007 genomfört flera åtgärder för att förtydliga de ramar som förordningen om krisberedskap och höjd beredskap ger. Regeringen har också snabbt genomfört åtgärder för att avlägsna vissa brister i den sektorsvisa krisberedskapen men än så länge inte genomfört mera långt gående åtgärder för en sammanhållen upp- följning och tillsyn.

• Systemet med analys av risker och sårbarheter har funnits sedan år 2003. Risker och sårbarheter analyseras fortfarande inte tillräckligt av myndigheter, och regeringen följer inte systematiskt upp kvaliteten och påtalar brister. Detta medför att den bild av samhällets sårbarhet som kan erhållas som underlag för beslut kan vara alltför ofullständig.

Regeringen har heller ingen process för att säkerställa att förmåga kan bedömas i ett tvärsektoriellt perspektiv.

• Regeringen gör ingen systematisk eller planerad uppföljning av om kris- beredskapen fungerar. Departementen har ansvaret för att följa upp beredskapen för de myndigheter som hör till respektive departement.

Emellertid stannar uppföljningen ofta vid att under myndighetsdialoger ta upp frågor om risker, sårbarheter och förmåga. Regeringskansliet gör heller ingen samlad bedömning av beredskapsförmåga som underlag för regeringsbeslut.

• Regeringen bedömer inte själv samhällets krishanteringsförmåga i ett tvärsektoriellt perspektiv eller gör en avvägd bedömning av sannolik- heter och konsekvenser för olika risker som underlag för budgetpriori- teringar. Någon systematisk process för värdering av sannolikheter och konsekvenser av en allvarlig samhällskris finns inte inom Regerings- kansliet.

5 Har regeringen en tillräcklig egen krisberedskap och krishantering?

Detta kapitel handlar om regeringens förutsättningar att hantera samhällskriser.

Här ingår en bedömning av om rutiner och funktioner finns utvecklade för reger-ingens egen krishantering.

5.1 Ansvarsfördelningen inom Regeringskansliet

5.1.1 Statsrådsberedningen och ansvariga departement Regeringskansliets övergripande ansvar

Regeringskansliet är en sammanhållen myndighet som består av de enskilda departementen, Statsrådsberedningen och förvaltningsavdelningen.86 I Stats-rådsberedningen finns sedan den 31 mars 2008 även en särskild chefstjäns-teman för krishantering. Den grundläggande principen för myndigheternas krishantering, och därmed även för Regeringskansliets krisberedskap, är ansvarsprincipen.87 Regeringens arbete med nationell krisledning och kris-hantering styrs förutom av nämnda lagar även av förordningen med instruk-tion för Regeringskansliet.88 Av instruktionen framgår att regeringsärenden som faller inom flera departements verksamhetsområden ska beredas i sam-råd med övriga statssam-råd, varvid det handläggs i det departement som det huvudsakligen hör till. I mars 2008 beslöt regeringen om en ändrad instruk-tion för Regeringskansliet. Ändringarna var föranledda av regeringens beslut om att införa en chefstjänsteman och ett kansli för krishantering i Statsråds-beredningen. Frånsett att en chefstjänsteman och ett kansli för krishantering regleras i den nya förordningstexten anges specifikt nya uppgifter:

• Chefen för varje departement ansvarar för krishanteringsförmågan i departementet.

• Departementschefen ska uppdra åt en chefstjänsteman i departementet att närmast under departementschefen ansvara för att departementet har en krishanteringsplan och en krishanteringsorganisation.

86 Förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet.

87 Se avsnitt 2.3.

88 Förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet.

• Den chefstjänsteman för krishantering som finns i Statsrådsberedningen ansvarar för utveckling, samordning och uppföljning av krishanteringen i Regeringskansliet samt nödvändiga förberedelser för detta. Chefs- tjänstemannen får i det syftet ge ut riktlinjer och annat material.

• För krishantering finns det en grupp för strategisk samordning bestående av statssekreterare i de departement vars verksamhets-områden berörs av en allvarlig händelse eller en uppkommen situation.89

I övrigt gäller för närvarande instruktionen från 2006 vad det gäller de olika

I dokument Regeringen och krisen (sidor 53-56)