För utvärderingen har vi använt uppgifter från memos och anteckningar, från genomgångarna med familjehemssekreterar- gruppen, för att besvara frågorna i det frågeformulär vi kon- struerat för utvärderingen. Dessa uppgifter har också komplette- rats med uppgifter i akten och vid något enstaka tillfälle uppgifter från intervjuer med handläggaren. Svaren har sedan kodats och lags in i ett dataprogram, Analysen. Genom att ge varje barn ett nummer har vi kunnat återvända till alla upp- giftskällor för att undersöka nya frågeställningar som uppkom- mit efterhand. När det gäller sakförhållanden har fosterbarnens uppgifter mestadels överensstämt med dem som finns anteck- nade i akten.
För att följa upp frågan om det innebär något för deras utveckling att bli intervjuade har vi gjort fyra uppföljnings- intervjuer. Huvudfrågeställningen var då ”har det betytt något för dig att bli intervjuad?”
Vi har under uppföljningstiden föreläst vid konferenser, tagit emot studiebesök och diskuterat våra erfarenheter från intervju- arbetet. Våra berättelser och våra preliminära slutsatser har rönt stort intresse.
Analysmetoden
Här skall vi beskriva vilka kunskapskällor vi använt och hur vi försöker förstå det fosterbarnen berättat för oss, det vill säga vilken analysmetod vi använt och hur utvärderingsprocessen sett ut.
I en rapport kan det ofta bli svårt att skilja på själva objektet för utvärderingen, i detta fall uppföljningsmodellen som vi kallar ”Att lära av fosterbarn” och själva utvärderingen. Särskilt om utvärderingen bara är ett steg eller en avstamp för ett fortsatt
44
och fördjupat arbete. Den tankefigur som använts för båda processerna kan delvis hänföras till aktionsforskning eller interaktiv forskning. Det innebär bland annat att man är i ett ständigt samspel med de vars verklighet utforskas och har deras medverkan i analys av resultat och genomförande av de för- ändringsresultat som blir slutsatsen.
Kunskapsintresset riktas mot familjehemssekreterarnas sätt att förstå och arbeta med fosterbarn och ambitionen är att för- bättra detta arbete så att det gynnar fosterbarnen. I den meningen är familjehemssekreterarna objektet för utvärderingen samtidigt som de deltar i utvärderingen och förvaltar dess resultat. Men kunskapsintresset riktas också mot den kunskap och de erfarenheter som de före detta fosterbarnen har om den vård som de tidigare varit beroende av och vad vården fört med sig för deras del. Den kunskapen är viktig för familjehemssekre- terarnas professionella utveckling men har också ett alldeles självständigt värde som en del av kunskapsbasen för familje- hemsvård. I en framtid ser vi det som fullt möjligt att dra in fosterbarn i analysfasen och i det förändringsarbete som utvär- deringen kan komma att initiera. När vi säger detta förutsätter vi att vi och andra kommuner kommer att fortsätta med att intervjua före detta fosterbarn och med jämna mellanrum stanna upp och analysera resultaten.
I de tidigare nämnda reflektionsgrupperna (Björnstad 1998) hade vi redan före detta projekt sett vilken stor betydelse det har för människor att fritt få berätta om sitt liv inför intresserade och respektfulla lyssnare. Efter reflektionsprocessen uppger många deltagare att det är först när de fått berätta om sig själva utan att värderas eller bedömas som de förstått vilka de själva är och vad de vill med sitt liv. Många säger att de fått en stabil bas att utvecklas ifrån (Tilander 2005).
Berättandet som central aktivitet
I ”Att lära av fosterbarn” har vi haft berättandet som centrala aktiviteter. I intervjuerna, som är upplagda som fria berättelser med visst stöd av en samtalsguide, har de före detta fosterbarnen
berättat för familjehemssekreteraren om sina tankar och erfaren- heter. Inte i första hand för att få hjälp utan för att hjälpa familjehemssekreteraren att förstå resultatet av sitt arbete och för att kunna förbättra det. Familjehemssekreterarnas huvud- funktion är lyssnarens. Han eller hon är den beroende partnern. För båda parter har det blivit en ny position, en ny erfarenhet. Ett möte i mycket mer jämställda positioner än när de tidigare har mötts. De nya rollerna tror vi hjälper båda parter att förstå sig själva och världen på nya sätt och inte minst får familje- hemssekreteraren hjälp att känna en nyfikenhet på och tillit till fosterbarns återhämtningsförmåga.
Det andra berättande inslaget har varit när familjehemssekre- teraren möter gruppen vid de gemensamma årliga genomgångar- na. Då återberättas med stöd av memos det fosterbarnet för- medlat och egna tankar och upplevelser av intervjun som familjehemssekreterare. Här uppkommer också egna tankar om det som har sagts relaterat till det konkreta arbetet som familje- hemssekreterare. Att få ha hela arbetsgruppens odelade upp- märksamhet och stöd i att förstå innebörden i vad före detta fosterbarnet berättat, det är en stärkande upplevelse. Att sam- talen inte behöver leda till omedelbar handling, så som i vardags- arbetet, det bidrar till fria och kreativa samtal. Här kan familje- hemssekreteraren låta samtalen utgöra en grund till en fortsatt reflektion som lägger ytterligare ett bidrag till en kunskaps- och erfarenhetsbank hos individen, som också delas med hela gruppen.
Materialet består av memos från intervjuer, anteckningar och sammanfattningar från åtta års gruppdiskussioner, sju bandade och utskrivna intervjuer, två enkäter och en gruppintervju med personalen. Därutöver har vi haft full tillgång till de intervjuades akter. Vi skall här försöka beskriva hur vi försökt att samman- foga allt material till en begriplig redovisning.
När vi bearbetat de uppgifter som kommit fram vid familje- hemssekreterarnas intervjuer med de före detta fosterbarnen har vi valt att utgå från de ”memos” som familjehemssekreteraren skrivit efter varje intervju. För att systematisera har vi skapat ett frågebatteri som utgår från den samtalsguide som använts. Så långt det varit möjligt har vi samordnat frågeställningarna med
46
de frågor som Ingrid Höjer, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet, och Yvonne Sjöblom, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, använt för att systema- tisera sina resultat i forskningsprojektet Från vård till vuxenliv – familjekontakter och vuxenstöd bland unga som lämnar familje- hem och HVB-hem, 2007. Därigenom hoppas vi kunna bidra till att skapa ett större underlag för analys och slutsatser om vad som är betydelsefullt vid avslutning av familjehemsplaceringar. Samtidigt systematiserar vi svar på inte förutbestämda intervju- frågor som kan visa de olikheter och variationer som finns i fosterbarnens erfarenheter.
De memos som skrivits har varierat i fråga om utförlighet och frågor dels beroende på vilka svar som fosterbarnet själv har givit, dels beroende på familjehemssekreterarens sätt att doku- mentera informationen. Men sammantaget ger de förvånansvärt fullödiga svar på de frågor vi ställt.