År 1987 påbörjades den arkeologiska ut-grävningen av Toftanäsomrädet. Den senaste
TOFTANÄS -JÄRNÅLDERSBYGD 63
__ ..
_ . _ _ __ _
undersökningen skedde sommaren 1996. Ytan som undersökts var ungefär 600.000 m2 och ytterligare ett par hundratusen m2 har under-sökts i det omedelbara närområdet. I det sydös-tra hörnet av undersökningsområdet återstår en mindre tomt att undersöka.
Toftanäs är beläget i nordöstra delen av Malmö stads ägor, nära gränsen mot Burlövs och Staffanstorps kommuner (Fig.1 ). Områdes-namnet kommer från gården Toftanäs, vilken var belägen på den sydvästra delen av en svag höjdrygg, som kommit att prägla bebyggelse-strukturen under förhistorisk tid. Toftanäs var en av de gårdar som flyttades ut från Östra Skrävlinge bytomt i samband med enskiftet år 1804, till vad som tidigare varit byns Östra vång. Det historiska kartmaterialet över
områ-64 JAN PERSSON
Pig. 1. Toftanäsområdets place-ring i nordöstra Malmö.
det utgörs av en geometrisk karta över Kongs-betet från år 1739, (Husie nr 6) en storskiftes-karta från år 1775 och en enskiftesstorskiftes-karta från år 1804 (Husie nr 9). Kartan från 1739 visar det s k Kongsbetet eller Kronobetet, samt en an-gränsande bit av Sunnanå by i Burlövs socken.
Enligt en folklig tradition skall en bred gräsbe-vuxen väg, avsedd för förflyttning av trupper, gått mellan Ystad och Malmö. Kungs betet, som låg intill denna väg, var avsedd för bete för truppernas hästar. Kartans största betydelse avseende Toftanäsområdet är att den i anslut-ning till Kungshögen i norra delen av Kongs-betet visar på förekomsten av som det står tvenne oduglige backar endast 40 respektive 80 meter norr om Kungshögen. Beteckningen oduglige backar är densamma för Kungshögen
Fig. 2. Toftanäs, under-sökningsområdets topo-grafi och äldre järnålders bebyggelse.
A. Ornemossen med avrinning B. Djurslöfskärret C. Arkeologiskt belagda vägar D. 'Bronsåldersvägen" fore 1774 0 Gravhög
© Utplöjd gravhög
och för en ytterligare längre norrut liggande hög. Oduglige backar är den gängse beteck-ningen för gravhögar på äldre lantmäterikartor.
Varken skifteskartorna eller den skånska rekognosceringskartan har med någon av dessa högar.
Undersökningsområdet, fig. 2 och 3, har dominerats av en svag höjdrygg som med en längd av 600 meter sträckt sig från sydväst mot nordost där den planat ut mot ett våtområde.
Ytterligare två större våtområden har omgivit höjdryggen i väster och i öster. Det västra, Djurslöfskärret, utdikades på 1930-talet och en mindre vattenspegel var kvar ända till ex-ploateringen påbörjades. Djurslöfskärrets ut-bredning har troligen inte överstigit 9 meters-kurvan. Det östra våtområdet, Ornemossen, var som namnet säger vid tiden för namn-givningen en mosse. Enligt kvartärgeologer så hade mossen helt tömts vid torvtäkt (muntlig uppgift från Geoffrey Lemdahl).
0
®
®
Ornemossens vattenyta kan rekonstrueras till 11-meters kurvan och hade ett utlopp i Risebergabäcken ca 1 km västerut via en bäck-fåra söder om höjdryggen. Risebergabäcken i sin tur mynnar i Segeå. Slutligen fanns ett mindre våtområde strax utanförundersökning-sområdets nordöstra hörn.
På den historiska kartbilden, (Husie nr 4, 1775, Husie nr 6,1739) fig. 3, kan ses hur höjdryggen och dess åkrar omgivits av ängs-mark som legat på de sanka ängs-marker som delvis avvattnat de tre våtmarkerna.
Höjdryggen hade en högsta höjd av 14 m.ö.h. och lägsta punkten inom undersökning-sområdet fanns vid Djurslöfskärret ca 7 m.ö.h.
Bebyggelsen på höjdryggen låg mellan 12 och 14-meters kurvorna.
Från höjdryggen har i dagsläget tre enkel-gårdar, hus 6,7 och 8 14C-daterats till för-romersk järnålder (Fig. 2).
Under århundradena runt Kr. f. synes
be-TOFTANÄS-JÄRNÅLDERSBYGD 65
Sankmark
Väg
300M
byggelsen ha grupperat sig i gårdar med flera hus runt Ornemossen. Från undersökningsom-rådet kan konstateras bebyggelse i grupper från såväl höjdryggen som från motsvarande 12-14 meters nivåer söder och sydöst om mos-sen.
Utanför exploateringsområdet, öster om Ornemossen, kan man därför tänka sig en motsvarande bebyggelse av gårdar runt mos-sen.
Bilden som framträder är då följande:
Under en period av ett par hundra år låg ett antal gårdar runt Ornemossen. Den enskilda gården har utgjorts av flera hus.
Gårdarnas placering i förhållande till var-andra och till åkermarken samt det faktum att 66 JAN PERSSON
0
0
- -
- - / // /
Pig. 3. Kartöverlägg utifrån historiska kar-tor. Marja Erikson, Malmö Museer.
såväl hägnader som fägata uppträtt i anslut-ning till gårdarna kan hypotetiskt tolkas så att bönderna har haft gemensam betesmark i det centrala området, Ornemossen, vilken då fung-erat som en gemensam resurs för bl.a. bete och vanning. Gårdarna tycks då åtminstonei detta avseende haft en bystruktur i den aspekten att mossen fungerat som en allmänning.
Genom området har, som nämnts, landsvä-gen mellan Söderslätt och Lundaslätten löpt, den som Per Edvin Sköld benämnde
"Bronsåldersvägen" (1963). Vägen som pas-serat Ö. Skrävlinge by och Toftanäs lades igen vid enskiftet 1804, fig. 2, 3. I Lunds stifts landebok 1569 benämnes vägen Lunde weyenn men på sträckan mellan Sunnanå och St.
Uppåkra kallas vägen för Trelleborgis wey.
Öster om undersökningsområdet har det san-nolikt gått ytterligare en historisk väg av vikt, som förband Y stadtrakten med Lundaslätten och är den som i folkmun kallas "landsvägen".
Strax norr om Toftnäsområdet gick de två vägarna samman och fortsatte vidare norrut mot Lundaslätten. De två vägarnas betydelse för förståelsen av området måste poängteras.
Någon datering av "Bronsåldersvägen" från utgrävningen föreligger för närvarande inte.
Däremot kunde den konst~teras på ett par hundra meters sträcka under utgrävningarna.
Den sågs här som en hål väg, stundtals förstärkt med ett lager av knaddersten samt på en sträcka markerad av en stenrad längs vägens ena sida, fig. 2. Den låg parallellt med vägen på 1775 års karta, men ett 20-tal meter längre åt väster.
Under 1996 års utgrävning kunde ytterligare en väg i området konstateras. Från under-sökningsområdets sydöstra hörn förde en hål-väg i nordostlig riktning mot Ornemossens avrinning. Vägen kom uppenbarligen från Tullstorpsvägen och har sannolikt utgått från en punkt sydväst om Frillingehögen, därTulls-torpvägen gör en böj, längs ett par ängsmarker, fig. 3, för att ansluta till "Bronsåldersvägen"
söder om avrinningen. Flera senneolitiska yxor har förekommit i vägen.
Uppåkra har sannolikt haft en stor bety-delse för Toftanäsborna. Det germanska comitatusbegreppet, som innebär en förfeo-dalt förhållande av icke släktskapskarraktär, är en samhällsstruktur som lätt kan låta sig appli-ceras på förhållandet Uppåkra - Toftanäs.
Comitatus står för krigsfölje, hird, en grupp krigare som förenades i sin lojalitet till en hövding (Hollister 1972).
Huruvida tributer av annat slag givits vet man inte. Det ligger dock nära till hands att tänka sig att såväl spannmål som djur och människor färdats längs vägen med Uppåkra som mål.