En av intervjupersonerna uttryckte sin frustration över regelverket. Enligt frustrations- aggressionsteorin riktas ibland frustration och ilska mot andra. Eftersom arbetslöshet kan bidra till låg självkänsla vilket kan bidra till frustration (Angelöw & Jonsson 2000, s. 36) drar jag slutsatsen att frustration är en trolig anledning bakom några av de negativa kommentarerna Af fått ta del av.
Kan även den stora invandringen leda till negativitet i det här sammanhanget? Det finns idag väldigt stor arbetslöshet för svårplacerade, och p. g. a. språksvårigheter tillhör en del invandrare den kategorin. Af har del av ansvaret att försöka få ut dem på arbetsmarknaden. Som sagts tidigare under avsnittet med perspektivintervjuer menar
Den offentliga arbetsförmedlingen (Riksrevisionen 2006, s. 74) att Af prioriterar de
svårplacerade vilket nedprioriterar andra. Både ”Tommy” och ”Fredrik” uttryckte denna känsla att normala svenskar fick klara sig själv, vilket jag tolkar som frustration över att själv inte få hjälp när andra svårare fall får det. Kan detta bidra till känslan att Af inte gör mycket? Jag tror det och drar därför en möjlig slutsats att den situation vi idag har med många invandrare i just dessa fall kan ha bidragit till de negativa uttalandena.
För vissa stod klart att de negativa uttalandena berodde på bemötandet av handläggaren, vilket verkar ha stor del i inställningen till Af. I de fall där bemötandet upplevts bra kan intervjupersonerna ha känt den empati som ingår i den klientcentrerade teorin, men i ”Tommys” fall var det inte konstigt att han reagerade på bemötandet. Då ”Tommy” upplevde det som att han fick ta del av sin handläggares bekymmer ser jag också en stor brist i vägledningen. Enligt teorin om empati så är tidsbrist ett hinder för empati vid bemötandet. Om det är så i detta fall vet jag dock inte, men jag tolkar det så då tidsbrist förekom enligt intervjupersonerna. I Empati (Holm 2001, s. 51-52) beskrivs kraven på vägledaren som orimligt stora. Riskerna med att ständigt konfronteras med människors känslomässiga obalans, oro, lidande och rädslor medför risker som avtrubbning av de
egna känslorna eller försvar som förnekande av kraven samt känslor av vanmakt, frustration och kontinuerlig otillfredsställelse. Det är idag ett problem med utbrändhet för professionella hjälpare enligt Holm som anser det naivt att tro att ökad arbetsbelastning och tidspress inte skulle leda till negativa konsekvenser för empatiskt bemötande och professionellt förhållningssätt. Kan empatibristen som ”Tommy” upplevde vid mötena bero på en utbränd handläggare som därför inte orkade med utan la över sina bekymmer på honom? Eller kan orsaken vara tidsbrist? Kanske finns det brister hos vissa handläggare vilka leder till att mötet inte upplevs positivt av den sökande? Klart är att varken ”Tommy” eller ”Carl” upplevt bemötandet bra. I brevet från kundrelationer på AMS ser man också att många klagomål handlar om bemötandet och de säger att den undersökning de skall göra kan leda till kompetensutveckling om skäl finns.
Intervjupersonerna hade inte så stor kunskap om Af:s verksamhet utan kände endast till bastjänsterna. Vad kan det bero på? Kan det vara så att det är vad intervjupersonerna har kommit i kontakt med? Eller har de inte uppfattat informationen korrekt p.g.a. den stressituation de befann sig i? Dålig självkänsla, stress och den allmänt dåliga situation en arbetslös befinner sig i samt filterteorin kan vara en anledning till att information som ges inte tas in alls eller uppfattas fel vilket hände i ”Carls” fall. Kan det vara så att man hör det man vill höra och lämnar resten därhän? Beror okunskapen på dålig eller utebliven marknadsföring från Arbetsförmedlingens sida? Även humör och känslor spelar roll för de intryck vi får. Kan orsaken bakom intervjupersonernas dåliga kunskap bero på humöret och känslorna de hade vid arbetslöshetstillfället? Kan det vara därför de uttalat sig negativt om Af? Det är i alla fall en möjlig slutsats jag drar. Okunskap kan leda till felaktiga förväntningar som kan leda till negativa kommentarer, som kan leda till rykten, som kan leda till att folk hör mycket negativt, som kan leda till att folk får felaktiga uppfattningar. Är det inte så att många tror på det man hör tillräckligt ofta?
”Mia” hade inga egna dåliga erfarenheter och hade alltid blivit bra bemött men har trots detta uttalat sig negativt om Af. Hon nämnde sin sambos erfarenheter och sa att hon hört en massa om Af vilket stämmer väl in på teorin om mediedagordningen. Hon uttalar sig utan att ha egna erfarenheter och utgår från de historier hon hört – berättelser hon inte vet verklighetsförankringen i. Detta fenomen beskrevs även i examensarbetet från tidigare forskning där intervjupersonerna inte hade en positiv syn på Af eftersom de
påverkats av andras negativa kommentarer. En slutsats jag drar i samband med detta är att andras erfarenheter och hörsägen ligger bakom några av de negativa uttalandena om Af liksom att massmedia har betydelse. ”Ebba” är visserligen medveten om att hon inte vet sanningshalten i det hon läst i tidningen men verkar ha påverkats av det hon läst då hon nämner det.
Det anses också att Af har för få resurser och att handläggarna har för lite tid. Det tolkar jag som att intervjupersonerna ville ha mer hjälp och tid än de fick, vilket kan ha bidragit till frustration som yttrat sig i negativa uttalanden. Tidsbristen kan också vara orsaken till empatibrist i mötet. Ett annat hinder vid empati är brist på motivation, och i
Empati (Holm 2001, s. 138) uttrycks detta bl.a. i att man inte anser sig ha tid eller är
rädd för att bli betraktad som mindre effektiv av arbetskamrater och överordnade. En slutsats jag drar är att tidsbrist och hinder för empati har del i förklaringen till de negativa uttalandena.
Ett gott humör och en stark självkänsla har för ”Tommy” varit avgörande, vilket bidrar till att han trots fortsatt arbetslöshet är vid gott mod och nu har bestämt sig för att plugga vidare ytterligare. Man kan se det omvända hos ”Carl” som redan efter ett par månaders arbetslöshet våndades när han skulle besöka Af. En slutsats jag drar är att starkt psyke och god självkänsla är en tillgång för att klara av arbetslöshetens dilemma.
Trots de negativa uttalanden intervjupersonerna gjort tidigare, tolkar jag intervjuresultatet som relativt positivt. De hade en hel del att klaga samt anmärka på, men sammantaget var känslan vid samtliga intervjuer att de ändå tyckte/trodde Af bidrar till samhällsnyttan. Deras röster och tonfall visade inte på negativitet, och inte heller tolkade jag deras kroppsspråk så. Vad beror det på att de trots negativa uttalanden är relativt positiva? Kan det hänga ihop med hur människan är skapt och gärna klagar? Jag förklarar dock detta fenomen med att det kan ha varit någon specifik händelse som gjort intervjupersonerna frustrerade eller besvikna och arga, eller att de ev. hade dålig självkänsla p. g. a. sin arbetslöshet, men att de idag kan se på situationen mer objektivt eftersom de befinner sig i en annan situation. Detta beteende skulle också kunna förklaras av teorin om den kognitiva dissonansen – att intervjupersonerna för att undvika känslor av obehag börjat tycka annorlunda och därmed ändrat attityd för att må bättre. Även den symboliska interaktionismen skulle kunna förklara detta. Intervjupersonerna sökte kanske under intervjun efter ledtrådar för hur de skulle bete sig
under intervjusituationen och bestämde sig för att det passade bättre att vara så positiva som möjligt. Tog de kanske under intervjun på de rosa glasögonen? Eller ville de helt enkelt inte uttala sig negativt med tanke på att deras synpunkter skulle skrivas ner – även om de visste det var konfidentiellt? Allt detta i samspel med stundens ingivelse, humör och känslor som infann sig då tror jag kan förklara detta fenomen. Jag inser att detta kanske inte stämmer, men det är vad jag tror och hur jag ser på detta.
7.2 Slutsatser
Jag drar slutsatsen att det framför allt är frustration i arbetslöshetstillfället, att det handlar om bemötandet av handledaren och att okunskap om Af:s verksamhet har lett till felaktiga förväntningar som förklarar att dessa intervjupersoner har uttalat sig negativt om Arbetsförmedlingen. Övriga slutsatser är att det även handlar om andras erfarenheter och hörsägen, tidsbrist och därmed empatibrist, att humör och känslor samt klass spelar in, att den stora invandringen och massmedia påverkar och därmed bidrar till negativa uttalanden samt att ett starkt psyke och en god självkänsla är en förutsättning för att klara av arbetslösheten. Jag kommer även fram till att det verkar som de flesta trots allt ser en hel del fördelar och positivt med Af idag.
8. DISKUSSION
8.1 Metoddiskussion
I min undersökning var utgångspunkten att intervjua människor som jag eller någon annan hört prata negativt om Arbetsförmedlingen. Tanken var inte att utforska företagen närmare – men p. g. a. att ”Ebba” inte själv varit arbetslös och endast talade utifrån erfarenhet i yrkesprofessionen blev ändå denna insyn något större än jag från början tänkt med perspektivintervjuerna. Jag valde dock att inte särbehandla henne utan har utgått ifrån att hennes åsikter är lika relevanta. Utgången hade därför kunnat bli annorlunda om jag endast hade valt att intervjua folk jag själv hört prata negativt om Af. De negativa uttalandena kan dessutom ha förekommit endast den gången jag eller någon jag känner har hört det, men min erfarenhet säger att det ofta rör sig om mer än en episod. Vid frustrerande händelser lyfter många sina problem i ett antal olika grupper vid olika tillfällen. Jag ville veta hur intervjupersonerna tänkte och kan genom mina intervjuer ha missat väsentlig information. Om jag valt enkät som metod och sedan bett
att få intervjua de som hade sämst erfarenheter hade resultatet kunnat bli annorlunda. Jag är medveten om att de slutsatser jag drar kan vara felaktiga eftersom jag inte har ställt någon direkt fråga till intervjupersonerna om bakgrunden till deras negativa uttalanden. Det jag hört och uppfattat kan därför inte ses som att det faktiskt är så, utan endast hur jag upplever situationen. Jag är även medveten om att de förförståelser jag hade vid ingången av undersökningen kan ha färgat av sig. Jag tror ändå att mina intervjuer har gett en objektiv bild av hur intervjupersonerna uppfattar Af – återigen måste jag påpeka att jag inte på något vis försöker generalisera utan det som kommer fram gäller endast just dessa intervjupersoners upplevelser och tankar.