• No results found

Tolkning av föremål

Ett dilemma man ställs inför är hur man tolkar föremålen. Problemet kan vara att vi glömmer att plocka av oss våra "kulturella glasögon" när vi definierar dem. Per Ramqvist har delat in föremål efter funktion och under termen den ekonomiska basens artefakter finner vit.ex. halv-fabrikat, råvaror och redskap. Den andra grup-pen tillhör överbyggnadens artefakter och dit hör praktföremål, religiösa objekt och föremål av material som inte finns naturligt i omgiv-ningarna o.s.v. Man kan även kalla dem bruks-föremål respektive prestigebruks-föremål (Ramqvist 1995:147). Detta är en farlig indelning för vi kan inte veta om ett som vi kallar bruksföremål

Socken Skiffer Sandsten Annat Ej angivet Kontext Övrigt

(sk) (sa) (ea)

Asmundtorp 7 sa-boplatsfynd, grop, sk-6 är hängbrynen

sk-gravar

Barkåkra grav

Bjällerup 2 2 grophus

Bjäresjö grav

Bjömekulla grav

Bodarp X grav rombiskt

Borgeby I hus

Bunke flo I grav

Burlöv I grav häng bryne

Dagstorp X X grophus, gropar, ugn

Fjälkinge 2 gravar I hängbryne

Flackarp grop hus

Flädie 3 X grophus, stolphål

Fosie grop hus

Glumslöv

Grårnanstorp ea-underen härd, sa-grav

Gårdstånga 32 4 är hängbrynen

Hörup

I!storp grophus

Kyrkoköpinge grav

Lomma X

Lund X X kvarts it sk-2 fr gravar över 120 st

Löddeköpinge båtbild inristad

Löderup hus

Nevishög X boplatsfynd

N.Mellby 2 3 gravar

Rinkaby X härd

Skurup grav

Smeds torp lokal råvara i grophus daterade till fvt, ve

St.Hammar I grav

St.Köpinge 2 grophus och grav

Stävie 2 gravar hängbrynen

Trelleborg 3 glimmer sk-1 i grophusfyllning,

2frgravar I gravfynd hängbryne

Uppåkra X X 10-tal

Valleberga X X lösfynd kulturlager drygt 40 st. sammanlagt,

6 hängbrynen

Vellinge grophus

Vitaby 2

Åhus härd

Ö.Broby 3 ev. boplatsfynd

Ö.Nöbbelöv grav

Östra Torp 2 2 grophus

Tabell I. Brynen i Skåne. X= okänt antal (se Nilsson 1999:61f. och där anförd litteratur).

inte har en symbolisk betydelse. Innebörden Täljsten är en vara som i huvudsak kommer kan ha skiftat i tid och rum. från Norge och ett bevis för handel,

skiffer-Den första kategorin jag kommer att ta upp brynenas härkomst är svårare att fastställa. Jag är s.k. importföremål och de utvalda katego- har visat upp sju kifferbrynen för forskare på rierna är täljsten, skifferbrynen och mynt. SGU och enligt dem kan de sju brynen som de (Egentligen kunde alla mina föremålskategorier granskade komma från Norge men även sydli-plockats in här med tanke på att många smycken, gare delar av Europa (muntl. Hugo Wikman vikter och vågar bl.a. har brons som en bestånds- och Ulf Sivhed).

del). Även mynten är av utländsk härkomst. Dessa

~ Uppåkra

-

Spännbuckla R Rektangulärt spänne N Näbbfibula

F Fågelfibula

* •

Ryggknappsfibula Runt spänne

s S-format spänne

...

Runt hänge L Likarmat spänne 0 Ovalt spänne

F

~

,--:.. #,_.

,_

...... _ ... ~ t

.

'

. .

0

-os

FN R

F

NO

- --===:::i

20 km

' ' ' ' ' "

-.

' ' :

•"

...

,

. . . .

' '

t

N

Fig. 3.Vendeltida smycken i Skåne. För vidare information, t.ex. antal, se tabellerna VI-VII.

är föremål som man gärna förknippar med han-del och det kan vara av intresse att se på deras utbredning i Skåne (se Fig. 1 och 2 och tabel-lerna 1-III). Frågan är vilken betydelse de haft.

Enligt Märit Thurborg har pengar haft fyra olika funktioner; bytesmedel, betalningsmedel, vär-demätare och värdebevarare. Hon skiljer också på universalpengar och specialpengar där universalpengar innefattar alla de ovan nämnda funktionerna medan specialpengar inte endast handlar om ekonomi utan även har sociala, po-litiska och religiösa funktioner. Universalpengar är representativt för vårt moderna samhälle medan specialpengar speglar samhällen där det

inte alltid är det ekonomiska perspektivet som har den viktigaste rollen (Thurborg 1989:89).

Thurborg diskuterar kring framväxandet av kungadömen under järnålder och tidig medel-tid. Hon menar att det handlar om ekonomiska system baserade på vikt. Thurborg anser att det var vågen som slutligen avslutade ekonomiska affärer. Spår av detta finner vi i form av vågar, vikter och bitsilver (Thurborg 1989:93).

Skifferbrynen och täljstenskärl är vad vi kal-lar bruksföremål men samtidigt importerade fö-remål. Kan det vara så att skifferbrynen trots importen är ett vardags-slit-och-släng föremål till skillnad från täljsten. Det finns fler fynd av

~ Uppåkra L Likarmat spänne

R Rektangulärt spänne

Runt spänne

, S Spännbuckla O Runt hänge

·~ T Treflikigt spänne

,l .. -· , . ' - - - , . . . - - - . - ,

, . - "' .. # ~ ·

- - .... - .

\ ... "

TS

L oe

~ T

s

'

0

i

T

s

s s

L

RS TS

- --====i

20 km

.. ..

' ·~'.,,,..,

I

I

.

\

.

I

' '

t

N

Fig. 4. Vikingatida smycken i Skåne. För vidare information, t.ex. antal, se tabell VIII.

brynen än fragment av täljsten (se Fig. 1 och tabellerna I-Il). Skifferbrynena är lättare att trans-portera och det kanske är svaret på frågan varför det finns fler av dem men det behöver inte för-ringa deras värde, de finns dessutom som grav-gåvor. Det finns även ett stolphålsfynd av ett bryne i Bjärred och Carolina Stolt föreslår att det kan handla om en rituell deponering (Stolt i denna volym). Man har även funnit ett bryne i ett stolphål i Flädie. Än finns det inga kända fynd av täljsten i dessa kontexter.

Om man jämför dem med mynten så vet vi att mynten otvivelaktigt haft ett värde i sig d.v.s. metallen och de kan ha fungerat som

handelsattiraljer, som en beståndsdel vid till-verkning, en sorts livsför äkring m.m. Den stora variationsmöjligheten kan anses öka värdet då man kan ha dem till så mycket. Täljsten och brynen kan även de återanvändas men deras möjligheter är begränsade. Man kan ke kan se dem som oersättliga i just deras funkLioner och det är det som ger dem deras värde. Det kan vara materialet som gör att dessa föremål faktiskt har en viss status trots att de är s.k. bruksföremål dessutom är det faktum att de importerats ett tecken på det samma. Det är av intresse att titta på var dessa föremål finns i jämförelse med bl.a.

vikter och vågar p.g.a. (jfr Fig. 1 och 2,

tabel-Socken Burlöv Dagstmp Hagestad Fosie Glumslöv Gård stånga Gässie Lomma Lund

Löddeköpinge Nevishög Raus Saxtorp Smedstorp Uppåkra Valleberga Ystad

Kontext

boplats

grop hus grophus

boplats 2grophus boplats grop

boplats sänka

Föremål fragment fragment fragment fragment fragment sländtrissa fragment gryt delar

gjutformshalva, vikt, kärlfragment, fot till oljelampa fragment giyta grytdelar fragment slända grytdelar grytor, sländtrissor kärl

Tabell IL Täljsten i Skåne (se Nilsson 1999:63 och där anförd litteratur)

Jerna I-V) att dessa föremål brukar benämnas som indikationer på handel men man bör ha i åtanke att de även kan ha använts vid tillverk-ning och därför kan jämföras fynd av gjutformar, patriser och matriser.

Den sista föremålskategorin är smycken.

Socken Bonderup Dal by Fjälkestad Gårdstånga Hammarlöv Helsingborg Hög Järrestad Kattarp Landskrona L. Slägarp Lund Löddeköpinge Löderup Malmö Näsum Slimminge S.Mellby Uppåkra V. Alstad Åhus Ö.Hem:stad Ö.Vemmenhög

600-tal

I ar

700-tal 1 ar 1 ar

1 ar

1 ar

I ar I ar

1 vg

23ar

X

7-800-tal

lHedeby 1 ar

Il ar 1 ar

1 ar

Denna kategori kan tänkas förmedla ideer om kontakter innanför landskapets gränser. Det för-sta att ta reda på är smyckenas betydelse och ett svar är naturligtvis utsmyckning. Vad vi tyvärr aldrig kan få reda på är om de olika formerna hade en betydelse eller om det fanns några vik-tiga ritualer som de ingick i och därmed kunde få en annan innebörd t.ex. i en rite de passage.

Vad man kan göra är titta på utbredning och granska dem ingående. Birgitta Hårdh har gjort en gedigen genomgång av näbbfibulor från ven-deltid så de är en självskTiven kategori och Malin Svensson har tittat närmare på runda förgyllda smycken från vikingatid (se Hårdh och Svens-son i denna volym). En infallsvinkel är att sätta dem i samband med tillverkning för att på så sätt söka utröna utbredning. Detta handlar del-vis om att jämföra vendeltida smycken med vikingatida smycken (Fig. 3 och 4, tabellerna VI-VIII) för att se om det sker en förändring över tid. Enligt Johan Callmer är det sannolikt att det sker en övergång från mobila producenter till produktion på överregionala platser. Den första kategorin innehåller bl.a. gjuteriverksamhet där man har tillverkat enkla smycken och dem kny-ter han till andra rangens centra men Callmer

800-tal

1 ar

1 ar

9ar lkar

900-tal

l ar

!ar

I ar I ar I ty lar

I ar

!Oar

1000-tal

Ida

10 ty, 2 eng, 1 da X da (i gravar)

leng 1 da, I eng

X

y.jä.å

Xar

1 X 2bys X

4

2

Tabell III. Myntfynd i Skåne (se Nilsson 1999:66 och där anförd litteratur). Förkortningar: ar-arabiskt, vg-västgotiskt, da-danskt, eng-engelskt, ty-tyskt, bys-bysantinskt, kar-karolingiskt. X=okänt antal.

Socken Vikter Vågar Övrigt

Borgeby 11 2 skatt och fynd

på slottsgård

Dagstorp 2

Degeberga X

Gård stånga I från grophus

Lund 21 28 l våg från hus

Löddeköpinge 2 1 vågen från ett hus

Löderup 2 2 vågarna fr. hus och

lösfynd, vikterna fr2hus

Södra Åkarp I från grophus

Trelleborg X

Uppåkra >270 I

I osäker datering

Västra Karaby X

Åhus X X

Östra Torp 1 600-tal, funnen i

anslutning till grophus

Tabell IV. Fynd av vikter och vågar i Skåne från yngre järnålder (se Nilsson 1999:64f. och där anförd littera-tur). X = fynd av.

menar att vissa har sökt sig till centra av högsta rang och där tillverkat praktfulla smycken och vapendetaljer m.m. Han menar att den sist-nämnda gruppen varit delvis mobila. Dessa båda grupper finns kvar under första hälften av 700-talet men sedan tillkommer specialiserade hant-verkare som varit i samarbete med handelsmän och han talar om säsongsmässiga marknads-platser utmed kusterna. En förändring är att det inte finns en beställare till varorna utan de är av mer massproducerad karaktär vilket drar ner vär-det. Det pågår även tillverkning av kammar och

glasbeai-betning för pärlfram. tällning. Under anclrn hälften av 700-talet blir lokalerna mer permanenta men under 800-talet förefaller det

·om om de flesta för vinner eller byter läge.

Under 800-talet blir bronsprodukter och kam-mar mer standardiserade och därmed knyts de till överregionala platserna. Vad som sedan hän-der, enligt Callmer, är att många av de äldre handels platsernas existens upphör eller byter läge och att massproduktion blir alltmer framträdande (Callmer 1995:65 f.). Vad som är synligt i mitt material av det som Callmer tar upp är upphöran-det av de kustnära platserna med spår av tillverk-ning. Samtidigt har bilden av standardiserat material förändrats med hjälp av metalldetektorer på Uppåkralokalen vad det gäller vendeltida smycken. I Hårdh artikel nämn näbbfibulans utbredning där materialet p Bornholm uppgår till 181 exemplar från 55 olika platser (Hårdh 1999:145 f.). Antalet näbbfibulor från Uppåkra är c. 175 st. (febr. 2000) och från resten av Skåne finns det drygt 40 exemplar (Hårdh i denna vo-1 ym). Bilden har ändrat tack vare Uppåk:ra för mäi1gden föremål om kommer däri från har mång-dubblat många , mycketypers antal t.ex. vendel-tida rektangulära spännen är drygt fem i övriga Skåne men på enbart Uppåkra har man 25 exem-plar och vendeltida S-formiga spännen är ca.

fem i övriga Skåne och på Uppåkra har hittats ca. 20 st.. Om man ser på vikingatida smycken t.ex. spännbucklor och treflikiga spännen så finns det på Uppåkralokalen fynd av drygt 60

Socken Matris Patris

(P)

Gjutform (GJ)

Tillverkat

Borgeby Bunkeflo Dagstorp

Järrestad Lund Malmö Saxtorp Smeds torp Uppåkra

Västra Karaby Åhus Östra Torp

X X

X

X X X

X X X spännen, nålar

X X X X

X X

P=runda spännen umespännen

näbbfibulor, rektangulära och likannade

beslag barrar

spännen av silver eller guld

P-guldgubbar, spänne, OJ -näbbfibulor guldgubbe

prydnadsnycklar, armringar, hängsmycken, spännen ( ovala),

näbbfibulor, tackor

Tabell V. Fynd av patriser, matriser och gjutformar i Skåne (se Nilsson 1999:67 och där anförd litteratur).

Socken Näbb(n) Fågel(få) Rektangel (r) Ovala(o) Kontext Fisk (fi)

Bjuv lfå

Bjällerup 2få I få-i grophus, r- grophus

Bjäresjö I få

Bodarp 3 n- 2 från gravar

Borrby Brösarp

Dagstorp matjord ev stolphål

Glumslöv

Gråmanstorp lfå grav fynd

Gödelöv 2

Husie 2 grav

Järrestad Köpinge Landskrona

Löddeköpinge I o- grophus

Löderup 2 5få 3 n-gravfält, grophus, få-brandgrav,

2 fr gravfält, 2 lösfynd, r- brand-grop, husgrund, grophus

Nevishög 3 2gravar

Ravlunda I

Saxtorp lfå

Skabersjö

Smedstorp 4 7få n- 4 olika hus, få-7 gravar

Stehag ev.grav

St.Hammar I

St.Köpinge I få få-boplatsfynd, o- gravfynd

Sövestad I

Trelleborg

Uppåkra c.175 c.80 c.25 c.20

Valleberga 4få, 1 fi I få i grophus

2 lfå,lfi n- lösfynd, kulturlager

V. Karaby

V. Klagstorp I

Ystad 3 In- grophus

Åhus X

Ö.Nöbbelöv 2 gravar

Okänd fyndort 3få

Tabell VI. Näbbfibulor, fågel- och fiskfibulor, rektangulära spännen och ovala spännen från vendeltid i Skåne (se Nilsson 1999:69 och där anförd litteratur; Hårdh i denna volym).

(fragment) respektive c. 20 st. medan antalet av övriga lokaler är c. 40 och c. 15 st. Detta ger en bild av att det sker en viss standardisering redan under vendeltiden och att den ökar under vikingatiden. Detta innebär att tillverkaren inte behöver ha en speciell kund i åtanke när före-målen görs. Istället har man vissa former som man arbetar med och som sedan eventuella kö-pare kan välja bland. När man ser det så här verkar Callmers teori stämma om man lägger standardiseringen något tidigare. Det intressanta i de föremålsgrupper som Hårdh och Svensson gått igenom är att de hittat näst intill identiska

föremål (se Hårdh och Svensson i denna volym).

Bland näbbfibulorna finns det bl.a. paralleller mellan Uppåkra och Gårdlösa (Smedstorps socken). Majoriteten av de skånska näbb-fibulorna tillhör den sydöstskandinaviska hantverkstraditionen vilket innebär att tyngd-punkten finns på Bornholm och i Skåne. Hårdhs genomgång av fibulorna visar att det finns en distinkt samstämmighet mellan näbbfibulor från Bornholm, Uppåkra och övriga Skåne (Hårdh i denna volym). Det kan vara av intresse att här nämna att det finns gjutformar som använts vid tillverkning av näbbfibulor från Uppåkra, Östra

Socken S-fonn (S) R. spännen R. hängen Ryggkn. Likarm. (L) Spännb. Kontext Bjällerup

Bårslöv Fjelie Hyby Höganäs Ingelstorp Järrestad Kiaby Löddeköpinge Löderup

3

4

1 i grophus

grophus

S-boplatsfynd, L-I på gravfält, 2 lös fynd I vid plats för järnhantering

boplats Nevishög

N.Mellby fragment gravar, I i skepps

Ravlunda Skurup Smeds torp

St.Köpinge S.Sandby Trolle Ljungby Uppåkra c. 20 Vall by

Va!leberga Vitaby Åhus

c.10 c. 100

sättning

troligen från en grav

2 L-hus, S-hus, boplats

boplatsfynd

grop hus

S-lösfynd

Tabell VII. S-formiga spännen, runda spännen och hängen, ryggknappsfibulor, likarmade spännen och spänn-bucklor från vendeltid i Skåne (se Nilsson 1999:70 och där anförd litteratur).

Torp och Dagstorp (Jeppsson 1995; Becker 1999).

Svenssons vikingatida runda förgyllda bronssmycken har fyra näst intill identiska ex-emplar som är från Fuglie, Uppåkra (2 st.) och Löddeköpinge. Svensson anser att det finns en möjlighet att dessa smycken, i terslevstil, kom-mer från samma gjutform (Svensson i denna volym). Annat som är spännande i Svenssons arbete är att hon även finner smycken med starka likheter till fynd hittade på Uppåkralokalen bl.a.

från Gnezdovo (Ryssland), Stentinget (nordväst om Ålborg), Skemo (Norge), Klein-Roscharden (Tyskland) och Birka (Svensson i denna vo-lym). Det finns dock en skillnad som man bör vara medveten om och det är att dessa smycken anses tillhöra olika grupper i samhället. Hårdh anser att näbbfibulor är ett vardagsspänne medan de runda smycken som Svensson tar upp troligt-vis troligt-visar att de kvinnor som bar dem tillhörde ett högre socialt skikt. Vad Svensson visar är att

de förgyllda bronssmyckena verkar vara knutna till lokaler, både produktion och förekomst, som har någon form av centralplatskaraktär med kopplingar till handel (Svensson i denna vo-lym). Detta baserar hon bl.a. på analogier till Birka. Med tanke på att det dessutom finns en skillnad i tid kan det vara värt att ta upp spänn-bucklor som ett exempel på vardagssmycken under vikingatid och istället jämföra dessa med vendeltidens näbbfibulor. Om man jämför Fig.

3 och 4 ser man att utbredningen stämmer rela-tivt väl överens, det är endast Skånes nordöstra hörn som skiljer lite där det finns fler inslag av spännbncklor. Återigen måste man se detta ur ett källk.riti kt per pektiv då detta baseras på gjorda utgrävningar och tillgängligheten till information om dessa. Det verkar dock som om skillnaden inte är så stor mellan vendel- och vikingatid utan att i alla fall utbredningen va-rit tämligen permanent. Det finns några

spänn-Socken

Anders löv Asmundtorp Bjäresjö

Bjuv Brösarp Emmislöv Fjelie Fjälkinge Fuglie Genatp Glumslöv Gässie Gödelöv Hannas Husie Hömp Ivetofta Kyrkoköpinge Lomma Lund

Löddeköpinge Lödemp N.Mellby Nevishög Oppmanna Ravlunda Simrishamn Skivarp Smedstorp

St. Herrestad St.Köpinge Stävie S.Mellby Ulls torp Uppåkra Valleberga Välinge Ystad Ö.Broby Ö.Nöbbelöv

Örsjö

Likann.

(L)

2

c.5

Spännb.

(S)

3

2 2

1 1 6

4

2

fragment l

3

Trefl.

(I)

2

c.20 2

Rekt (R)

2

2

R. spä. R. häng Kontext (RS)

8

l 8

2

8

alla är gravfynd S- 2 fr grav, lev. fr grav, T-grav

grav grophus gravfynd

grustäkt

3 gravar

ev. gravfynd grophus

RS-1 i hus (bysantinskt), I i brunn

RS- golv lager

boplatsfynd ev. gravfynd båda ev. gravfynd

L- I i grav, I förstört av eld, S-gravar

grophus

ev. gravfynd

L- schaktmassor, S- I fr grophus, 2 ev. gravfynd, T-ev. gravfynd, RS-grophus

Tabell VIII. Vikingatida smycken, likarmade spännen, spännbucklor, treflikiga spännen, rektangulära spännen, runda spännen och hängen (se Nilsson l 999:72f. och där anförd litteratur).

bucklor som är väldigt lika i ornamentiken. Tre av spännbucklorna från gravarna i Virentofta (Husie sn.), två från Västrabygravarna (Ernmislöv sn.), fyndet från lvösjön (lvetofta sn.) och minst ett fynd från Uppåkra.

En annan grupp smycken kommer från syd-östra Skåne och består av fyra närbesläktade

runda spännen. De har hittats i Ystad (2 st.), Hagestad (Valleberga sn.) och Haväng (Ravlunda sn.). Det finns ytterligare ett exemplar men fynd-orten är okänd. Enligt Callmer kan de med hjälp av ornamentiken dateras till 900-tal (Callmer 1995:60).

Hur skall man tolka kontaktmönster utifrån

detta? Vad kartorna visar (se Fig. 3 och 4) är att det i stort handlar om samma bosättningsom-råden där smyckena finns i båda perioderna.

Detta passar även in på de två första kartorna (Fig. 1 och 2). Kan man tolka Uppåkra som en överregional plats eller ett centrum av högsta rang som Callmer talar om? Svenssons material tyder på långväga kontakter även om vi inte vet var tillverkningen skett. Dock kan de smycken som hade paralleller kanske säga mer. Om vi förutsätter att tillverkningen skedde på Uppåkra-boplatsen behöver inte det betyda att det handla-des där. Ett av smyckena hittahandla-des i Löddeköpinge som av vissa forskare anses vara en handelsplats - kanske såldes de där. Fuglie ligger på vägen ner till Trelleborg som haft viss betydelse vid den här tiden med bl.a. en trelleborg. En intres-sant detalj i detta sammanhang handlar om kom-munikation där Per Edvin Sköld och Marja Erikson båda talar om en väg som förbundit Trelleborg och Uppåkra via Fuglie (Sköld 1963;

Erikson 2000). Det finns en del köpingeorter runt Trelleborg som kan ha fungerat som handelsplatser om man nu inte handlade i själva borgen eller i dess närhet. Detta talar för att lokalerna haft viss kontakt med varandra men det går inte att bevisa att det handlar om direkt-kontakt.

Kontakter och