Ett dilemma man ställs inför är hur man tolkar föremålen. Problemet kan vara att vi glömmer att plocka av oss våra "kulturella glasögon" när vi definierar dem. Per Ramqvist har delat in föremål efter funktion och under termen den ekonomiska basens artefakter finner vit.ex. halv-fabrikat, råvaror och redskap. Den andra grup-pen tillhör överbyggnadens artefakter och dit hör praktföremål, religiösa objekt och föremål av material som inte finns naturligt i omgiv-ningarna o.s.v. Man kan även kalla dem bruks-föremål respektive prestigebruks-föremål (Ramqvist 1995:147). Detta är en farlig indelning för vi kan inte veta om ett som vi kallar bruksföremål
Socken Skiffer Sandsten Annat Ej angivet Kontext Övrigt
(sk) (sa) (ea)
Asmundtorp 7 sa-boplatsfynd, grop, sk-6 är hängbrynen
sk-gravar
Barkåkra grav
Bjällerup 2 2 grophus
Bjäresjö grav
Bjömekulla grav
Bodarp X grav rombiskt
Borgeby I hus
Bunke flo I grav
Burlöv I grav häng bryne
Dagstorp X X grophus, gropar, ugn
Fjälkinge 2 gravar I hängbryne
Flackarp grop hus
Flädie 3 X grophus, stolphål
Fosie grop hus
Glumslöv
Grårnanstorp ea-underen härd, sa-grav
Gårdstånga 32 4 är hängbrynen
Hörup
I!storp grophus
Kyrkoköpinge grav
Lomma X
Lund X X kvarts it sk-2 fr gravar över 120 st
Löddeköpinge båtbild inristad
Löderup hus
Nevishög X boplatsfynd
N.Mellby 2 3 gravar
Rinkaby X härd
Skurup grav
Smeds torp lokal råvara i grophus daterade till fvt, ve
St.Hammar I grav
St.Köpinge 2 grophus och grav
Stävie 2 gravar hängbrynen
Trelleborg 3 glimmer sk-1 i grophusfyllning,
2frgravar I gravfynd hängbryne
Uppåkra X X 10-tal
Valleberga X X lösfynd kulturlager drygt 40 st. sammanlagt,
6 hängbrynen
Vellinge grophus
Vitaby 2
Åhus härd
Ö.Broby 3 ev. boplatsfynd
Ö.Nöbbelöv grav
Östra Torp 2 2 grophus
Tabell I. Brynen i Skåne. X= okänt antal (se Nilsson 1999:61f. och där anförd litteratur).
inte har en symbolisk betydelse. Innebörden Täljsten är en vara som i huvudsak kommer kan ha skiftat i tid och rum. från Norge och ett bevis för handel,
skiffer-Den första kategorin jag kommer att ta upp brynenas härkomst är svårare att fastställa. Jag är s.k. importföremål och de utvalda katego- har visat upp sju kifferbrynen för forskare på rierna är täljsten, skifferbrynen och mynt. SGU och enligt dem kan de sju brynen som de (Egentligen kunde alla mina föremålskategorier granskade komma från Norge men även sydli-plockats in här med tanke på att många smycken, gare delar av Europa (muntl. Hugo Wikman vikter och vågar bl.a. har brons som en bestånds- och Ulf Sivhed).
del). Även mynten är av utländsk härkomst. Dessa
~ Uppåkra
-
Spännbuckla R Rektangulärt spänne N NäbbfibulaF Fågelfibula
* •
Ryggknappsfibula Runt spännes S-format spänne
...
Runt hänge L Likarmat spänne 0 Ovalt spänneF
~
,--:.. #,_.
,_
...... _ ... ~ t
.
'. .
0
-os
FN RF
NO
- --===:::i
20 km' ' ' ' ' "
-.
' ' :
•"
...
,. . . .
' '
t
NFig. 3.Vendeltida smycken i Skåne. För vidare information, t.ex. antal, se tabellerna VI-VII.
är föremål som man gärna förknippar med han-del och det kan vara av intresse att se på deras utbredning i Skåne (se Fig. 1 och 2 och tabel-lerna 1-III). Frågan är vilken betydelse de haft.
Enligt Märit Thurborg har pengar haft fyra olika funktioner; bytesmedel, betalningsmedel, vär-demätare och värdebevarare. Hon skiljer också på universalpengar och specialpengar där universalpengar innefattar alla de ovan nämnda funktionerna medan specialpengar inte endast handlar om ekonomi utan även har sociala, po-litiska och religiösa funktioner. Universalpengar är representativt för vårt moderna samhälle medan specialpengar speglar samhällen där det
inte alltid är det ekonomiska perspektivet som har den viktigaste rollen (Thurborg 1989:89).
Thurborg diskuterar kring framväxandet av kungadömen under järnålder och tidig medel-tid. Hon menar att det handlar om ekonomiska system baserade på vikt. Thurborg anser att det var vågen som slutligen avslutade ekonomiska affärer. Spår av detta finner vi i form av vågar, vikter och bitsilver (Thurborg 1989:93).
Skifferbrynen och täljstenskärl är vad vi kal-lar bruksföremål men samtidigt importerade fö-remål. Kan det vara så att skifferbrynen trots importen är ett vardags-slit-och-släng föremål till skillnad från täljsten. Det finns fler fynd av
~ Uppåkra L Likarmat spänne
R Rektangulärt spänne
• Runt spänne
, S Spännbuckla O Runt hänge
·~ T Treflikigt spänne
,l .. -· , . ' - - - , . . . - - - . - ,
, . - "' .. # ~ ·
- - .... - .
\ ... "
TS
L oe
~ T
s
•
'
0
i
T
s
s s
L
RS TS
- --====i
20 km.. ..
' ·~'.,,,..,
I
I
.
\.
I' '
t
NFig. 4. Vikingatida smycken i Skåne. För vidare information, t.ex. antal, se tabell VIII.
brynen än fragment av täljsten (se Fig. 1 och tabellerna I-Il). Skifferbrynena är lättare att trans-portera och det kanske är svaret på frågan varför det finns fler av dem men det behöver inte för-ringa deras värde, de finns dessutom som grav-gåvor. Det finns även ett stolphålsfynd av ett bryne i Bjärred och Carolina Stolt föreslår att det kan handla om en rituell deponering (Stolt i denna volym). Man har även funnit ett bryne i ett stolphål i Flädie. Än finns det inga kända fynd av täljsten i dessa kontexter.
Om man jämför dem med mynten så vet vi att mynten otvivelaktigt haft ett värde i sig d.v.s. metallen och de kan ha fungerat som
handelsattiraljer, som en beståndsdel vid till-verkning, en sorts livsför äkring m.m. Den stora variationsmöjligheten kan anses öka värdet då man kan ha dem till så mycket. Täljsten och brynen kan även de återanvändas men deras möjligheter är begränsade. Man kan ke kan se dem som oersättliga i just deras funkLioner och det är det som ger dem deras värde. Det kan vara materialet som gör att dessa föremål faktiskt har en viss status trots att de är s.k. bruksföremål dessutom är det faktum att de importerats ett tecken på det samma. Det är av intresse att titta på var dessa föremål finns i jämförelse med bl.a.
vikter och vågar p.g.a. (jfr Fig. 1 och 2,
tabel-Socken Burlöv Dagstmp Hagestad Fosie Glumslöv Gård stånga Gässie Lomma Lund
Löddeköpinge Nevishög Raus Saxtorp Smedstorp Uppåkra Valleberga Ystad
Kontext
boplats
grop hus grophus
boplats 2grophus boplats grop
boplats sänka
Föremål fragment fragment fragment fragment fragment sländtrissa fragment gryt delar
gjutformshalva, vikt, kärlfragment, fot till oljelampa fragment giyta grytdelar fragment slända grytdelar grytor, sländtrissor kärl
Tabell IL Täljsten i Skåne (se Nilsson 1999:63 och där anförd litteratur)
Jerna I-V) att dessa föremål brukar benämnas som indikationer på handel men man bör ha i åtanke att de även kan ha använts vid tillverk-ning och därför kan jämföras fynd av gjutformar, patriser och matriser.
Den sista föremålskategorin är smycken.
Socken Bonderup Dal by Fjälkestad Gårdstånga Hammarlöv Helsingborg Hög Järrestad Kattarp Landskrona L. Slägarp Lund Löddeköpinge Löderup Malmö Näsum Slimminge S.Mellby Uppåkra V. Alstad Åhus Ö.Hem:stad Ö.Vemmenhög
600-tal
I ar
700-tal 1 ar 1 ar
1 ar
1 ar
I ar I ar
1 vg
23ar
X
7-800-tal
lHedeby 1 ar
Il ar 1 ar
1 ar
Denna kategori kan tänkas förmedla ideer om kontakter innanför landskapets gränser. Det för-sta att ta reda på är smyckenas betydelse och ett svar är naturligtvis utsmyckning. Vad vi tyvärr aldrig kan få reda på är om de olika formerna hade en betydelse eller om det fanns några vik-tiga ritualer som de ingick i och därmed kunde få en annan innebörd t.ex. i en rite de passage.
Vad man kan göra är titta på utbredning och granska dem ingående. Birgitta Hårdh har gjort en gedigen genomgång av näbbfibulor från ven-deltid så de är en självskTiven kategori och Malin Svensson har tittat närmare på runda förgyllda smycken från vikingatid (se Hårdh och Svens-son i denna volym). En infallsvinkel är att sätta dem i samband med tillverkning för att på så sätt söka utröna utbredning. Detta handlar del-vis om att jämföra vendeltida smycken med vikingatida smycken (Fig. 3 och 4, tabellerna VI-VIII) för att se om det sker en förändring över tid. Enligt Johan Callmer är det sannolikt att det sker en övergång från mobila producenter till produktion på överregionala platser. Den första kategorin innehåller bl.a. gjuteriverksamhet där man har tillverkat enkla smycken och dem kny-ter han till andra rangens centra men Callmer
800-tal
1 ar
1 ar
9ar lkar
900-tal
l ar
!ar
I ar I ar I ty lar
I ar
!Oar
1000-tal
Ida
10 ty, 2 eng, 1 da X da (i gravar)
leng 1 da, I eng
X
y.jä.å
Xar
1 X 2bys X
4
2
Tabell III. Myntfynd i Skåne (se Nilsson 1999:66 och där anförd litteratur). Förkortningar: ar-arabiskt, vg-västgotiskt, da-danskt, eng-engelskt, ty-tyskt, bys-bysantinskt, kar-karolingiskt. X=okänt antal.
Socken Vikter Vågar Övrigt
Borgeby 11 2 skatt och fynd
på slottsgård
Dagstorp 2
Degeberga X
Gård stånga I från grophus
Lund 21 28 l våg från hus
Löddeköpinge 2 1 vågen från ett hus
Löderup 2 2 vågarna fr. hus och
lösfynd, vikterna fr2hus
Södra Åkarp I från grophus
Trelleborg X
Uppåkra >270 I
Vå I osäker datering
Västra Karaby X
Åhus X X
Östra Torp 1 600-tal, funnen i
anslutning till grophus
Tabell IV. Fynd av vikter och vågar i Skåne från yngre järnålder (se Nilsson 1999:64f. och där anförd littera-tur). X = fynd av.
menar att vissa har sökt sig till centra av högsta rang och där tillverkat praktfulla smycken och vapendetaljer m.m. Han menar att den sist-nämnda gruppen varit delvis mobila. Dessa båda grupper finns kvar under första hälften av 700-talet men sedan tillkommer specialiserade hant-verkare som varit i samarbete med handelsmän och han talar om säsongsmässiga marknads-platser utmed kusterna. En förändring är att det inte finns en beställare till varorna utan de är av mer massproducerad karaktär vilket drar ner vär-det. Det pågår även tillverkning av kammar och
glasbeai-betning för pärlfram. tällning. Under anclrn hälften av 700-talet blir lokalerna mer permanenta men under 800-talet förefaller det
·om om de flesta för vinner eller byter läge.
Under 800-talet blir bronsprodukter och kam-mar mer standardiserade och därmed knyts de till överregionala platserna. Vad som sedan hän-der, enligt Callmer, är att många av de äldre handels platsernas existens upphör eller byter läge och att massproduktion blir alltmer framträdande (Callmer 1995:65 f.). Vad som är synligt i mitt material av det som Callmer tar upp är upphöran-det av de kustnära platserna med spår av tillverk-ning. Samtidigt har bilden av standardiserat material förändrats med hjälp av metalldetektorer på Uppåkralokalen vad det gäller vendeltida smycken. I Hårdh artikel nämn näbbfibulans utbredning där materialet p Bornholm uppgår till 181 exemplar från 55 olika platser (Hårdh 1999:145 f.). Antalet näbbfibulor från Uppåkra är c. 175 st. (febr. 2000) och från resten av Skåne finns det drygt 40 exemplar (Hårdh i denna vo-1 ym). Bilden har ändrat tack vare Uppåk:ra för mäi1gden föremål om kommer däri från har mång-dubblat många , mycketypers antal t.ex. vendel-tida rektangulära spännen är drygt fem i övriga Skåne men på enbart Uppåkra har man 25 exem-plar och vendeltida S-formiga spännen är ca.
fem i övriga Skåne och på Uppåkra har hittats ca. 20 st.. Om man ser på vikingatida smycken t.ex. spännbucklor och treflikiga spännen så finns det på Uppåkralokalen fynd av drygt 60
Socken Matris Patris
(P)
Gjutform (GJ)
Tillverkat
Borgeby Bunkeflo Dagstorp
Järrestad Lund Malmö Saxtorp Smeds torp Uppåkra Vå
Västra Karaby Åhus Östra Torp
X X
X
X X X
X X X spännen, nålar
X X X X
X X
P=runda spännen umespännen
näbbfibulor, rektangulära och likannade
beslag barrar
spännen av silver eller guld
P-guldgubbar, spänne, OJ -näbbfibulor guldgubbe
prydnadsnycklar, armringar, hängsmycken, spännen ( ovala),
näbbfibulor, tackor
Tabell V. Fynd av patriser, matriser och gjutformar i Skåne (se Nilsson 1999:67 och där anförd litteratur).
Socken Näbb(n) Fågel(få) Rektangel (r) Ovala(o) Kontext Fisk (fi)
Bjuv lfå
Bjällerup 2få I få-i grophus, r- grophus
Bjäresjö I få
Bodarp 3 n- 2 från gravar
Borrby Brösarp
Dagstorp matjord ev stolphål
Glumslöv
Gråmanstorp lfå grav fynd
Gödelöv 2
Husie 2 grav
Järrestad Köpinge Landskrona
Löddeköpinge I o- grophus
Löderup 2 5få 3 n-gravfält, grophus, få-brandgrav,
2 fr gravfält, 2 lösfynd, r- brand-grop, husgrund, grophus
Nevishög 3 2gravar
Ravlunda I få
Saxtorp lfå
Skabersjö
Smedstorp 4 7få n- 4 olika hus, få-7 gravar
Stehag ev.grav
St.Hammar I få
St.Köpinge I få få-boplatsfynd, o- gravfynd
Sövestad I få
Trelleborg
Uppåkra c.175 c.80 c.25 c.20
Valleberga 4få, 1 fi I få i grophus
Vå 2 lfå,lfi n- lösfynd, kulturlager
V. Karaby
V. Klagstorp I få
Ystad 3 In- grophus
Åhus X
Ö.Nöbbelöv 2 gravar
Okänd fyndort 3få
Tabell VI. Näbbfibulor, fågel- och fiskfibulor, rektangulära spännen och ovala spännen från vendeltid i Skåne (se Nilsson 1999:69 och där anförd litteratur; Hårdh i denna volym).
(fragment) respektive c. 20 st. medan antalet av övriga lokaler är c. 40 och c. 15 st. Detta ger en bild av att det sker en viss standardisering redan under vendeltiden och att den ökar under vikingatiden. Detta innebär att tillverkaren inte behöver ha en speciell kund i åtanke när före-målen görs. Istället har man vissa former som man arbetar med och som sedan eventuella kö-pare kan välja bland. När man ser det så här verkar Callmers teori stämma om man lägger standardiseringen något tidigare. Det intressanta i de föremålsgrupper som Hårdh och Svensson gått igenom är att de hittat näst intill identiska
föremål (se Hårdh och Svensson i denna volym).
Bland näbbfibulorna finns det bl.a. paralleller mellan Uppåkra och Gårdlösa (Smedstorps socken). Majoriteten av de skånska näbb-fibulorna tillhör den sydöstskandinaviska hantverkstraditionen vilket innebär att tyngd-punkten finns på Bornholm och i Skåne. Hårdhs genomgång av fibulorna visar att det finns en distinkt samstämmighet mellan näbbfibulor från Bornholm, Uppåkra och övriga Skåne (Hårdh i denna volym). Det kan vara av intresse att här nämna att det finns gjutformar som använts vid tillverkning av näbbfibulor från Uppåkra, Östra
Socken S-fonn (S) R. spännen R. hängen Ryggkn. Likarm. (L) Spännb. Kontext Bjällerup
Bårslöv Fjelie Hyby Höganäs Ingelstorp Järrestad Kiaby Löddeköpinge Löderup
3
4
1 i grophus
grophus
S-boplatsfynd, L-I på gravfält, 2 lös fynd I vid plats för järnhantering
boplats Nevishög
N.Mellby fragment gravar, I i skepps
Ravlunda Skurup Smeds torp
St.Köpinge S.Sandby Trolle Ljungby Uppåkra c. 20 Vall by
Va!leberga Vitaby Vå Åhus
c.10 c. 100
sättning
troligen från en grav
2 L-hus, S-hus, boplats
boplatsfynd
grop hus
S-lösfynd
Tabell VII. S-formiga spännen, runda spännen och hängen, ryggknappsfibulor, likarmade spännen och spänn-bucklor från vendeltid i Skåne (se Nilsson 1999:70 och där anförd litteratur).
Torp och Dagstorp (Jeppsson 1995; Becker 1999).
Svenssons vikingatida runda förgyllda bronssmycken har fyra näst intill identiska ex-emplar som är från Fuglie, Uppåkra (2 st.) och Löddeköpinge. Svensson anser att det finns en möjlighet att dessa smycken, i terslevstil, kom-mer från samma gjutform (Svensson i denna volym). Annat som är spännande i Svenssons arbete är att hon även finner smycken med starka likheter till fynd hittade på Uppåkralokalen bl.a.
från Gnezdovo (Ryssland), Stentinget (nordväst om Ålborg), Skemo (Norge), Klein-Roscharden (Tyskland) och Birka (Svensson i denna vo-lym). Det finns dock en skillnad som man bör vara medveten om och det är att dessa smycken anses tillhöra olika grupper i samhället. Hårdh anser att näbbfibulor är ett vardagsspänne medan de runda smycken som Svensson tar upp troligt-vis troligt-visar att de kvinnor som bar dem tillhörde ett högre socialt skikt. Vad Svensson visar är att
de förgyllda bronssmyckena verkar vara knutna till lokaler, både produktion och förekomst, som har någon form av centralplatskaraktär med kopplingar till handel (Svensson i denna vo-lym). Detta baserar hon bl.a. på analogier till Birka. Med tanke på att det dessutom finns en skillnad i tid kan det vara värt att ta upp spänn-bucklor som ett exempel på vardagssmycken under vikingatid och istället jämföra dessa med vendeltidens näbbfibulor. Om man jämför Fig.
3 och 4 ser man att utbredningen stämmer rela-tivt väl överens, det är endast Skånes nordöstra hörn som skiljer lite där det finns fler inslag av spännbncklor. Återigen måste man se detta ur ett källk.riti kt per pektiv då detta baseras på gjorda utgrävningar och tillgängligheten till information om dessa. Det verkar dock som om skillnaden inte är så stor mellan vendel- och vikingatid utan att i alla fall utbredningen va-rit tämligen permanent. Det finns några
spänn-Socken
Anders löv Asmundtorp Bjäresjö
Bjuv Brösarp Emmislöv Fjelie Fjälkinge Fuglie Genatp Glumslöv Gässie Gödelöv Hannas Husie Hömp Ivetofta Kyrkoköpinge Lomma Lund
Löddeköpinge Lödemp N.Mellby Nevishög Oppmanna Ravlunda Simrishamn Skivarp Smedstorp
St. Herrestad St.Köpinge Stävie S.Mellby Ulls torp Uppåkra Valleberga Välinge Ystad Ö.Broby Ö.Nöbbelöv
Örsjö
Likann.
(L)
2
c.5
Spännb.
(S)
3
2 2
1 1 6
4
2
fragment l
3
Trefl.
(I)
2
c.20 2
Rekt (R)
2
2
R. spä. R. häng Kontext (RS)
8
l 8
2
8
alla är gravfynd S- 2 fr grav, lev. fr grav, T-grav
grav grophus gravfynd
grustäkt
3 gravar
ev. gravfynd grophus
RS-1 i hus (bysantinskt), I i brunn
RS- golv lager
boplatsfynd ev. gravfynd båda ev. gravfynd
L- I i grav, I förstört av eld, S-gravar
grophus
ev. gravfynd
L- schaktmassor, S- I fr grophus, 2 ev. gravfynd, T-ev. gravfynd, RS-grophus
Tabell VIII. Vikingatida smycken, likarmade spännen, spännbucklor, treflikiga spännen, rektangulära spännen, runda spännen och hängen (se Nilsson l 999:72f. och där anförd litteratur).
bucklor som är väldigt lika i ornamentiken. Tre av spännbucklorna från gravarna i Virentofta (Husie sn.), två från Västrabygravarna (Ernmislöv sn.), fyndet från lvösjön (lvetofta sn.) och minst ett fynd från Uppåkra.
En annan grupp smycken kommer från syd-östra Skåne och består av fyra närbesläktade
runda spännen. De har hittats i Ystad (2 st.), Hagestad (Valleberga sn.) och Haväng (Ravlunda sn.). Det finns ytterligare ett exemplar men fynd-orten är okänd. Enligt Callmer kan de med hjälp av ornamentiken dateras till 900-tal (Callmer 1995:60).
Hur skall man tolka kontaktmönster utifrån
detta? Vad kartorna visar (se Fig. 3 och 4) är att det i stort handlar om samma bosättningsom-råden där smyckena finns i båda perioderna.
Detta passar även in på de två första kartorna (Fig. 1 och 2). Kan man tolka Uppåkra som en överregional plats eller ett centrum av högsta rang som Callmer talar om? Svenssons material tyder på långväga kontakter även om vi inte vet var tillverkningen skett. Dock kan de smycken som hade paralleller kanske säga mer. Om vi förutsätter att tillverkningen skedde på Uppåkra-boplatsen behöver inte det betyda att det handla-des där. Ett av smyckena hittahandla-des i Löddeköpinge som av vissa forskare anses vara en handelsplats - kanske såldes de där. Fuglie ligger på vägen ner till Trelleborg som haft viss betydelse vid den här tiden med bl.a. en trelleborg. En intres-sant detalj i detta sammanhang handlar om kom-munikation där Per Edvin Sköld och Marja Erikson båda talar om en väg som förbundit Trelleborg och Uppåkra via Fuglie (Sköld 1963;
Erikson 2000). Det finns en del köpingeorter runt Trelleborg som kan ha fungerat som handelsplatser om man nu inte handlade i själva borgen eller i dess närhet. Detta talar för att lokalerna haft viss kontakt med varandra men det går inte att bevisa att det handlar om direkt-kontakt.