• No results found

4.1.1 Hur förhåller sig pedagogerna till barnens perspektiv?

Våra observationer av pedagogerna under samlingarna på Trädets förskola gav oss en bild av pedagogerna som villiga och tillåtande gentemot barnen och barnens rätt till delaktighet och inflytande. Barnen fick till exempel prata fritt och uttrycka sina tankar och funderingar under samlingens gång. Istället för att abrupt avbryta barnens konversationer med varandra, så visade pedagogerna intresse och engagemang för barnens samtal och försökte sedan leda tillbaka barnen till den planerade samlingen. Här är ett litet utdrag från en av pedagogintervjuerna som dock visar på att pedagogerna skulle kunna tänka sig att arbeta mer med barnens inflytande kring samlingarna och även ge möjlighet för barnen att kunna påverka:

Sofie: ”Får barnen vara med och bestämma hur samlingarna ska se ut?”

Hedda ser fundersam ut och verkar tänka, men svarar till slut: ”Än så länge har de nog inte fått vara det, utan det har nog varit vi som har en tanke kring hur det ska se ut.”

André: ”Men skulle man kunna tillåta dem att bestämma och har ni i så fall någon tanke på hur?” Hedda: ”Mmm, planera och genomföra en samling. Det har vi faktiskt pratat om, att ha barnens samling /…/ Att de får ett uppdrag att ‟nästa vecka ska du ha en samling‟. Eller om man har till exempel, jag vet att jag hade när jag jobbade med fyraåringar /…/, då hade vi sånt här boktåg, då barnen fick ta med en favoritbok hemifrån. Och då var det barnet som hade med boken den veckan som liksom fick hålla i den samlingen, som fick berätta om sin bok och varför de tycker att den var bra och då fick man titta och tittläsa tillsammans med det barnet. Så att… jag är inte främmande för det.”

32

Astrid och Greta som jobbar på avdelningen Eken berättade att de på fredagarna brukade sitta ner tillsammans med barnen för att gå igenom vad de gjort under veckan framför en smartboard, för att sedan ta reda på vad barnen tyckte om de olika aktiviteterna som varit under veckans gång. På Boken, där Hedda jobbar, försöker pedagogerna lyssna in och ta tillvara på barnens intressen genom lek och kommunikation mellan barn-barn och barn-vuxen. De tre pedagogerna fick även svara på samma fråga som barnen: ”Måste alla barnen vara med på samlingen?” Pedagogerna sa att de självklart vill att barnen ska vara med eftersom samlingen är till för barnen. De tre pedagogerna sa alla att det aldrig hade hänt att ett barn inte vill vara med och därför har de inte pratat om hur de ska förhålla sig om situationen skulle uppstå. Pedagogen Greta sa att hon hade försökt locka med barnet till samlingen medan de andra pedagogerna sa att barnet hade kunnat leka med något annat om barnet verkligen inte ville vara med. Det är något som Astrid reflekterar över: “Vi har inte pratat om att man inte behöver vara med. Det är bra om man är med, för man ser vilka kompisar som är här. Ingen har sagt att de inte vill, men skulle det hända så tvingar vi ingen”.

4.1.2 Vad skiljer och vad förenar de två avdelningarna?

Avdelningen Eken är en sammanslagning av avdelningarna Boken och Björkens barn. Eken har sin verksamhet endast under förmiddagarna och skiljer sig således från de andra avdelningarna. Eken består enbart av de äldsta barnen som är fem år gamla, medan de andra två avdelningarna tar hand om de barn som är tre och fyra år gamla. Såsom man arbetar på Eken, med att tillsammans med barnen återkoppla till veckans aktiviteter skiljer sig en hel del från sättet som pedagogerna inne på Boken arbetar. Pedagogerna på Eken sitter ner tillsammans med barnen varje fredag, oftast i sofforna de har på avdelningen och tittar på smartboarden de har, för att ta reda på vad barnen tyckt om den gångna veckans aktiviteter och vad de vill göra den kommande veckan. Genom att arbeta på detta vis så involveras barnen och ger dem en större möjlighet att påverka verksamhetens aktiviteter. Däremot kunde vi under våra observationer på Boken uppleva att pedagogerna aktivt försökte lyssna in och uppmärksamma barnen under deras fria lek för att ta reda på barnens intressen och funderingar.

33

4.2 Bärets förskola

4.2.1 Hur förhåller sig pedagogerna till barnens perspektiv?

Pedagogerna ville att barnen skulle framhävas för att utveckla sin identitet och lära känna både sig själv, de andra barnen och de pedagoger som jobbar på avdelningarna. Att stärka självkänslan och få ett bättre självförtroende genomsyrade de svar vi fick under våra samtal med pedagogerna. På frågan om hur stor inverkan läroplanen för förskolan har på samlingarnas innehåll, svarade Josefin: “Absolut, det har jättestor påverkan. Allting vi gör är ju efter vår läroplan /.../ Och då även få in delaktigheten och att bli lyssnad på och respekterad”. Även Sanna pratade om detta och hon sa:

Vi har ju haft de som inte har vågat första gången, (sen) vågat med en vuxen andra gången och till sist vågat själv. Då växer du ju i dig själv, i din egen identitet. Du lär dig dina kompisar, du känner sammanhållning och ja, alltså just det här att du vågar och får din egen identitet och att jag är en i gruppen… Det är mycket det där som man tar med (i samlingen) …just från läroplanen.

Samlingarna gavs en central roll under dagen för att visa vem som är på förskolan och tydliggöra vem som inte är det, för att låta barnen få känna sig som en i gruppen bland sina kompisar. Man skulle kunna göra en jämförelse med ett lag som skapar en teamkänsla och att alla har en viktig roll i gruppen. Därför var svaren vi fick av pedagogerna inte så överraskande när de sa att de helst ser att alla barnen är med på samlingarna. Men skulle något barn inte vilja vara med och visar klart och tydligt att de inte är intresserade av att vara med på samlingarna, så tvingas de naturligtvis inte att sitta med på samlingarna. I en av intervjuerna kom detta upp:

André: ”Måste alla barn vara med på samlingarna?”

Josefin: ”Nej. Det är ju lite… Som ni hörde idag, så fick ett barn ett val. Vi vill ju gärna att barnen är med och är delaktiga, men känner vi att vissa barn inte fungerar eller kanske tycker att vissa situationer är jobbiga, så finns där andra alternativ.”

En anledning till att pedagogerna inte tvingar barnen kan vara att pedagogerna anser att barnens tillvaro och trivsel på förskolan är viktig och även om de vill locka med barnen till samlingen, är det inte värt den oro som kan skapas i gruppen. Detta är en problematik som pedagogerna kan ställas inför då det skulle kunna skapa ett mönster hos barnen, om de en efter en väljer att hoppa

34

över samlingen. Enligt Anette Hellman (2004) är risken att en maktförskjutning sker då pedagogerna släpper styrningen och därmed minskar pedagogernas auktoritet.

Under de båda pedagogintervjuerna så framkom det också att de gärna ville se sig som flexibla och ta tillvara på barnens intressen, idéer och önskemål. Här skiljer sig pedagogernas svar som mest i jämförelse med barnens svar. Efter de observationer vi gjort verkar det som att pedagogerna genom att lyssna in och observera vad barnen leker med, pratar om och visar intresse för under dagarnas gång försöker fånga barnens önskemål för att sedan använda sig av det till samlingarna och den övriga verksamheten. Visst finns det möjligheter under samlingarnas gång att ta tillvara på barnens önskemål, tankar och idéer, men utifrån våra observationer har vi sett att samlingarna är mer som forum för att informera, äta frukt, sjunga, läsa, ha flanosagor, ramsor och rörelselekar och att man inte vill störa de ramar som de byggt upp kring samlingarna. De svar som pedagogerna sedan gav oss angående vilket sätt barnen fick vara med och påverka samlingarna, var att de får de men under bestämda former, som bestämts av pedagogerna. Det är här “Barnens samling” kommer in. Det är de tillfällen då pedagogerna på Bärets förskola ger varje barn möjligheten att hålla i en samling efter en bestämd ordning beroende på vems namn som står på tavlan i det rum där samlingarna hålls. Barnen bestämde då i förväg under handledning av en vuxen, vilka lekar som skulle genomföras inne under samlingen och vilka lekar som skulle lekas ute på gården om vädret tillät det. Josefin berättade hur ”Barnens samling” gick till:

Då får barnen själva planera sin samling. Vi brukar väl komma överens om ett tema varje termin. Någon termin har det varit att det är sånger och någon annan termin har det varit lekar. Men att barnen får bestämma, planera sin samling, vänta på sin tur med vår lilla tavla. Där tränar du verkligen på att lyssna, bli lyssnad på, få uttrycka dina åsikter, vara stolt över det de planerat. De får rita eller skriva i den mån de kan. Och ha sitt lilla papper med sig in och räkna in sina kompisar och berätta att nu ska vi sjunga de här sångerna.

Det Josefin nämner i ovanstående citat är ett sätt att låta barnen ha inflytande genom att delvis få planera och bestämma över en del av avdelningens gemensamma verksamhetstid. Avdelningen Skogsbäret har ett annat sätt att använda sig av “Barnens samling”. Pedagogerna har tidigare låtit barnen fylla en påse med bilder som symboliserade sånger tillsammans med en kompis eller två, för att sedan dra en eller flera sånger var i barngruppen under samlingarna.

35

4.2.2 Vad skiljer och vad förenar de två avdelningarna?

Efter att ha observerat, diskuterat med och intervjuat pedagogerna på Skogsbäret och Blåbäret, finns det en del saker som både förenar dem och skiljer dem åt vad gäller deras arbetssätt. På Blåbäret så använder de sig av teman på ett annat vis än vad de gör på Skogsbäret. Blåbäret väver gärna in sina teman i samlingarna som de håller i under dagarna och pratar om sina teman tillsammans med barnen under dessa tillfällen. Just detta sätt att använda sig av samlingarna har vi inte sett pedagogerna på Skogsbäret göra. Vad som förenar de två avdelningarna är att de försöker lyssna in och observera vad barnen visar intresse för och vad de pratar om för att sedan kunna använda sig av detta i sitt arbete med barnen.

4.3 Barnens perspektiv på samlingarna

Related documents