Tre stressnivåer hos barn och unga att lägga på minnet

Föräldrars oro är jag ödmjuk inför, men önskar att de inte grips av panik, utan tillägnar sig vetskapen om vilken stress som är bra, mindre bra eller är skadlig och vad föräldrar kan göra för att buffra (moderera) stressreaktioner.

Forskning visar att de svårigheter som barn utsätts för tidigt i sina liv påverkar hälsan senare i livet. Det börjar redan i moderlivet (Barker 2006). Barker kunde visa att dålig tillväxt för ett foster i moderlivet påverkade barnets hälsa och utveck- ling av sjukdomar som vuxen. De flesta mödrar i Sverige idag har goda förutsätt- ningar för att deras barn ska växa optimalt under sin fosterutveckling.

Med stress menar jag här nedan både den kroppsliga reaktionen av stressystemet och den stressande händelsen. Med exempel på typer av stressande händelser som ligger bakom stressreaktionen beskrivs tre olika typer av stress, nämligen positiv stress, uthärdlig stress och toxisk stress (Shonkoff et al. 2009). Som namnen uttrycker påverkar de kroppen olika starkt.

Positiv stress karakteriseras av en moderat påverkan på den biologiska kroppen som ger korta attacker av hjärtklappning, höjer blodtryck och ökar halten av stress- hormoner i blodet. Detta kan inträffa till exempel när barnet får en vaccinations- spruta eller vid andra normbildande erfarenheter, som att vara på dagis, att få ett syskon, att delta i musik och idrott. Den viktigaste egenskapen av positiv stress är att den är en viktig del i en hälsosam utveckling av barnet. Barnet upplever den positiva stressen tillsammans med stabila och stödjande relationer, som underlättar anpassade reaktioner, vilket i sin tur leder till att basjämvikt (homeostas) i barnets kropp återställs. Att delta i friluftsliv, i naturnära områden eller i vild natur längre bort kan ge upphov till positiv stress. Men det är inte denna form av stress som leder till sjukdom längre fram i livet (Shonkoff et al. 2009).

Uthärdlig stress karakteriseras av att den fysiologiska reaktionen (det vill säga den reaktion som åstadkommes i den biologiska kroppen) har potential att påverka hjärnstrukturer hos barnet. Men det sker inte om barnet har stabila och stödjande relationer (föräldrar eller andra vuxna), som gör att barnet kan hantera situationen. Exempel på händelser som kan ge uthärdlig stress är svår sjukdom eller död av anhörig som barnet älskar, hemlöshet eller en naturkatastrof. Denna form av stress inträffar under en kortare tidsperiod och tillsammans med de skyddande vuxna återställs kroppens stressystem till sin basjämvikt (homeostas).

Toxisk (giftig) stress är en stark, ofta återkommande eller långdragen, aktivering av kroppens stressystem, i frånvaro av stödjande relationer som föräldrar eller andra vuxna. Här kan det röra sig om extrem fattigdom, återkommande fysisk och psykisk misshandel, kroniskt dåligt omhändertagande av barnet, kaos i barnets omgivning, föräldrar som missbrukar, våld i familjen eller våld i barnets omgiv- ning. Denna stress förstör hjärnarkitekturen. Om man talar till barn på ett förned- rande och förödmjukande sätt kan det åstadkomma förändringar i den vita substan- sen i hjärnan (Choi et al. 2009). Om barnet utsätts för fysiskt våld eller ser fysiskt våld i sin närhet kan det ge förändringar i den grå hjärnsubstansen (Tomoda et al. 2009). Denna toxiska stress som barnets kropp utsätts för påverkar sedan andra organ i kroppen och stressystemet i kroppen återgår inte till basjämvikt (homeostas) .6

Undersökningar har visat att ju fler traumatiska barndomshändelser som kan kopplas till toxisk stress, desto fler sjukdomar får en person som vuxen (Anda et al. 2006, McEwen 2008). Och här talar jag om sjukdomar som diabetes, hjärt-

/kärlsjukdomar, depression, för tidigt åldrande, demens, sjukdomar kopplade till immunsystemet. Frågan är om naturen har förmåga att moderera denna inverkan som stress kan ha på kroppen.

9.2

Naturens inverkan på barns hälsa

Naturen erbjuder alltså människan en viktig drog i form av en lugnande medicin - en medicin som ger lugn och ro - ett naturens valium. Att naturen har en dämpande effekt på stressreaktionen har många beskrivit i olika studier, både på individ- och gruppnivå (Wells & Evans 2003, Grahn & Stigsdotter 2003, Björk et al. 2008). Man tänker sig att upplevelse av natur eller vistelse i natur kan påverka stress- reaktionen, så att mindre mängd stresshormoner kommer ut i kroppen. Man menar att det är hälsosamt för barnet, både på kort och på lång sikt (Wells & Evans 2003, Shonkoff et al. 2009).

Andra forskare talar om naturens återhämtande (restorativa) förmåga (Kaplan 1995). I den restorativa förklaringsmodellen är teorin den att genom att utsätta sig för ett stycke natur bidrar den till att människan lättare kan fokusera och bli mer uppmärksam, det vill säga naturen påverkar hjärnan, så att vissa nervtrådar vilar sig för att återhämta krafter, för att sedan kunna användas effektivt igen.7 _Många beskriver det som att ”tankarna kan klarna”, när de vistas i naturen. Ett barn som tänker klart har också förmågan att hitta utvägar och egna resurser för att klara av svåra situationer som de befinner sig i (Kaplan 1995). Det som beskrivs och som har visats i studier är att naturen har förmåga att moderera stressreaktionen på ett sådant sätt att det gagnar hälsan (Figur 2).

6 _{Det finns behandlingsmöjligheter för dem som varit utsatta för sådant som leder till toxisk stress.} 7 _{Se Ebba Lisberg Jensens och Fredrika Mårtenssons kapitel.}

Visserligen har endast ett fåtal studier gjorts på barn och mätningar på stress- hormoner hos barn i olika naturmiljöer har jag ännu inte sett. Hos äldre personer som vistas i naturområden minskade stressen, mätt som sjunkande blodtryck och puls, vilket gav bättre koncentration (Ottosson & Grahn 2005). Samma reaktion sker nog också hos barn och ungdomar, även om det är mindre studerat. Men i en svensk studie av förskolebarn som lekte på gröna förskolegårdar med lekpotential var barnen både lugnare och friskare än jämförelsegruppen som lekte på en enfor- mig och naturfattig förskolegård (Grahn et al. 1997, Mårtensson et al. 2009). Å andra sidan kräver friluftslivets utmaningar mer av kroppen både fysiskt och mentalt, framför allt hos små barn och vid kylig väderlek (Moen et al. 2007). Om stresshormoner hos barn i dessa situationer också är lägre än hos barn som inte idkar friluftsliv eller utsätter sig för naturens krafter återstår att se.

Naturvetenskap: ser människans kropp som ett biologiskt fenomen, som följer de biologiska lagar vi känner till, genetik, epigenetik, neurovetenskap, psyko-neuro- immunologi, med mera.

Stress- mekanismer

Humaniora, handlar om socio-kulturellt ordnade system av värderingar och me- ning: filosofi/etik, fenomenologi, teologi, historia, språk, konst, musik, med mera.

Figur 2. Kopplingen mellan människan som en naturvetenskaplig varelse och människan som en humanistisk varelse genom stressmekanismer och att naturen kan påverka denna interaktion. (Fritt efter Getz, 2009).

Även om få studier finns om naturens dämpande effekt på barns och ungas stress från Sverige finns flera epidemiologiska studier från andra länder. I Holland fann man att upplevd hälsa var bättre hos de som hade naturen nära där de bodde. Effekten var störst för barn och gamla människor. Och effekten var mer uttalad hos de som kom från fattiga omständigheter (socio-ekonomiskt belastade) (Maas et al. 2006). Det kanske ligger närmare till hands att tro att naturen skulle ha en större modererande effekt på stressen hos barn från mer välmående omständigheter, men så var inte fallet. Just barn i socio-ekonomiskt belastade områden, till exempel i USA och i England, har varit föremål för ett flertal studier med denna fråge- ställning.

Barn i belastade områden blir exponerade för mycket våld både inom och utom familjen. I belastade områden finns många föräldrar/närstående som har psykisk

Naturen kan modifiera stressreaktionen Naturen kan påverka interaktionen

sjukdom och är arbetslösa. Det blir lätt kaos i hemmet, kaos i skolan och kaos i närområdet (Evans & English 2002). Med andra ord: den stress dessa barn utsätts för kan vara toxisk och föräldrar och andra vuxna har sämre förutsättningar att stödja barnen (Stiffman et al. 1999). Men för dessa barn har naturen en dämpande effekt på deras stressreaktion och förbättrar upplevelsen av välmående (Wells & Evans 2009). Wells & Evans fann i en av sina studier från USA att stressfulla hän- delser hade mindre inverkan på kroppen om barnen hade tillgång till natur. I studi- en räknade man endast hur ofta händelser av olika svårighetsgrad inträffade, så det kunde inkludera såväl positiv stress som uthärdlig och toxisk stress.