• No results found

Idag finns det en trend som visar en mer inhemsk och lokal upplevelsebaserad form av kulturkonsumtion, vilket har påverkat utvecklingen av ett ”nytt kulturarv” (Ashworth & Larkham, 1994; Cohen, 1988; Dicks, 2000a:33; Richards, 1996; Ringer, 1998; Urry, 1996; Wang, 1999; Braunerhielm, 2002a). Olika kulturarvsplatser erbjuder olika rumsliga föreställningar om historien. Kulturarvsplatser idag representerar bland annat gårdagens industrisamhälle med gruvarbetare och olika gruvmiljöer. Platserna inbjuder besökaren att blicka in i familjernas sätt att leva och i de vardagliga momenten. De erbjuder en historia från en specifik plats eller levnadsstil, det vill säga olika rumsliga föreställningar av platser (Dicks, 2000b:50, 57). Gamla produktionsarenor som gruv- och kolmilor har fångats av konsumtionen och omvandlats till besökscentra. Kulturarv har blivit kommersiellt, vilket kan leda till både motsättningar och möjligheter då fler besökare fått upp ögonen för det.

Omvandlingen av kultur till kulturprodukter har förvandlat historien till handelsvara. Trots att kulturturister varit vanliga och att fenomenet kulturturism existerat i Europa under hundratals år46 är det enbart under de två senaste decennierna som kultur- och kulturarvsturism identifierats som

specifika turismmarknader enligt Richards (1996:265).47 Min tolkning är att han syftar på att kulturturism var en relativt ny arena som begrepp och nisch inom turismindustrin. Kulturarvsturismen är en del av kulturturismen och har setts som en växande marknad, med stora möjligheter för både lokalbefolkning och lokala kulturer att sprida turismen säsongsmässigt och geografiskt. Kulturarvsturism och den tydliga nischningen inom turism har dock enligt min uppfattning lett till vissa motsättningar mellan turismnäringen och kulturarvssektorn.

Varugörande av kultur och kulturarv – en problematik

Kulturarv gör anspråk på att berätta om specifika platser och måste då bidra med att ge lokala igenkännbara historiska förklaringar. Utvecklingen för kulturarv, som idag till stor del innebär att det betraktas som en produkt och en del av upplevelseindustrin, är en spännande utveckling, men bör ställas i kontrast till historien och värderingen av kultur och kulturarv. Inom kulturarvsdebatten finns därför en oro och kritik mot kommersialiseringen och varugörandet av kulturarv (Harvey, 1989; Massey, 1994b; Dicks, 2000b:64-67; Braunerhielm, 2001, 2005). Tonvikten läggs framförallt på det sätt som kulturarv och identiteter kan användas för att marknadsföra lokalsamhällen. Varugörandet av kulturarv kan leda till att den kulturella diversifieringen kvävs och inbjuder lokalbefolkningen till att identifiera sig med den mest stereotypa och enkla bilden av kulturen. Min uppfattning är att 1974 års kulturpolitiska mål, vilka modifierades 1996 (Prop. 1996/1997:3; Kulturutskottets betänkande, 1996/1997:Kr U 1), att motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet, fortfarande är ett betydelsefullt mål för kulturarvssektorn. Att notera är dock att de kulturpolitiska målen inte riktade sig mot kommersiellt nyttjande, utan mot dess negativa verkningar. Det är en förklaring till varför det uppstår konflikter mellan bevarandevärden och exploateringsvärden samt varför det skapar debatt om vad värdet av kulturarv är.

Turismens ökade intresse för kulturarv har uppmärksammat oss på problematiken att medvetna val görs kring vad som ska förmedlas av kulturarv och inte. Det är just den här problematiken som jag funnit så intressant i relation till kulturarv och olika människors eller aktörers upplevelser om kulturarv. Det är med utgångspunkt från denna problematik som studien i Grythyttan genomförts utifrån besökares, producenters och lokalbefolkningens syn och värdering av kulturarv.

67 Kulturarvssektor respektive turismnäring har ofta olika motiv vid förmedlingen av kulturarv, exempelvis kunskapsförmedlande eller kommersiella, med olika syften, urval och tillvägagångssätt. Det finns också en stark ökning av kulturarvsbesöksmål som drivs av entusiaster och eldsjälar. Museer och kulturarvsplatser är därför, enligt Urry (1996:61-62), också motivet för en homogenisering av marknaden och ett ökat beroende av att positionera sig på en snabbt föränderlig marknad. Nationella och lokala samlingar framtagna av entusiaster måste därför konkurrera med en förmodad global besöksindustri, där det populära ofta förändras väldigt snabbt. Kulturarv och kulturarvsinstitutioner menar Urry måste således anpassas till turismindustrin, samtidigt som turismindustrin på ett rättvist sätt måste förhålla sig till ett lokalt kulturarv. Det positiva med den snabba och föränderliga turismindustrin är att kulturarv blivit attraktivt och uppmärksammas.

Nya rum för turism

Urry (1990) har uttryckt att turism utgör en väsentlig del av en konsumtions- och varugörandeprocess som kännetecknar den moderna kapitalismen. Detta har, enligt Urry, lett till att stora delar av livet har kommersialiserats och att konsumenter ställer högre krav på producenter. Det är en viktig utgångspunkt i avhandlingen och har också speglat analysen av det empiriska materialet.

För turismens del har det inneburit en förändring från ett färdigpackat och standardiserat resande till ett mer segmenterat, flexibelt och kundanpassat resande. Den traditionella massturismen existerar dock fortfarande. Turism kan därför ses som en global process av varugörande och konsumtion som involverar flöden av människor, kapital, kulturer och identiteter (Karlsson, 1994; Meethan, 2001:4).

Kommersialiseringen kan likställas med vad Cohen (1988:380) beskriver som en process eller en aktivitet där saker värderas i första hand utifrån deras värde för utbyte eller handel, och blir på så sätt en vara, eller service, det vill säga ett varugörande. Varugörandeprocessen innebär således att materiella och immateriella varor produceras och bytesvärden frikopplas till stora delar från bruksvärden.Med bruksvärde avses individers kvalitativa värdering av någonting, exempelvis deras psykologiska eller sociala upplevelse. Lokalbefolkning på en plats värderar exempelvis platsen utifrån ett bruksvärde. Med bytesvärde menas att upplevelsen blir en produkt man betalar ett pris för (Karlsson, 1994:159, 195). Turister värderar således en plats utifrån ett bytesvärde. Ett enkelt pensionat är till exempel billigare för en turist att bo i än ett stort och fint

lyxhotell. Den mest centrala ingrediensen i varugörandeprocessen är bytesvärdet, där exempelvis värdet av tecken och symboler används för att markera olika typer av skillnader, exempelvis livsstilsskillnader eller olika typer av turister som natur- eller kulturturister (Karlsson, 1994:159).

I dagens samhälle kan vi se en mer fragmenterad fritidskonsumtion som är kopplad till ett nytt sätt att använda sig av rum, där symbolvärdet även är viktigt för skapandet av platsers specifika karaktärsdrag. Spridningen av turism och utvecklingen av nya rum för turism har resulterat i en ökad konkurrens mellan platser, vilket även har inneburit ett behov av en ökad differentiering inom marknaden (Meethan, 2001:56, 73). Den geografiska platsens roll måste således stärkas, annars förflyttas kapitalet och turisterna till andra rum.

Turism och turist

Turism är ett fenomen som dök upp genom ”The Grand Tour”, som sägs vara grunden för resandet och den moderna turismen. ”The Grand Tour” var bildningsresor för unga förmögna män, det vill säga ”ett resande som utvecklades i den europeiska vetenskapliga andan” redan under mitten av 1500-talet fram till mitten av 1800-1500-talet (Andersson-Cederholm, 1999:37).48 Idag finns en variation av turism- och turistdefinitioner som framförallt handlar om vad som inbegrips i begreppet, olika typer av turister eller typer av turism, men även en tidsrumslig aspekt av fenomenet. Avgörande för användningen av begreppen är också olika syften, som i det här fallet syftet med avhandlingen.

Turism är en näring och de allmänna turismdefinitionerna preciserar ofta syftet med besöket, besökets längd och i vilken situation besöket sker.49

Problemet med flera definitioner är att de utelämnar processer i samhället som är med och påverkar turismnäring, myndigheter och samhället i övrigt. En av de mest täckande beskrivningar jag funnit om turism är:

”Tourism is the sum of the phenomena and relationships arising from the interaction among tourists, the tourism industry, host governments, host communities, origin governments, universities, community colleges and non-governmental organizations, in the process of attracting, transporting, hosting and managing these tourists and other visitors.”(Weaver, 2001)

Den här definitionen gör det möjligt att tala om turism utifrån turister, resenärer, besökare, oberoende av om det är dagsbesök, inhemska besökare eller

69 internationella besökare. Jag har själv valt att kalla de turister jag studerat i Grythyttan för besökare. Begreppet ansluter till definitionen av turist och är därför, enligt Turistdelegationen (1995), beroende av vistelsetid och syfte. Vad beträffar besökare i Grythyttan har jag definierat dem som att besöket ej får uppgå till mer än ett år. Boende i Grythyttan har exempelvis exkluderats. Besökare som kommer från Hällefors tätort eller en sträcka på mindre än 10 mil har dock inkluderats. Pendlingsresor till och från arbetet har uteslutits. Resan skall därför gå till en plats, Grythyttan, som är utanför den vanliga hemmiljön. Syftet med resan skall också vara kopplat till fritiden.

En poäng med definitionerna av turism och turist är att precisera att det rör sig om en rumslig förflyttning, en resa som turisten gör, som gör en åtskillnad mellan arbete och fritid och som innebär att turisten lämnar sin hemmiljö (Urry, 2002; MacCanell, 1989). Turister eller besökare söker något utöver det vanliga. Kontrasten påminner om Urrys (2002) definition av ”the tourist gaze”, att turister söker platser att beskåda som kan särskiljas från upplevelser från vardagen. ”The gaze” uttrycker Urry som en socialt konstruerad turistisk blick, vilket är ett sätt att uppleva saker och samtidigt ett uttryck för samhällsföreteelser. Enligt Urry är beskådningen beroende av vad den ställs i kontrast mot.

Konsumtionskulturer och symbolvärden

Själva kärnprodukten inom turism handlar om att konsumera för att bland annat uppnå status, nyheter, socialisering, avslappning, intellektuell utveckling och stärkt gemenskap. På grund av att den tid som turister befinner sig på besöksplatser ofta är kort måste platsen ”visas upp” (Featherstone, 1991; Urry, 1995). Idag fokuserar vi i allt större grad på att kommunicera platser genom tecken, image, smak och symboler, det vill säga med hjälp av platsmarknadsföring.50 I många fall handlar det helt enkelt om att konstruera en image eller en symbol för en plats. Imagen är betydelsefull då den påverkar en del av upplevelsen av plats.

Det konsumtionssamhälle och den konsumtionskultur dagens senmoderna samhälle präglas av karaktäriseras, enligt Featherstone (1991) och Urry (1995:149), bland annat av att fritiden och konsumtionen har fått en större ekonomisk betydelse, men även att konsumtion har betydelse för att uppnå viss status och olika livsstilar.51 Ting har fått en ökad betydelse, även om de inte är

50 Se även Von Friedrichs Grängsjö (2001).

menings- eller symbolbärare under en längre period. Istället har en hetsjakt på de senaste modellerna skapats, enligt Wikström (2004:34)52, och värden kopplas istället till ting eller attribut. Wikström menar att det blir en del av en livsstil.

”Golfklubban, det korta håret, ringen i örat, storleken på mobiltelefonen eller färgen på skjortan fungerar som ett slags identitetsmarkör. De skapar tillhörighet och bildar öar av meningsfullhet och tydlighet i det ständigt brusande konsumtionshavet. Men även livsstilar trivialiseras när de överdrivs för att ge effekt. Livsstilskonsumtionen är föränderlig och nyckfull. Efter några månader är det nya koder som gäller. Också modets livscykel går fortare. Den skapar –

och fyller – behov och global likriktning i allt snabbare takt.” (Citat ur Wikström, 2004:35)

Slater (2003:147) har uttryckt att all handling inom konsumtion är kulturell och att konsumtionskultur är karaktäristiskt för det moderna marknadssamhället, och dessutom centralt i det som kommit att kallas postmodernism. Detta kan jämföras med den kulturella vändningen inom kulturgeografin, och inom samhällsvetenskap generellt, där kultur inte kan särskiljas från vare sig ekonomi, det sociala eller annat i samhället. Kultur anses i det här perspektivet vara en integrerad och viktig del av exempelvis ekonomin. Slater menar vidare att det är genom studiet av konsumtion som vi har kommit att förstå kulturens roll inom ekonomiska processer och institutioner. Featherstone (1991:84-85) framhäver att just användandet av begreppet konsumtionskultur betonar varornas värde i dagens samhälle. Han kompletterar även Slater med att lyfta fram förståelsen för ekonomin kring kulturella varor, efterfrågan, utbud och konkurrens som inverkar på livsstil och kulturkonsumtion. I analyskapitlet, kapitel 8, relaterar jag detta resonemang till diskussioner om konsumenterna själva och specifikt till besökarna, och olika besöksgrupper i Grythyttan.