• No results found

Underhållet till barnet – från delad vårdnad till ekonomiskt

3. LÄGERSMÅLEN UNDER STORMAKTSTIDEN

3.11 Underhållet till barnet – från delad vårdnad till ekonomiskt

Vad sa då lagen om underhållet till de oäkta barnen? I Landslagen (ÄB 18) och i Stadslagen (ÄB 13) stadgades att modern skulle föda sitt frillobarn tills det var tre år, därefter skulle fadern ansvara för barnet tills det fyllde sju år.

Denna regel gällde oförändrad fram till 1697. Med frillobarn avsågs inte barn avlade i hordom eller i förbjudna led. Om sådana barn säger Landslagen (ÄB 20) blott att barn avlade i hordom är skilda från allt arv.253

1697 ändrades regeln om underhåll till oäkta barn genom ett kungligt brev till Svea hovrätt. I detta sägs att ”sådana barn som utom äkta säng äro avlade, skola njuta både av fader och moder deras föda och uppfostran, efter vars och ens villkor och lägenhet, tills dess de sig själva kunna nära, och det ifrån den tid barnet födes, utan anseende till några vissa år ...”254

Vi ska titta närmare på hur den rättsliga normen tillämpades i praktiken och hur parterna agerade i frågan om de oäkta barnen. För att bedöma konse-kvenserna av den utomäktenskapliga sexualiteten i ett genusperspektiv blir det viktigt att undersöka hur ansvaret för barnet fördelades på mannen re-spektive kvinnan.

Att föräldrarna skulle straffas var det primära målet för rättegången men samtidigt får man ofta veta att det fötts ett barn som fortfarande var i livet.

2521686 års kyrkolag, 15:14, säger att: ”Om någon lockar en mö till lägersmål, under äktenskapslöfte, då skall han, efter Guds bud, vara förpliktad, att taga henne till äkta, och icke övergiva henne. Nekar han till löftet, och icke kan bringas till förening, då förvisas han till världslig rätt, att där, på behörigt sätt, sig befria. Tillstår han löftet, och dock motvilligen övergiver henne, då njuter hon lika rätt, som en trolovad fästemö, och han straffas, som den där utan sak, en sådan övergiver ...”

253Ang lagstiftningen kring utomäktenskapliga barn och deras rättsliga ställning se Gösta Bäärnhielm, 1934, och Carl Delin, 1909.

254KB till Svea Hovrätt 5/2 1697, infört i Schmedeman, 1706, s1482 f.

Den lagstiftning som fanns om barnets underhåll var inte tvingande så det stod parterna fritt att sluta avtal med annat innehåll. När det gäller omhän-dertagandet om barnet kan det finnas skäl att analysera horsmålen och lön-skalägesmålen var för sig. Om synen på horsbarnen skilde sig från synen på andra utomäktenskapliga barn kan det lysa igenom just i fråga om underhål-lets utformning och storlek.

Vi börjar med lönskalägesmålen. Det var långt ifrån alltid som domen innehöll något förordnande om barnets underhåll. I materialet från åren 1688–1696 dömdes den då lagstadgade delade vårdnaden ut i 49 fall av 95, dvs i drygt hälften av fallen. Under perioden 1697–1717 dömde rätten i stället ut kontant årligt underhåll från fadern. Detta skedde i 95255 fall av 223. Dess-utom noterades 7 förlikningar som innebar att mannen i stället för det årliga underhållet till barnet betalade kvinnans böter och eventuellt något därutöver.

Sammantaget dömde häradsrätten under hela perioden 1688–1717 således ut underhåll eller delad vårdnad till oäkta barn i 151 fall. Antalet lönskalägen som kom till domstolens prövning var under samma tid 318. Det var således i 47 procent av fallen som man förutom att döma till lagstadgat straff för lönskaläge samtidigt dömde ut ett underhåll till det barn som relationen gett upphov till. I 35 fall dömdes parterna för lönskaläget utan att något barn omtalas i domboksprotokollet. Det är fullt möjligt att åtskilliga av dessa barn dött och att underhållsfrågan därför inte fördes på tal. Men det finns också fall där mannen döms för brottet och barn omtalas i dombokstexten utan att något underhåll noteras. Det framgår med andra ord att domstolen inte regelmässigt dömde ut underhåll till oäkta barn. Antagligen befattade sig domstolen bara med underhållsfrågan om parterna själva bad om det.

Underhållsavtalet fick en mer privaträttslig karaktär även om lagen klart slog fast barnets rätt till underhåll från såväl moder som fader. Av lönskalägesfallen i Torna härad 1688–1717 kan vi utläsa att rätten dömde mannen till underhåll eller delad vårdnad i nästan hälften av fallen. För att få fram en korrekt siffra på hur stor andel av de oäkta barnen som fick underhåll bör avlidna barn räknas bort. I 37 av de 318 lönskalägesmålen omtalas i förbifarten att barnet dött samt i något fall att lönskaläget inte gett upphov till något barn. Räknar vi bort det kända antalet avlidna barn får vi i stället fram att 54 procent av alla barn avlade i lönskaläge tilldömdes underhåll eller delad vårdnad, men det verkliga antalet avlidna spädbarn är okänt i undersök-ningen och de torde vara betydligt fler än de explicit angivna. Ytterligare ett antal kvinnor torde ha blivit tilldömda underhåll via krigsrätten då männen dömdes där, men detta har inte gått att kontrollera. De kvinnor som blev utan

255I målet 1713 st nr 42 är underhållets storlek okänt.

underhåll till sina barn blev det framför allt på grund av att mannen dött eller rymt eller deltog i kriget. Barnafäder som utkommenderats hamnade utom räckhåll för domstolen. I fredstid och i regioner där kriget inte var lika påtagligt kan man förvänta sig att en betydligt större andel av de oäkta barnen fick underhåll från sina fäder. 54 procent blir därmed en absolut minimisiffra.

Underhållets storlek: Det underhåll till barnet som föreskrevs i 1697 års kungliga brev dömdes i verkligheten ut som en årlig summa som skulle utbe-talas fram till dess barnet kunde försörja sig självt. Underhållets storlek var inte fastställt i lagen, utan varierade med faderns betalningsförmåga.

Dessutom varierade underhållets storlek relativt sett över tiden. De högsta summorna dömdes ut åren direkt efter lagens tillkomst 1697. De sista åren av 1600-talet, då man precis övergått från systemet med delad vårdnad till pen-ningunderhåll från fadern, dömdes männen till underhåll på runt 10 daler om året. Därefter nästan halverades underhållen.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Tabell 3.2 Antal underhåll till barn avlade i lönskaläge i Torna härad samt underhållens genomsnittliga storlek 1688–1717.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Antal lönskaläge Antal tilldömda underhåll Dito i % Underhåll i

vari barn nämns samt delad vårdnad medeltal

(daler/år) ––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

281 151 54 5,8

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Källa: Torna häradsrätts arkiv, domböcker, ser AIa 1688–1717, LLA.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Tabell 3.3 Underhåll till barn avlade i lönskaläge 1697–1717 i Torna härad.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Underhåll Antal fall (daler/år)

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

12 1

10 8

8 6

6 23

5 44

4 7

3 3

2 2

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Källa: Torna häradsrätts arkiv, domböcker, ser AIa 1697–1717, LLA. N=94.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Om vi bortser från de höga underhåll om 10 daler som utdömdes under åren direkt efter den nya lagens tillkomst, kan vi se att domstolen i normalfallet tilldömde barnet ett underhåll på 5–6 daler om året. Men i ett litet antal fall kan man se ett avvikande mönster där domstolen fattade beslut om betydligt lägre summor om 2 eller 3 daler. Vad var det då som föranledde häradsrätten att i vissa fall döma ut så låga belopp? I ett av fallen dömdes en ”hyredräng”, dvs en herde, till ett underhåll på endast 2 daler ”för dess bräcklighet och me-dellöshets skull”.256 I det här fallet tog rätten hänsyn till herdens betalnings-förmåga och den antydda nersättningen i arbetsbetalnings-förmågan. Det andra fallet där en barnafader dömdes att betala 2 daler skiljer sig helt från fallet med herden.

Här var det inte mannens betalningsförmåga som låg till grund för domen.

Det låga underhållsbidraget förefaller snarare vara en kompensation till mannen för lägersmålets negativa konsekvenser samt ett skuldbeläggande av kvinnan. Barnafadern anhöll om att slippa betala underhåll till barnet över huvud taget eftersom kvinnan ”bedragit” honom till lönskaläget när han var en ung dräng och dessutom smittat honom med ”slemma sjukan”. Rätten kunde inte frånkänna barnet den rätt till underhåll som lagen föreskrev, men beloppet reducerades kraftigt.257

I drygt hälften av rättsfallen kan vi alltså se att kvinnan tilldömdes under-håll till barnet eller fick en dom på delad vårdnad. Kan man då utgå från att mannen verkligen tog hand om barnet när turen kom till honom eller att han betalade den summa som domstolen beslutat? Så verkar inte vara fallet. Från den tidigare perioden, då domstolen fortfarande dömde till delad vårdnad, finner vi ett mål där domstolen på traditionellt vis föreskrev att hon ”föder barnet till dess det 3 år varder, och sedan fadren till dess det 7 år bliver” men därunder har häradsrätten skrivit in den förlikning som parterna träffat.

Lisbetha Eriksdotter och Jeppa Andersson som tjänat tillsammans i Bjellerup hade förlikts om underhållet till barnet så att han skulle ge henne en tunna och 3 skeppor råg samt en tunna och 3 skeppor korn mot att hon ensam för-sörjde barnet.258 Det mötte inget hinder att omvandla de fyra åren fadern skulle dra försorg om barnet till en kvantitet säd. Lisbetha, som varit ”beso-ven” även för sex år sedan, var kanske bättre hjälpt av ett omedelbart stöd –

256Torna häradsrätt, 1716, st nr 6.

257Torna häradsrätt, 1716, st nr 14.

258Torna häradsrätt, 1691, vt nr 4.

säd som hon kunde använda själv eller sälja – än av en hjälp med barnets vård som låg flera år fram i tiden.

1698 då domstolen precis frångått systemet med delad vårdnad och börjat döma till underhåll i kontanter, stämde bonden Per Ohlsson in skräddaren Mickell Jöransson till tinget för att han vägrat att ta emot och föda sitt oäkta barn sedan dess moder dött.259 Skräddaren själv levde i den villfarelsen att han var fri från alla förpliktelser eftersom han betalat kvinnans böter om 5 daler. Enligt domstolens tidigare utslag skulle han årligen betala 10 daler i underhåll till barnet och nu då modern dött var det hans skyldighet att själv föda och uppfostra barnet tills det kunde försörja sig självt. Det förelåg med andra ord ingen som helst samstämmighet mellan lagens bokstav och denne skräddares uppfattning om sina plikter. Frågan som uppenbarar sig är om denne skräddare agerade utifrån en lokal praxis.

Skräddaren i fallet från 1698 trodde att det räckte med att betala kvinnans böter. Kanske hade de sinsemellan träffat en sådan uppgörelse, även om den inte nämns. I några andra rättsfall stöter man på just den typen av överens-kommelse. I ett mål från 1705260 framgår det att kvinnan nöjde sig med att mannen betalade hennes böter i stället för ett mångårigt underhåll till barnet. I detta fall fick kvinnan inte mer än en engångssumma på 5 daler. Likartade överenskommelser finner man i ytterligare några fall.261 Dessutom förekommer fall där mannen betalade kvinnans böter men dessutom gav henne något mera såsom en tunna säd.262 Det gick med andra ord att komma undan med långt mindre än den summa som domstolen brukade döma ut.

Antagligen kunde mannen utnyttja att kvinnan saknade tillgångar till böterna och riskerade att få straffet omvandlat till kroppsplikt. Det är också möjligt att kvinnan på förhand visste att mannen inte skulle kunna bidra med så mycket som domstolen tilldömde barnet och att det var klokare att nöja sig med något mindre och säkrare. En dräng som dömdes att betala 5 daler årligen till barnets underhåll, tills det kunde försörja sig självt, förliktes om underhållet med modern på så sätt att han skulle betala hennes 5 daler i böter samt 6 daler till en tunna råg samt en krona till barnet.263 Att modern fann sig i att förlikas kring en så liten ersättning när domstolen just tilldömt henne en många gånger större summa förblir svårbegripligt om man inte föreställer sig ett ojämlikt förhållande mellan parterna där kvinnan befann sig i trångmål

259Torna häradsrätt, 1698, st nr 19.

260Torna häradsrätt, 1705, ht nr 47.

261Torna häradsrätt, t ex 1714, vt nr 38; 1714, vt nr 40; 1715, vt nr 6; 1715, vt nr 5.

262Torna häradsrätt,1715, vt 58.

263Torna häradsrätt, 1717, ht nr 1.

eller en situation där hon betvivlade att mannen skulle fullgöra sina plikter.

Kanske hade kvinnan planer på att lämna trakten och i så fall skulle underhållet bli svårt att driva in.

Man kan alltså se att domstolen dömde ut relativt stora belopp i underhåll till de oäkta barnen under sent 1600-tal och tidigt 1700-tal, och det är fullt möjligt att åtskilliga kvinnor också fick ta emot relativt stora summor i un-derhåll, men den sidoinformation som en rad rättsfall ger oss om förlikningar mellan parterna om underhållen antyder att den lokala praxisen kan ha sett helt annorlunda ut än domböckernas domar. En del av barnafäderna förefaller också ha tillhört de allra fattigaste i lokalsamhället. I ett fall från 1714 ville kvinnan avstå från kravet på underhåll till barnet mot att han betalade hennes böter. Barnafadern gick med på att gå i god för hennes böter men sina egna böter kunde han inte betala eftersom han var ”oförmögen och dess utan vanför”.264 Av en fattig och dessutom vanför dräng kunde kvinnan kanske inte hoppas på mer än att få sina böter betalda. Detta hindrade dock inte, i detta fall, att kvinnan hoppats på äktenskap med honom. Hon hävdade för rätten att han lovat henne äktenskap, vilket han å sin sida förnekade.

I ett mål från 1698 får vi veta lite mer om hur underhållsfrågan hanterades utanför domstolen. ”Kvinnfolket” Gertrud Olofsdotter i Dalby stämde bonden Bertil Nilsson, som var far till hennes nu fyra år gamla barn, för att han vägrat att föda barnet.265 Gertrud menade att hon själv hade ringa villkor och ensam försörjt barnet under fyra år, medan ”han sitter vid sitt goda gårds-bruk”. Bonden menade att detta inte var sant. Han hade gett henne en skeppa råg och bröd och fläsk ”efter handen”. Den delade vårdnaden hade således inte bestått i att barnet vandrat från modern till fadern vid fyra års ålder.

Bonden hade uppfattat sin skyldighet som att han kontinuerligt skulle hjälpa kvinnan med livsmedel, men kvinnan å sin sida hade förväntat sig mera.

Kanske aktualiserades frågan om underhållet för att barnet nu uppnått den ålder då försörjningen enligt den äldre lagstiftningen skulle tillkomma fadern.

Men i enlighet med den nya lagen slog häradsrätten fast att bonden skulle underhålla barnet med så mycket som 10 daler i årligt underhåll.

Det var inte i samtliga mål som barnafadern försökte undkomma så lindrigt som möjligt, även om det i flertalet fall där mannen agerar skedde i defensiv riktning. Den kornett som varit inkvarterad hos en bonde och förfört dottern i huset förde själv fallet till tinget eftersom han fruktade att han när som helst kunde bli bortkommenderad och ville ha saken uppklarad

264Torna häradsrätt, 1714, vt nr 40.

265Torna häradsrätt, 1698 st nr 36.

förinnan. Kornetten, ”ädle och manhaftige” Jacob Bielckholm, föreslog själv att han skulle bidra med 10 daler om året. År 1712 var detta ungefär dubbelt mot vad häradsrätten brukade tilldöma barnet.266

Barn avlade i hordom: Totalt förekom 87 horsmål i Torna häradsrätt under åren 1688–1717. I endast 1 fall omtalas att umgänget mellan parterna ej gett upphov till ett barn. I normalfallet kom målet till rättens prövning på grund av att kvinnan blivit gravid, det vill säga i 86 fall. Antalet fall där underhållet till barnet diskuterades är däremot endast 29, vilket innebär att underhåll en-dast dömdes ut i 34 procent av samtliga horsmål. Varför tilldömdes så få av horsbarnen underhåll? Barnet kan givetvis ha dött under tiden fram tills do-men föll. Att barnet dött nämns endast i 1 fall, do-men vi kan anta att åtskilligt fler av barnen avlidit eftersom vi vet att spädbarnsdödligheten var hög. I ett antal fall blev det aldrig aktuellt att döma ut något underhåll eftersom bar-nafadern t ex dött, rymt, utkommenderats i kriget eller nekade till faderska-pet. Men i 37 fall dömdes mannen för horsbrottet utan att domstolen samti-digt diskuterade underhållet till barnet. I 25 av dessa fall nämns inte barnets existens över huvud taget och i 12 fall uppges explicit att ett barn fötts men utan att underhållsfrågan förs på tal. Det är givetvis förvånande att under-hållsfrågan så ofta kom bort i horsmålen. Kanske var horsbrottet så drama-tiskt i sig att underhållsfrågan glömdes bort i sammanhanget. Det som do-minerade rättegången var antagligen i stället de höga bötesbeloppen som of-tast omvandlades till spektakulära bestraffningarna. Barnets rätt kom i skymundan för skammen och de anklagades tårar. Men det kan inte uteslutas att man också ansåg att horsbarn hade mindre rättigheter än andra barn, även jämfört med barn avlade i lönskaläge.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Tabell 3.4 Underhåll till barn avlade i hordom i Torna härad 1688–1717 beräknat på antalet fall där barnet inte explicit uppges ha dött eller brottet ej lett till graviditet.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Antal horsmål Antal tilldömda underhåll Dito i % Underhåll i

medeltal samt delad vårdnad (daler/år)

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

85 29 34 5,6

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Källa: Torna häradsrätts arkiv, domböcker, ser AIa: 1688–1717, LLA.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

266Torna häradsrätt, 1712, ht nr 10.

Som vi kan se av tabell 3.4 tilldömdes endast 34 procent av horsbarnen underhåll mot 54 procent av barnen avlade i lönskaläge. Underhållets storlek, när det väl dömdes ut, skiljde sig dock inte nämnvärt från de vid lönskaläge.