Vi försvarar det inte, det är inte rätt att göra så.

Men jag tror att det är deras sätt att kunna försvara sig. De har ingen annat sätt att kunna göra det på.29

De bråk och stökigheter som uppstod i samband med stängningen av källarmoskéen 2008 drabbar självklart de boende. Man blev rädd för att lämna sina lägenheter, men samtidigt rädd för att stenar eller raketer skulle komma in i lägenheterna. Barnen fick stanna inne. Föräldrarna var också osäkra på ifall polis och räddningstjänst skulle ingripa ifall något hände.

Vet du den här tiden som har gått, alltså vi kände oss som vi är Chicago. Alltså polisen kunde inte komma in, till Rosengård. Vi som är inne, vi kan inte gå ut. Om vi är hemma, vi kan inte lämna barnet inte en enda sekund, alltså om vi ska till en granne, kan någonting hända i byggnad och sånt. Och vi är rädda, som det händer någonting byggnad, alltså brandkåren ska inte komma också. Barnet får inte gå ute, dom ska vara med oss hela tiden, dom var som inlåsta. Så det var synd om

barnet mest, alltså vi vuxna, vi kan alltså, ta ansvaret, men barnet hela tiden hemma, och dom får inte gå ute. Om vi ska lämna dom en enda minut vi kunde inte det. Och vi var rädda, alltså man kan säga, vi var rädda som det händer någonting alltså. Ingen polis kan hjälpa till, ingen brandman, så det var...

Fokusgruppsintervju 4

Mödrarna uppfattar att deras samhällsskydd är satt på undantag på grund av oroligheterna i området och att det skydd de tidigare hade har tagits ifrån dem i en kollektiv bestraffning.

A /…./När det händer en brand till exempel på lägenheter eller någon- ting, eller någon ska ringa till ambulans och så. Det tar längre tid, att dom ska komma in.

I1: Om man ringer (från) Rosengård? B: Ja, precis

A: Och det har hänt flera gånger, att några är sjuk, och ambulansen sa: “ja, vi ska köra ner honom till sjukhuset egentligen”. Alltså jag tror det är också någonting fel, på detta. Jag vet inte varför det har blivit ändring. B: Ja, att den ska komma in under en halvtimme. För att det, dom människor som bor i Rosengård, dom alla drabbar, från en person. Det, jag tror det är orättvist. Till exempel om en muslim gör någonting, alla muslimer ska drabbas.

Fokusgruppsintervju 4

A: Vet du, när det hände det här i december? När det gällde (käl- larmoskén) så det fanns en brand i min systers lägenhet. Dom har ringt till brandkåren, dom säger det finns br... alltså en lägenhet började brinna, dom säger: “var bor ni”, dom säger “Rosengård”. Dom säger, “ja, ni ska inte ringa här”. Dom har (lagt på). Sen hon ringde igen, alltså lägenhet det brinner, det finns många inne. Dom säger (ändå) ta det själv....Alltså ut på gatorna, så ni ska ta ut er själv. Dom har lagt på. Efter några timmar dom kom, vi var helt katastrof (lägenhet). Alltså det brandmännen som har svarat dom att Rosengård ska inte ringa till brandkåren.

/../Alltså det var min systers dotter som har ringt ner. Jag vet alltså min systers dotter, hon säger hon har lämnat adressen exakt. Och säger till henne, börjat brinna alltså, ja, rosengårdsboende ska inte ringa till brandkåren, ni får göra det själv.

Fokusgruppsintervju 4

Jag hörde det, några säger. Att dom bygger miljöhus som straff till Rosengård. Precis dom som straff, att... Det är så trångt och man kan inte lägga smutsiga (påsar) eller sådana, och dom stänger dörren och

dom lägger en kamera och såna. Därför dom bränner det. Jag hörde det, att ni gör också straff, vi ska göra er också det.

Fokusgruppsintervju 4

De inställda bussarna är också något som berör och som man inte förstår varför stenkastning mot bussar ska drabba dem som bor i området.

Det har varit buss elva som gick till Ramels väg och så barnen har kastat sten på det. Och det, det börjat (bli värre) efter detta. Det har blivit, utvecklat fortare och dåligt efter detta. Dom har stoppat bussen, (får) inte gå dit på detta område. Men jag tycker att man ska, man ska inte stoppa bussen. Man ska göra någonting åt det, man ska inte stoppa hela bussen att gå dit.

Fokusgruppsintervju 3

Det fanns barn som har kastat några sten och det och dom har stängt stationen och så. Det är fel. Vi promenerar, så lång, lång tid till nummer ett, bussen nummer ett att jag går till Jägersro, eller såna, eller såna. Det är fel också.

Fokusgruppsintervju 4

Även om man ser problemen med stökiga ungdomar i området och för- äldrar som inte tar sitt föräldraansvar, så ger man också media en del av skulden till upptrappningen av konflikterna.

Vi är kända. Det är faktiskt föräldrarnas fel tycker jag. Ungdomar ute och slåss, det är mycket fel. Jag själv, mina barn, det kommer inte att hända så, jag tycker inte om att mina barn gör så här, eller, respekterar inte de äldre. Men, med det här, media och allt det, det är mycket fel tycker jag. Det har blivit mycket värre. Det är sant att det har blivit mycket här i Rosengård, men nu, det har blivit lite bättre än innan, men varje gång de överdriver mer och mer. Det är faktiskt för mycket.

Fokusgruppsintervju 4

Det finns dock flera skildringar av våldsamma händelser i området och en allvarlig incident pekar på att det inte bara är ungdomar som tar till våld, utan även konflikter inom området mellan ungdomar och vuxna förekommer.

A: Så dom...en lite pojke, han är femton år. Några började slå honom, en person som bor åttonde våning började skrika: “Polisen! Släpp

honom!” [höjer rösten]. En man kommer (med svärd) mamman började gråta, skrika, så det fanns mer än hundra personer därnere. Alla slog varandra. Kom en polisbil med fem personer: “hallo, sluta, sluta, sluta”. Sen kommer en annan polisbil. Alltså killarna springer härifrån, dom springer bakom hus dom började bråka. “Hallo polisen” [höjer rösten] dom bråkade alltså hela natten, till klockan två på natten. Det är jag som har ringt polisen. Alltså dom började med svärd då, med, det här som är. B: Ojojoj

C: Bara för att fyra pojkar stod nära vid huset.

A: Det problemet (är när) barnen börjar bråka och vuxna inblandad, det är fel, det är fel så, man ska lösa problemet på annat sätt.

D: Bara om dom gör ingenting.

A: Alla folket drabbar på detta sättet, dom tror att alla som bor i Rosen- gård, dom gör fel så.

Fokusgruppsintervju 4

Nedan har vi försökt att sortera de olika aspekter på konflikterna som mödrarna har lyft fram i samtalen som förklaringsgrunder till konflikterna och bråken.

Polisen är orsaken, inte brandmännen

Precis som ungdomarna säger tror inte heller mödrarna att stenkastningen är riktad mot brandmännen, utan mot polisen. De stärker också ungdo- marnas bilder av att polisen inte är helt oskyldig i konflikterna och där mödrarna menar att vad som föregår konflikterna sällan framkommer i medierapporteringen.

A: Jag måste säga, det har fortfarande inte med brandkåren att göra. Jag vet för jag har också… jag har haft små kusiners… deras kompisar på Hermodsdal de har liksom sett själva när de har stått och kastat mot brandkåren och ambulans och sånt och jag tycker det är för jävligt om jag får lov att säga./…/ Men jag ska också säga alltid… media de säger då att ungdomarna har börjat kasta sten då mot polisen som har kommit, det kommer alltid polis först till platsen, och ungdomarna har börjat kastat sten. Vilket kanske inte alltid är sant. Just därför som hon sa att det är många här som har väldigt mycket emot polisen och de flesta av de här polismännen, när de kommer så har de en väldigt negativ…/…/… aggressiv bemötande mot de här ungdomarna som då svarar med stenkastning. Så det står inte alltid vad polisen, alltså det står aldrig vad har polisen gjort. Utan bara `Ungdomarna kastar sten mot polisen´. Det står inte varför de har gjort det.

deras sätt att kunna försvara sig. De har ingen annan, annat sätt att kunna göra det på.

Fokusgruppsintervju 1

A: Tryck på nätet `Polis i Rosengård´. Jag skrev det en gång på nätet och då kom det fram massa folk som hade videofilmat polisen på Rosengård, där på Ramels väg. Då var det, de hade lagt det på Youtube, tror jag. Och då var det polisen som drog fram vapen bara för att skrämma bort barnen och få de att gå iväg. Då får man fram vapnet och börjar vifta med den. Det får man väl inte göra. Gå in och bara kolla på det så ser man hur mycket som de har, alltså som de gör så man får ungdomarna att de verkligen hatar dem.

B: Men sen det här mot brandkåren och brandmännen. A: Nej absolut inte.

B: Det är inte ok. Det är inte ok.

Fokusgruppsintervju 1

Ungdomar som inte har blivit slagna av polisen, men bara hänger på, ja, för skojs skull eller för att hänga med de andra och göra lite nåt som de andra, tror jag också. Men det är många som slår. Jag tror de som börjar eller några för att de är arga på poliserna.

Fokusgruppsintervju 1

Ungdomarnas berättelser om att polisen är hårda mot dem och använder fysiskt våld är inget som mödrarna ifrågasätter. Uppgifter om att det före- kommer polisvåld är känt i deras vardag.

Grupptryck och bristande föräldraansvar

Alla ungdomar har förstås inte egna personliga skäl att bråka med polisen, utan de följer med på grund av grupptryck. Det är något som hör ung- domsåren till, menar kvinnorna.

Nä men det handlar om grupptryck. Grupptryck som ja, vilket område som helst. Det kan hända var som helst.

Fokusgruppsintervju 1

Vidare betonar kvinnorna i fokusgrupperna betydelsen av föräldraansvar och menar att de själva tar sitt föräldraansvar, men att de vet att många familjer i Rosengård har det svårt av flera olika skäl; fattigdom, dåliga bo- städer/trångboddhet, krigserfarenheter, migrationstrauman, etc. och där

föräldrarna har alldeles för lite tid och tålamod med sina barn. Det kan också vara så, menar någon, att föräldrarna inte vet hur man ska sysselsätta sina barn och att det finns aktiviteter för dem. De menar också att kanske föräldrarna behöver mer hjälp än vad de får idag och att kommunen också har ett ansvar i att hjälpa föräldrarna.

A: Det är många som inte frågar efter sina barn som är ute vid tre på kvällen. Så man undrar vad gör barn ute så här sent. Plus att de har skola dagen efter. Så att det finns föräldrar som bryr sig, några som…

B: Ja men det är liten grupp...

Fokusgruppsintervju 1

A: Jag tror också att de här ungdomarna inte sitter eller föräldrarna har inte så mycket tid för dem. Eller tvärtom, de sitter inte med sina föräldrar. De pratar inte. De har inte så bra kontakt med sina föräldrar. Det påverkar mycket ifall man kan sitta och prata med sin mamma och pappa fritt och…

B: Föräldrar, ja vissa föräldrar som kommer från områden, alltså som kommer från länder som är drabbade med krig och så, sitter och har släktingar i länder där det finns krig, sitter framför TV:n i en situation och mår liksom väldigt dåligt psykiskt. Det här barnet som lever då, lever här i samhället och ser sin förälder hela dagen, hela tiden deprime- rat och dåligt och föräldern glömmer bort barnet. De går sen till sina kompisar och man vet inte vilka rätt sorts kompisar.

Fokusgruppsintervju 1

A:…men alltså våra föräldrar när de bodde i våra hemländer som Libanon, då var det mest krig de fick uppväxa i och så och så var det inte nånstans där de kunde leka eller nån fritidsgård där det stod för barnen när de var små och när de kom hit så kände de inte till det. Jag tror att det är det som har gjort. Det finns fortfarande föräldrar som inte känner till att det finns nåt att göra. Ja, att barnen eller att få den här idén att mitt barn kan få börja träna eller göra nåt annat istället för att vara på gården. Så att jag tror att det är mest vi som börjar med den här nya att vi kommer göra att våra barn de ska träna…

B: Alltså vi är uppväxta i två kulturer…

Fokusgruppsintervju 1

Jag menar, föräldrar som har många barn och dom vet inte kontrollet av barnen vad dom gör, ibland det är jobbigt om alla (ska vara) hemma, okej, du får göra det, du får göra det, du får göra det. Men, för mig det spelar ingen roll hur många barn är, du måste veta, var din son eller dotter är.

Det gäller inte bara föräldrar, det måste få hjälp. Föräldrar kan inte stoppa barnen hela tiden. Dom kan inte hjälp, dom kan inte lösa den här problemen. Dom behöver hjälp på något sätt. Kommunen eller, ska hjälpa sköta barnen och så.

Fokusgruppsintervju 3

Föräldrarna som gör fel, dom kontrollerar inte, dom jagar pengarna, inte barn. Här det är populärast, hit, dit, hela tiden, dom bara går och letar efter ett jobb och dom bryr sig sin inte on sina barn, det är mycket droger, alkohol, cigaretter…och sen, man måste också fråga sig: varifrån kommer…hur har dom så mycket pengar – dom är på gatan hela tiden? Varifrån kommer dessa pengar?

Fokusgruppsintervju 2

Dom sitter hela dagarna, dom gör någonting, dom tjuvar eller…men föräldrarna är skyldiga, för om min pojke kommer med pengar hemma, jag frågar honom: varifrån kommer dom pengarna? Varifrån har du pengar att köpa cigaretter? Om jag ger inte till honom, varifrån ska han ta pengar? Föräldrar är skyldiga till allt.

Fokusgruppsintervju 2

Men alla som gör så, dom har inte bra föräldrar. Dom är samma, dom liknar sina föräldrar och föräldrarna liknar dom. Dom bryr inte sig, vad gör dom, vem gjorde, och så. Annars vad ska dom ute?

Fokusgruppsintervju 2

I diskussionen om varför det bara är pojkar inblandade i dessa bråk menar kvinnorna att föräldrar i allmänhet är mer benägna att hålla flickorna hemma på kvällarna, medan pojkarna missförstod sin frihet att umgås ute i området.

A: Pojkar, ska göra allt vad dom vill göra.

B: Det finns föräldrar som sa, jag känner många som, pojkar kan göra allt vad dom vill.

A: Nej, det är fel.

Fokusgruppsintervju 3 Mängden barn i området och brist på sysselsättning

Mängden barn i området är stort och trångboddheten utbredd. Någon- stans måste barnen vara och barn tar plats. På somrarna är många ute på

gårdarna med sina barn, men på höst och vinter är det svårare att hitta plats att leka och umgås på.

A: I genomsnitt så är det fyra barn i varje familj, som bor i en trea eller ja, fyra, vad som helst. Men det minsta du ser här är fyra, fem, sex, sju barn.

B: Ja, två, tre, fyra… det är en stor skillnad. (skrattar) Ja för att på gårdarna på somrarna så kryllar det liksom av barn och liksom mammor som är ute. Där bor det många barnfamiljer.

Fokusgruppsintervju 1

Mängden barn avspeglar inte antalet fritidsgårdar och andra möjliga aktivi- teter. En del sysselsättningar kostar även pengar och är svårt att bekosta för familjer med många barn. Genom åren har flera fritidsgårdar lagts ner, och andra har uppstått även om det senare inte uppmärksammas på samma sätt som de fritidsgårdar som försvinner. Idag finns sju fritidsgårdar i området, men med begränsade öppettider (se kapitel 3). Mödrarna har även noterat att ungdomarna inte vill gå in på ett annat områdes fritidsgård.

När jag växte upp här. Ja, jag har ändå bott här liksom i 32 år. När jag växte upp här då var här 8 stycken fritidsgårdar. Nu är det här tre stycken och de flesta ligger liksom på andra sidan efter centrum. Och tydligen så är det viktigt för ungdomarna här, de vill inte gå dit. Därför då säger de ungdomarna: ”Vad gör ni här? Det här är inte ert område och sånt va. Liksom, ni får gå till ert område” och så blir det bråk. Så ungdomarna från denna sida vill inte gå till den sidan för det blir bråk. Så de vill undvika det. Här på den andra sidan, här finns ingenting. De har lagt ner allting ju. Och det känns som lite svårt att påverka det. Vad ska man göra? Jag menar, här har kommit hit så många människor. Alltså jag vet inte hur många som har kommit här till denna skolan. Det var nån som kom här som satt här ifrån rosengårdsstyrelsen eller nånting sånt, du vet och berättade att det och det fanns att göra här och sånt. Så menar vi på att det inte finns alls det att göra här liksom. Kanske på papper men det finns inte i praktiken om man går ut och…alltså, man har tjatat så mycket om det.

Fokusgruppsintervju 1

Jag tror det är i Sverige det är stor skillnad, barnet är fri och det är speci- ellt i Rosengård, dom har ingen att göra. Barnen inte samma som vuxen, dom kan inte sitta still och två tre fyra timmar och stanna hemma, dom vill göra aktiviteter. Barnen ska göra, dom måste gå ut, men dom har ingen att göra.

Kanske om det finns aktiviteter till dom, dom gör inte fel, men det finns inte. Alltid stanna på vägen, och dom vill göra något, men gör alltid fel./...Kanske felet är staten. Staten glömmer oss och sen dom är orättvisa mot oss och sen vi vill visa på denna sätt orättvis mot dom att vi också kan bli på andra sidan…kanske dom som gör så här ser det så, jag vet inte, jag är inte med dom.

Fokusgruppsintervju 2

Dessa förklaringar framkommer tydligast i materialet när det gäller in- dividuella orsaker till konflikterna och våldet, men diskussionerna stan- nar sällan där utan går vidare in på frågor som kan betraktas som mer strukturella och kontextuella till problemen som handlar om bristen på resurser till barnen i stadsdelen, vissa fastighetsägares bristande underhåll av boendestandard eller stadsdelens dåliga rykte. Några pekar på kombina- tioner av svårigheter för ungdomarna, där skolan i relation till föräldrarna bidrar till att skapa osäkerhet hos ungdomarna om vilka regler som gäller i samhället:

A: Hur ska barnet bli? Hur ska barnet utvecklas, när den har både läraren, rektorn och föräldrarna mot en? Hur kommer detta barnet att växa upp? Hur kommer den att bli? Vilken framtid kommer de att få? Det är klart de kommer att kastade sten när ingen tror på dem. Eller när det inte finns några fritidsgårdar som man kan gå till. När inte läraren erbjuder bra…

B: När läraren ljuger…

A:… en bra utbildning i skolan. När föräldrarna inte tror på dem. Hur, hur ska barnet utvecklas, hur ska de bli?

C: De mobbar barnen…

A: Kommer jag att se en stenkastande unge på Rosengård? Det är klart jag ska få se.

Fokusgruppsintervju 1

Det är svårt att säga ifall kvinnornas syn på problemen påverkar ungdomar- nas handlingar i någon grad genom att deras förståelse för handlingarna bidrar till att skapa en slags lokal moralisk legitimitet till stenkastningen och våldet mot polisen. Men stenkastningen och konflikterna har up- penbarligen djupare ”rötter” och lokal förankring, än bara utgöra ”bus” och ”pojkstreck”, dvs. de säger något mer om vårt samhälle idag och hur klyftorna mellan olika grupper har ökat vilket på ett ogynnsamt sätt har drabbat olika delar av befolkningen med ursprung utanför Norden, och Europa. I denna diskussion är frågor om bostäder och arbetsmarknad

centrala, men även frågor om att slippa bli betraktad som annorlunda, motverkandet av diskriminering och orättvist bemötande. Det gäller både på ett individuellt plan och riktat mot området;

Man skär ner väldigt mycket här på Rosengård, pengar och sånt, alltså av Malmö. Man satsar inte så mycket här. De sitter bara och snack, snack,

I dokument Det är inte stenarna som gör ont : Röster från Herrgården, Rosengård - om konflikter och erkännande (sidor 145-159)