En kvinna med förlossningsbristningar kan drabbas av oro och har ett betydande informationsbehov som inte alltid framkommer tydligt.
Syftet med rekommendationen
Syftet är att med bedömning, information om läkningsprocess och planerad upp-följning av kvinnans läkningsprocess och välmående bidra till en ökad känsla av trygghet, delaktighet och kontroll.
Uppföljning efter förlossningen
Efter den rutinmässiga undersökningen direkt efter förlossningen kan i första hand barnmorskan följa upp sutureringen av en förlossningsbristning. En uppföljning inom den första veckan efter förlossningen kan fylla tre viktiga funktioner:
• Vid undersökningen av en utförd suturering kan barnmorskan upptäcka eventu-ella komplikationer som sårruptur, infektion eller hematom och åtgärda dessa.
• Uppföljningen bidrar till att kvinnan får adekvat information kring bristning-arna: vad hon kan förvänta sig om läkning och återhämtning, och vart hon ska vända sig vid kvarstående problem.
• Uppföljningen ger förutsättningar för att kontrollera att man inte har missat några bristningar.
Vikten av ett empatiskt bemötande
En kvinna med förlossningsbristningar kan drabbas av oro och har ett betydande informationsbehov som inte alltid framkommer tydligt. Kvinnan kan känna sig negligerad och inte tagen på allvar när hon saknar adekvat information om hur skadan uppkommit, om hur läkningsprocessen ser ut och vilka förväntningar på återhämtning hon kan ha. Hur informationen ges har också betydelse. Här spelar ett gott bemötande en central roll i hur kvinnan uppfattar och upplever sin förloss-ningsskada: ett bra bemötande ger möjlighet till en bättre upplevelse.
Det är också viktigt att understryka att vården är skyldig att lämna information i flera avseenden. Exempelvis har kvinnan rätt enligt 3 kap. 1 § patientlagen
(2014:821), PL, att erhålla information om både sitt hälsotillstånd och eftervård.
Den information som bör lämnas enligt rekommendationen om förväntat läknings-förlopp utgör alltså information utöver den information som ska lämnas enligt lag-stiftningen.
Rekommendation Hälso- och sjukvården bör
erbjuda den nyförlösta med förlossningsbristningar grad 2, 3 och 4 el-ler med besvär en tidig kontroll innan utskrivningen elel-ler under veckan efter förlossningen.
Vid kontrollen:
• bör en bedömning ingå av läkningsprocessen av den suturering som gjorts
• bör individanpassad information om förväntat läkningsförlopp ges
• bör en uppföljning planeras både av läkningsprocessen och kvin-nans välmående.
Eftersom informationen berör vad som normalt upplevs som känsligt och privat kan det innebära ett hinder för kvinnan att ta första steget i samtalet. Det är därför viktigt att informationen sker på initiativ av barnmorskan eller läkaren och att kvinnan ges tillfälle att ställa sina frågor i den takt och i det format hon föredrar.
Besvär som rör exempelvis blåsa eller tarm kan upplevas som känsliga, genanta och obekväma att prata om. Det kan vara en för stor utmaning för kvinnan att ta upp dem på eget initiativ. När barnmorskan eller läkaren ställer direkta frågor om olika besvär kan ett empatiskt förhållningssätt bidra till att avdramatisera frågorna, vilket får kvinnan att känna sig bekväm och trygg i dialogen.
Dialog och delaktighet skapar trygghet
Vad som kan ha föranlett en bristning och hur läkningsprocessen ser ut kan vara en självklarhet för barnmorskan och läkaren som har utbildning och möter tillståndet i sin yrkesutövning. För den nyförlösta kvinnan är en bristning oftast något nytt och kan skapa oro.
När några dagar har gått efter sutureringen kan kvinnan vara orolig och vilja veta hur läkningsprocessen fortgår och när skadan kan förväntas vara läkt. I en uppföljningssituation får kvinnan tillfälle att ställa sina frågor och få de svar hon behöver för att hantera sin situation. Detta bidrar till en känsla av bekräftelse och trygghet. En uppföljning kan ske genom telefonsamtal eller digitalt, exempelvis i ett videomöte. Kvinnan får då veta om en undersökning behövs eller inte.
I dialogen kan det vara fördelaktigt att även beröra frågan om hur kvinnans skada kan ha uppkommit. Det kan lämpligen ske genom att informera om den på-verkan alla förlossningar har på bäckenbotten med fokus på hur hennes bristning troligen kommit till. Utöver detta behöver kvinnan veta vart hon ska vända sig om komplikationer uppstår. Detta bidrar till en ökad känsla av kontroll och delaktig-het.
Förutom de ovan listade positiva konsekvenserna av att kvinnan får information om läkningsprocessen, eventuella komplikationer och förväntad läkningsprocess, kommer hon sannolikt att behöva söka vård färre gånger under de första veckorna efter förlossningen [134, 135].
Sammanfattningsvis behöver en kvinna med förlossningsbristningar individan-passad information för att förväntningarna ska stämma överens med verkligheten.
Stöd, information och ett strukturerat uppföljningssamtal på kvinnans villkor kan bidra till en ökad känsla av trygghet, delaktighet och kontroll. Att kvinnan får möj-lighet att samtala om förlossningsbristningen och erbjuds adekvat och relevant in-formation kan vara avgörande för en positiv återhämtning. En uppföljning tidigt efter en suturering bidrar till att undvika onödiga komplikationer och säkerställer att eventuella bristningar inte har missats. Kvinnan får också den individanpassade information hon behöver för att hantera sin bristning.
➔ Läs meri avsnittet Anpassa stöd och information efter behov i inlednings-kapitlet.
Motivering till rekommendationen
Enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör hälso- och sjukvården erbjuda den nyförlösta med förlossningsbristningar grad 2, 3 och 4 eller med besvär en tidig kontroll innan utskrivningen eller under veckan efter förlossningen. I kontrollen
ingår en bedömning av läkningsprocessen av den suturering som gjorts direkt efter förlossningen. Det vetenskapliga underlaget för att bedöma effekten av åtgärden är otillräckligt, men enligt beprövad erfarenhet bidrar åtgärden till en större grad av kontroll av läkningsprocessen och till tidig upptäckt av eventuella komplikationer.
Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör det ingå i den tidiga kontrollen att individanpassad information om förväntat läkningsförlopp ges till den nyförlösta.
Det är här viktigt att understryka att vården är skyldig att lämna information i flera avseenden. Exempelvis har kvinnan rätt enligt 3 kap. 1 § patientlagen (2014:821), PL, att erhålla information om både sitt hälsotillstånd och eftervård. Den informat-ion som bör lämnas enligt rekommendatinformat-ionen om förväntat läkningsförlopp utgör alltså information utöver den information som ska lämnas enligt lagstiftningen.
Det vetenskapliga underlaget för att bedöma effekten av åtgärden individanpas-sad information är otillräckligt, men enligt beprövad erfarenhet bidrar åtgärden till att öka kvinnans välmående och livskvalitet, exempelvis när det gäller känslan av trygghet, delaktighet och kontroll samt positiv återhämtning.
Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör en uppföljning planeras både av läkningsprocessen och kvinnans välmående. Det vetenskapliga underlaget för att bedöma effekten av åtgärderna är otillräckligt, men enligt beprövad erfarenhet bi-drar åtgärden till en ökad positiv psykisk och fysisk återhämtning efter en förloss-ningsbristning.
I Socialstyrelsens rekommendationer har vi dessutom vägt in en genomgång av studier om tidig undersökning eller inspektion av förlossningsbristning och tidigt samtal, som återfinns i webbilagan Metodbeskrivning och kunskapsunderlag.
➔ Läs mer om hur vi har tagit fram erfarenhetsbaserad kunskap för rekommen-dationen i webbilagan Metodbeskrivning och kunskapsunderlag.