av markanvändningen
10 Uppföljning av skydd och skötsel
I detta kapitel ges en översiktlig beskrivning av uppföljning av biotopskyddsområ- den.
10.1 Allmänt om uppföljning av skyddade
områden
Uppföljning av skyddade områden ska ge svar på om områdena sköts på ett sätt som är gynnsamt för de naturvärden som ska bevaras enligt syftet med skyddet. Genom uppföljningen får man kunskap om tillståndet i ett område, och kan då bedöma om förutsättningarna för de ingående växt- och djurarternas långsiktiga fortlevnad samt övriga bevarandevärden har förändrats på något sätt. Man kan till exempel få veta om oönskade förändringar i form av igenväxning sker, eller om en art minskar eller ökar i ett område. Uppföljning kan leda till att naturvårdsarbetet i skyddade områden effektiviseras och förbättras genom att eventuella brister i sköt- seln kan identifieras och åtgärdas.
Uppföljning behövs också för att man ska kunna utvärdera hur effektivt de skyd- dade områdena bidrar till att bevara den biologiska mångfalden, samt i vilken grad de bidrar till att uppfylla de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen och andra politiska mål.
Riktlinjer för uppföljning av skyddade områden finns i Naturvårdsverkets rapport
Uppföljning av skyddade områden i Sverige - Riktlinjer för uppföljning av frilufts- liv, naturtyper och arter på områdesnivå (Haglund 2010, Naturvårdsverkets Rap-
port 6379). Riktlinjerna gäller för nationalparker, naturreservat och Natura 2000- områden, men inte specifikt för biotopskyddsområden. Arbetssättet kan dock i viss utsträckning tillämpas även för biotopskyddsområden.
10.1.1 Bevarandemål och målindikatorer
Uppföljning av ett skyddat område ska alltid vara kopplad till syftet med skyddet. För att detta ska kunna göras på ett bra sätt krävs att syftet preciseras i bevarande- mål för naturtyper och arter. Bevarandemålen görs praktiskt uppföljningsbara ge- nom mätbara målindikatorer som förses med tröskelnivåer. Uppföljning i skyddade områden utgår vanligtvis från enskilda målindikatorer. En förutsättning för att kunna utvärdera uppföljningsdata på nationell eller regional nivå är att målindika- torerna standardiseras (se vidare i Haglund 2010).
10.2 Uppföljning av biotopskyddsområden
Uppföljning av biotopskyddsområden blir ofta främst aktuellt för de områden som har beslutats i det enskilda fallet. Uppföljning av biotopskyddsområden för gene-
rellt skyddade biotoper behövs också, men försvåras av att det sällan finns fullstän-
dig kunskap om var de finns eller hur många de är. En första åtgärd kan då vara att identifiera och kartlägga dessa biotoper i landskapet (se kapitel 5.2.1.1). Utifrån denna kartläggning får prioriteras i vilken utsträckning och med vilken frekvens uppföljning av enskilda biotoper kan ske. Ofta får de generellt skyddade biotoperna främst följas upp genom den nationella och regionala miljöövervakningen, samt i miljömålsuppföljningen.
Uppföljning av biotopskyddsområden som har beslutats i det enskilda fallet kan i lämplig utsträckning följa riktlinjerna i Uppföljning av skyddade områden i Sverige (Naturvårdsverket 2010), och vara kopplad till syftet med skyddet av ett område. Biotopskyddsområden som beslutas i det enskilda fallet har dock en enklare admi- nistrativ form än till exempel naturreservat och det finns inget krav på att syftet med skyddet ska anges i beslutet. För både de generellt skyddade biotopskyddsom- rådena och de områden som länsstyrelsen eller kommunen beslutar om skydd för i det enskilda fallet gäller att de ska vara små mark- eller vattenområden som på
grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda. De ska också finnas angivna i
bilaga 1-3 till FOM.
Syftet med skyddet för ett biotopskyddsområde är således att bevara en specifik
biotop som finns angiven i bilaga 1-3 till FOM, samt de värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter och andra särskilt skyddsvärda strukturer och betingel- ser som ingår i biotopen.
För att precisera syftet med skyddet för ett biotopskyddsområde bör bevarandemål upprättas för de prioriterade bevarandevärden, inklusive hotade och andra skydds- värda växt- och djurarter, som finns i biotopen. Sådana uppgifter finns främst för biotopskyddsområden som har beslutats i det enskilda fallet. För generellt skyd- dade biotoper kan det ofta istället handla om att biotopens struktur och funktion ska bibehållas, till exempel genom att biotopen inte växer igen, rasar ihop eller blir övergödd, för att naturvärdena ska kunna bevaras. Bevarandemålet bör komplette- ras med målindikatorer som följs upp på antingen objektsnivå, traktsnivå eller landskapsnivå. Bevarandevärdena kan även påverkas av åtgärder utanför området. Uppföljningen bör vara inriktad på att kontrollera statusen hos dessa värden enligt ett systematiskt program och bör så långt som möjligt koordineras med den region- ala och nationella miljöövervakningen, samt i förekommande fall med den uppfölj- ning som sker kopplat till olika åtgärdsprogram för hotade arter. Uppföljning av miljötillståndet för olika biotoper sker bland annat genom NILS34, samt på biogeo-
34Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS) är ett rikstäckande miljöövervakningsprogram
som följer tillstånd och förändringar i alla landmiljöer i det svenska landskapet, och undersöker hur förutsättningarna för den biologiska mångfalden i Sverige ser ut och förändras över tiden. Såväl jordbruks- och skogsmark som våtmarker, stränder, fjäll och bebyggda miljöer inventeras. Resultaten används bland annat till uppföljning av miljökvalitetsmålen.
grafisk nivå i enlighet med EU:s habitatdirektiv. Marina biotoper kommer så små- ningom även att följas upp i enlighet med EU:s havsmiljödirektiv.
Uppföljning av biotopskyddsområden som har beslutats i det enskilda fallet kan kräva en uppföljning av tätare slag än vad den nationella och regionala miljööver- vakningen föreslår, särskilt om bevarandemålet omfattar hotade djur- och växtarter. För biotoper i jordbrukslandskapet kan i vissa fall regelbundet återkommande be- sök med något eller några få års mellanrum tillsammans med fastighetsä-
gare/brukare behövas om syftet med skyddet ska uppnås. Utanför jordbruksland- skapet, där skötselåtgärderna är färre och vegetationsutveckling och successioner ofta är långsammare, kan uppföljningen ofta ske med längre intervaller.
10.2.1 Manualer för uppföljning
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram manualer för uppföljning av skyddade områden. I dessa sammanfattas metoder och arbetssätt för uppföljning. Manualerna beskriver standardiserade metoder och målindikatorer för uppföljning. I manualerna ingår även förslag till standardiserade bevarandemål för naturtyper och arter. För många av de icke skötta naturtyperna används samma metoder som inom den nationella miljöövervakningen. Manualer finns för alla naturtyper och för de viktigaste grupperna av skyddsvärda arter.
Uppföljning av de flesta biotopskyddsområden som har beslutats i det enskilda fallet, samt de generellt skyddade biotoper som är identifierade i landskapet, kan ske med hjälp av dessa manualer. Manualerna finns tillgängliga på Naturvårdsver- kets webbplats. Där finns också sammanställningar av obligatorisk uppföljning för naturtyper respektive arter.
Exempel på manualer som kan användas för biotopskyddsområden: UF01 Hav
Bilaga/underlag till UF01: Laguner, grunda och smala vikar UF03 Stränder och sanddyner
UF04 Sjöar UF05 Vattendrag
UF06 Betesmarker och slåtterängar UF07 Myrar
UF08 Fjäll och substratmarker
UF10 Åkerlandskap och småmiljöer i odlingslandskapet UF12 Kärlväxter och kransalger
UF13 Skyddsvärda arter, mossor och lavar
UF15 Skyddsvärda däggdjur, samt grod- och kräldjur UF16 Skyddsvärda arter, fåglar.