Den 4 november görs nästa observation av undervisningen i Carinas klass. Observationen pågår från kl 9.15 fram till lunch kl 11.30. När jag kommer till klassrummet har alla utom de elever som får hjälp av specialläraren läst ut boken. De fl esta håller på med den första uppföljningsuppgiften som består i att skriva ett brev till sina mor-
anser att vissa tolkningar av en skönlitterär text, t ex den mera skolade tolkning som en utbildad svensklärare kan göra (lärartexten), är mera korrekt och trovärdig än den som mera oerfarna och oskolade eleverna klarar av att prestera (elevtext/er). I en sådan litteraturundervisning fi nns en mer eller mindre uttalad strävan att ”förädla” elevtexterna till en lärartext. Sörensen menar emellertid att man i en undervisningssituation måste vara betydligt mera lyhörd inför elevernas tolkningar. Oavsett vad man som lärare kan anse om olika elevers tolkningar av en skönlitterär text måste man lyssna på dem, respektera dem och ta dem på allvar. Om man inte gör det riskerar man att eleverna vänder ryggen åt såväl texten som lärarens tolkning av den, eller, i värsta fall, åt litteraturläsning över huvud taget.
I planeringens tredje del tänker sig Carina att hon och klassen ska ta steget ut ur fi ktionen, så som den beskrivs i boken, och i stället kliva in i elevernas egen framtid och visioner. Eleverna ska, med Patties bok som en sorts katapult, bygga sin egen drömskola. Och bygget ska ske såväl mera fysiskt i form av en modell som skriftligt i form av texter av olika slag. Kanske skulle man kunna säga att det här går att ana spår av ett vidgat textbegrepp i Carinas planering. Det är också intressant att notera hur Carina på slutet av sin planering funderar över en presumtiv mottagare av det eleverna skapar. Så här långt handlar det dock mera om att det ska bli en utställning och var denna ska visas. Någon mera konkret mottagare har ännu inte trätt in på scenen. Det ska dock visa sig längre fram att även en högst levande mottagare gör entré i Carinas planering.
Uppföljningen av boken
Den 4 november görs nästa observation av undervisningen i Carinas klass. Observationen pågår från kl 9.15 fram till lunch kl 11.30. När jag kommer till klassrummet har alla utom de elever som får hjälp av specialläraren läst ut boken. De fl esta håller på med den första uppföljningsuppgiften som består i att skriva ett brev till sina mor-
eller farföräldrar. Eleverna sitter vid datorer och skriver – några i klassrummet och några i den intilliggande studiehallen. Mönstret när det gäller elevernas engagemang upprepar sig. De fl esta fl ickorna verkar ganska upptagna av skrivuppgiften medan engagemanget bland pojkarna däremot varierar högst avsevärt. Flera av dem verkar syssla med eller prata om annat. Flera av diskussionerna mellan fl ickorna verkar handla om hur mycket de hunnit skriva. Jag får intrycket att det pågår lite av en tävling mellan fl ickorna.
Under hela skrivpasset handlar alltså de samtal bland fl ickorna som jag råkar avlyssna i stort sett uteslutande om hur mycket de skrivit. Det fi nns dock ett par noteringar i observationsanteckningarna som avviker från detta mönster:
Två fl ickor sitter bredvid varandra vid en dator. Den ena fl ickan skriver och den andra kommenterar något i texten. Flickan som skriver svarar: - När det blir ett nytt samtalsämne byter jag rad.
Det framgår inte om denna kommentar, som tyder på en medvetenhet om själva framställningen, är resultatet av en upptäckt som fl ickan själv gjort eller om det är resultatet av ett påpekande från Carina.
En fl icka frågar en annan fl icka:
- Har du skrivit att du hade med dig en bok?
Detta är den enda noteringen i observationsanteckningar där någon elev kommenterar innehållet i det han eller hon skriver. Frågan är naturligtvis hur man ska förstå detta. En förklaring kan naturligtvis vara att eleverna inte är särskilt intresserade av det de skriver utan att de i stället betraktar skrivuppgiften som vilken uppgift som helst i den rad av uppgifter de har vant sig vid att få i skolan. Det är inte uppgiften i sig som engagerar. Det handlar snarare om att få den gjord – ett sorts mera instrumentellt förhållningssätt med andra ord. I så fall kan man tala om att eleverna
eller farföräldrar. Eleverna sitter vid datorer och skriver – några i klassrummet och några i den intilliggande studiehallen. Mönstret när det gäller elevernas engagemang upprepar sig. De fl esta fl ickorna verkar ganska upptagna av skrivuppgiften medan engagemanget bland pojkarna däremot varierar högst avsevärt. Flera av dem verkar syssla med eller prata om annat. Flera av diskussionerna mellan fl ickorna verkar handla om hur mycket de hunnit skriva. Jag får intrycket att det pågår lite av en tävling mellan fl ickorna.
Under hela skrivpasset handlar alltså de samtal bland fl ickorna som jag råkar avlyssna i stort sett uteslutande om hur mycket de skrivit. Det fi nns dock ett par noteringar i observationsanteckningarna som avviker från detta mönster:
Två fl ickor sitter bredvid varandra vid en dator. Den ena fl ickan skriver och den andra kommenterar något i texten. Flickan som skriver svarar: - När det blir ett nytt samtalsämne byter jag rad.
Det framgår inte om denna kommentar, som tyder på en medvetenhet om själva framställningen, är resultatet av en upptäckt som fl ickan själv gjort eller om det är resultatet av ett påpekande från Carina.
En fl icka frågar en annan fl icka:
- Har du skrivit att du hade med dig en bok?
Detta är den enda noteringen i observationsanteckningar där någon elev kommenterar innehållet i det han eller hon skriver. Frågan är naturligtvis hur man ska förstå detta. En förklaring kan naturligtvis vara att eleverna inte är särskilt intresserade av det de skriver utan att de i stället betraktar skrivuppgiften som vilken uppgift som helst i den rad av uppgifter de har vant sig vid att få i skolan. Det är inte uppgiften i sig som engagerar. Det handlar snarare om att få den gjord – ett sorts mera instrumentellt förhållningssätt med andra ord. I så fall kan man tala om att eleverna
ägnar sig åt utvändig uppgiftslösning (Holmberg & Malmgren1979). En annan förklaring kan vara att det fi nns en dold prestigekamp mellan fl ickorna där det gäller att visa sig på styva linan på olika sätt. I en sådan ”atmosfär” kan skrivandet förvandlas till ett sätt att konkurrera, ett sätt att visa att man är bäst. Vem eleverna betraktar som domare i denna tävling är svårt att ha en uppfattning om. Man kan naturligtvis tänka sig att det är Carinas gunst och bekräftelse de primärt söker, en förklaring som inte kan avfärdas eftersom Carina själv upplever att hon gjort lite av ett genombrott hos fl ickorna. Å andra sidan kan det naturligtvis lika väl vara så att det är kompisarna i klassen (antagligen främst fl ickorna) som man både försöker vinna över och imponera på. Hur det än förhåller sig med den saken kan man så här långt konstatera att det fi nns få tecken som tyder på att eleverna primärt är engagerade i innehållet i det de skriver. Om detta i sin tur beror på att eleverna inte upplevde innehållet i romanen som särskilt intressant eller engagerande kan den uppgift som Carina presenterar efter tiorasten få viss betydelse.
Efter rasten har man först ett kort samtal om en förestående halloween- fest. Därefter kopplar Carina åter till romanen. Hon meddelar att eleverna nu i mindre grupper ska rekapitulera innehållet i boken. De ska tillsammans bli överens om bokens tio viktigaste händelser och sedan skriva dessa i korrekt kronologisk ordning. Carina visar hur eleverna ska arbeta och föreslår att de ska börja med att göra en tankekarta. Hon ber också eleverna ge några exempel på vad man skulle kunna skriva, men responsen är ganska stum. Så placeras eleverna i grupper om två eller tre och arbetet kan börja. Klockan är nu 10.15.
Mönstret upprepar sig. Flickorna arbetar på tämligen seriöst medan pojkarna mest sysslar med eller pratar om annat. Efter ca en halvtimma återsamlas eleverna i klassrummet och grupperna ska nu redovisa vad de kommit fram till. Eftersom det samtal eller den redovisning som nu följer är tämligen innehållsrik väljer jag att här lägga in ett längre citat direkt ur observationsanteckningarna.
ägnar sig åt utvändig uppgiftslösning (Holmberg & Malmgren1979). En annan förklaring kan vara att det fi nns en dold prestigekamp mellan fl ickorna där det gäller att visa sig på styva linan på olika sätt. I en sådan ”atmosfär” kan skrivandet förvandlas till ett sätt att konkurrera, ett sätt att visa att man är bäst. Vem eleverna betraktar som domare i denna tävling är svårt att ha en uppfattning om. Man kan naturligtvis tänka sig att det är Carinas gunst och bekräftelse de primärt söker, en förklaring som inte kan avfärdas eftersom Carina själv upplever att hon gjort lite av ett genombrott hos fl ickorna. Å andra sidan kan det naturligtvis lika väl vara så att det är kompisarna i klassen (antagligen främst fl ickorna) som man både försöker vinna över och imponera på. Hur det än förhåller sig med den saken kan man så här långt konstatera att det fi nns få tecken som tyder på att eleverna primärt är engagerade i innehållet i det de skriver. Om detta i sin tur beror på att eleverna inte upplevde innehållet i romanen som särskilt intressant eller engagerande kan den uppgift som Carina presenterar efter tiorasten få viss betydelse.
Efter rasten har man först ett kort samtal om en förestående halloween- fest. Därefter kopplar Carina åter till romanen. Hon meddelar att eleverna nu i mindre grupper ska rekapitulera innehållet i boken. De ska tillsammans bli överens om bokens tio viktigaste händelser och sedan skriva dessa i korrekt kronologisk ordning. Carina visar hur eleverna ska arbeta och föreslår att de ska börja med att göra en tankekarta. Hon ber också eleverna ge några exempel på vad man skulle kunna skriva, men responsen är ganska stum. Så placeras eleverna i grupper om två eller tre och arbetet kan börja. Klockan är nu 10.15.
Mönstret upprepar sig. Flickorna arbetar på tämligen seriöst medan pojkarna mest sysslar med eller pratar om annat. Efter ca en halvtimma återsamlas eleverna i klassrummet och grupperna ska nu redovisa vad de kommit fram till. Eftersom det samtal eller den redovisning som nu följer är tämligen innehållsrik väljer jag att här lägga in ett längre citat direkt ur observationsanteckningarna.
10.43
Carina samlar ihop. Hon börjar med Rasmus grupp. Klämmer åt killarna ganska rejält. De har inte fått mycket uträttat. Så vänder Carina sig till en annan pojke och en fl icka och frågar vad de har skrivit:
P(ojke): Landhopparen.
Carina utvecklar. Så skriver hon på tavlan: ”Landhopparen undersöker planeten.”
Carina undrar om de hade något som skedde före denna händelse. P: Vattnet, att det gick att dricka.
Carina skriver
”Vattnet var drickbart.”
Carina vänder sig till två fl ickor och frågar vad som hände sen. Flickorna plockar fram sina anteckningar.
Fl(icka): Verktygen.
Carina problematiserar och kommer in på hur man bar sig åt för att hugga ner träden i samband med husbyggena på planeten. Så skriver hon:
”De hjälptes åt att bygga husen.” C(arina): Vad hände sen?
En fl icka säger något om Patties pappa. C: Vilken händelse menar du? Fl: När han gjorde odlingsmaskinen. C: Det var en viktigt sak. Något mer? P: De hade syre.
Carina utvecklar och skriver sedan: ”Det går att andas på den nya planeten.”
Så vänder sig Carina till Rasmus grupp. Rasmus säger något om maten. Carina försöker följa upp:
C: Om vi gör det till en händelse? R: Det går att odla.
C: Hur ser det ut det som växer? Fl: Det var gult.
C: Och (paus) något speciellt? Fl: Det är som glas.
10.43
Carina samlar ihop. Hon börjar med Rasmus grupp. Klämmer åt killarna ganska rejält. De har inte fått mycket uträttat. Så vänder Carina sig till en annan pojke och en fl icka och frågar vad de har skrivit:
P(ojke): Landhopparen.
Carina utvecklar. Så skriver hon på tavlan: ”Landhopparen undersöker planeten.”
Carina undrar om de hade något som skedde före denna händelse. P: Vattnet, att det gick att dricka.
Carina skriver
”Vattnet var drickbart.”
Carina vänder sig till två fl ickor och frågar vad som hände sen. Flickorna plockar fram sina anteckningar.
Fl(icka): Verktygen.
Carina problematiserar och kommer in på hur man bar sig åt för att hugga ner träden i samband med husbyggena på planeten. Så skriver hon:
”De hjälptes åt att bygga husen.” C(arina): Vad hände sen?
En fl icka säger något om Patties pappa. C: Vilken händelse menar du? Fl: När han gjorde odlingsmaskinen. C: Det var en viktigt sak. Något mer? P: De hade syre.
Carina utvecklar och skriver sedan: ”Det går att andas på den nya planeten.”
Så vänder sig Carina till Rasmus grupp. Rasmus säger något om maten. Carina försöker följa upp:
C: Om vi gör det till en händelse? R: Det går att odla.
C: Hur ser det ut det som växer? Fl: Det var gult.
C: Och (paus) något speciellt? Fl: Det är som glas.
Samtalet är ganska stumt. Carina får lirka ur eleverna deras svar och hamnar ganska ofta i lotsningssituationer.
Så vänder sig Carina till nästa grupp och frågar vad de har skrivit. Fl: Elden.
C: Det går att göra upp eld.
Så vänder sig Carina till två andra fl ickor. Fl: Maneterna lyste.
Hon utvecklar detta. Det gick att utvinna olja ur maneterna som man kunde ha som bränsle i lampor.
Carina skriver:
”Maneterna kunde användas som ljus.” C: Vad blev det för sorts ljus? Fl: Grönt.
Sen till nästa grupp. P: Dom hittar godis.
C: (utropar) Ja!
Kommentar
De fl esta har nog en hel del på sina papper. Problemet verkar vara att få eleverna att berätta va de skrivit.
Fl: De gjorde kläder av fjärilarna. Carina skriver detta på tavlan.
Sedan samtalar man om äggen – man hade höns med sig. Diskussion om var denna upplysning ska in.
Carina skriver: ”Hönsen värper.” P: De bakade bröd. P: De gör pannkakor. C: Något mer? P: Pillerburk.
Samtalet är ganska stumt. Carina får lirka ur eleverna deras svar och hamnar ganska ofta i lotsningssituationer.
Så vänder sig Carina till nästa grupp och frågar vad de har skrivit. Fl: Elden.
C: Det går att göra upp eld.
Så vänder sig Carina till två andra fl ickor. Fl: Maneterna lyste.
Hon utvecklar detta. Det gick att utvinna olja ur maneterna som man kunde ha som bränsle i lampor.
Carina skriver:
”Maneterna kunde användas som ljus.” C: Vad blev det för sorts ljus? Fl: Grönt.
Sen till nästa grupp. P: Dom hittar godis.
C: (utropar) Ja!
Kommentar
De fl esta har nog en hel del på sina papper. Problemet verkar vara att få eleverna att berätta va de skrivit.
Fl: De gjorde kläder av fjärilarna. Carina skriver detta på tavlan.
Sedan samtalar man om äggen – man hade höns med sig. Diskussion om var denna upplysning ska in.
Carina skriver: ”Hönsen värper.” P: De bakade bröd. P: De gör pannkakor. C: Något mer? P: Pillerburk.
Carina tar upp den tråden. C: Vad är det?
P: Det är sömnpiller. Man tar det och hjärtat slutar slå. Carina bejakar detta och letar efter en mening i boken. P: På sidan 52 står det.
Pillrens funktion diskuteras. De ska användas för att man ska kunna somna in på ett smärtfritt sätt om det visar sig att det inte går att överleva på planeten.
C: Har ni också tolkat det så? Flera instämmer hummande. P: Barnen hittade fjärilsfolket.
Carina bejakar detta. Nu ökar plötsligt engagemanget bland eleverna.
11.10
Carina summerar.
C: Nu har vi 14 viktiga punkter. Vad händer på slutet? Blev det ett lyckligt slut?
Flera: Ja!
C: Är dom alltid vänner? Finns det någon konfl ikt? Stumt
Carina kopplar till de boklån som förekommer mellan nybyggarna (alla har varsin bok med sig och en lånemarknad håller på att utvecklas). Fl: Några ville ha betalt för att låna ut sina böcker.
Kommentar
Det förefaller som om de fl esta läst boken med ganska stor förståelse. Problemet är att få ut detta i offentligheten. Det kollektiva rummet är svårt att upprätta. Hur kan man förklara detta? När blev engagemanget större bland eleverna? (sömntabletterna och fjärilsfolket) Hur kan man förklara det?
Carina tar upp den tråden. C: Vad är det?
P: Det är sömnpiller. Man tar det och hjärtat slutar slå. Carina bejakar detta och letar efter en mening i boken. P: På sidan 52 står det.
Pillrens funktion diskuteras. De ska användas för att man ska kunna somna in på ett smärtfritt sätt om det visar sig att det inte går att överleva på planeten.
C: Har ni också tolkat det så? Flera instämmer hummande. P: Barnen hittade fjärilsfolket.
Carina bejakar detta. Nu ökar plötsligt engagemanget bland eleverna.
11.10
Carina summerar.
C: Nu har vi 14 viktiga punkter. Vad händer på slutet? Blev det ett lyckligt slut?
Flera: Ja!
C: Är dom alltid vänner? Finns det någon konfl ikt? Stumt
Carina kopplar till de boklån som förekommer mellan nybyggarna (alla har varsin bok med sig och en lånemarknad håller på att utvecklas). Fl: Några ville ha betalt för att låna ut sina böcker.
Kommentar
Det förefaller som om de fl esta läst boken med ganska stor förståelse. Problemet är att få ut detta i offentligheten. Det kollektiva rummet är svårt att upprätta. Hur kan man förklara detta? När blev engagemanget större bland eleverna? (sömntabletterna och fjärilsfolket) Hur kan man förklara det?
11.15
Carina frågar eleverna vad de tyckte om boken. De fl esta menar att den var lättläst.
C: Vem var det som berättade? Fl: Pattie.
C: Var det någon i boken som ni skulle vilja vara kompis med? Fl: Nä.
Spridda skratt. Spekulationer om hur gammal Pattie kan vara. Carina summerar:
C: Ni har varit jätteduktiga. Nästa uppgift är att göra en bild av den viktigaste händelsen i boken. Man kan ta hjälp av listan här (pekar på det hon skrivit på tavlan).
Några: Nej!!
Kommentar
Stumheten i samtalet gör att Carina ibland tvingas in i lotsningssekvenser. Hon tvingas lägga sin egen lärartext på bordet. Frågan är om hon kunde ha gjort något för att få eleverna lite mer aktiva och vad det i så fall skulle ha kunnat vara.
Samtalet i samband med redovisningen kan närmast beskrivas som transformerande. Det är Carina som ställer frågorna och det är till henne eleverna riktar sina (ofta) fåordiga svar. Några mera symmetriska samtalssekvenser där eleverna talar med varandra förekommer inte. Det är Carina som drar lasset och trots att hennes ambition uppenbarligen är att ha en öppen attityd gentemot elevernas förslag hamnar hon ibland i lotsningssituationer där hennes egen lärartext blir synlig:
C: Om vi gör det till en händelse? R: Det går att odla.
C: Hur ser det ut det som växer? Fl: det var gult.
C: Och (paus) något speciellt? Fl: Det är som glas.
11.15
Carina frågar eleverna vad de tyckte om boken. De fl esta menar att den var lättläst.
C: Vem var det som berättade? Fl: Pattie.
C: Var det någon i boken som ni skulle vilja vara kompis med? Fl: Nä.
Spridda skratt. Spekulationer om hur gammal Pattie kan vara. Carina summerar:
C: Ni har varit jätteduktiga. Nästa uppgift är att göra en bild av den viktigaste händelsen i boken. Man kan ta hjälp av listan här (pekar på det hon skrivit på tavlan).
Några: Nej!!
Kommentar
Stumheten i samtalet gör att Carina ibland tvingas in i lotsningssekvenser. Hon tvingas lägga sin egen lärartext på bordet. Frågan är om hon kunde ha gjort något för att få eleverna lite mer aktiva och vad det i så fall skulle ha kunnat vara.
Samtalet i samband med redovisningen kan närmast beskrivas som transformerande. Det är Carina som ställer frågorna och det är till