Uppgift  att  målsäganden  inte  haft  något  emot  att  bilden  spreds

4.1.1.4 Uppgift att målsäganden inte haft något emot att bilden spreds

I praxis har det ansetts att en nedsättande uppgift kan vara uppgiften att målsäganden inte haft något emot att bilden spridits till andra. Ett prejudicerande avgörande på området är NJA 1992 s. 594. I målet hade en man i hemlighet filmat ett samlag mellan honom och en kvinna. Filmen hade han sedan visat upp för runt 30 personer.                                                                                                                

154 Falu tingsrätts dom 16 oktober 2012 i mål B 1219-12 (grovt förtal, kränkningsersättning 15 000 kr). 155 Ibid. s. 6 f.

156 Hovrätten för nedre Norrlands dom 6 maj 2013 i mål B 304-13 (förtal, kränkningsersättning 5 000 kr). Bilddagboken (www.dayviews.se) är ett svenskt socialt nätverk där användare kan dela och kommentera bilder.

157 Södertälje tingsrätts dom 9 januari 2012 i mål B 3052-11 (förtal, kränkningsersättning 5 000 kr). 158 Svea hovrätts dom 1 september 2010 i mål B 6098-10.

Frågan som Högsta domstolen hade att ta ställning till var i huvudsak om videofilmen kunde sägas lämna sådana uppgifter om kvinnan att det utgjorde förtal att sprida dem. Domstolen konstaterade att uppgifter om att kvinnan haft sex med mannen och hur detta gått till i sig inte kunde anses nedsättande för henne. Men för den som såg filmen var det lätt att få intrycket att kvinnan visste om att samlaget filmades och det låg då, konstaterade Högsta domstolen, nära till hands att tro att hon inte hade något emot att filmen visades för andra. Denna uppgift ansågs vara nedsättande för kvinnan och mannen dömdes för grovt förtal. Högsta domstolens prejudicerande avgörande används ofta som utgångspunkt i bedömningen gällande förtal och

integritetskränkande bilder.159

Ett exempel är mål B 2417-13 där en 16-åring lade ut

en bild föreställande en annan flicka på Facebook.160

På bilden hade flickan endast trosor på sig. Tingsrätten ogillade åtalet och uttalade att en lättklädd bild i sig inte förmedlar någon nedsättande uppgift. Hovrätten fällde dock 16-åringen för förtal då bilden hade tydlig sexuell prägel som gav intryck av att flickan var sexuellt utagerande och hade ett behov av att visa sig naken för andra. Liknande bedömningar har gjorts i ett flertal mål, bland annat Svea hovrätts dom i mål B 4297-13 där en man, såvitt nu aktuellt, lagt upp nakenbilder föreställande en minderårig flicka på internet och Göta hovrätts dom i mål B 1468-13 där en 16-årig pojke lagt upp en nakenbild föreställande en flicka tillsammans med uppgifter om hennes namn och bostadsort på

internetforumet Flashback och skickat den till minst tolv personer.161

Det bör understrykas att Högsta domstolens avgörande inte medför att en uppgift om att någon låtit sig fotograferas eller filmas i en intim situation utgör en nedsättande uppgift i förtallagstiftningens mening. Den nedsättande uppgiften är intrycket att                                                                                                                

159 Se t.ex. Göta hovrätts dom 15 november 2010 i mål B 1598-10 (grovt förtal, kränkningsersättning 50 000 kr), där en man bland annat hade spridit nakenbilder och filmer på en 16-årig flicka genom att göra dem tillgängliga för nedladdning via ett fildelningsprogram; Göta hovrätts dom 25 juni 2013 i mål B 2081-12 (grovt förtal, kränkningsersättning 15 000 kr), där en man spred en film på ett samlag mellan honom och en kvinna genom att spela upp den för minst fyra personer; Göteborgs tingsrätts dom 20 december 2010 i mål B 3511-09 (grovt förtal, kränkningsersättning 15 000 kr), där en man lade ut nakenbilder på en kvinna på internetsidan bilddagboken.se; Malmö tingsrätts dom 22 maj 2008 i mål B 8207-07 (förtal), där en pojke spred en film föreställande en flicka som onanerade; Luleå tingsrätts dom 14 november 2013 i mål B 563-13 (förtal, kränkningsersättning 20 000 kr), där en man spred en film föreställande ett samlag; Svea hovrätts dom 21 mars 2011 i mål B 704-11 (grovt förtal, kränkningsersättning 40 000 kr), där en man lade ut bilder och filmer föreställande en kvinna på hemsidor med pornografisk inriktning.

160 Göta hovrätts dom 18 februari 2014 i mål B 2417-13 (förtal, kränkningsersättning 5 000 kr). 161 Svea hovrätts dom 24 juni 2013 i mål B 4297-13 (grovt förtal, kränkningsersättning 17 000 kr); Göta hovrätts dom 12 juli 2013 i mål B 1468-13 (grovt förtal, kränkningsersättning 10 000 kr).

personen inte har något emot att bilden eller filmen sprids till andra. Detta betonades av Högsta domstolen i ett senare avgörande, NJA 2008 s. 946. Frågan i Högsta domstolen rörde ansvar för ofredande vid spridning av en film föreställande sexuellt umgänge och refereras nedan (avsnitt 4.2.1) men domstolen valde även i ett obiter

dictum och med hänvisning till NJA 1992 s. 594 påpeka att inte alla filmer

föreställande ett sexuellt umgänge förmedlar sådana uppgifter som medför ansvar för förtal.

I mål B 4611-11 dömde Svea hovrätt en kvinna för grovt förtal för att ha spridit bilder

på sin ex-pojkväns nya flickvän då hon hade sex med en annan kvinna.162

Hon skickade bilderna till kvinnans släktingar och vänner på Facebook tillsammans med texten “hon kallar mig hora, jag skulle bara bevisa vem som är hora här”. Tingsrätten, i vars bedömning hovrätten instämde, uttalade följande.

“För att straffbarhet skall föreligga krävs dock att uppgifterna om [målsäganden] varit ägnade att utsätta henne för andras missaktning. Vid denna bedömning är Högsta domstolens uttalanden i rättsfallet NJA 1992 s. 594 av intresse. Av detta rättsfall framgår enligt tingsrättens mening att det utslagsgivande i förevarande fall är om fotografierna ger intryck av att [målsäganden] inte skulle ha något emot att de visades för andra. Att fotografierna kan ge detta intryck står klart för tingsrätten. Den bild av [målsäganden] som fotografierna sålunda förmedlar måste anses nedsättande för henne, vilket bekräftas av de reaktioner och attityder som hon mött i sin omgivning sedan fotografierna skickats. De uppgifter som genom visandet av fotografierna lämnats om [målsäganden] har alltså varit ägnade att utsätta henne för andras missaktning. [Gärningspersonen]

har därför gjort sig skyldig till förtal.”163

Hovrätten för Nedre Norrland ansåg i mål B 340-12 att det faktum att en film kunde ge intryck av att målsäganden ville bli filmad utgjorde en sådan nedsättande uppgift

som medför ansvar för förtal.164 I domen utelämnade man därmed diskussionen om

162 Svea hovrätts dom 28 oktober 2011 i mål B 4611-11 (grovt förtal, kränkningsersättning 100 000 kr). 163 Ibid. s. 7

164 Hovrätten för nedre Norrlands dom 25 juni 2012 i mål B 340-12 (förtal, kränkningsersättning 5 000 kr).

filmen även kunde ge intryck av att målsäganden inte hade något emot att filmen visades. I ett annat mål dömde Svea hovrätt tre 17-åriga pojkar för förtal för att ha smygfilmat en 15-årig flicka när hon onanerade och sedan lagt ut filmen på

Youtube.165

Hovrätten uttalade med hänvisning till NJA 1992 s. 594 att uppgiften att någon onanerar i sig inte kan vara en nedsättande uppgift men att många människor i praktiken torde uppfatta sådana uppgifter som i vart fall pinsamma. Med hänsyn till att flickan var ung och att filmen spritts bland ungdomar i hennes umgängeskrets ansåg hovrätten att pojkarna gjort sig skyldiga till grovt förtal.