Inom detta tema kommer intervjupersonernas upplevelser av afterwork redogöras för. Samtliga deltagare i denna studie uttryckte att de minst en gång i månaden går på afterwork. På frågan
”vilka brukar du gå på afterwork med?” svarade samtliga deltagarna att de brukar gå med kollegor från sitt arbete. Vissa svarade att de ibland går med sina kompisar utanför jobbet men menade på att majoriteten av sammankomsterna sker med olika grupper från jobbet.
Intervjupersonerna beskrev vidare att vissa afterworks kunde vara intima och således bara inkludera ett team eller de närmsta arbetskollegorna och vissa afterworks kunde vara inkluderande för alla på arbetsplatsen. På frågan hur en afterwork brukar uppkomma svarade Isabelle:
Då brukar någon dra ihop de genom att stoppa upp en lista i lunchrummet där man får skriva upp sig om man vill följa med, så man vet vilka man ska boka för så man kan planera det. […] Ibland brukar ju vi dra ihop ett litet mer intimt afterwork, vi närmsta, som man inte går ut med och säger till de andra kollegorna, men då sker det mycket mer spontant.
Det verkar som, enligt Isabelle, att det kan finnas två typer av afterwork, en där alla från arbetet är inkluderade och inbjudna och en där dess medlemmar är mer begränsad och intima. Isabelle berättar att den mer inkluderande afterworken kräver mer planering och framförhållning medan den mer intima afterworken brukar ske spontant utan att de resterande kollegorna får reda på sammankomsten. Denna åtskillnad mellan afterworkens medlemmar är enligt Collins (2004) ett utav kriterierna och ingredienserna för att en interaktionsritual ska kunna ta plats. Det måste således finnas en tydlig gränsdragning över vilka som tillhör ritualen och således afterworken för att en interaktionsritual ska kunna äga rum. Genom Isabelles berättelse går det att tyda att afterwork sker uteslutande med kollegor och det finns således en tydlig avgränsning från utomstående, från icke-kollegor, oavsett om afterworken är inkluderande eller intim. Det kan dock vara rimligt att anta att denna avgränsning från utomstående upplevs tydligare av
deltagarna vid den intima afterworken, när bara ett fåtal nära kollegor träffas eftersom de andra utomstående kollegorna utesluts från sammankomsten och ritualen.
Det framkom en överensstämmande bild från intervjupersonerna av hur en afterwork vanligtvis brukar ser ut, samtliga intervjupersoner beskrev att afterwork vanligtvis sker på en bar eller restaurang efter arbetstid samt att alkohol många gånger kan konsumeras på tillställningen.
Stroebaek (2013) menar på att kaffepauser mellan kollegor kan utgöra en kollektiv strategi där ventilering av känslor kunde äga rum. Detta kunde i sin tur hjälpa anställda att hantera en stressfull arbetsmiljö eftersom bevakning av ledningen inte var möjlig här. Citatet nedan utgör Hannas svar på hur en afterwork brukar se ut:
Vi brukar gå tillsammans direkt efter jobbet, det är ganska skönt att gå direkt och varva ner med kollegorna. Då kan man liksom prata om problem eller så som har hänt på jobbet över en öl istället för att gå direkt hem. Sådana saker kanske man inte alltid vill prata om på jobbet, på en afterwork kan man vara mer öppen om sånt.
Hanna berättade att afterworken vanligtvis sker i direkt anslutning till arbetet samt att denna övergång från arbetet till en afterwork kan upplevas bekväm eftersom hon kan varva ner efter en jobbdag med hennes kollegor. Hannas berättelse ligger i linje med Stroebaeks (2013) resonemang om kaffepauser. Hon nämner att hon och hennes kollegor brukar prata om jobbrelaterade ämnen på en afterwork, istället för att gå direkt hem kan de göra detta över en öl tillsammans. Det går att tyda från Hannas utsaga att det finns utrymme för reflektion och öppenhet på afterwork, vilket det inte gör på arbetsplatsen. Afterwork kan på detta sätt åstadkomma liknande resultat som en kaffepaus i Stroebaeks mening. Det är rimligt att anta att det inte finns denna öppenhet på arbetsplatsen för att det där finns en ledning som kan bevaka ventileringen och reflektionen av känslor. Reflektion över jobb sker inte på arbetsplatsen i lika hög utsträckning utan afterwork blir den strategi som de anställda använder för att kunna hantera en stressfull arbetsmiljö. Afterwork kan således förstås, likt med kaffepauser, som en arena och kollektiv strategi för de anställda, där de anställda kan ventilera känslor om arbetsplatsen utan bevakning av ledningen. På detta sätt kan afterwork även förstås som en övergång mellan fritid och jobb där tid och utrymme finns för reflektion över arbetsdagen som varit. Afterwork ses således som ett rum mellan jobb och fritid, som en brygga mellan de två sammanhangen, där kollegorna kan varva ner och dela sina upplevelser av arbetsdagen till varandra. Även Johanna, likt med Hanna, uttryckte att afterwork blir en plats där samtal och reflektion om jobb uppstår:
[...] Jag pratar oftast om jobb med mina kollegor, det är ju så vi känner varandra liksom. Sen är det ganska skönt att prata om sånt utanför själva jobbet eftersom man går ur arbetarrollen då. Man blir sitt vardagliga jag och alla andra med, då är det skönare att reflektera över sånt. Oftast när vi drar ihop det närmsta gänget och vi är färre, då pratar vi mycket jobb för då kan man öppna upp sig om sina åsikter eller så på ett helt annat sätt.
Johanna berättade att den gemensamma nämnaren hon och hennes kollegor har, är jobbet, och att detta kan vara en av anledningarna till att samtalen brukar handla om just jobbrelaterade ämnen på afterwork. Johannas berättelse indikerar även på att en anledning till att samtalen vanligtvis handlar om jobb är att interaktionen sker utanför jobbet, i en annan kontext, där ett rollbyte kan äga rum. Detta rollbyte kan förklaras, enligt Goffman (2014), genom den förändrade och nya kontexten. Genom att gå från jobbet till en afterwork byts rollerna ut, från arbetsrollen till vardagsrollen. Afterworkens deltagare är med samma människor som de umgicks med på arbetet, interaktionens medlemmar är densamma, men platsen för interaktionen ändras och på detta sätt ändras även rollen för interaktionen. Trots att umgänget är densamma på arbetet som på en afterwork upplevs det mer bekvämt av intervjupersonerna att reflektera över jobb under en afterwork, detta på grund av att det sker ett byte till den mer vardagliga rollen på en afterwork. Hon nämner även att den mer intima afterworken, med färre deltagare, öppnar upp för ett mer intimt samtal om jobb som präglas av öppenhet och ärlighet.
Likt med Stroebaeks (2013) redogörelse för kaffepausers utkomster kan den intima afterworken möjliggöra ett mer intimt samtal om jobb. Hannas berättelse om den intima afterworken kan förstås genom Stroebaeks resonemang om kaffepauser på så sätt att afterworkens deltagare kan öppna upp sig på ett helt annat sätt än om afterworken inkluderades av alla från jobbet. Detta för att ventilering av känslor kan ske framför en mindre publik från arbetet och det är därför inte troligt att ledningen kan bevaka denna ventilering. Det är även rimligt att anta att alkohol gynnar vid öppenheten och ventileringen av känslor, detta för att alkoholkonsumtion på afterwork kan bidra med att en annan öppenhet av jobbrelaterade ämnen.
Johannas berättelse indikerar således på att afterwork många gånger kan innefatta konversationer om jobb. Platsen för afterwork, afterwork-kontexten, kan tillgodose individerna med trygghet som gör att intervjupersonerna känner sig bekväma att prata om saker som rör jobbet. Genom en förändrad kontext kan även ett rollbyte från arbetsrollen ske till en mer vardagligare roll. Intervjupersonernas berättelser om afterwork kan tolkas på så sätt att afterwork blir ett rum för reflektion och öppenhet, vilket kan förstås genom Goffmans (2014)
dramaturgiska perspektiv. Intervjupersonerna uttryckte att afterwork vanligtvis sker med kollegorna från arbetet, publiken för framträdandet är således densamma på arbetet som på en afterwork. Däremot skiljer sig rekvisiten och rollerna åt. Det är rimligt att anta att intervjupersonerna inte vanligtvis dricker alkohol på arbetet men på en afterwork gör de det, rekvisiten för framträdandet skiljer sig således åt. Alkoholen blir en hjälp för individen vid framträdandet av den vardagliga rollen på så sätt att den förstärker detta rollframträdande med dess mer avslappnade framtoning.
En utav intervjupersonerna uttryckte att hon går ur arbetsrollen när hon går på afterwork. Det är rimligt att anta att arbetsrollen byts ut mot en mer vardagligare roll när afterwork sker i direkt anslutning till arbetet. Enligt Goffman (2014) beror denna rollanpassning på dels afterwork-kontextens sammanhang och dels afterwork-afterwork-kontextens åskådare. Kontexten och således platsen byts ut, till skillnad från den mer professionella arbetsplatsen öppnar den mer vardagliga afterwork-kontexten upp för ett mer intimt och prestigelöst samtal om jobb. Afterwork kan i detta fall förstås som en inramning, en inramning är enligt Goffman, ofta bunden till en specifik plats. Afterworkens inramning upplevs mer avslappnad till skillnad från arbetsplatsens inramning. På detta sätt kan framträdandet mot den mer vardagliga rollen ske när individerna kommer till en afterwork, på samma sätt som arbetsrollen kan framträda när individen kommer till jobbet. Framträdandet för arbetsrollen kan således avslutas när individen lämnar arbetet och arbetets inramning, vidare kan framträdandet för den mer vardagliga rollen påbörjas när individen kommer till afterworkens inramning. Däremot är den personliga fasaden individer har, inte platsbunden och denna fasad följer således med individen i båda dessa arenor. Det betyder inte att individens framtoning förändras helt utan att inramningen för framträdandet möjliggör rollbyte och förstärker individens rollframträdande. Som tidigare nämnts är åskådarna densamma i de båda kontexterna, på arbetet och på afterwork, däremot kan arbetsrollen fortfarande prägla individens framträdande. Samtliga intervjupersoner berättade att samtalen till stor del handlar om jobb på afterwork, detta går att tolka på så sätt att arbetsrollen inte lämnas fullt ut på en afterwork. Arbetsrollen kan således även framträda till viss del på en afterwork. Om interaktionen exempelvis hade skett mellan individer utanför arbetet, några nära kompisar, är det rimligt att anta att arbetsrollen inte hade präglat individens rollanpassningen i lika stor utsträckning. Detta för att åskådarna inte sett individen framträda som den arbetsroll individen vanligtvis gör på arbetet.
Enligt Goffman (2014) finns det ett behov av intrycksstyrning hos individerna på en afterwork eftersom det finns åskådare som kan bevittna framträdandet, på detta sätt kan afterwork förstås som en främre region likt med arbetsplatsen. Trots att både arbetet och afterwork kan förstås som främre regioner skiljer upplevelserna av de två åt. Intervjupersonerna berättar att de på en afterwork känner sig mer bekväma att reflektera över jobbrelaterade ämnen, vilket de inte gör på arbetet. Intervjupersonernas upplevelser indikerar på att intrycksstyrningen inte upplevs lika viktig på en afterwork, än om framträdandet hade ägt rum på arbetsplatsen. Goffman menar på att flera personer tillsammans kan spela roller för att enklare kunna definiera en kontext, vilket intervjupersonernas berättelser visar på. Miljön och inramningen byts ut, men inte umgänget, vilket gör att intervjupersonerna kollektivt gör ett rollbyte tillsammans genom att gå till en afterwork i direkt anslutning till arbetet. En utav intervjupersonerna berättade hur samtalen kan upplevas öppnare under en afterwork när färre deltar. Genom att färre deltar på afterworken avgränsas således publiken för framträdandet, vilket i sin tur öppnar upp för ett mer avslappnat samtal och individernas fasad kan släppas ytterligare.
Samtliga intervjupersoner höll med varandra om att samtalen mestadels berör jobb på afterwork. Som citatet ovan redogjorde för är jobbet dels den gemensamma nämnaren hos deltagarna och dels något som upplevs avkopplande att konversera om på afterwork.
Konversationerna på afterwork handlade många gånger om problem på arbetsplatsen eller om specifika händelser som hänt under dagen. Citatet nedan utgör Iris svar på hur hon upplever en afterwork:
Vi samlas ju oftast på en bar och dricker öl och snackar skit. Det handlar ju oftast om jobb men på en afterwork kan man som skratta åt sakerna tillsammans, det känns inte alltid så uppskattat att skratta om sånt på jobbet plus att det är ju lite mer spänd stämning där. [...] Sen är det ju god stämning att gå ut sådär efter jobbet en fredag. Det blir liksom vårt sätt att ha kul tillsammans på fritiden, det är också skönt att avsluta dagen på så sätt.
Iris berättar att afterwork många gånger inkluderar och omfattas av jobb men på en afterwork kan de skratta tillsammans och ha en bekymmersfri konversation om jobbet. Collins (2004) redogör för hur ett gemensamt fokus och uppmärksamhet är ett utav kriterierna för att en interaktionsritual ska kunna äga rum. Genom att deltagarna tillsammans går på en bar för att ha en afterwork riktas fokus och uppmärksamhet åt samma håll hos samtliga deltagare. De har tillsammans bestämt att träffas för att umgås, konsumera alkohol och prata om jobbrelaterade ämnen. Fokus ligger många gånger på arbetet på en afterwork, det är det övergripande
samtalsämnet och det är där uppmärksamheten och fokus ligger hos intervjupersonerna. Iris berättade att det är god stämning på afterwork. För att en interaktionsritual ska kunna äga rum krävs det även en delad sinnesstämning hos ritualens deltagare. Stämningen upplevs upphöjande och god på afterwork av intervjupersonerna, det går således att anta att det finns en delad sinnesstämning på afterwork i Collins mening. Iris berättar att hon och hennes kollegor brukar skratta tillsammans åt saker som berör jobbet, hon fortsätter med att beskriva att detta skratt inte vanligtvis brukar äga rum på arbetet eftersom stämningen upplevs mer spänd där.
Stämningen känns mer avslappnad på en afterwork och därför finns det utrymme för skratt där.
Enligt Collins är detta ett utryck för hur solidaritet skapas, genom att kollegorna tillsammans skrattar ger de uttryck för ett gemensamt rytmiskt anpassande efter varandras handlingar.
Solidariteten skapas således genom det kollektiva deltagandet att tillsammans rikta fokus åt samma håll och anpassa sig efter varandra genom skratt.
En utav intervjupersonerna berättade att hon hade varit med på en virtuell afterwork. På hennes arbete brukar de frekvent gå på afterwork tillsammans på en bar eller restaurang men på grund av covid-19 bestämde de sig för att göra detta över videosamtal hemifrån. Vid frågan hur den virtuella afterworken upplevdes svarade Erika:
Det var trevligt, lite konstigt dock men det blir det ju alltid när man ska prata sådär över video. Vi drack någon öl, skålade med webbkameran, den varade inte speciellt länge. Men sen föredrar man ju en vanlig afterwork skulle jag säga eftersom stämningen är betydligt bättre på en bar eller en pub jämfört med vardagsrummet hemma.
Erika berättade att den virtuella afterworken var trevlig men upplevdes lite udda på grund av att interaktionen skedde över videokamera. Hon nämnde även att afterworken inte varade länge och det går att anta att en vanlig afterwork brukar hålla på längre. Collins (2004) redogör för hur fysisk närvaro är ett utav kriterierna för att en interaktionsritual ska äga rum. Erika föredrar en vanlig afterwork, före en virtuell afterwork, eftersom stämningen upplevs bättre på en bar eller en restaurang. Det är svårt att tyda från hennes berättelse om denna stämning beror på att det där finns fysisk närvaro eller om den beror på den miljö där individen befinner sig i.
Stämningen kan på detta sätt hade upplevts bättre om den virtuella afterworken hade ägt rum på en bar och inte i vardagsrummet. Enligt Collins däremot beror den försvagade stämningen på att personerna inte har fysisk närvaro till varandra genom att befinna sig på samma plats.
Personerna kan inte genom sin närvaro påverka varandra på den virtuella afterworken, det finns ingen fysisk närvaro och det bildas således inte en lyckad interaktionsritual. Erikas preferens
för en vanlig afterwork är enligt Collins beroende av de olika utgångar en lyckad interaktionsritual kan resultera i. Eftersom inte fysisk närvaro finns på den virtuella afterworken skapas exempelvis inte positiv emotionell energi hos ritualens deltagare och det är således, enligt Collins, inte troligt att Erika kommer söka sig till den virtuella afterworken igen. Collins menar på att fysisk närvaro är en ingrediens för att en social interaktionsritual ska kunna äga rum. Eftersom det kan skapas en lyckad interaktionsritual på en vanlig afterwork, där fysisk närvaro finns, kan den vanliga afterworken resultera i emotionell energi och bra stämning hos ritualens deltagare.
Sammanfattningsvis visade sig afterwork utgöra en kontext vars ett rollbyte sker, den professionella arbetsrollen byts ut mot en mer vardaglig roll vilket i sin tur formar interaktionen.
Intervjupersonerna skildrar hur afterwork är en tillställning där de kan reflektera och prata om arbetet med sina kollegor på ett mer bekvämt sätt. Afterwork präglas av arbetet och på detta sätt kan upplevelsen av afterwork ses som ett rum mellan arbete och fritid, ett rum som öppnar upp för mer intima och öppna samtal. I detta tema har intervjupersonernas upplevelse presenterats, i nästa tema kommer afterworkens betydelse för individers sociala sammanhållning att redogöras för.