3. LÄGERSMÅLEN UNDER STORMAKTSTIDEN
3.15 Upprepade lönskaläge
Det är vanskligt att göra några kvantitativa uppskattningar av sedlighetsbrot-tens relativa frekvens. Torna härad hade vid 1600-talets slut en mantalsskri-ven befolkning på ca 3000 personer.279 Vi kan kanske uppskatta den totala folkmängden i häradet, dvs inklusive barn, gamla och av särskilda skäl skat-tebefriade personer, till det dubbla, 6.000 individer. Om vi utgår från denna hypotetiska siffra blir sedlighetsbrotten 2 per 1.000 invånare och år. Om 2 brott per 1.000 invånare är mycket eller litet är en ren värderingsfråga. Om man uppfattar brottet som mycket grovt kommer även en relativt sett låg brottsfrekvens att betraktas som alldeles för hög av samtiden. Av utlåtanden om sedlighetstillståndet i riket som den dömande överheten författade under 1600-talet, har Rudolf Thunander kunnat konstatera en stor oro för den ökande osedligheten. I ett brev till kungen 1665 skrev landets hovrätts-presidenter att ”människornas arghet, synder, skam och laster nu så uppstiga
278Torna häradsrätt, 1701, vt nr 11.
279Siffran bygger på 1699 års mantalslängd för Torna härad.
och taga så överhanden, att ingen haver slikt kunnat uttänka, än mindre därpå göra lag”.280
När Thunander beräknat sexualbrottens frekvens åren 1635–44 i Småland och på Öland handlade det om 1 sexualbrott per 1.000 invånare om året. I det krigsdrabbade Torna härad var brottsfrekvensen betydligt högre.
Vi skall titta närmare på en annan kvantitativ uppgift, nämligen hur vanligt det var att den som fött ett oäkta barn upprepade handlingen. Genom att studera återfallsbrottslingar kan vi få en uppfattning om prostitutionens om-fattning i stormaktstidens agrarsamhälle. Vi skall också se om samma person-er avlade barn med varandra upprepade gångperson-er. Det sistnämnda skulle i så fall innebära att allmogen, eller möjligen vissa grupper, levde i tämligen stabila relationer utan överhetens och kyrkans sanktion. Kanske existerade någon form av folkliga äktenskap utan vigsel.
I de 318 lönskalägesmålen stod kvinnan i 65 fall åtalad för upprepat lön-skaläge. Det utgör ca 20 procent av fallen. Återfall var med andra ord inte ovanliga, men normalfallet var inte heller att den kvinna som en gång fött ett oäkta barn var predestinerad att begå upprepade lönskalägen. Inget av det som framkommit av domstolsprotokollen tyder heller på en kvinna som en gång fallit var dömd att bli prostituerad eller utsatt för sexuella övergrepp av män i lokalsamhället. Ingen av kvinnorna i materialet beskrevs som prostitu-erad, även om det i ett par mål framgår att kvinnan frestats att ta emot pengar av mannen som ersättning för lägersmålet. I de målen förefaller mannen, efter kvinnans beskrivning, att vara okänd för henne och troligtvis tillhörande krigsmakten. Ingenstans antyds att sexuella tjänster mot ekonomisk ersättning ingick i allmogens kultur vid den här tiden.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Tabell 3.5 Upprepade lönskaläge fördelade på kvinnor och män efter antal förseelser i Torna härad 1688–1717.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Antal förseelser Antal kvinnor Antal män
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
2-a resan 54 23
3-dje resan 8 3
4-de resan 1 0
5-te resan 2 0
Summa: 65 26
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Källa: Torna häradsrätts arkiv, domböcker, ser AIa, 1688–1717, LLA.
280Citatet hämtat från Rudolf Thunander, 1992, s 16 ff.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Av tabell 3.5 framgår att det stora antalet upprepade lönskaläge handlade om andra resan. I de fall där antalet år mellan brotten skrivits in i protokollet kan man se att det ofta gick lång tid mellan första och andra förseelsen. Det kunde mycket väl ha förflutit 11, 12 eller 13 år sedan första gången. I dessa fall kan man konstatera att kvinnorna inte lyckats bli gifta efter första lönskaläget.
I endast 11 fall handlade det om kvinnor som fött 3, 4 respektive 5 oäkta barn. Dessa kvinnors öde var allt annat än avundsvärt. Förutom dryga böter som omvandlades till kroppsstraff utvisades kvinnorna ur häradet. Vad blev det av barnen? Barnen nämns inte i domböckerna. Kanske tog kvinnan helt enkelt med sig barnen när hon förvisades. De förordningar som gällde för-visning för osedlighet, utfärdade den 25 maj 1694 och den 16 februari 1712, behandlar över huvud taget inte barnen. Det var brottet som stod i centrum för lagstiftaren, inte de sociala konsekvenserna. Skicket att förvisa kriminella ut ur häradet eller landskapet går tillbaka till äldsta tid då uppfattningen om riket/staten som en primär enhet inte vunnit insteg, men i stormaktstidens Sverige måste straffet ha uppfattats på ett annat sätt. I relationen mellan den enskilde individen och lokalsamhället markerades att individen inte längre var önskvärd. Man hade passerat gränsen där reintegrering var möjlig eller ens tillåten.281 Den position, hög eller låg, som individen haft var nu förver-kad. Församlingen kunde förlåta och reintegrera den osedlige upprepade gånger, möjligtvis till priset av förlust i social prestige, men det fanns gränser som inte fick passeras, där förtroendet för individen var förverkat. Fjärde re-san lönskaläge utgjorde en sådan gräns.
Kan vi då se spåren av icke-legitimerade äktenskap i de upprepade lönskalägena under stormaktstiden? Det hävdas ofta i forskningen att det tog lång tid innan vigseln slog igenom i Sverige och att det var först med 1734 års lag som vigseln blev obligatorisk. Hur såg det då ut i Torna härad?
Det var endast i 5 fall under trettioårsperioden som män och kvinnor stod åtalade för upprepat lönskaläge med varandra i Torna härad. I dessa fall hade bara 2–3 år förflutit mellan första och andra barnets födelse och i samtliga 5 fall handlade det om andra resan. I det första fallet, från 1688, var barnafa-dern en ryttare och paret som straffades med kroppsplikt, hade stått inför rätta även tre år tidigare. I det andra fallet, från 1708, var barnafadern en soldat utkommenderad till Polen. Kvinnan infann sig för rätten med sina två flickebarn och i protokollet tillfogades anmärkningen att hon var en
281Jmf Eva Österberg, 1991a, s 82, om skam och reintegrering som även refererar till John Braithwaites teori om ”reintegrative shaming”.
ling. Det tredje fallet handlade om en ryttaränka och en trumpetare. Första gången de straffades hade hennes make varit utkommenderad i 13 år. När parets andra barn föddes benämndes hon änka. Här kan det tidigare äkten-skapet och oklarhet kring huruvida paret tidigare begått hor ha försvårat en eventuell vigsel. Det fjärde fallet, från 1714, handlade om en 36-årig inhyses-kvinna och en 24-årig ryttare i samma hushåll. I det femte fallet, 1717, stod en ryttaränka och en ryttare inför rätta och det är sannolikt att paret inte hade rätt att gifta sig då de tidigare straffats för horsbrott tillsammans. Det är anmärkningsvärt att det i samtliga fall handlade om relationer med soldater.
Några säkra spår av folkliga äktenskap utan vigsel finner vi alltså inte i mate-rialet. Istället förefaller det som om just gruppen soldater hade besvär med sina relationer och kanske en något avvikande sedlighetsuppfattning.
Kvinnorna som födde 3, 4 eller 5 oäkta barn föreföll däremot inte att leva i någon form av folkliga äktenskap.