8.2
Naturvårdsverkets generella riktvärden har tagits fram för enskilda äm- nen och ämnesgrupper. Urvalet av ämnen utgår från tidigare version av Naturvårdsverkets generella riktvärden (Naturvårdsverket, 1997a), men har kompletterats med metallerna antimon, barium och molybden. Generella riktvärden har också tagits fram för petroleumkolväten. För dessa ämnen fanns tidigare bara branschspecifika riktvärden för bensinstationer.
För ämnesgrupperna petroleumkolväten, PAH, PCB och dioxiner har generella riktvärden beräknats för respektive grupp. I vissa fall har också beräknade riktvärden för enskilda ämnen slagits samman i grupper. Detta gäller vissa fraktioner av petroleumkolväten, fenol och kresoler, klorfenoler samt klorbensener. Utförda sammanslagningar redu- cerar antalet riktvärden och underlättar jämförelsen med analysresultat. Ämnesgrupperna består av kemiskt närbesläktade ämnen med likartade fysikalisk-kemiska och toxikologiska egenskaper. Metodiken för sam- manslagningar av ämnen beskrivs i avsnitt 7.5 samt i bilaga 1, kapitel 2. petROLeUmKOLVÄteN
8.2.1
Drivmedel så som bensin, diesel och flygfotogen, eldningsoljor och andra typer av olja består av en mycket stor mängd petroleumkolväten som inte kan beaktas var för sig. Därför har dessa ämnen delats in i frak- tioner baserat på likheter i kemisk-fysikaliska och toxikologiska egen- skaper. Fraktionerna baserar sig på den sammanställning som gjorts av ”Total Petroleum Hydrocarbon Criteria Working Group” (TPHCWG, 1997a). Fraktionerna är indelade i alifatiska respektive aromatiska äm- nen samt efter ekvivalent koltal. Detta beror av ämnets retentionstid vid gaskromatografering normaliserat till retentionstiden för n-alkaner. Det ekvivalenta koltalet (C) kan ha decimala värden.
Flertalet av TPHCWG:s fraktioner ingår i riktvärdesmodellen. För de generella riktvärdena görs en förenkling av TPHCWG:s schema ge-
gENEREllA RiKTVäRDEN föR föRoRENAD MARK 89
nom att vissa fraktioner har lagts samman. För alifatiska kolväten har alifatfraktionerna >C5-C6 och >C6-C8 slagits samman till en fraktion, >C5-C8. Riktvärden har också beräknats för summa alifater >C5-C16, utgående från riktvärden för de enskilda fraktionerna.
Aromatfraktionerna >C8-C10 och >C10-C16 motsvarar de aromat- fraktioner som ingår i bensin och diesel. Den lättare fraktionen består av alkylerade bensener och den tyngre av alkylerade varianter av PAH- föreningarna naftalen, fenatren och antracen. Vidare har ett riktvärde tagits fram för aromatfraktionen >C16-C35 som kan förekomma i tyng- re petroleumprodukter. Denna fraktion är beräknad utifrån egenskaper för alkylerade varianter av PAH-föreningarna fluoren, fluoranten, pyren, krysen och benso(a)antracen. De senare fraktionerna är således ett kom- plement till riktvärdena för PAH (se vidare avsnitt 8.2.2).
pOLyCyKLIsKA AROmAtIsKA KOLVÄteN (pAH)
8.2.2
För polycykliska aromatiska kolvätena (PAH) ges i riktvärdesmodellen data för 16 enskilda föreningar (se även bilaga 1 tabell A.3.1 - A.3.7). Generella riktvärden finns för tre grupper PAH där varje grupp består av summan av ingående föreningar enligt följande:
PAH-L Polycykliska aromatiska kolväten med låg molekylvikt:
naftalen, acenaften och acenaftylen
PAH-M Polycykliska aromatiska kolväten med medelhög molekyl-
vikt: fluoren, fenantren, antracen, fluoranten och pyren PAH-H Polycykliska aromatiska kolväten med hög molekyl-
vikt: bens(a)antracen, krysen, bens(b)fluoranten, bens(k)fluo- ranten, bens(a)pyren, dibens(ah)antracen, benso(ghi)perylen och indeno(123cd)pyren.
PAH-H består av de PAH som tidigare ingick i gruppen cancerogena PAH (Naturvårdsverket, 1997a) samt benso(ghi)perylen. PAH-M består av PAH som tidigare ingick i gruppen övriga PAH, men som nu klassats som cancerogena. Indelningen har gjorts eftersom den möjliggör en bätt- re beskrivning av PAH-föreningarnas fördelning i miljön och deras effek- ter på hälsa och miljö. De tre grupperna skiljer sig i fysikalisk-kemiska egenskaper, men även toxikologiskt och ekotoxikologiskt. Cancerogena effekter för grupperna PAH-M och PAH-H har kvantifierats och de har tilldelats ett riskbaserat toxikologiskt referensvärde. Detta värde bygger på toxikologiska ekvivalensfaktorer (TEF) som relaterar deras toxikologi i förhållande till bens(a)pyren (se bilaga 1 tabell A2.1). Gruppen PAH-L har ett tröskelbaserat toxikologiskt referensvärde (TDI). Typiska sam- mansättningar för PAH i förorenad mark har använts för att ta fram effektiva medelvärden för de ämnesspecifika parametrarna för de tre PAH-grupperna (se bilaga 1).
För grupperna PAH-M och PAH-H baserar sig det riskbaserade toxiko- logiska referensvärdet (RISKor) på en cancerrisk på 1 på 100 000, medan för de enskilda PAH-föreningarna baserar sig RISKor i beräkningspro- grammet på en cancerrisk 1 på 1 000 000. Detta görs eftersom flera olika cancerogena PAH samtidigt förekommer inom förorenade områden.
pCb
8.2.3
Polyklorerade bifenyler är en ämnesgrupp som består av mer än 200 olika föreningar. Vanligen analyseras sju av dessa (PCB-7). De sju som avses är PCB 28, PCB 52, PCB 101, PCB 118, PCB 138, PCB 153 och PCB 180. Dessa föreningar utgör mellan 10 och 30 procent av det totala PCB-innehållet i de kommersiella PCB-blandningar som har använts. Det riktvärde som redovisas utgår från en jämförelse med analyser av PCB-7 med antagandet att dessa utgör 20 procent av totala halten PCB. Om fler PCB-föreningar analyserats eller om det går att vissa att de analyserade föreningarna utgör en annan andel kan andra omräkningsfaktorer till PCB total användas.
Vissa PCB-föreningar har också dioxinliknande egenskaper. Om de förekommer bör de tas med vid beräkning av halten TCDD-ekvivalenter som sedan jämförs med riktvärdet för dioxiner (se 8.2.4).
DIOXINeR OCH DIOXINLIKNANDe ÄmNeN
8.2.4
I gruppen dioxiner inräknas polyklorerade dibensofuraner och diben- sodioxiner. Halten anges i TCDD-ekvivalenter, det vill säga halten av de olika föreningarna i gruppen viktas beroende på hur toxiska de är i jämförelse med 2,3,7,8-TCDD. Viktningen görs med toxikologiska ek- vivalensfaktorer (TEF-värden). Den senaste översynen av TEF-värden har gjorts av WHO (van den Berg m.fl., 2006). Halten av olika dioxiner i ett prov viktas med dessa TEF-värden innan jämförelse med riktvär- det. Eftersom riktvärdet grundar sig på den toxiska effekten av 2,3,7,8- TCDD är det oberoende av vilka TEF-värden som används. Således kan eventuella uppdateringar av TEF-värdena direkt användas.
TEF-värden har också tilldelats vissa PCB-föreningar som har dioxin- liknande egenskaper. För närvarande gäller detta PCB-föreningarna med nummer 77, 81, 105, 114, 118, 123, 126, 156, 157, 167, 169 och 189. Förekommer dessa PCB-föreningar i ett prov beräknas en halt i TCDD- ekvivalenter som sedan adderas till innehållet av dioxiner.
FeNOL OCH KResOLeR
8.2.5
Fenol och kresoler har likartade egenskaper och liknande riktvärden och har därför slagits samman till en grupp.
KLORFeNOLeR
8.2.6
Eftersom klorfenoler ofta förekommer i blandningar och har liknande toxiska egenskaper samt likartade riktvärden har dessa slagits samman till en grupp i Naturvårdsverkets generella riktvärden.
KLORbeNseNeR
8.2.7
Mono- och diklorbensener har slagits samman till en grupp och tri- klorbensener respektive tetra- och pentaklorbensener till två grupper. Generella riktvärden har tagits fram för respektive grupp. Ett separat riktvärde ges för hexaklorbensen.
gENEREllA RiKTVäRDEN föR föRoRENAD MARK 91