7.1 Allmänt
Aktierna i fråga i uppsatsen var att betrakta som giftorättsgods, varför utdel-ning av aktierna bör tas upp i bodelutdel-ningen. Avgörande blir om utdelutdel-ningen var lyft, det vill säga när lönen är på bankkontot, eller beslutad innan brytdagen, om utdelningen var lyft eller beslutad innan brytdagen ska den nämligen tas upp i bodelningen. Detta är ännu ett exempel på betydelsen av att vardera ma-ken uppfyller sin redovisnings- och upplysningsplikt. Utgångspunkten kommer fortsättningsvis vara att utdelningen var lyft innan brytdagen. Hur ska utdel-ningen betraktas och därefter hanteras?
7.2 Hur bör utdelningen betraktas?
Det första som bör utredas är konsekvenserna av att fordran var lyft eller beslu-tad innan brytdagen och utgick under redovisningsperioden.
En lyft fordran på lön är förenad med giftorättsgods och ska enligt lagbered-ningens motiv till giftorättsbalken endast tas upp till den del som överstiger det belopp som är förbehållet makens eget behov. I doktrinen finns en annan åsikt – att hela det förfallna lönebeloppet ska vara giftorättsgods. Detta åberopas vanligtvis inte av makarna. En anledning kan vara att maken vid äktenskaps-skillnad är i stort behov av pengarna på grund av omställningskostnader och eget underhåll. En fordran på lön som ännu ej är förfallen till betalning bör an-ses utgöra särskild egendom och således inte ingå i bodelningen och inte heller redovisas vid bodelningen.123
Jag har i ovanstående kapitel utrett att aktierna i fråga är att betrakta som gifto-rättsgods. Följden av detta blir enligt huvudregeln att avkastning av giftorätts-gods, oavsett om den tillkom maken före eller under redovisningsperioden, ska redovisas för och ingå i bodelningen. När det som i det förevarande fallet är
123 Teleman, Bodelning s 46-47 och 74.
fråga om utdelning som är ersättning för utfört arbete har lagstiftaren uttalat följande:
”Principen är – som redan framhållits – att vad maken har förvärvat genom
eget arbete efter att talan om äktenskapsskillnad väcktes inte ska ingå i bo-delningen. Även om sådan inkomst ibland kan ha formen av kapitalinkomst bör den således i detta sammanhang inte ses som avkastning utan som komst av eget arbete. Om den andra maken har anspråk på del i sådan in-komst för att klara sitt uppehålle, bör frågan lösas enligt bestämmelserna om underhåll och inte omvägen över en utjämning vid bodelningen.”124
Skattereglerna i Sverige har sedan dess förändrats flertalet gånger, och det kan diskuteras huruvida detta uttalande fortfarande är aktualiserat, varför de dåva-rande skattereglerna kan bli intressanta. En jämförelse mellan dåvadåva-rande och nuvarande skatteregler för fåmansbolag torde sålunda för utredningens syfte vara nödvändig.
De första skatterättsliga reglerna om fåmansföretag tillkom år 1933 och regle-rade möjligheten för bolag eller ekonomiska föreningar som förvaltade värde-papper att ta ut utdelning skattefritt.125 Detta blev problematiskt av förklarliga skäl, och alltsedan dess har reglering av fåmansbolag successivt utvecklats. År 1976 infördes fåmansföretagsbeskattningen. Neutralitet eftersträvades vid in-komstberäkning och beskattning av olika företagsformer. Det första som regle-rades var stoppregler vars syfte var att förhindra uppkomsten av obehöriga skatteförmåner genom värdeöverföringar från bolaget till aktieägarna, och det andra som reglerades var uppdelningar i inkomstbeskattning mellan närstående i fåmansbolag. Risken med att trots detta genomföra en värdeöverföring från bolaget till aktieägare var enorma skattekonsekvenser.126 Detta avskaffades dock i samband med skattereformen år 1990127 då beskattningsregler för få-mansbolag infördes i SL 3 § 12 mom, varför de idag kallas för 3:12-reglerna.I samband med IL:s tillkomst år 1999 gjordes redaktionella förändringar så att lagstiftningen blev enhetlig.128 Definitionerna av fåmansföretag och kvalifice-rade aktier är enligt KL och SL i stort sett densamma i IL idag.129
124 Prop 1986/87:1, s 158.
125 SOU 2002:52, s 107-108.
126 Prop 1975/76:79, s 69.
127 SOU 2002:52, s 108.
128 Andersson, Mari m fl, Lagkommentar till IL, inledningen.
129 Jfr KL 32 § p 14 med IL 56-57 kap för definitioner eller se prop 1975/76:79 s 40-44, och SL 3 § 12 mom med IL 56-57 kap för beskattningsreglerna.
Möjligheten att för delägare i bolag ta ut sin lön i form av utdelning för att undvika hårdare skattekonsekvenser fanns långt innan 3:12-reglerna. I en undersökning av lagberedningen framkom att 85 % av alla aktiebolag utgjorde fåmansbolag. Cirka hälften av fåmansbolagen redovisade ingen beskattnings-bar inkomst medan ca 25 % av de resterande fåmansbolagen redovisade en be-skattningsbar inkomst om max 1 000 kr.130 Detta indikerar det ordinära i att delägare i fåmansbolag tar ut lönen i form av utdelning och att den således be-skattas i inkomstslaget kapital. Uttalandet i förarbetet till äktenskapsbalken kan således inte betraktas på något annat sätt: allt som maken förvärvar genom eget arbete under redovisningstiden ska ej ingå i bodelningen. Inte heller det faktum att ersättningen ibland tar formen av kapitalinkomst förändrar detta – det ska ändå ses som inkomst av eget arbete.131
7.3 Diskussion
Visserligen är det rimligt att det maken erhåller på grund av förvärvsarbete också ska tillmätas denne personligen och således inte ingå i bodelningen, men det kan samtidigt inte förnekas att denne går ut som uppenbar vinnare. Maken lyckas dels undvika den högre skattesatsen som normalt skulle betalas till sta-ten genom att ta ut lönen som kapitalinkomst och dels undanhålla värdet av utdelningen (lönen) från boet och den andra makan. Detta förefaller för mig inte rimligt, särskilt med tanke på att detta i huvudsak är en beskattningsregel som tillämpas i familjerätten.
Det är sålunda nödvändigt att diskutera rimligheten av att tillämpa skatterätts-liga regler i civilrätten. Praktiker kan enas om att skadeståndsrättsskatterätts-liga principer tillämpas i skadeståndsrätten och att familjerättsliga principer tillämpas i famil-jerätten. Det kan dock i vissa fall finnas skäl för att tillämpa till exempel skade-ståndsrättsliga principer inom försäkringsrätten, men endast då det är godtag-bart enligt gällande rätt. Ett annat exempel är att man med praxis i straffrätt normalt sett inte kan dra analogier till ett fall i ett annat juridiskt område.
130 SOU 1975:54, s 161.
Det som avses är att en god praktiker inte sammanblandar juridiska regler och principer som hör till skilda områden. Detta följer av en god tillämpning av den rättsdogmatiska metoden. Därför förefaller det märkligt att man å ena sidan i skatterätten ser på utdelningen som en kapitalinkomst och i civilrätten som en lön. I detta fall torde egendomens karaktär förbli densamma, men att den tar en annan beskaffenhet. När ersättningen för utfört arbete tas upp i inkomstslaget kapital i form av utdelning är det fortfarande fråga om lön, men i en annan form.
Det är diskuterbart huruvida de skatterättsliga begreppen i detta fall ska följa de civilrättsliga reglerna.132 Enligt Hultqvist bör ett rättssystem vara koherent. Om ett rättsbegrepp har av rättssystemet fått en innebörd, är det endast rimligt om begreppet har samma innebörd och verkning i hela rättssystemet om inte särskilda skäl talar däremot.133 Enligt min mening förefaller det orimligt att maken å ena sidan i sin deklaration uppger utdelningen som kapitalinkomst medan maken i bodelningen redovisar utdelningen som lön. Eftersom tillgång-ens karaktär per se inte förändras, torde det vara samma utgångspunkt även i äktenskapsrättens område.
Varje make har ett behov av att kunna försörja sig själv, varför lönen på grund av det sociala skyddet ska undantas bodelningen. En fråga som inte har beak-tats i doktrinen är hur vidsträckt skyddet är – hur stor lön bör omfattas av skyddet? Om ena maken exempelvis tar ut en del av sin lön som kapitalin-komst och denna ”del” motsvarar en utdelning om knappt 200 000 kr, bör den fortfarande anses vara skyddsvärd?
Lagstiftaren har knappast syftat till att ge utrymme för en bedömning i frågan, utan nöjt sig med att lönen är en livsnödvändighet för varje make och således bör undantas bodelning oavsett lönens storlek.
132 Hultqvist, Rättshandlingars verkliga innebörd, SN 2007 s 696.