8 Skötsel av biotopskydds områden
9 Prövning av en ansökan om dispens
9.5 Kompensationsåtgärder
9.5.2 Utformning av kompensationsåtgärder
En kompensationsåtgärd bör avse de biologiska värden som går förlorade och på- verka de faktorer som den dispenssökta åtgärden kommer att skada. Förlust av platsspecifika värden och värden med mycket lång tillkomsttid kan dock sällan ersättas genom kompensation. I första hand bör kompensationen leda till skapande av nya naturvärden i samma slags naturmiljö och av minst samma omfattning i det område som berörs. Syftet är att påverkan på de arter som är beroende av biotopen blir så små som möjligt. Om det inte är möjligt bör kompensation ske i ett närlig- gande område med liknande bevarandevärden, både kvalitativt och kvantitativt, som det som har påverkats. I andra hand kan kompensationsåtgärden utgöras av en liknande naturtyp, till exempel att ett dike kompenseras med en våtmark, eller en stenmur med ett odlingsröse. Är inget av dessa alternativ lämpligt eller möjligt kan man analysera vilken typ av biotop det finns brist på i ett större landskapsperspek- tiv, och kompensera med en sådan.
Det är bara en förbättring av miljön som utgör egentlig kompensation för skada på naturvärden. Det kan ofta vara en fördel, men är inte alltid nödvändigt, om kom- pensationsåtgärden kan genomföras innan den åtgärd som kommer att skada na- turmiljön genomförs.
Det är viktigt att ha en god dialog med den verksamhetsutövare som ska utföra kompensationsåtgärden. Förutsättningarna för en väl utförd åtgärd ökar om den som ska ansvara för att åtgärden utförs lämnar förslag på vad som kan göras och var. Myndigheten och verksamhetsutövaren bör sedan gemensamt diskutera hur kompensationsåtgärden lämpligast utförs.
Villkor om kompensationsåtgärder som ska gynna biologiska värden, men som kan komma att beröra eller påverka kulturmiljövärden, bör utformas i samråd med företrädare för kulturmiljövården.
Villkor om kompensationsåtgärder som kan påverka fridlysta växt- eller djurarter ska utformas med hänsyn till artskyddsförordningens regler.
9.5.2.1 EXEMPEL PÅ KOMPENSATIONSÅTGÄRDER
Nedan ges några exempel på kompensationsåtgärder i ett beslut om beviljad dis- pens:
Vid ingrepp i ett småvatten kan ett nytt småvatten skapas på annan lämplig plats, eller miljön i ett närbeläget småvatten förbättras genom restaurering, för att skapa bättre förutsättningar för vattenlevande arter.
En stenmur som behöver tas bort, till exempel på grund av att en väg ska få en ny dragning, kan byggas upp på ett lämpligt närbeläget ställe. Villkor om hur muren ska utformas bör då ställas.
Vid ingrepp i en stenmur kan de borttagna stenarna användas till att förbättra, reparera eller bygga på en annan stenmur, alternativt skapa ett odlingsröse.
Vid avverkning av alléträd kan nya träd planteras på lämpliga ställen i allén. Om den dispensgivna åtgärden påverkar en art som är beroende av en viss trädart är det viktigt att återplantering sker med samma trädart. Ut- över detta kan man lämna högstubbar och öka mängden död ved genom att nedtagna trädstammar läggs som faunadepåer på solbelyst plats i eller ut- anför området.
Om åkerholmar tas bort, till exempel till följd av ett infrastrukturprojekt, kan nya åkerholmar skapas av till exempel överskottsmassor. Dessa bör då utformas på ett sätt som gynnar den biologiska mångfalden i området. I vissa fall, när det inte är möjligt eller lämpligt att kompensera med en
motsvarande biotop, kan naturvårdsnyttan bli större om en kompensations- åtgärd innebär att en skadad eller förlorad biotop ersätts med en annan bio- toptyp som det råder större brist på.
9.6
Utformning av ett dispensbeslut
Ett beslut om att bevilja alternativt avslå en dispensansökan bör innehålla följande punkter:
Tydlig uppgift om vilken åtgärd som sökanden har fått/inte fått dispens för att utföra genom beslutet. Det bör också tydligt framgå om bara delar av en ansökan har beviljats.
Ett beslut som innebär att dispens beviljas bör normalt förenas med villkor för hur och, om det behövs, när den dispenssökta åtgärden ska utföras. Det bör också anges vilken hänsyn som ska iakttas, samt vilka försiktighetsåt- gärder som ska vidtas. Villkoren bör anges tydligt i beslutet för att under- lätta dels för den som ska utföra den dispenssökta åtgärden, dels för myn- dighetens/kommunens tillsyn av vidtagna åtgärder i biotopskyddsområdet. Det bör också anges när och hur genomförda åtgärder ska redovisas. Om en kompensationsåtgärd ska utföras bör det anges som ett villkor i
beslutet var, när och hur den ska utföras, samt när och hur redovisning av den genomförda åtgärden ska ske till myndigheten.
Uppgift om berörd lagstiftning.
En redogörelse för ärendet som innehåller en beskrivning av biotopen och förekommande arter, natur- och kulturvärden, samt förutsättningar och sär- skilda förhållanden i området. Den bör också innehålla en beskrivning av den planerade åtgärden, samt sökandens motivering för att få dispens. Länsstyrelsens/kommunens samlade bedömning och skäl för beslutet bör
alltid redovisas oavsett om dispensen beviljas eller avslås. I redovisningen bör det framgå hur avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen har gjorts. Det bör också anges om åtgärden går att förena med en från allmän synpunkt lämplig användning av mark- och vattenresurser samt med den för området gällande översiktsplanen.
Det särskilda skäl som ligger till grund för en beviljad dispens bör anges tydligt. Vid avslag bör det framgå varför det inte bedöms finnas något sär- skilt skäl för dispens.
Kompletterande information som kan vara av betydelse för den som har ansökt om dispens bör finnas med i beslutet.
Information om hur man överklagar ska bifogas beslutet.
En översiktskarta med berörd fastighet markerad och en detaljkarta med objektet markerat bör bifogas beslutet, liksom foton om det bedöms ha be- tydelse för ärendet.
Ett exempel på hur ett beslut om att bevilja alternativt avslå en ansökan om dispens kan utformas finns i Bilaga 4.