Utjordarnas ålder: Exemplet Alunda socken 150–160

I dokument Utjordar och ödegårdar (sidor 197-200)

NORRA VEDBO HD GÖSTRINGS HD

4 Utjordarnas ålder: Exemplet Alunda socken 150–160

Hitintills har vi kunnat konstatera att utjordarna är vanliga på slättbygden i östra Sverige. Vi har också kunnat se att många utjordar är knutna till reglerade tegskiften, solskiftet. Men hur gamla är utjordarna? Är det samma utjordar som ligger kvar över tid eller tillkommer nya efterhand?

Förklaringarna till hur utjordarna uppkom som tidigare diskuterats – arv, handel, nyodling och ödeläggelse – har det gemensamt att de pekar mot medeltiden. Vad vi ser i källmaterialen under 1500- och 1600-talen skulle kunna vara relikter från medeltiden. Inom ödegårdsforskningen har man emellertid inte uteslutit tanken att utjordarna också bildades under 1500- och 1600-talen. Reformationen, de senare krigen och 1500-talets bebyggelseexpansion och nyodling har lyfts fram som faktorer som skulle kunna ha lett fram till nya utjordar. I några fall har detta också bekräftats, men då för senare delen av 1600-talet (Helmfrid 1962 s 90). En annan iakttagelse är att antalet utjordar tycks ha kunnat öka och minska under 1500-talet, något som leder till frågan om utjordarna tillkommer och utgår efter hand eller om det är samma utjordar som delas upp.

I en tidigare studie, publicerad i Bebyggelsehistorisk tidskrift, undersökte jag utjordarnas ålder i Svanshals socken (Karsvall 2011). De två viktiga resultaten från denna studie var att det inte hade skett någon nybildning och att flera utjordar under 1500-talet blev bebyggda till hemman. Utjordarna ingick alltså i bebyggelsetillväxten under 1500-talet; en diskussion som handlat om hemmansökning till följd av nyodling och nybyggen, men inte om bebyggandet av utjordar.

Slutsatsen att utjordarna har en hög ålder ska ändå inte förhastas. Det vore anakronistiskt att tala om 1640-talets utjordar som medeltida jordstrukturer om vi inte först konkret kan påvisa detta. Besked om detta kan sökas i 1500-talets jordeböcker. Först därefter är det möjligt att väga in utjordar i den större

diskussionen om bebyggelseförändringar och ödeläggelse under senmedeltiden.

Syftet i detta kapitel är att komplettera och fördjupa min tidigare genomgång av Svanshals socken med en liknande genomgång av en Upplandssocken, Alunda. På så vis får vi en jämförande och bredare bild. Om även utjordarna här kan beläggas till 1500-talets första hälft så talar det än starkare för att utjordarna har hög konstans. Frågorna är: Hur vanligt är det att utjordarna på 1640-talet också förekommer under 1500-talet? Sker det en nybildning av utjordar under 1500- och 1600-talen? Förändras utjordarna på något annat vis under denna hundraårsperiod?

4.1 Metoden att spåra utjordar i jordeböcker och kartor

I detta kapitel kommer jag att detaljstudera utjordarna i en socken, Alunda i centrala Uppland. Den äldsta totala bilden av bebyggelsen i socknen ger Vasatidens jordeböcker, den del som kallas årliga räntan. Ett senare tidsskikt ger kartbilderna från 1640-talet. För perioden däremellan finns ytterligare jordeböcker som ger fler uppgifter. Flera av jordeboksuppgifterna behandlas i Det medeltida Sverige 1:4 (DMS), som gäller hela Olands härad.148 Här redovisas också de medeltida beläggen. I hög grad har jag kunnat luta mig på denna publicering. Men det är ändå originalkällan jag följer, vilken innehåller fler uppgifter om utjordarna som inte tas upp i DMS. Det ska sägas att vissa jordeböcker är fukt- och brandskadade med följden att allt inte kan utläsas.

Kartuppgifterna är uttagna från databasen, men i exemplen så är det kartbilden i sig jag analyserar.

Att följa utjordar över tid, i olika källmaterial, kräver att man lokaliserar var de ligger. Detta för att kunna överblicka och sortera uppgifter från olika år och olika källmaterial. Det är också ett sätt för att undvika sammanblandning av utjordar. Man blir även observant på utjordar som noteras på hemman som ligger i andra socknar. Det lämpligaste tillvägagångssättet är därför att lokalisera alla enheter, både hemman och utjordar, inom ett jordeboksområde, en socken eller liknande. Det ger en total bild över fastighetsstrukturen. Även de minsta utjordarna kan då ofta också lokaliseras. Det empiriska grundarbetet omfattar därför som regel ett större område än det man beskriver.

Kapitlets empiri består av två delar. För det första en katalog över hemman och utjordar per bebyggelseenhet från 1540 till 1640 (bilaga 4). Av bilagan kan man dra slutsatser om vilka hemman och utjordar som förekommer under både perioderna, med jordnatur och jordetal. Även förändringar som sker under

148 Alunda berörs i en rad jordeböcker från 1541 och framåt. En sammanställning finns i DMS 1:4 s 318ff.

perioden tydliggörs. För det andra två sockenkartor som märker ut alla dessa kamerala enheter, deras geografiska placering, med 100 års mellanrum (figur 4.2 och 4.3). Symboler och upplägg är samma som för översiktskartan för Lysings härad (figur 3.1). Hemman och utjordar redovisas för sig, och jag skiljer mellan utjordar som är hela ägoområden (typ 1) och de som finns inom byarna (typ 2a–c), samt enskilda jordar (typ 3). Som tidigare visas med en heldragen linje till vilka hemman utjordarna är kopplade.

Ett skäl till att ta med hemmanen i analysen har att göra med att utjordarna i jordeböckerna ibland är sammanslagna med hemmanen. I exempelvis den första jordeboken för Alunda, som är från 1541 (UH 1541:13), finns hemmanen med dubbla jordetal som under senare år står som hemman och utjord, med utjord markerat i marginalen. Om ett hemman minskar i kameral storlek samtidigt som en utjord tillkommer av motsvarande storlek så kan man vara ganska säker på att utjorden tidigare varit inräknad på hemmanet. Man kommer alltså inte åt alla utjordar om man bara ser till de utjordar som redovisas ett visst år. Och även hemmanen måste tas med så att man inte missar dolda utjordar. Exempel på detta tas upp i analysen längre fram, men allmänt kan sägas att ”dolda utjordar” främst gäller tidiga uppländska jordeböcker från 1500-talets mitt.

En aspekt som har betydelse för tolkningen av utjordarna är att jordeböckerna blev mer utförliga efter hand. Nya uppgifter tillkom varefter rannsakningar och skatteläggningar ägde rum. Det betyder att nya uppgifter i jordeböcker inte nödvändigtvis avser förändringar i byarna, utan kan bero på en eftersläpning i registreringen. Exempelvis är den första jordeboken för Alunda från 1541 mindre utförlig än jordeboken 1566, vilken innehåller mer kommentarer som måste komma från en ny rannsakning där fogdarna tagit in fler uppgifter från byarna. För att få fram en total mängd utjordar från mitten av 1500-talet behöver man därför granska och sammanlägga uppgifter från flera jordeboksårgångar.149

4.2 Undersökningsområdet Alunda socken

Utifrån avhandlingens övergripande syfte att granska utjordar i byar faller Alunda socken väl in. Socknen ligger centralt i Uppland, tre och en halv mil nordost om Uppsala. Till ytan och antalet bebyggelseenheter är Alunda den

149 I DMS finns tabeller som summerar antalet hemman och utjordar per socken. För Alunda socken summeras antalet efter jordeböckerna 1541 och 1566. Att antalet varierar mellan de två åren skulle kunna uppfattas som att det skett förändringar inom byarna, att det skett både en nybildning av nedläggning av utjordar under perioden. Men en sådan slutsats säger antagligen lite om de verkliga förhållandena.

I dokument Utjordar och ödegårdar (sidor 197-200)

Relaterade dokument