Av intervjuerna framkom svårigheter i vårdmöten där tolk används. Svårigheter som uppgavs var att inte veta vilken information som når patienten, hur den översätts och att behöva vara extra försiktig i språket för att inte skapa missförstånd. Vidare beskrevs även att vid
språkbarriärer krävs ofta fler undersökningar och möten, både för att tillgodose patienten information och för att bygga upp ett förtroende.
10
”Sen kanske man mer frikostigt skulle ha tillgång till tolk, i större utsträckning för att få bekräftat att patienterna förstår” IP 1
Det framkom även att tolkar för vissa språk är svårt att få tag på. Flera respondenter angav att när möjligheten till fysisk tolk inte finns vore videosamtal ett bättre alternativ än telefontolk.
Flera respondenter beskrev att vid vissa tillfällen fanns en osäkerhet kring om tolken lyssnar ordentligt då de hört att de håller på med något annat i bakgrunden. Vidare beskrevs även att vid vårdmöten med tolk uppstår inte samma interaktion mellan vårdpersonal och patient.
Respondenterna tog även upp att tolkens egna värderingar inte bör påverka i vårdmötet.
Respondenterna menar på en vilja att ge den bästa vården men att det inte alltid är möjligt att styra över. Det framkom även att innan sitt besök kunna få bestämma vilket kön man önskar på tolken kan vara värdefullt då det uppstått situationer där patienten inte pratar lika mycket som vanligt.
”Man vet ju inte heller om tolken tolkar det som jag säger man har ju varit med om skillnader där man sett att patienten blivit ledsen då är det ju inte någonting jag har sagt utan då är det någonting som tolken har sagt så att förstår du. Så då blir det ju inte den bästa möjliga vård kan jag tänka men det blir ju inte mitt, det där är ju lite svårt jag kan ju inte styra det där det blir ju inte det ändå” IP 4
När kommunikationssvårigheter uppmärksammats med tolk över telefon så bokas ett andra möta in med tolk på plats. En respondent angav även att vid de tillfällen tolkbehovet missats så bokas en ny kostnadsfri tid in för att kunna förmedla information. En respondent redogör för att i den grundläggande vården är man väldigt bra på att erbjuda en likartad vård och att ingen medvetet särbehandlas, men när det handlar om deltagande i forskningsstudier så görs det i mindre grad till någon som har tolk där stor del av samtalet endast går till att ge en grundläggande information.
5.1.2 Kommunikationssvårigheter
Ur intervjuerna framkom att beroende på energinivån hos medarbetare, bemanning och belastning över dagen kan det påverka om man orkar ta en extra stund till att förklara och ge ett extra professionellt bemötande. Vissa patienter behöver mer stöttning och stöd och möjligheten att ge det kan bero på hur arbetsdagen ser ut. Respondenterna angav även att svårigheter uppstår med patienter som har någon utvecklingsstörning och att ett ytterligare språkstöd samt andra verktyg kan behövas.
11
” Jag försöker ju göra det bästa jag kan men med den här språkbarriären blir det ju liksom inte lika” IP 4
Respondenterna redogjorde för att kommunikationssvårigheter även uppstår med personer som exempelvis lider av demens eller personer som är allvarligt sjuka. En respondent
redogjorde för att i många fall finns inte tolkar tillgängliga på det språket som patienten talar och ibland inte heller informationsblad på det efterfrågade språket. Då ges informationsblad på svenska ut med förhoppningen om att någon i patientens bekantskapskrets kan översätta och tolka.
”Om man har svårt att läsa svårt att förstå information både muntlig och skriftlig och det kan man ju få medfött eller från olika funktionshinder eller efter stroke är jättevanligt och det leder ju också till ojämlikhet” IP 7
När det inte finns tolk tillgängligt för vissa språk används ibland anhörigtolkar, vilket
respondenterna upplevde som en svårighet. Vidare redogjordes för att individer som är väldigt drivna och läser på om nya behandlingar och metoder som inte är rutinmässiga men
efterfrågas av patienten så kan den prövas för att patienten själv påtalar det. Individer som har svårare att föra sin egen talan får den rutinmässiga vården.
5.1.3 Kulturella skillnader i vården
Respondenterna upplevde att det i många fall finns kulturella skillnader i hälso- och sjukvården. Det upplevdes vara skillnader i vad man pratar om eller söker hjälp för. Även kulturella skillnader i synen på vilken vård som ska ges och hur mycket information som ska ges. Vidare beskrevs att kulturella skillnader i hur vården utövas kan försvåra mötet där diskussioner om olikheter i behandling i patientens hemland och Sverige kräver mer tid och förklaring.
” Av egen erfarenhet kan jag tycka att människor från andra kulturer är mer vårdkrävande dom kanske har med sig den kulturen att man får mera tillgång till läkare och läkemedel där man bor och så är det inte riktigt i Sverige” IP 8
12 5.1.4 Sårbara grupper och tillgång till vård.
En respondent med samordningsansvar angav att utsatta grupper är individer med psykisk ohälsa, missbrukspersoner och socioekonomisk status. Vissa grupper i samhället anges även tendera att resa mer sällan för att söka vård. I de fall när jourmottagning endast finns i den större staden i en region medför det svårigheter för patienter och anhöriga.
Flera respondenter angav även att storleken på regionen är ett hinder, att det inte finns tillräckligt med resurser, personal eller ekonomi för att tillgodose en jämlik vård.
Respondenterna redogjorde vidare för att landsbygden blir speciellt utsatt när resurserna inte räcker till och möjligheten till att ha alla utbud på alla sjukhus och orter inte finns.
”Så att oavsett vart man bor så ska vi ha tillgång till samma vård. Sen tänker jag också utifrån vilken ålder vi är, oavsett om vi är barn eller vuxen eller äldre, oavsett hudfärg nationalitet, om vi kan språket eller inte så är det ju viktigt att vi har tillgång till samma vård och möjlighet och bemötande också, att vi ändå blir bemötta med respekt” IP 3 En respondent med samordningsansvar angav att många barn och föräldrar upplever en ojämlik vård när de jämför med andra delar av Sverige. respondenten belyste att detta påverkar vårdpersonalen i att behöva möta och hjälpa dom i deras tankar och känslor.
Kulturella och socioekonomiska skillnader anges vara det största problemområdet när det gäller jämlik vård. Ur intervjuerna uppkom att det är nästintill omöjligt att ge en jämlik vård och synen på olika saker kan skilja sig mycket beroende på kultur. Vidare belystes även svårigheten för vissa patienter med exempelvis digitala vårdtjänster, där en del individer har svårigheter med att förstå information muntligt och skriftligt. Införandet av digitala
vårdtjänster anses vara bra men kan innebära potentiella hinder kring att ge jämlik vård när det blir mycket fokus på skriftlig förmåga och läsförmåga. Digitaliseringen ansågs av några respondenter kunna vara ett hinder, den är nödvändig och kan vara en främjande faktor för vissa grupper men även ett hinder för de som inte förmåga för att tillgodose sig den digitala vården.
5.1.5 Normer och fördomar
Ur intervjuerna framkom att förutfattade meningar kan påverka vilket språk eller vilka formuleringar vårdpersonalen väljer att använda. Samtliga respondenter uttryckte dock en förhoppning om att fördomar och normer inte ska vara avgörande varken i vårdmötet eller i valet av vård, men trodde att det i vissa fall kan spela in. En respondent trodde att normer och
13 fördomar kan påverka både i bemötande och val av behandling. Vidare togs även upp att en förutbestämd inställning från vårdpersonalens håll kan påverka vården som patienten får.
Även att normer och fördomar finns i privatlivet och därför är svårt att frångå i arbetet.
Vårdpersonalens egna erfarenheter ansågs kunna ha betydelse vid bemötandet. Vidare togs upp att vårdpersonalen som möter patienterna också klickar olika bra med olika människor och att olika bemötande inte sker på ett så medvetet plan utan kan vara skillnader i hur man kan kommunicera och vilken förståelse patienten har för vårdens innehåll. Det uppkom även tankar kring att ingen medvetet särbehandlar någon men att vårdpersonalens tolkning av information och människan de möter präglar dess bedömning.
” Jag tror att vi gärna vill tro alltså vi legitimerad personal inom hälso- och sjukvården att vi ser patienten förutsättningslöst och att utan liksom några inbyggda värderingar men det är klart att det inte är så även om vi tror att vi kommer som oskrivna blad och bemöter varje patient lika så är det ju säkert inte så” IP 7
Vidare beskrevs att beroende på hur en patient ser ut kan det påverka tanken om vilken begåvningsnivå en patient har och kan ibland avgöra hur vårdpersonalen väljer att förklara och bli övertydlig även om det inte behövs. En respondent angav att hennes egna erfarenheter om vissa personlighetsdrag eller karaktäreristiska drag kan påverka i mötet med patienter, vilket enbart beror på hennes egna erfarenheter. För att inte låta det påverka behandlingen eller bemötandet tillfrågades en kollega om att ta det samtalet.
” Men det beror ju på hur jag också min egen erfarenhet av det förstås spelar ju också in då men det är väl klart att det spelar in tror jag fast då brukar jag faktiskt försöka att någon annan kollega får ta det samtalet eftersom då är jag redan färgad på ett sätt kan jag tycka med” IP 4
En respondent angav att i mindre orter där vårdpersonalen känner många invånare så kan information som vårdpersonalen annars inte skulle veta finnas tillgänglig från kollegor.
Respondenten upplevde att i vissa fall kan det vara hjälpsamt om det uppkommer innan mötet att patienten till exempel har ett missbruk men det kan även bidra till en ytterligare
eftertänksamhet och att vad hen fått höra kan påverka mötet med patienten.
”Ja men vi har ju mycket med nysvenskar och så att göra och där finns det ju både normer bland personal och så som kanske inte är så bra som jag kan tänka mig kan spela roll.” IP 2
14 En respondent angav att könstillhörigheter och vilken sexuell läggning en patient har kan ha betydelse på ett sådant sätt att vårdpersonalen antar eller tror att en anhörig är en väninna eller vän men i själva verket är en partner. Vidare redogjorde respondenten för att om man inte ställer den öppna frågan om relationen stänger man ute en del information och det kan påverka hur patienten öppnar sig i andra frågor.
5.2 Arbetssätt för en jämlik hälso- och sjukvård