Fragmentering av plast för återvinning
4. Mikroplastutsläpp från däckslitage
4.1. Utsläpp av mikroplast från väg och däckslitage
4.1. Utsläpp av mikroplast från väg- och
däckslitage
Vägtrafiken är den största källan till utsläpp av mikroplast i Sverige, enligt IVL Svenska Miljöinstitutets kartläggning av källor till mikroplast. Utsläppen beror i första hand på slitage av fordonsdäck. IVL har bedömt att 7 674 ton mikroplast per år kommer från slitage av däck. I andra hand beror utsläppen på slitage av
vägbeläggningar och vägmarkeringar (Magnusson et al. 2016).
Utsläppen av mikroplaster från däck- och vägslitage i Sverige har beräknats utifrån befintliga data om trafikarbete (km per år), emissionsdata om däck, asfaltsslitage med mer (Magnusson et al. 2016). Tillgängliga data är dock inte fullständiga. Uppgifterna om utsläpp av mikroplaster från väg- och däckslitage är med andra ord ungefärliga. Studier från bland annat Norge, Danmark och Nederländerna pekar dock också ut slitage av däck som den största, kända källan till utsläpp av mikroplast i respektive land (Sundt et al. 2014; Lassen et al. 2015; Verschoor 2014).
4.1.1. UTSLÄPP AV GUMMIPARTIKLAR FRÅN SLITAGE AV DÄCK Ett fordonsdäck slits under körning på grund av friktion mot vägbanan. Ungefär 20 procent av ett däcks massa slits av under ett däcks livstid (Renberg 2014). Utsläppen av gummipartiklar från slitage av däck är enligt IVL:s kartläggning 7 674 ton per år. Det kan jämföras med Norge, där utsläppen från däckslitage har beräknats till 5000 ton per år (Sundt el al. 2016). Beräkningen i IVL:s rapport är baserad på uppgifter om trafikarbetet på svenska vägar och emissionsdata (Magnusson et al. 2016). Enligt uppgifter från Trafikanalys (2016) uppgick trafikarbetet på allmänna vägar i Sverige till 80 714 miljoner fordonskilometer år 2015, varav personbilar står för den största andelen (65 854 miljoner fordonskilometer).13 Enligt beräkningarna står slitage av personbilsdäck och däck på tunga lastbilar för de största utsläppen, 3 293 ton per år respektive 3 248 ton per år, se tabell 1. IVL har beräknat utsläppen baserade på emissionsdata från VTI. Enligt den studien slits 0,05 g per fordonskilometer från bilar i Sverige och 0,7 g per fordonskilometer från bussar (Gustavsson 2001).
13 Sverige har ett omfattande vägnät. 105 000 km statliga vägar, 42 000 km kommunala vägar och 433 035
km privata vägar. De privata vägarna utgörs till största del av skogsvägar med liten trafikmängd (Magnusson et al.2016).
Tabell 1. Gummipartikelutsläpp per fordonstyp (ton per år).
Fordonstyp ton/år Kommentar
Motorcyklar 17 Emissionsfaktor som bil/2 Bilar 3 293 Emissionsfaktor bil Bussar 688 Emissionsfaktor buss Lätta lastbilar 429 Emissionsfaktor som bil Tunga lastbilar 3 248 Emissionsfaktor som buss
Total 7 674
Källa: Magnusson et al. 2016
4.1.2. UTSLÄPP AV MIKROPLAST FRÅN VÄGSLITAGE
Vägar består av flera lager av grus och stenmaterial för att få stabilitet och bärighet. Det lager som är överst och utsätts för slitage från trafiken kallas slitlager. Slitlagret består vanligtvis av asfalt. Asfaltbeläggningar består till 95 % av stenmaterial och resten, cirka 5 %, av ett bindemedel, vanligtvis bitumen. Bitumen framställs ur råolja och består till störst del av högmolekylära kolväteföreningar. Ibland används
polymerer (PMB) som tillsatsämne i bitumen. Det är dessa polymerer som antas ge upphov till utsläpp av mikroplaster från slitage av vägar.
Vägar slits till följd av trafikbelastning, vinterväghållning, renhållning samt på grund av klimatfaktorer, som regn, snö och temperaturväxlingar. Framför allt är det
personbilar med dubbdäck vintertid som ger ett omfattande vägslitage. Problem med deformation av vägarna orsakas främst av den tunga trafiken.
IVL:s beräkningar av mikroplastutsläppen är baserade på data om andelen
polymermodifierad bitumen i asfalt och antaganden om vägslitage (Magnusson et al. 2016). IVL har utgått ifrån att cirka 5 % av det asfaltsbelagda vägnätet innehåller polymermodifierade bindmedel (PMB), vilket ger 15 ton mikroplast per år.
Trafikverket har påpekat att polymerinnehållet i PMB i snitt är cirka 4 % av bitumenet (viktprocent). 14 Trafikverket har även påpekat att ungefär hälften av PMB inte slits på
samma sätt eftersom de ligger i nedre lager, det vill säga under slitlagret. Om detta tas i beaktande tillsammans med det lägre PMB-innehållet i asfalt blir utsläppet från slitage av vägbeläggning cirka 6 ton mikroplast per år.
Det bör påpekas att PMB inte förekommer som egna mikroplastpartiklar utan är ”lösta” i bitumen. I praktiken består asfaltspartiklar som slits bort till största del av grus- och sten och en liten andel, bitumen och, i förekommande fall, polymerer. Det är oklart om, och i sådant fall hur, polymertillsatsen i bortsliten asfalt med PMB frigörs och bildar mikroplastpartiklar.
14 En omräkning från 5 % till 4 % skulle sänka det beräknade utsläppet ifrån slitage av vägar ytterligare, från
4.1.3. UTSLÄPPEN AV MIKROPLASTER FRÅN SLITAGE AV VÄGMARKERINGAR
Vägmarkeringar nöts precis som vägbeläggningar till följd av trafikbelastning, vinterväghållning, renhållning och klimatfaktorer. Slitage av vägmarkeringar kan ge upphov till mikroplastutsläpp. De årliga utsläppen av mikroplaster från slitage av vit vägmarkeringsfärg uppskattas av IVL till 504 ton per år. Siffran bygger på antaganden gjorda för Norge då ländernas förhållande antagits vara liknande (Magnusson et al. 2016).15 Utöver den vita vägmarkeringsfärgen används rödmålade cykelöverfarter
(utlagd kallplast) i Sverige. Slitage av rödmålade cykelöverfarter har inte beräknats i kartläggningen.
De beräknade utsläppen av mikroplast från slitage av vägmarkeringsfärg är sannolikt något i överkant. Enligt Sundt et al. (2014) är polymerinnehållet i vägmarkeringsfärg 1–5 %. Enligt en senare dansk rapport är polymerinnehållet snarare 0,5–2 % (Lassen et al. 2015). Den senare siffran har bekräftats av svenska tillverkare i Jannö (2016). Vidare har de norska siffrorna om vägmarkeringsslitage från 2014 kommenterats av författarna själva. I Sundt et al. (2014) antogs ett hundraprocentigt slitage, vilket sannolikt var i överkant eftersom all färg inte slits på samma sätt, bland annat beroende på trafikmängd, alternativt inte slits alls, om den till exempel tas bort i samband med vägarbeten (Sundt el al. 2016). I en dansk studie har de räknat med emissionsfaktor 23–43 % (Lassen et al. 2015). Givet att både polymerinnehållet och emissionsfaktorn är lägre än i IVL:s beräkningar, ger slitage av vägmarkeringsfärg sannolikt upphov till mindre än 504 ton mikroplast per år i Sverige.