Utveckling av statens ekonomi

I dokument Regeringens skrivelse 2005/06:101. Årsredovisning för staten 2005 (sidor 33-59)

Utveckling av statens ekonomi

3 Utveckling av statens ekonomi

I detta kapitel redovisas inledningsvis en upp-följning av några viktiga mål som stödjer den ekonomiska politiken och som även har stor betydelse för utvecklingen av statens ekonomi.

Därefter redovisas en femårsöversikt över stats-budgetens utveckling respektive utvecklingen av vissa nyckeluppgifter hämtade ur statens resultat- och balansräkningar.

3.1 Uppföljning av några viktiga mål för den ekonomiska utvecklingen

3.1.1 Mål för att minska ohälsan

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2003 mål för minskad ohälsa. De föreslagna målen innebär att:

− frånvaron från arbetslivet på grund av sjukskrivning skall i förhållande till 2002 halveras fram till 2008,

− antalet nybeviljade aktivitets- och sjukersättningar (f.d. förtidspensioner) skall minska jämfört med 2002 års nivå. Hänsyn skall tas till den demografiska utvecklingen under perioden.

Riksdagen har ställt sig bakom målen (bet.

2002/03:SfU1, rskr. 2002/03:72). Bakgrunden till målen var den snabba ökningen av sjukskriv-ningarna mellan 1997 och 2002. Sjukskrivnings-volymen mer än fördubblades mellan 1997 och 2002, och utgifterna på statsbudgeten för sjuk-penning ökade under samma period från 16 till 48 miljarder kronor i löpande priser. Under

samma period ökade antalet förtidspensionärer med 65 000 personer till nära 500 000 personer.

Ökningen skall ses i ljuset av att sjukskrivningarna nådde en mycket låg nivå kring 1997 och att den totala sjukskrivnings-volymen 2002 var rekordhög. Inte ens i slutet av 1980-talet, då framför allt den korta sjukfrånvaron var hög, var sjukskrivningarna lika omfattande.

Ökningen under perioden 1997–2002 var tämligen jämnt fördelad mellan olika grupper och regioner. Den stora förändringen var ökningen av de långa sjukskrivningarna. Antalet långtidssjukskrivna tredubblades mellan 1997 och 2003, men har under senare år minskat relativt kraftigt.

Kvinnor är överrepresenterade bland de sjukskrivna och svarar för ca två tredjedelar av alla sjukskrivningsdagar, vilket är en betydande ökning jämfört med åren kring 1990. Kvinnor är mer sjukskrivna än män oavsett ålder, utbildning, typ av familj och bransch.

Vidare varierar sjukskrivningarna med ålder och utbildningsnivå. De övriga skillnader som finns mellan sektorer, branscher och yrken avspeglar till största delen köns- och ålders-sammansättningen inom respektive delgrupp.

Det finns även stora regionala skillnader i sjukskrivning och andelen personer med aktivitets- eller sjukersättning. Regioner med svag arbetsmarknad har ofta såväl hög ohälsa som hög andel arbetslösa.

Diagram 3.1 Antal sjukskrivningsdagar i relation till arbetskraftens storlek 1965–2005

0

1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005

Män Kvinnor Totalt

Utfall 2005

Under 2005 minskade antalet sjukskrivna med 34 000 personer till 211 000. Sjukvolymen, mätt med antalet av Försäkringskassan ersatta sjuk-skrivningsdagar, minskade under 2005 med ca 14 procent. Sjukvolymen har minskat med 29 procent sedan 2002. Under 2005 minskade så-väl de korta som långa sjukskrivningarna.

Nybeviljandet av aktivitets- och sjukersätt-ningar (f.d. förtidspension) minskade kraftigt under 2005 och uppgick till ca 60 000 personer.

Målet som angavs 2002 innebär att genomsnittet av nybeviljade aktivitets- och sjukersättningar under perioden 2002–2008 inte skall överstiga 64 000 per år. Det sammanlagda antalet personer med aktivitets- och sjukersättning ökade under året med 32 000 personer till 557 000.

Diagram 3.2 Antal nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar 1971–2005

1971 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005

Män Kvinnor Totalt

Antalet av arbetsgivaren ersatta sjuklönedagar, som också ingår i målet om sjukskrivningsdagar, har i princip varit oförändrade under perioden 2003–2005. Det sammanlagda antalet

sjukskriv-ningsdagar minskade från 94 miljoner dagar till ca 83 miljoner dagar mellan 2004 och 2005.

Målet för 2008 är 56,5 miljoner dagar.

Andelen deltidssjukskrivningar fortsatte att öka under början av året, för att stabiliseras på en nivå på ca 35 procent av sjukvolymen. Inflödet av nya sjukfall fortsatte att minska och var ca 15 procent lägre än under 2004.

Utgifterna för ohälsan på statsbudgeten uppgick sammanlagt till 127 miljarder kronor 2005, vilket motsvarar ca 15 procent av utgifterna under utgiftstaket. Nedgången i sjuk-skrivningsvolymen 2005 motsvarades nästan helt upp av en ökning av antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Det s.k. ohälsotalet, dvs. summan av antalet sjukpenningdagar och dagar med sjuk- eller aktivitetsersättning, minskade emellertid med ca 3 procent. Samtidigt ökade den genomsnittliga dagersättningen.

Sammantaget innebar detta att utgifterna för sjukpenning samt aktivitets- och sjukersättning 2005 minskade med ca 0,8 miljarder kronor i jämförelse med 2004.

Regeringens åtgärder 2005

Från och med den 1 januari 2005 infördes ett medfinansieringsansvar för arbetsgivare som omfattar 15 procent av sjukpenningkostnaderna för anställda som är sjukskrivna på heltid.

Systemets utformning syftar till att stimulera förebyggande insatser, rehabilitering och andra åtgärder för att underlätta för den sjukskrivne att komma tillbaka i arbete på hel- eller deltid.

Arbetsgivare skall betala en särskild sjukför-säkringsavgift (medfinansiering) för arbetstagare som får hel sjukpenning. Reglerna om med-finansiering regleras i lagen (2004:1237) om sär-skild sjukförsäkringsavgift.

Regeringen beslutade i december 2005 (dnr S2005/10219/SF) att Försäkringskassan och Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) skall vidta ökade insatser för alla försäkrade som är lång-tidssjukskrivna, har aktivitetsersättning eller tidsbegränsad sjukersättning i syfte att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet. Pilotverk-samheten inleds i Västra Götaland och Västmanland för att därefter utökas till att om-fatta övriga landet. Intentionen är att samtliga i målgruppen skall omfattas av insatserna senast vid utgången av 2007.

I december 2005 presenterade regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting en överens-kommelse om åtgärder för att minska

sjukfrånvaron. Denna innebär att regeringen avsätter 3 miljarder kronor under tre år för att landstingen skall ge insatser rörande sjuk-skrivningsprocessen ökad prioritet inom hälso- och sjukvården.

Sedan 2003 har regeringen uppdragit åt AMS och Försäkringskassan att upprätta en gemensam verksamhets- och handlingsplan för arbetslivsinriktad rehabilitering av arbetslösa sjukskrivna och personer med tidsbegränsad sjuk- eller aktivitetsersättning. Sedan starten har 8 800 av de totalt 26 000 personer som berörts av samverkansinsatserna börjat arbeta eller påbörjat en utbildning. Under 2006 kommer samarbetet att omfatta ca 12 000 personer. Från och med 2006 omfattas även anställda som är sjukskrivna, men som inte kan återgå till sin arbetsgivare, av samarbetet.

Sedan 2004 finns det en möjlighet för Försäkringskassan, länsarbetsnämnd, landsting och kommun att bedriva finansiell samordning genom att på lokal och regional nivå bilda samordningsförbund. Genom att samordna resurser och inrätta en gemensam lednings- och beslutsfunktion ges nya möjligheter att främja ett effektivt samarbete mellan berörda myndigheter. För närvarande finns det 35 sam-ordningsförbund i totalt 57 av Sveriges 290 kommuner. Flera samordningsförbund avses bildas under 2006.

3.1.2 Mål för att öka sysselsättningen och minska socialbidragsberoendet Såväl sysselsättningsmålet som socialbidrags-målet var tidsatta t.o.m. 2004. Målen är dock fortfarande gällande för regeringen och ger uttryck för regeringens fortsatta strävanden inom dessa verksamhetsområden. Mot denna bakgrund har regeringen valt att även för 2005 kommentera hur väl dessa mål uppfyllts.

Sysselsättningsmålet

I budgetpropositionen för 1999 föreslog regerin-gen ett sysselsättningsmål. Andelen reguljärt sysselsatta av befolkningen i åldern 20–64 år skulle öka från 73,9 procent 1997 till 80 procent 2004. Målet fastställdes av riksdagen (bet.

1998/99:FiU1, rskr. 1998/99:38). Motivet för detta mål är att sysselsättningen har en

grund-läggande betydelse för finansiering av offentlig verksamhet, inte minst mot bakgrund av förestående demografiska utveckling.

Bättre utveckling än väntat åren 1998–2001 Åren 1998–2001 var såväl BNP- som sysselsätt-ningstillväxten starkare än vad som förväntades då målet lades fast. BNP-tillväxten under perio-den var i genomsnitt 3,4 procent. Antalet reguljärt sysselsatta i åldersgruppen 20–64 år ökade med i genomsnitt 1,8 procent eller 71 000 personer årligen. Befolkningstillväxten i ålders-gruppen var också starkare än beräknat, då den förväntade sammantagna ökningen på 44 000 personer under perioden i stället blev 79 000.

Det beror på att nettoinvandringen blev högre än förväntat, dvs. invandringen blev högre än beräknat och utvandringen lägre. Den reguljära sysselsättningsgraden uppgick 2001 till 78,5 procent, vilket kan jämföras med förväntade 77,7 procent. Om befolkningstillväxten i stället hade blivit den förväntade skulle den reguljära sysselsättningsgraden ha uppgått till 79,1 procent. En partiell förklaring till den högre sysselsättningstillväxten är dock en högre befolkningstillväxt. Ytterligare en annan för-klaring till sysselsättningsuppgången under perioden är en ökad sjukfrånvaro. Det beror på att personer som har en anställning eller är egna företagare, men är tillfälligt frånvarande från sitt arbete t.ex. till följd av sjukdom, klassificeras i Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersök-ning (AKU) som sysselsatta. Om en vikarie anställs räknas även denna som sysselsatt. Det medför att det är fler personer som i AKU räknas som sysselsatta än vad det är som faktiskt arbetar.

I samband med en ökande sysselsättning minskade den öppna arbetslösheten, från 6,5 procent av arbetskraften 1998 till 4,3 procent 2001. Den goda utvecklingen medförde att statens utgifter för stöd till arbetsmarknaden minskade. Mellan 1998 och 2001 minskade stödet till arbetsmarknadsområdet från stats-budgeten med sammantaget ca 15 miljarder kronor. De lägre utgifterna hänförde sig i huvud-sak till minskade volymer för arbetsmarknads-politiska program.

Sämre utveckling än väntat åren 2002–2004 Till skillnad från perioden 1998–2001 präglades åren 2002–2004 av en lägre BNP- och sysselsättningstillväxt än vad som förväntades då sysselsättningsmålet lades fast. BNP-tillväxten

var i genomsnitt 2,3 procent under perioden.

Antalet reguljärt sysselsatta ökade 2002 med knappt 11 000 personer, men minskade 2003 och 2004 med sammanlagt 25 000 personer.

Samtidigt fortsatte befolkningstillväxten att vara högre än vad som hade beräknats. Sammantaget ökade befolkningen i åldern 20–64 år med 66 000 personer mot beräknade 33 000. Den reguljära sysselsättningsgraden 2004 uppgick till 77,2 procent, att jämföra med målsättningen 80,0 procent.

Sysselsättningen ökade 2005

Under hösten 2005 ökade sysselsättningen återigen. Sysselsättningsökningen blev något större än befolkningstillväxten. De syssel-sättningsskapande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ökade med 13 000 personer från 2004 till 2005. Sammantaget medförde detta att den reguljära sysselsättningsgraden i åldern 20–64 år i princip var oförändrad mellan åren. År 2005 uppgick den reguljära sysselsättningsgraden till 77,4 procent.

AKU-omläggningen i april 2005 har inneburit att en ny definition på sysselsättning införts. I den nya definitionen inkluderas även personer som är folkbokförda i Sverige, men som arbetar utomlands. Statistiska centralbyrån bedömer att den ändrade definitionen motsvarar ca 14 000 personer eller ca 0,3 procentenheter.

Diagram 3.3 Reguljär sysselsättningsgrad 1993–2005 Procent

Anm.: Diagrammet beskriver utvecklingen över tid i enlighet med den nya definitionen på sysselsättning.

Statens totala utgifter för politikområdet arbets-marknadspolitik uppgick 2005 till 69,6 miljarder kronor. Sysselsättningsstödet till kommuner och landsting, anställningsstödet och stöd till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) på statsbudgetens inkomstsida uppgick

till 12,7 miljarder kronor. Sammantaget uppgick de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska insatserna till 20,1 miljarder kronor 2005 och de särskilda insatserna för funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga till 11,6 miljarder kronor 2005.

Socialbidragsmålet

Diagram 3.4 Antal socialbidragstagare 1990–2005 Helårsekvivalenter

År 2001 kompletterade regeringen syssel-sättningsmålet med ett socialbidragsmål. Målet innebar att antalet socialbidragstagare skulle halveras mellan 1999 och 2004 genom att antalet helårsbidrag minskade från 115 200 år 1999 till 57 600 år 2004.

Människor som lever på socialbidrag skall i stället få möjlighet till arbete. Socialbidrags-tagandet ökade kraftigt under 1990-talets första hälft i spåren av den ekonomiska krisen och arbetslösheten. Undersökningar har visat ett starkt samband mellan sysselsättning och behovet av socialbidrag. Förändringar av antalet socialbidragstagare påverkar inte statsbudgetens utgifter direkt eftersom socialbidragen finansieras av kommunerna.

Bättre sysselsättningsmöjligheter under senare år har resulterat i ett minskat behov av social-bidrag. Mellan 1999 och 2004 minskade antalet helårsbidrag med 30 000 eller 24 procent till ca 88 000. Till följd av den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden ökade socialbidragskost-naderna under 2004 jämfört med 2003, men under 2005 började kostnaderna åter att minska.

Mellan 2004 och 2005 minskade socialbidrags-kostnaderna med två procent räknat i fast pris.

Det är därför troligt att även antalet helårsbidrag

minskade under 2005 (uppgifter om utfallet för 2005 blir tillgängliga i juli 2006).

3.1.3 Samlad bild av sjukskrivning, arbetslöshet m.m.

I diagram 3.5 visas andelen av befolkningen i åldern 20–64 år som är arbetslösa, sjukskrivna, uppbär aktivitets-/sjukersättning (f.d. förtids-pension) eller ekonomiskt bistånd (f.d. social-bidrag). Med arbetslösa avses i det följande både personer som erhåller arbetslöshetsersättning eller aktivitetsstöd. Med sjukskrivna avses personer som erhåller sjukpenning eller rehabiliteringspenning, men också sjukskrivning under sjuklöneperioden och karensdagar inkluderas (de sistnämnda utgör endast en mindre del av de sammantagna sjuktalen).

För att uppnå jämförbarhet räknas antalet personer om till helårsekvivalenter. Det innebär exempelvis att två personer som under 2005 var arbetslösa på heltid under sex månader vardera tillsammans utgör en helårsekvivalent i arbets-löshet. På samma sätt motsvarar en person som varit sjukskriven på halvtid hela året 0,5 helårs-ekvivalenter.

Under perioden 1990–2004 uppvisar arbets-löshetstalen en markant negativ samvariation med sjuktalen. Antalet arbetslösa ökade kraftigt under första delen av 1990-talet, dock från en låg nivå. Åren 1997–2001 minskade arbetslösheten kontinuerligt. Antalet sjukskrivna uppvisar under samma period ett omvänt mönster, dvs. en minskning mellan 1990 och 1997, och därefter en ökning. År 2003 minskade sjuktalen för första gången sedan 1997, medan arbetslöshetstalen då i stället ökade för första gången sedan 1997. År 2005 minskade dock arbetslösheten något samtidigt som sjuktalen minskade. De närmaste åren får visa om detta var startpunkten på en försvagning av den historiskt sett starka negativa samvariationen dem emellan.

Mellan 1990 och 2005 ökade gruppen med aktivitets- och sjukersättning från 6,5 procent till 9,0 procent av det totala antalet personer i åldern 20–64 år.

Diagram 3.5 Andelen invånare (helårsekvivalenter) i åldern 20–64 år som är i arbetslöshet, sjukskrivna, uppbär aktivitets- och sjukersättning respektive ekonomiskt bistånd 1990–2005

0%

5%

10%

15%

20%

25%

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Ekonomiskt bistånd Summa

Aktivitets-/sjukersättning Arbetslöshet och akivitetsstöd

Sjukskrivning och rehabilitering

Källa: SCB och Finansdepartementet

Andelen personer med ekonomiskt bistånd ökade under lågkonjunkturen från 1,5 procent 1990 till 2,7 procent 1997, och minskade sedan under den följande högkonjunkturen till 1,6 procent 2002. Något utfall vad avser personer med ekonomiskt bistånd för 2005 finns ännu inte att tillgå, men nuvarande prognos innebär att andelen i princip varit oförändrad, 1,6 procent, under perioden 2002–2005.

Summan av antalet helårsekvivalenter kom 1993 att överstiga 20 procent av befolkningen i åldern 20–64 år. Under lågkonjunkturen 1993–

1997 var andelen ca 22 procent. Därefter min-skade andelen till en nivå på ca 20 procent (1999–2002). För 2004 ökade andelen till 21,1 procent. Enligt preliminära uppgifter min-skade andelen återigen 2005, till 20,4 procent.

Om även personer med skyddad anställning hos en offentlig arbetsgivare, anställningsstöd, lönebidrag m.m. inkluderas blir summan av antalet helårsekvivalenter som andel av befolk-ningen i åldern 20–64 år i genomsnitt ca 2 procentenheter högre under perioden 1990–

2005.

3.2 Statsbudgetens utveckling

3.2.1 Statsbudgetens saldo

Statsbudgetens saldo överensstämmer sedan 1997 med statens lånebehov. Ett budget-överskott innebär följaktligen ett lika stort negativt lånebehov, vilket medför att staten har möjlighet att amortera på statsskulden.

Tabell 3.1 Korrigerig av statsbudgetens saldo 2002–2004 Miljarder kronor

2002 2003 2004 Tidigare redovisat utfall av

statsbudgetens saldo 1,2 -46,4 -53,3 Korrigering 2,3 -0,2 2,8

Statbudgetens saldo 3,5 -46,6 -50,5

För åren 2002−2004 har utfallet för stats-budgetens saldo korrigerats jämfört med vad som redovisades i Årsredovisningen för staten 2004 (tabell 3.1, s. 36). Korrigeringen beror på att Riksgäldskontoret (RGK) vid beräkningen av statsbudgetens saldo har gjort en felaktig redo-visning av vissa statliga betalningar under perioden november 2002 till april 2005. Orsaken till detta är att RGK i november 2002 lade om betalningsrutinerna för vissa statliga betalningar.

Betalningar som inte skulle inkluderas i stats-budgetens saldo kom dock efter omläggningen felaktigt att ingå.

Tabell 3.2 Statsbudgetens utfall 2001–2005 Miljarder kronor

2001 2002 2003 2004 2005 Inkomster 755,1 730,5 661,7 694,4 745,8 Skatter m.m. 690,8 665,2 614,0 642,8 688,3 Övriga inkomster 64,3 65,3 47,7 51,6 57,5 Utgifter m.m. 716,4 727,0 708,3 745,0 731,8 UO 1–25 och 27 640,8 658,0 661,3 688,0 692,3 Statsskuldsräntor

UO 26 81,3 67,3 42,2 52,7 32,7 Kassamässig

korrigering -34,4 -48,6 -7,3 -6,1 -3,3 Riksgäldskontorets

nettoutlåning 28,8 50,3 12,1 10,3 10,1 Budgetsaldo 38,7 3,5 -46,6 -50,5 14,1 Anm.: I tabellen redovisas inkomsterna enligt den nya struktur som gäller för

statsbudgeten fr.o.m. 2006.

År 2001 uppgick budgetöverskottet till 39 miljarder kronor, vilket framför allt kan

förklaras av höga skatteinkomster. År 2002 minskade överskottet till drygt 3 miljarder kronor, för att 2003 vändas till ett underskott på 47 miljarder kronor. Underskottet ökade under 2004 till 51 miljarder kronor.

Försämringarna 2002 och 2003 förklaras i huvudsak av minskade skatteinkomster. Utgif-terna ökade dock under denna period, främst inom ohälsorelaterade utgiftsområden. Att ut-gifterna ändå minskar mellan 2002 och 2003 förklaras av att kompensationssystemet för kommunernas och landstingens mervärdesskatt från och med 2003 enbart hanteras på stats-budgetens inkomstsida. Ökningen av lånebe-hovet mellan 2003 och 2004 förklaras till stor del av ökningen av utgifterna för statsskuldsräntor.

År 2005 uppvisade statsbudgeten åter ett överskott, vilket uppgick till drygt 14 miljarder kronor. Det förklaras i huvudsak av ökade skatteinkomster och minskade utgifter för stats-skuldsräntor.

3.2.2 Statsbudgetens inkomster

Statens totala inkomster

I tabell 3.3 redovisas statens totala inkomster 1999–2005. Sett över hela sjuårsperioden har de stigit med 2,9 procent. De stora variationerna över åren är endast till en liten del en åter-spegling av makroekonomiska förändringar.

Framför allt beror de på regelförändringar, hän-delser av engångskaraktär, samt periodiseringar.

I tabell 3.3 specificeras även skillnaden mellan statens skatteintäkter och statens skatte-inkomster. Skillnaden beror delvis på att statens skatteintäkter redovisas periodiserat och har en direkt koppling till det aktuella årets skatteregler och makroekonomiska förutsättningar, medan statens skatteinkomster redovisas kassamässigt och i stället avser de skatter som debiteras eller betalas ett visst inkomstår. Resterande skillnad beror på att principerna för vad som skall ingå i de olika redovisningarna är något olika. Det gäller bl.a. EU-skatter, kommunala utjämnings-avgifter, statlig och kommunal mervärdesskatt samt vissa nedsättningar som enligt national-räkenskapernas definition i stället ska betraktas som transfereringar.

Tabell 3.3 Statens totala inkomster 1999–2005 Miljarder kronor

Inkomstår 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

Statens skatteintäkter 670,1 690,2 652,4 632,8 660,9 704,7 745,7 EU-skatter 10,9 12,0 10,8 8,6 8,9 7,3 7,8 Kommunala utjämningsavgifter 20,5 19,2 20,9 23,7 26,2 26,7 1,5 Skatter utanför budgeten -2,7 -3,2 -1,5 -2,0 -1,9 -1,9 -2,2 Mervärdesskatt staten -17,0 -16,7 -19,3 -20,0 -20,5 -20,5 -20,8 Mervärdesskatt kommuner 0,0 0,0 0,0 0,0 -28,0 -32,5 -34,2 Nedsättningar m.m. 0,0 0,0 -1,4 -4,0 -7,0 -7,7 -13,6 Kompetenssparande 0,0 -1,4 -1,2 0,0 -2,3 -1,2 6,0 Periodiseringar -7,8 -25,7 30,0 26,1 -22,3 -32,1 -2,3 1000 Statens skatteinkomster 674,0 674,3 690,8 665,2 614,0 642,8 688,3 2000 Inkomster av statens verksamhet 32,5 44,1 44,6 43,3 23,7 29,3 27,1 varav 2411 Inkomster av statens aktier 8,0 16,8 5,0 4,2 4,5 7,6 12,1 3000 Inkomster av försåld egendom 1,0 61,5 0,2 0,1 0,0 0,1 6,7

4000 Återbetalning av lån 3,1 2,5 2,6 2,7 2,5 2,4 2,3

5000 Kalkylmässiga inkomster 5,2 8,6 8,4 9,9 9,5 8,3 8,8

6000 Bidrag från EU m.m. 9,3 9,0 8,5 9,3 12,0 11,6 12,6

Statens övriga inkomster (2000–6000) 51,1 125,7 64,3 65,3 47,7 51,6 57,5 Statens totala inkomster 725,1 800,0 755,1 730,5 661,7 694,4 745,8 Anm.: I tabellen redovisas inkomsterna enligt den nya struktur som gäller för statsbudgeten fr.o.m. 2006.

Statens övriga inkomster

Statens övriga inkomster, dvs. statens totala inkomster exklusive statens skatteinkomster, varierar kraftigt under perioden. Det höga be-loppet 2000 förklaras främst av försäljningen av aktier i Telia AB, vilken inbringade 61 miljarder kronor. Samma år gjorde förvaltningsaktie-bolaget Stattum en förhöjd utdelning till följd av försäljningen av aktier i Pharmacia & Upjohn, vilket gav en aktieutdelning till staten om 11 miljarder kronor. Statliga bolags återköp av aktier inbringade 7 miljarder kronor 2005. Den resterande variationen över åren förklaras av Riksbankens extrautdelningar 2001 och 2002, vilka ökade inkomsterna av statens verksamhet med 20 miljarder kronor respektive år.

Den offentliga sektorns skatteintäkter

I tabell 3.4 redovisas den offentliga sektorns skatteintäkter. Här ingår även kommunalskatter samt avgifter till pensionssystemet, vilka inte är statliga intäkter och vilka det görs avdrag för i slutet av tabellen. Statens skatteintäkter 2005 är 76 miljarder kronor eller 11 procent högre än vad de var 1999. Detta ger en genomsnittlig årlig utvecklingstakt om 1,8 procent. Utvecklingen

har påverkats mycket av regeländringar. Dessa har fr.o.m. år 2000 och framåt påverkat de statliga skatteintäkterna 2005 negativt med ca 50 miljarder kronor. Justerat för regeländringar skulle skatteintäkterna ha ökat med ca 19 procent under perioden, motsvarande en årlig utvecklingstakt om ca 2,9 procent.

Förändringar under Skatt på arbete

Under Skatt på arbete redovisas bl.a. skatte-reduktioner. Till följd av den s.k. reduktionen för den allmänna pensionsavgiften ökar dessa i tre jämna steg 2000, 2001 och 2002 samt ett halvt steg 2005 motsvarande sammanlagt ca 59 miljarder kronor. Samtidigt minskade avdragen för den allmänna pensionsavgiften, vilka påverkar den kommunala skatten positivt med sammanlagt ca 18 miljarder kronor. År 2002 ökade skattereduktionerna med ytterligare ca 5 miljarder kronor beroende på att underlaget för skattereduktion för låg- och medel-inkomsttagare ändrades från pensionsgrundande inkomst till taxerad inkomst samt på införandet av skattereduktion för fackföreningsavgift. År 2003 medförde skattesatshöjningar, pensions-omläggningen då pensioner gjordes beskatt-ningsbara och det höjda grundavdraget en nettoökning av den kommunala skatten med 15 miljarder kronor. Skattesatshöjningar gjordes

även 2001, 2002, 2004 samt 2005, vilka sammantaget ökade den kommunala skatten med ca 5 miljarder kronor. Tillsammans förklarar dessa regeländringar den relativt höga utvecklingstakten för den kommunala skatten och den relativt låga utvecklingstakten för statliga intäkter från skatt på arbete.

Förändringar under Skatt på kapital

Hushållens skatt på kapital skiftar betydligt under perioden med en topp under hög-konjunkturen 2000, för att sedan markant falla tillbaka och vara som lägst 2002, men återhämta sig under 2004 och 2005. Förklaringen till variationen är att kapitalvinster har sin grund i marknadspriser för finansiella tillgångar såsom fastigheter och bostadsrätter, vilka varierat kraftigt under perioden. Även skatt på bolags-vinster uppvisade en hög nivå 2000, delvis till följd av engångseffekter på grund av återbetal-ningar av pensionsmedel från försäkringsgivaren Alecta. Ungefär 10 miljarder kronor förklaras av dessa återbetalningar. Nedgången 2001 förstärks av att återföringar från skatteutjämningsreserver upphörde, den maximala avsättningstiden till periodiseringsfonder förlängdes till sex år samt att taket för den årliga avsättningen till periodiseringsfonder höjdes. Ökningen av bolagsskatten 2004 och 2005 beror på bolagens starka resultat, men även på att

Hushållens skatt på kapital skiftar betydligt under perioden med en topp under hög-konjunkturen 2000, för att sedan markant falla tillbaka och vara som lägst 2002, men återhämta sig under 2004 och 2005. Förklaringen till variationen är att kapitalvinster har sin grund i marknadspriser för finansiella tillgångar såsom fastigheter och bostadsrätter, vilka varierat kraftigt under perioden. Även skatt på bolags-vinster uppvisade en hög nivå 2000, delvis till följd av engångseffekter på grund av återbetal-ningar av pensionsmedel från försäkringsgivaren Alecta. Ungefär 10 miljarder kronor förklaras av dessa återbetalningar. Nedgången 2001 förstärks av att återföringar från skatteutjämningsreserver upphörde, den maximala avsättningstiden till periodiseringsfonder förlängdes till sex år samt att taket för den årliga avsättningen till periodiseringsfonder höjdes. Ökningen av bolagsskatten 2004 och 2005 beror på bolagens starka resultat, men även på att

I dokument Regeringens skrivelse 2005/06:101. Årsredovisning för staten 2005 (sidor 33-59)