Ur ett berättelseperspektiv är det tveksamt att föra samman läro-böcker som är utgivna under trettiofem år till en berättelsekategori. En berättelse verkar alltid i relation till den historiska fråga som nuet genererar.643 Det är också med utgångspunkt i denna historiska fråga som den narrativa strukturen konstrueras, och det är den som avgör var i den kosmiska tiden berättelsen skall komma att utspela sig. Be-rättelsernas identitetslegitimerande funktion bidrar dock till en trög-rörlighet som gör att vissa narrativa former sedimenteras. Ricoeur me-nar att vissa minnen fastme-nar i det kollektiva medvetandet och upphör att vara levande berättelser för att istället bli fastslagna upprepningar. Han formulerar det som ”ett hävdande av minnets ställning gentemot historiens”.644 Berättelsen förvandlas från en symbol som kan tolkas på nytt till ett tecken som är färdigtolkat.645 Denna sedimentering, eller minnets seger över den nytolkande historien, är tydlig såväl i välstånds- som i välfärdsberättelsen. Detta innebär emellertid inte en petrifiering, eftersom de olika lagren i berättelserna hela tiden befinner sig i en viss rörelse.
Den renodlade välfärdsberättelsen gör entré i det undersökta ma-terialet i Hildingsons bok från 1974. I denna berättelse finns inte ett lika tydligt samband mellan 1800-talets utveckling och den nya be-rättelsen om Sverige som världsmästare i välfärd.646 Liksom sina före-gångare har Hildingson en lång beskrivning av de företag som växte fram under 1800-talet, men denna utveckling kopplas inte till ett ökat välstånd hos befolkningen.647 Emigrationen orsakades av fattigdom, och ett växande jordproletariat tvingades därför söka sin utkomst på andra håll.648 Fattigvårdsreformer under 1800-talet nämns men ges en ny mening:
Det var första gången staten ingrep i den nya produktionsordningen och uppträdde som försvarare av betryckta människors rätt. Det var i denna anda som den följande socialpolitiken skulle utvecklas. Viktig
var också en förordning om fattigvården, som förklarade att städerna och socknarna var skyldiga att sörja för sina fattiga. Här och var i för-samlingarna byggdes det låga, gråa stugor, där de fattiga blev inhysta tillsammans med gamla eller kroniskt sjuka människor. Det skulle dröja länge innan fattigvården blev effektiv och slog vakt om rättssäkerheten och människovärdet.649
Även här ställs ett uselt då mot ett bättre nu, men det är statens in-satser, inte de ökade inkomsterna, som skall förbättra människors levnadsvillkor. Ett visst spår av kontinuitet kan dock spåras i beskriv-ningen av socialpolitikens utveckling.
Tropen ”den supande arbetaren”, som själv orsakat sitt armod, är borta. Denna trop har svårare att hävda sin plats i en offerberättelse om hur folket drabbas av den industriella revolutionens verkningar. Nyström & Nyström problematiserar frågan huruvida misären be-rodde på missbruket, eller missbruket bebe-rodde på misären, och sens-moralen blir det sistnämnda.650 Flera författare påpekar att superiet förekom i alla samhällsklasser och att nykterhetsrörelsens främsta insats handlade om att ge politisk skolning åt arbetarklassen.651 Al-koholmissbruket associeras inte längre till de breda folklagren utan blir ett allmänt svenskt missförhållande. Däremot är tropen ”den dis-ciplinerade och skötsamme arbetaren” mycket effektiv även i denna berättelse. Som tidigare nämnts presenterar Bergström en berättelse som går att infoga i båda berättelsekategorierna: ”Arbetarnas sam-manhållning och disciplin under konflikten väckte emellertid respekt för fackföreningsrörelsen.” 652 Från att i välståndsberättelsen ha setts som en bidragande orsak till den exceptionella svenska utvecklingen, blir den disciplinerade arbetaren istället den som driver fram en ba-lanserad reformistisk socialdemokrati. Ofta är det storstrejken som ses som vattendelaren när det gäller denna utveckling. Arbetare som fiskade och läste istället för att supa och demonstrera är en tacksam metonymi när denna berättelse skall förstärkas.653 Fotografierna som illustrerar arbetarrörelsen visar ofta välklädda arbetare som allvarligt har ställt upp sig framför fotografen.654
Det är en ny ordentlighet som går segrande ur förhandlingen om signifikans i berättelsen. Den skötsamme och disciplinerade arbeta-ren dominerar berättelsen, på bekostnad av den slarvige och försupne. Denna trop blir dessutom central för en narrativ svensk identitet där arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkan kommer att spela en viktig roll.655 Ronny Ambjörnsson har konstaterat att det vid 1900-ta-lets början växte fram ett skötsamhetsideal i de olika folkrörelserna, vilket under 1930- och 1940-talet spreds till grupper även utanför dessa rörelser. Denna skötsamhet kopplades både till en ny värdighet och till en utopisk framtid. Nykterheten blev enligt Ambjörnsson en politisk protest mot ett moraliskt kaos som hotade runt hörnet.656 Lars Edgren skildrar storstrejken 1909 i Oredsson & Andersson:
Inför strejkutbrottet den 4 augusti förberedde sig myndigheterna noga för att förebygga eventuella oroligheter. Polisen förstärktes, frivilliga skyddskårer upprättades och militärens beredskap höjdes. Tidningarna fylldes med reportage under braskande rubriker som ”Arbetskriget”. Försäljningen av alkohol stoppades tillfälligt. Dagen för storstrejken kom men fruktan för oroligheter visade sig vara starkt överdriven. I Stockholm stod skaror av arbetare och fiskade längs strömmen eller hade samlats i Folkets hus för att läsa tidningar och diskutera läget. På gatorna härskade friden. Trots att vissa incidenter inträffade under konfliktens lopp, var lugnet och behärskningen påfallande. Även bland motståndarna tillvann sig arbetarrörelsen respekt för det disciplinerade sätt på vilket konflikten genomfördes.657
1800-talet blir inte längre, som i välståndsberättelsen, en upptakt, utan får istället i välfärdsberättelsen utgöra den eländiga relief mot vilken den senare utvecklingen skall avteckna sig.658 Det industriella genombrottet beskrivs mer eller mindre utförligt, men kopplas inte i lika hög grad som i den tidigare berättelsekategorin till en höjd lev-nadsstandard, utan till fattigdom och missförhållanden.659 Ett talan-de exempel kan man se hos Almgren 2002 och 2007. Untalan-der rubriken ”Svenska snillen och snilleindustrier” står det:
Alexander Lagerman konstruerade 1892 en tändsticksmaskin, den s.k. komplettmaskinen som producerade 40 000 färdigfyllda tändsticksas-kar om dagen. Med ens blev hundratals barn och kvinnor arbetslösa i Jönköping. För maskinens skötsel behövdes endast ”en yngling och en flicka samt en förman, vilken dock samtidigt övervakade 2–3 maskiner”. Men ungdomarna fick inte vara storväxta, eftersom de då och då skulle krypa genom hela maskinen för att göra rent.660
Detta är mycket långt ifrån de hyllningstal till snillena som man kan läsa i de tidiga välståndsberättelserna. Textavsnittet finns inte heller med i de äldre utgåvorna av Alla tiders historia. Tillägget om ar-betslöshet och ungdomarnas arbetsvillkor förändrar helt textens sens-moral, vilket innebär att snilleindustrins identitetslegitimerande roll förskjuts. Den framställs här istället som något som gav negativa verk-ningar, vilka drabbade människor som eleverna har förutsättningar att identifiera sig med.661 Graninger från 1992 och Elm & Thulin från 1995 och 2000 nämner nästan inte den industriella utvecklingen i Sverige över huvud taget, utan fokuserar helt på de missförhållanden som rådde under 1800-talet.662 I flera av de senare läroböckerna har fattigdomen och de eländiga levnadsförhållandena under 1800-talet fått ett mycket stort utrymme i berättelsen. Långström skriver under rubriken ”Sverige – en fattig diktatur”:
Om du är född i Sverige har du växt upp med välfärd och demokrati. Det betyder att du fått sådant som du dagligen behöver, till exempel hem, mat, värme, kläder, skola och fritid med mera. Allt detta tar du sannolikt för givet. Men om du hade fötts i vårt land 200 år tidigare hade du mött ett helt annat Sverige, förutsatt att du inte hade dött direkt vid förlossningen eller under de två första åren. Du hade kanske lidit av någon bristsjukdom och besvärats av vägglöss och huvudlöss varje dag och natt. [- - -] Vid missväxt fanns det inte bara mindre mat att äta. Det blev också brist på utsäde till nästa år. På så sätt kunde också det året bli mycket dåligt. Vårt land drabbades av flera sådana svåra år på 1860-ta-let. Folk och regeringar i en del andra länder ordnade insamlingar för att hjälpa de stackars ”fattiga svenskarna”.663
Denna betoning av den svenska fattigdomen är dock inget nytt. Bo Stråth hävdar att fattigdomen blev en lämplig ersättare som legiti-mering av en svensk värdighet när stormaktstidens maktanspråk inte längre var relevanta. I de svenska grundningsmyter som skapar den svenska identiteten är fattigdom något att vara stolt över och något som danat den svenska karaktären.664 Implicit finns givetvis kravet att detta armod är ett passerat tillstånd. Denna argumentation finns även i välståndsberättelsen, men i välfärdsberättelsen får betoningen av fattigdomen en centralare plats eftersom den förstärker den senare utvecklingens välfärdsexceptionalism. Jag kommer längre fram att visa att elevernas föreställningar om 1800-talet är mycket starkt på-verkade av denna berättelse. Flera elever använder välfärdsberättelsens temporala dimension trots att de i övrigt presenterar en välståndsbe-rättelse.665
Välfärdsberättelsen tar sin början under 1920- eller 1930-talet, be-roende på om de politiska eller ekonomiska reformerna poängteras.666 Flera av läroböckerna resonerar kring samspelet mellan ekonomiska och politiska faktorer, men gemensamt för berättelserna i denna kate-gori är att de politiska reformerna får en större emfas jämfört med den ekonomiska utvecklingen. Vissa författare, som Nyström & Nyström, betonar de ekonomiska strukturernas betydelse mer, men sensmoralen i berättelsen blir ändock koherent med den i välfärdsberättelsen.667 Stig Hadenius skriver i Graninger & Tägil 1981:
Ytterlighetspartierna hade aldrig några större framgångar i Sverige. Men det rådde missnöje i vida kretsar. Man hade fått demokrati och par-lamentarism, men detta hade inte lett till de sociala och ekonomiska förändringar som många hoppats på. Till valet 1932 gick socialdemo-kraterna fram med ett omfattande program, som i första hand skulle lösa
arbetslöshetsfrågan. På längre sikt skulle man arbeta för reformer som skulle ge social och ekonomisk jämlikhet. Man ville göra Sverige till en välfärdsstat, där ingen skulle lida nöd och där de stora klasskillnaderna skulle utplånas.668
Detta kan läsas som en tydlig början på berättelsen om välfärdslandet. Politikerna är inte längre hjälpare utan protagonister. De förhållanden som rådde vid början av 1930-talet var inte goda utan präglades av klasskillnader och social och ekonomisk nöd. Det är socialdemokra-terna som skall leda denna progressiva utveckling mot dess lyckliga slut. Liknande inledningar av välfärdsberättelsen kan iakttas i flera av läroböckerna.669 Detta blir denna bakgrund som de senare refor-merna spelas upp mot. Gustafsson & Persson skriver:
Det viktiga med de nordiska krisuppgörelserna var inte de faktiska verk-ningarna. Arbetslösheten var fortfarande mycket hög, och bönderna hade fortfarande ekonomiska problem. Men uppgörelsen innebar ett genombrott för en ökad sociallagstiftning och ökade statliga ingrepp i ekonomin. Det visade att det fanns en politisk vilja att minska orättvi-sorna i samhället. Det gav hopp inför framtiden. Det tycktes gå att hitta en medelväg mellan kommunism och fri otyglad kapitalism, en väg som kombinerade marknadsekonomi och demokrati med statliga ingrepp och samhällssolidaritet.670
Dessa citat visar inte bara början på den nya berättelsen utan även hur den retoriska strategin har förändrats. Det är inte längre endast i konsekvenserna eller i de framtida topoi som argumenten hämtas utan ur en uttalad dygdetisk argumentation, där själva viljan till för-ändring blir det centrala.671 Nyström & Nyström ger uttryck för den-na spänning mellan nuet och framtiden när de skriver: ”Kanske det framförallt är denna kontrast, mellan nuets knapphet och otrygghet och utvecklingens framtidslöften, som utmärker den svenska mellan-krigstiden och förklarar varför det trots allt handlar om en orolig och konfliktfylld period i vår historia.” 672 Detta citat kan jämföras med en beskrivning av motsvarande tid i den äldre välståndsberättelsen:
Tack vare den glädjande utvecklingen av vårt lands näringsliv var det också ekonomiskt möjligt att som aldrig förr sörja för fattiga och sjuka, åldringar och arbetslösa. Trots två ekonomiska världskriser med svår arbetslöshet även i vårt land voro nog de båda årtiondena närmast efter världskriget en av de lyckligaste perioderna i vår historia.673
Även om man beaktar att dessa omdömen har fällts utifrån helt olika förförståelse och historisk kontext är kontrasterna värda att notera.
Solidaritet är ett ord som genomgående kommer att prägla väl-färdsberättelsen. Solidaritet är ett förhållningssätt som kan motiveras med både konsekvens- och dygdetiska argument. Det är dock oftast den politiska viljan som betonas, mer än de konsekvenser som den solidariska hållningen får för olika samhällsgrupper.674 Metaforen ”folkhem” har en central plats i denna berättelse. Forskare har påpe-kat att detta begrepp har brupåpe-kats från olika ideologiska infallsvinklar, och för att föra fram varierande retoriska poänger. Stråth skriver att konservativa grupper vid slutet av 1800-talet lanserade begreppet som ett alternativ till klasskamp och socialism. Begreppet övertogs av so-cialdemokraterna under 1920-talet, och under 1930-talet vann dessa kampen om tolkningsföreträdet. Införlivandet av begreppet folkhem i argumentationen kom på så sätt att avlägsna socialdemokraterna från klasskampsretoriken, till förmån för folkhemsretoriken. Folkhemmet kom att bli den ljusa kontrasten till det mörka Fattigsverige som skild-rats ovan.675
I de välståndsberättelser som skrevs under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet kan man iaktta intressanta kontraster gente-mot välfärdsberättelsen. Roger Johansson konstaterar att det sker en förändring av synen på Ådalen i läroböckerna, men att folkhemmet genomgående skildras positivt.676 Jag har inte studerat alla real- och grundskoleböcker och kan därför inte mer systematiskt jämföra våra resultat. Varken jag eller Johansson har hittat något omnämnande av Ådalshändelserna innan de introduceras av Ander 1958.677 En senare utgiven bok som Brolins från 1964 nämner varken Ådalen eller be-greppet ”folkhem”, så det tycks som om det tog något decennium innan dessa historiska begrepp blev självskrivna i läroböckerna.
Generellt verkar det som om författare av läroböcker för real- och grundskolan under denna period var mer förändringsbenägna än de författare som skrev gymnasieläroböcker. Tendenser som Johansson iakttar i det av honom analyserade materialet från 1960-talet blir inte
vanliga förrän under 1970-talet i gymnasieläroböckerna. Sambanden mellan Ådalshändelserna och socialdemokraternas valframgång 1932 är med andra ord ett nytt inslag i berättelserna. Johansson gör ingen koppling mellan omnämnandet av demonstranterna som kommunis-ter och den positiva beskrivningen av folkhemspolitiken.678 Jag tror dock att läsaren kan ha gjort denna koppling och sett socialdemokra-tin som ett skydd mot de revolutionära krafter som hotade Sverige om inte förhållandena förändrades. Ander skriver:
Regeringen fick också ta itu med den allvarliga Ådalskonflikten. Sedan en strejk utbrutit i Ådalen, uppstod konflikter mellan tillkallade arbets-villiga och kommunistiska demonstranter. Då det blev kravaller, ingrep tillkallad militär, som sköt skarpt, varvid flera personer dödades. Det in-träffade väckte oro i hela landet, och starka krav på effektiv arbetslöshets-hjälp framfördes. Vid valen på hösten 1932 vann socialdemokraterna stor framgång. Kungen gav nu regeringsuppdraget åt partiets nye ledare efter Brantings död. Per Albin Hansson, som under sin fortsatta fjortonåriga statsministertid skulle komma att framträda som en verklig folkledare. [- - -] Per Albin Hansson formulerade tanken på Sverige som ett ”folk-hem”, där ingen skulle behöva lida nöd eller känna sig utestängd.679
Johansson diskuterar inte frågan huruvida begrepp som folkhem och välfärdsland står inom citationstecken eller ej. Jag tror, som tidigare nämnts, att detta kan påverka läsartilltalet och meningsskapandet. Ett begrepp som framställs inom citationstecken signalerar en större distans än ett begrepp som framställs som en neutral historisk term. I Bäcklins bok från 1963 kallas händelserna i Ådalen fortfarande för Ådalskravallerna och de strejkandes hotfullhet nämns. 680 Tillsam-mans med beskrivningen av folkhemspolitiken skapas sensmoralen:
En gynnsam jordmån var nu skapad för den aktiva socialpolitik, som socialdemokraterna länge drömt om. Uttryck sådana som ”folkhem-met” och ”välfärdsstaten” blev symboliska för denna inriktning: sam-hället skulle i växande utsträckning sörja för medborgarnas trygghet och välbefinnande, även till priset av vissa inskränkningar i den enskilda rörelsefriheten.681
Om man jämför dessa citat med de beskrivningar som finns i exem-pelvis Hildingsons bok blir kontrasterna tydliga mellan välstånds- och välfärdsberättelsen:
Krisen drabbade Sverige sent men då med desto större styrka. Arbets-lösheten växte snabbt och vållade tillsammans med löneminskningar en serie allvarliga konflikter. De kulminerade 1931, när soldater, ut-kommenderade för att skydda s k strejkbrytare, öppnade eld mot ett demonstrationståg i Ådalen och fem människor blev dödade. [- - -] Från politisk synpunkt är 1930-talet en förberedelsetid. Lagförslag avseende radikala reformer på många områden utarbetas: beträffande skattepoli-tiken, ålderspensioneringen, socialhjälpen, sjukvården, undervisnings-väsendet etc. De syftade till att minska klasskillnaderna, att ge varje medborgare en högre grad av social trygghet, att ge var och en lika möj-ligheter. Socialdemokraterna talade gärna om att skapa ett folkhem, där allas behov av trygghet och omvårdnad skulle vara säkerställda.682
Ådalshändelserna framställs i den sistnämnda berättelsen som en kon-flikt, inte som kravaller, och de arbetsvilliga har förvandlats till strejk-brytare. Under 1980-talet börjar dessutom den dödade flickan näm-nas i berättelserna och sensmoralen och ställningstagandet förstärks ytterligare.683 Folkhemmet framställs också mer entydigt positivt i denna berättelse.
Ett annat meningsbärande inslag som dyker upp i berättelserna un-der 1970-talet är de mer eller mindre tydliga orsakssamband mellan Ådalshändelserna och Saltsjöbadsavtalet. Återigen är det Hildingson som introducerar detta nya berättelseelement. I nära anslutning till skildringen av dödsskjutningarna deklareras arbetsfredens vikt, och att Sverige lyckades motverka arbetskonflikter på ett sätt som inte hade motstycke i andra länder.684 Detta samband skildras även på ett meningsskapande sätt i de olika utgåvorna av Bergströms böcker. I 1983, 1996 och 1999 års utgåvor anges det: ”Uppståndelsen efter skotten i Ådalen blev enorm, och utsikterna till ett förtroendefullt samarbete på arbetsmarknaden tycktes avlägsna. Ändå kunde ett samförståndsavtal träffas år 1938.” 685 Här redogörs för hur konsensus
segrar över konflikt och hur detta bidrar till Sveriges framgångar, vil-ket förstärks av den efterföljande rubriken ”Från fattigstuga till folk-hem”.686 I Almgrens böcker från 2005 och 2007 är detta samband upplöst och möjligheten att sluta Saltsjöbadsavtalet framställs istället som en konsekvens av den sjunkande arbetslösheten.687
Det finns även i andra avseenden glidningar mellan de olika utgå-vorna av Alla tiders historia. I de tidiga läroböckerna ses folkhemspo-litiken som ett resultat av den förbättrade ekonomin, men i Almgren 2002 och 2007 har detta samband försvunnit.688 Textavsnittet om folkhemmet inleds istället med ett utdrag ur Per Albins Hanssons folkhemstal från 1928. Författarna fortsätter:
När socialdemokraterna kom i regeringsställning 1932, kunde de börja förverkliga folkhems- eller välfärdspoltiken. Staten och kommunerna skulle ta ett större ansvar för människornas välfärd, vilket också medför-de att skatterna ökamedför-de. Det gamla Fattigsverige skulle försvinna, vilket var av betydelse inte minst för kvinnorna.689
Dessa olika inledningar av berättelsen om folkhemmet och dess för-utsättningar skapar olika sensmoral och orientering mot framtiden. Kvinnornas insteg i berättelsen är ett ämne som kommer att behandlas närmare längre fram i avhandlingen. Exemplen visar att det inte finns någon genomgående tendens i Alla tiders historia. I vissa avseenden har välståndsberättelsen förstärkts, i andra har den försvagats. Detta understödjer bedömningen att Bergströms och Almgrens läroböcker