3 Hållbar Stad OcH StadS utveckling
4.10 värdesättning av sociala och ekologiska resurser
Idag är det ekonomiska språket universellt. Det används i alla möjliga sammanhang, även för att synliggöra hur stadsutvecklingen fortgår ur ett hållbarhetsperspektiv. Men Gasparatos et al. (2008) frågar sig varför ekonomi alls ska användas som måttstock för hållbar utveckling när det är just där problemen uppstår från början. En fördel menar Gasparatos med kollegor är att värden som uttrycks i monetära termer lättare förstås
21 Länkindikatorer är indikatorer som säger något om flera dimensioner av hållbarhetsbegreppet samtidigt, och beskrivs i kapitel 4.2 om Integration
av allmänhet och intressenter (ibid.). Det innebär också kompabilitet med de ekonomiska metoder som redan används vilket möjliggör jäm- förbarhet, förutsatt att de sociala och ekologiska resurserna tillskrivits realistiska värden. Men det finns också en mängd problem som pekas ut av Bebbington et al. (2007): de modeller som ämnar försöka beskriva världen i monetära termer, som Sustainability Assessment Model (SAM), Urban Development Sustainability Assessment Model (UD-SAM) och kostnads-nyttoanalyser, misslyckas på någon front. De tar inte hänsyn till resursfördelning, de utvecklas av experter vilket inte tillåter ett intres- sentperspektiv, de kan vara subjektiva, vara dåliga på att hantera externa effekter och de kan dessutom förmedla ett svagt perspektiv på hållbarhet genom att när allt uttrycks i monetära termer kan också ekologiska, so- ciala och ekonomiska aspekter bli substituerbara (ibid.).
4.10.1 kompensation
Risken för substitution (svag hållbarhet) leder också till ett kort reso- nemang om kompensation eftersom det inte är ovanligt att en aktör som orsakar skada till exempel på det ekologiska systemet kan tillåtas kompensera detta genom investeringar av motsvarande förlorade värden inom någon annan dimension som vid kulturell upprustning (Persson, 2011). Problemen ligger både i den svaga synen på hållbarhet och i att i detta fall kunna värdera både den ekologiska förlusten och den kulturella vinsten på realistiska sätt. Samma fråga uppstår naturligtvis också då en miljöskada kompenseras med miljöupprustning, vilket istället indikerar stark hållbarhet. Gibson (2001) delar in kompensationsåtgärder i tre kategorier: de som kompenserar med substitution i tid (när en gruva i framtiden läggs ner ska marken rehabiliteras); substitution i plats (en utdikad våtmark kan ersättas med ny våtmark på annan plats); eller i typ (som exemplet med kulturell upprustning ovan). Beroende på vil- ken sorts substitution det rör sig om kan monetär värdesättning utgöra ett viktigt verktyg, men fortfarande med alla de svagheter som olika värdesättningsmetoder medför. Ytterligare ett problem med monetära analysmetoder är att de kan rättfärdiga viss resursförstöring om kostna- derna för att minska slitage på ekologiska eller sociala system är högre än de nyttor åtgärderna förväntas resultera i, med strikt ekonomiska mått mätt. Pearce (2003) poängterar särskilt problemet med att använda kostnads-nyttoanalyser eftersom i synnerhet ekologiska resurser base- ras på individers åsikter om dessa resursers värde, som kanske inte alls stämmer överens med det verkliga värdet.
4.10.2 ekologisk värdesättning
Ekonomi i samband med ekologi är viktigt av bland annat två anled- ningar: dels för att ekonomi handlar om hushållning av knappa resurser, och de ekologiska resurserna är i många fall knappa; dels för att belysa vikten av att vårda ekosystemen och därmed ekosystemtjänsterna ge- nom att använda ekonomiska verktyg för att uttrycka dem i termer som anpassats efter samhällets syn på vad som är viktigt. Processen med att värdera ekologiska resurser har, vilket redan noterats, fått mycket kritik eftersom värderingen är subjektiv och vissa naturvärden inte riktigt kan värderas på ett trovärdigt sätt. Ändå är de monetära modellerna viktiga eftersom de passar in i det ekonomiska paradigm som domi- nerar beslutsfattande på olika samhällsnivåer och därmed möjliggör att hållbarhetsfrågor alls inkluderas i dessa processer. Det finns många sätt att tillskriva dessa resurser värden i samband med monetära ana- lysverktyg som kostnads-nyttoanalyser, till exempel genom Hedonisk prissättning22, betalningsvilja23 eller resekostnadsmetoden24 (Ness et al.,
2007). Dessa metoder intar ett antropocentriskt perspektiv på hållbar- het eftersom det är individer som förväntas sätta ett realistiskt värde på ekologiska resurser, till exempel genom hur mycket de är villiga att be- tala för att fortsatt få ha tillgång till ett rekreationsområde. Ett problem är att de sällan har kunskap om det aktuella systemets funktioner och relationer och därför inte ger resurserna ett realistiskt värde (Gasparatos et al., 2008). Ett annat konkret exempel är miljöavgifter, som sätter ett ekonomiskt värde på sådant som utsläpp av svavel eller koldioxid som avser motsvara kostnaden för den skada som dessa ämnen orsakar i miljön (Brännlund & Kriström, 1998).
Ett försök att överbrygga klyftan mellan ekologi och ekonomi gjordes av UNEP (FN:s miljöprogram) genom TEEB (The Economics of Ecosystems and Biodiversity) som uttrycker förluster i ekosystem- tjänster som uppstått på grund av minskad biologisk mångfald i ekono- miska termer. TEEBs utgångspunkt kan beskrivas som den biologiska mångfaldens motsvarighet till Sternrapporten25 fast i lite mindre skala.
22 Hedonisk prissättning innebär att priset på en vara eller tjänst baseras på värdet av de behov denna tillfredsställer
23 Hur mycket en individ är beredd att betala för att få tillgång till eller slippa något
24 Hur mycket en individ är beredd att betala för att ta sig till en plats, exv. ett rekreationsområde
Även i rapporten Räkna med ekosystemtjänster från Naturskyddsfören- ingen utgår man från en liknande ståndpunkt. När sambandet mellan människa och natur betonas intas ett ekologiskt perspektiv på ekonomi: ”Människans förutsättningar att leva och utvecklas är helt beroende av [ekosystemtjänster] och det är ofta mångfalden av arter – den biolo- giska mångfalden – i jordens skogar, hav, sjöar och andra ekosystem som levererar dem” (NSF, 2010, s. 5). Ekosystemtjänsternas tillstånd och förändringstakt är viktiga indikatorer för hållbar utveckling eftersom samhället är så starkt beroende av att de fungerar väl (MA, 2005).
4.10.3 Social värdesättning
Sociala resurser kan värderas med hjälp av socioekonomiska analyser och är inte nödvändigtvis enklare att värdera än de ekologiska resurserna. De socioekonomiska sambanden kan tjäna till att identifiera samhällsnyttor och samhällskostnader, som medelinkomst, utbildningsnivå eller arbets- löshet. För att kunna avgöra vilka åtgärder som är bäst ur ett socioekono- miskt perspektiv kan sociala investeringskalkyler upprättas, antingen som en del av ett underlag inför beslut om en insats eller ett projekt, eller som en del av en resultatanalys där både jämförelser mellan att genomföra och inte genomföra insatser kan göras och olika insatser kan jämföras med varandra. Boverket (2010b) har identifierat tre särskilt viktiga områden där socioekonomiska konsekvenser behöver analyseras: det ekonomiska värdet av sociala effekter i samband med större förändringar i den fysiska miljön; boendesegregationens samhällsekonomiska konsekvenser; och utvärdering av fysiska eller sociala insatsers ekonomiska effekter inom ett bostadsområde eller en stadsdel (s. 188).
Social monetarisering kan kritiseras, bland annat med tanke på etiska överväganden (Bebbington et al., 2007) – vad ska till exempel ett män- niskoliv värderas till? För att veta om det är hållbart att investera resurser i sociala förändringar behöver vi tillskriva dem ekonomiska värden som kan ställas i jämförelse med andra samhällsnyttor- och kostnader, till exempel för att ta reda på om investeringen i ett nytt vägräcke lönar sig med tanke på färre olyckor och därmed minskade kostnader, eller om det lönar sig att sätta in extra resurser för ett barn som börjar hamna på glid jämfört med att inte göra det. Vad kostar detta barn samhället om det senare i livet hamnar i missbruk och kriminalitet, och vad är värdet
betydligt billigare att snabbt genomföra åtgärder mot klimatförändring- arna jämfört med att vänta
att få hjälp bort från en sådan destruktiv väg i eventuella brottsoffers och i individens egna ögon? I Perry Preschool Program undersöktes fördelarna med att redan i tidig ålder sätta in stödåtgärder åt barn som riskerade att hamna i utanförskap (Schweinhart, 2003). Det visade sig att varje investerad dollar resulterade i sju sparade dollar, vilket indikerar att tidiga insatser kan vara mycket positivt ur socioekonomisk aspekt. I dagsläget, menar Marie Torstensson Levander som är professor i Hälsa & samhälle på Malmö högskola, görs inte mycket för att fånga upp dessa barn (personlig kommunikation den 19 januari 2012). Välmående barn, som förhoppningsvis blir framtidens välmående vuxna, är dock en förutsättning för ett långsiktigt hållbarhetsarbete och för att staden ska kunna utvecklas på ett sätt som är bra för både människa och miljö. Det kräver att hållbarhetsanalyser också kan synliggöra vilka grundläg- gande förutsättningar en stad har att bygga vidare på även ur ett socialt perspektiv.
Ett vanligt sätt att bedöma social hållbarhet åtminstone i större skala är genom olika sorters välmåendeindikatorer, till exempel i Millennium Ecosystem Assessment för att synliggöra ekosystemtjänsternas värde för människan (MA, 2005). Där länkas ekosystemens välmående till människans välmående med hjälp av specifika indikatorer för att påvisa välmående samt av ekonomisk värdering. Pearce (2003) har beräknat sociala kostnader för växthusgasutsläpp vilket resulterar i en indikator som påvisar den globala skada växthusgaserna har för samhället ur ett socialt perspektiv (socialt i detta fall inkluderar ekologiska konsekvenser som drabbar det mänskliga samhället). Detta är ett exempel på sam- manlänkning mellan den ekologiska och sociala dimensionen som syftar till att påvisa hur de interagerar med varandra. Även kostnads- nyttoanalyser kan användas i samband med socioekonomiska analyser (Boverket, 2010b) vilket dock kan kritiseras på samma sätt som i eko- logiska sammanhang.
4.10.4 alternativa värderingssätt
I diskussionen om att analysera hållbarhet och tillskriva resurser eko- logiska och sociala värden finns också alternativa metoder som frångår de traditionella ekonomiska ramarna. Istället för att som i ekonomiska modeller låta naturresursers värde motsvara hur sällsynta de är eller vad allmänheten är villig att betala för dem, kan biofysiska (naturvetenskap- liga, ekocentriska) metoder användas. De är flexibla och kan användas för allt från värmesystem till våtmarker till bränslen (Gasparatos et
al., 2008) vilket gör dem till värdefulla verktyg vid hållbarhetsanalys i samband med städer. Gasparatos et al. (2008) beskriver tre biofysiska modeller26 som är intressanta vid hållbarhetsanalys:
• Emergianalys – beräknar den totala mängden energi i form av tid, ansträngning, material etc. som investerats i en produkt eller tjänst.
• Exergianalys – beräknar det ingående energiflödet med särskild hänsyn till energikvaliteten, eller den användbara delen av energin. • Ekologiska fotavtryck – hur mycket bioproduktivt land som tas i anspråk av en population för att producera de produkter eller tjänster som de konsumerar.
De biofysiska metoderna är ekocentriska, medan de ekonomiska me- toderna är antropocentriska. De är flexibla och omfattar produkternas hela livscykel men sällan eller aldrig sociala aspekter (Gasparatos et al., 2008) varför de ur ett holistiskt hållbarhetsperspektiv behöver kombi- neras med andra analysmetoder. De monetära och biofysiska metoderna måste, om målet är att få en helhetssyn på hållbarhetsgraden, användas tillsammans så att de kompletterar varandra eftersom de reflekterar olika perspektiv av hållbarhet. Dock är det en komplicerad process som kräver mer forskning (ibid.).
Andra biofysiska mått, som dock inte är utvecklade för att analysera just stadsutvecklingmpel ekologiska kriterier för skyddsvärda områden (key biodiversity areas) eller de kritiska nivåerna för arter och ekosystem (critical natural capital) (NSF, 2010). En kombination av monetära och biofysiska metoder kan ge en bättre helhetsbild, vilket Millennium Ecosystem Assessment från 2005 är ett exempel på och som utgår från ett socioekologiskt perspektiv.