Målbild
I förslag 2 sparas den befintliga skogen i norra delen av Degermyran och endast den södra delen, söder om den gamla vägen, öppnas upp. Vattnet leds in i det nordvästra hörnet av den öppna delen och leds längs en slingrande båge runt området för att slutligen rinna ut i Degermyrbäcken i det sydväs-tra hörnet. Vattenvägen är formad på liknande sätt som i förslag 1, med mycket flacka stränder så att vattnet har möjlighet att sprida ut sig över nästan hela området vid högvatten, men med en flack, något slingrande rygg mellan de två slingorna av vattenvägen för att hålla dem åtskilda. Även i detta förslag anläggs en djupare bassäng vid inloppet, en eller några
djupare partier längs vattenvägen samt en regleranord-ning vid utloppet. I detta förslag kommer den gamla vägen mitt i området behöva förstärkas för att kunna fungera som en vall för att hålla vattnet inom den södra delen.
Skogen i den norra delen sköts så att den förblir en ljus, björkdominerad lövskog, attraktiv för både fåglar, främst hackspettar, men även människor och klövdjur så som älg och rådjur. Liksom i alternativ 1 är våtmarken lättill-gänglig via de omkringliggande vallarna och en utsikts-plattform och en eller några enklare bryggor och broar föreslås placeras ut på lämpliga ställen kring den öppna våtmarken. För att tillgängliggöra skogsdelen föreslås att en upphöjd, slingrande spång anläggs som leder besöka-ren genom skogen ut till den öppna våtmarken.
Åtgärder
Åtgärderna för att skapa en våtmark enligt förslag 2 är i stort sett de samma som för förslag 1, bortsett från att endast den södra delen av området nyttjas för våtmarks-anläggandet. Specifika åtgärder för förslag 2 är:
• Återkommande avverkning av barrträd - I den norra skogsklädda delen avverkas barrträd kontinuerligt för att på så sätt förlänga skogens lövskogsfas. Lövträden i skogen får utvecklas
14 Schematisk skiss över vattnets ungeförliga väg i förslag 2. Vattnet leds i mitten av den västra kanten på Degermyran, just söder om den gamla vägen och ut i det sydvästra hörnet. Ljusblått område är vattnets tänkta utbredning vid lågvatten, mörkblå den tänkta utbredning vid högvatten.
15 En slingrande spång föreslås leda besökaren genom skogen ut till den öppna våtmarken. (Bilden hämtad från Alingsås kommuns hemsida)
5
fritt och dö och falla naturligt vilket kommer skapa en mycket bra miljö för fåglar, speciellt hackspettar.• Anläggande av tillgänglighetsanordningar - En utsiktsplattform och en eller några enkla bryggor iordningställs för att öka tillgängligheten. Även en spång föreslås an-läggas i skogen.
Skötsel
Våtmarksdelen föreslås hållas öppet med slåtter alternativt bete, se beskrivning för alternativ 1. Skogen i den norra delen av området sköts genom återkommande naturvårdsinriktad skötsel där gran tas bort med jämna mellanrum, medan lövträden lämnas utan åtgärd för fri utveckling samt död ved tillskapas och lämnas kvar i området. Även i detta förslag kan de djupare delarna närmast inloppet behöva fördju-pas om sedimentationstakten är hög.
5
Utmaningar
I stort sett samma utmaningar gäller för förslag 2 som för förslag 1. För förslag 2 kommer det vara en ännu större utmaning att modellera fram lutningen genom området eftersom den naturliga höjdskill-naden mellan de föreslagna in- och utloppsplatserna endast är 0,2 m. En annan utmaning är hålla den vall som skiljer våtmarken och skogen åt tät.
Fördelar och ev nackdelar
Då våtmarkens yta är mindre än i förslag 1 kommer den näringsavskiljande funktionen bli mindre effek-tiv än för förslag 1. Den del som nyttjas bedöms dock tillräckligt stor för att ta hand om vattenmängden från Degermyrbäcken. Eventuellt är även våtmarksytan i förslag 2 tillräckligt stor för att kunna ta emot upp-pumpat vatten från sjön, speciellt under perioder av året då den naturliga vattenföringen i Deger-myrbäcken är låg, men en bedömning av om detta är möjligt rekomenderas att göras efter några år i drift.
Liksom i förslag 1 är inloppet en utmaning. Om vattnet leds in från Degermyrbäcken i nordvästra hörnet, eller en bit uppströms via kulvert eller pump, kommer våtmarken endast kunna avskilja näringsämnen från en del av Degermyrbäckens avrinningsområde.
De föreslagna åtgärderna gynnar biologisk mångfald generellt, troligtvis dock inte lika mycket som förslag 1 eftersom det finns ett samband mellan storlek på våtmarken och biologisk mångfalden, där större våtmarker har högre mångfald eftersom de kan erbjuda större variation. Förslag 2 gynnar fågelli-vet, framför allt hackspettar och fåglar som trivs i lövskogsmiljöer, samt andfåglar. Vadare kommer inte gynnas eftersom de brukar undvika våtmarker med träd i närheten.
Liksom i förslag 1 så är största delen av marken som berörs av åtgärderna i förslag 2 samfälld vilket underlättar markåtkomsten.
Kostnaderna för skötsel och tillgänglighet bedöms bli något högre jämfört med förslag 1. Det beror på att här planeras åtgärder både i våtmarken och i skogen liksom fler anordningar för att främja tillgäng-ligheten.
5 Förslag 3: Damm- och meandringssystem vid utloppet i sjön
Målbild
I det tredje förslaget leds vattnet från Degermyrbäcken först kulverterat under en bit odlingsmark och därefter genom ett damm- och meandringssystem, just innan det rinner ut i Skråmträsket. Vid utlop-pet från kulverten bromsas vattnet upp i en något djupare bassäng för att sedan långsamt rinna i en båge över vegetationstäckt mark, innan det, via ytterligare en något djupare bassäng rinner ut i sjön. Vid utloppet placeras en munk eller annan enkel anordning för att kunna reglera vattennivån i systemet.
Vattenvägen formas så flack som utrymmet tillåter för att vattnet vid högflödesperioder ska ha kunna breda ut sig på ett så stort, bevuxet område som möjligt. Mellan vattenvägens två slingor kommer dock en tät vall behöva modelleras fram för att hålla dem åtskilda. Grundare partier modelleras fram vinkel-rätt mot flödesriktningen för att ytterligare bromsa vattnets fart och främja sedimentation. Den nedre slingan formas så att vattnet vid höga flöden kan bredda över längs hela den nedre sidan av slingan.
Detta förslag kan med fördel kombineras med något av de andra förslagen för att komplettera den näringsavskiljande funktionen i Degermyrbäckens vattensystem.
Degermyrbäcken Degermyran
17 Skiss över damm- och meandringssystemet i förslag 3. Mörkare blå linje visar vattnets utbredning vid normal-lågt flöde, ljusare blått vid högflöde. Längs den streckade linjen är bäcken kulverterad.
5
Åtgärder
För att anlägga det föreslagna damm- och meandringssystemet enligt förslag 3 behöver följande åtgärder göras:
• Kulvertering - Degermyrbäcken behöver kulverteras under den jordbruksmark som idag skiljer bäcken från det område på vilket damm- och meandringssystemet före-slås ligga.
• Modellering - Marken modelleras efter hur vattnet är tänkt att flöda genom damm- och meandringssystemet, t.ex. skapas djupare partier för att bromsa upp vattenflö-det för en effektivare sedimentation. Släntlutningen ska vara så flack som möjligt, givet områdets areal.
• Konstruktion och installation av vattennivåreglerare
Förhoppningen är att den leraktiga jordarten i området ska vara tät nog att kunna fungera som material i den mellanliggande vallen. Tanken är även att formandet av vattenvägar och vallar ska kunna göras i massbalans, d.v.s. att inga massor ska behöva transporteras till eller från området.
Utmaningar
Området som föslag 3 berör ligger på privatägd mark. Detta kommer kräva förhandlingar med markä-garen om på vilket sätt marken ska upplåtas, t.ex genom köp, arrende eller på frivillig basis. Om det handlar om en tillfällig upplåtelse kan det vara klokt att med ett skriftligt avtal tydligt reglera med markägaren t.ex hur och vem som ska sköta våtmarken och hur länge markupplåtelsen gäller.
Liksom för de tidigare två alternativen berör förslaget Degermyrbäcken vilken är skyddad genom gene-rellt biotopskydd (MB 7:11) och det kan krävas dispens för att t.ex. leda om vatten från diket.
Skötsel
För att hålla öppet och motverka kanalisering genom vegetationen föreslås området skötas genom årlig slåtter och bortförande av den slagna vegetationen. Förhoppningen är att området kommer kunna slås med traktordriven slåtterbalk, men eventuellt kan en mindre, motormanuell slåtterbalk behöva användas. Liksom i de tidigare två förslagen kan den djupare delen vid inloppet behöva fördjupas någon gång då och då, om sedimentationstakten är hög.
Fördelar och ev nackdelar
Den stora fördelen med detta förslag, jämfört med de två andra förslagen, är att huvuddelen av det vat-ten som avrinner via Degermyrbäcken kommer att passera systemet. Detta förslag innebär vid jämfö-relse minst åtgärder och därmed lägst kostnader.
Nackdelen är att systemet är förhållandevis litet jämfört med de våtmarksområdena i förslag 1 och 2, vilket gör att den näringsavskiljande kapaciteten kommer att vara lägre än för våtmarksförslagen.
5
Damm- och meandringssystemet kommer inte heller ha lika positiv effekt för biologisk mångfald och rekreation som de andra förslagen. Slutligen kan det vara en nackdel att det är privatägd mark som berörs, till skillnad från främst samfälld i de andra två förslagen.Sammanfattning
De tre förslagen har olika för och nackdelar. Sammanfattningsvis kommer anläggningskostnaden blir högst för förslag 1 och 2 och lägst för förslag 3. Den totala kostnaden för förslag 1 och 2 bedöms likvär-dig. Anledningen är att för projekt i den omfattning som förslagen gäller, d.v.s. relativt små, är kostnaden för uppstart av entreprenad och maskintransport större än kostnaden för timtid på plats. Förslag 1 har störst näringsavskiljande potential och ger troligtvis även störst positiv effekt för den biologiska mång-falden i området. Förslag 1 och 2 ger båda ett mervärde för rekreation, men vilket av de två förslagen som upplevs ge störst värde beror på personliga preferenser. För förslag 1 och 2 är den största utma-ningen hur vattnet ska ledas in i området, medan det för förslag 3 bedöms vara ägandeförhållandena för den berörda marken. Förlag 3 kan med fördel kombineras med något av de andra förslagen för att åstadkomma en så bra näringsavskiljande effekt som möjligt för Degermyrbäckens avrinningsområde.
6
6 Braxenvikendiket
Utgångsläge
Braxenvikendiket är ett öppet dike som avvattnar ett ca 81 ha stort område varav den nedre delen, ca 40%, utgörs av jordbruksmark. Diket samlar upp vatten från flera andra öppna diken samt troligtvis en del täckdiken. Det är oklart om Braxenvikendiket har ett ursprung i en naturlig bäck, ingen tydlig naturlig bäck kan ses uppströms, och det är inte heller särskilt tydligt utifrån höjddata hur ett even-tuellt ursprungligt vattendrag har gått. Ungefär 200 m från utloppet i Skråmträsket passerar diket längs kanten på Luddesmyran, vilket är ett flackt och fuktigt område beläget i en svacka. Tidigare har Luddesmyran samlat upp vatten från omkringliggande marker men idag kanaliseras det mesta vattnet via diken direkt ut i Skråmträsket. Nu-mera är Luddesmyran bevuxen med björkdominerad skog.
Liksom Degermyran har Luddesmyran tidigare använts för torvtäckt och vattenfyllda gropar är vanliga inne i skogen. Från Luddesmyran har det troligtvis funnits ett naturligt utlopp i Braxenviken och söder om Luddesmyran ligger en kil av obrukad, men fortfarande öppen och bitvis något fuktig mark, bevuxen
18 Braxenvikendiket sett från byavägen och med den skogsklädda Luddesmyran i bakgrunden.
19 Överblicksbild över det fortfrande öppna, men obrukade området söder om Luddesmyran. Själva Braxenvikendiket kan anas som en rak, horisontell linje. Det obrukade området ligger hitom diket i bilden och karakteriseras i bilden av att detknappt växer några vitblommande hundkex där. Till vänster i bilden kan den gamla byavägen anas.
6
med tuvig vegetation (se bild 19). Detta område korsas av den gamla byavägen, vilken numera fungerar som en bruksväg och även nyttjas för promenader. Närmast utloppet i sjön rinner diket genom en bård av fuktig lövskog. Idag ligger botten på diket väl under marknivån på både den omkringliggande jord-bruksmarken och Luddesmyran (se bild 18). Både Luddesmyran och omkringliggande jordbruksmarker är privatägd mark, uppdelad på flertal olikafastigheter.
Syfte och målbild
Det huvudsakliga syftet med de föreslagna åtgärderna är att minska näringstillförseln från Braxenvikendiket till Skråmträsket, men även att skapa bra förutsättningar för biologisk mångfald och värden för rekrea-tion. Genom att leda Braxenvikendiket ut i vida bågar över den idag till synes obrukade jordbruksmarken söder om Luddesmyran (bild 20) bromsas vattnets flöde, näring kommer att avskiljas och värden för både biologisk mångfald och rekreation skapas.
Vattnet föreslås ledas om med början vid nedre, södra hörnet av Luddesmyran för att sedan återigen ansluta till sin gamla fåra uppströms den gamla byavägen. Den gamla dikesfåran läggs igen. Vid inloppet till den nya vattenvägen anläggs en djupare
bassäng för att bromsa vattnet. Bassängen kommer även fungera som en första sedimentationsfälla.
Därefter får vattnet långsamt rinna i vida bågar som formas med mycket flacka slänter så att vattnet vid höga flöden kan breda ut sig över stora, vegetationstäckta ytor. Närmast den gamla vägen skapas ytterligare en djupare del innan vattnet rinner tillbaka i den gamla fåran. Vid denna punkt kan eventuellt en munk eller annan enkel anordning placeras för att kunna reglera vattennivån i systemet. Vid utloppet från det närmaste dike som ansluter Braxenvikendiket från väster formas en ca 0,5-1 m djup bassäng för att bromsa vattnet och skapa en sedimentationsfälla för vattnet från det tillrinnande diket. Denna bassäng har inget tydligt utlopp, utan vattnet breddas brett ut längs hela den södra och östra kanten, ner mot den meandrande vattenvägen för Braxenvikendiket.
En alternativ åtgärd är att nyttja den igenvuxna Luddesmyran för att skapa en öppen våtmark, på liknande sätt som föreslagits för Degermyran. En sådan öppen våtmark skulle både kunna anläggas separat, eller i kombination med ovan beskrivna damm- och meandringssystem.
20 Skiss över damm- och meandringssystemet som föreslås för Braxenvikendiket. Mörkare blå linje visar vattnets utbredning vid normal-lågt flöde, ljusare blått vid högflöde.
6
Åtgärdsförslag
• Modellering - Markytan modelleras efter hur vattnet är tänkt att ledas genom damm- och meandringssystemet och för att skapa bassänger där vattnet kan brom-sas upp för effektivare sedimentation. Släntlutningen kring vattenvägarna och på vallarnas insidor ska vara flack, från 1:8 till så flack som 1:20 där det är möjligt.
• Igenläggning av befintligt dike
• Konstruktion och installation av vattennivåreglerare
Skötsel
Området föreslås skötas med slåtter och bortförande av den slagna vegetationen, alternativt med bete.
Fördelar och nackdelar
Det anlagda damm- och meandringssystemet i Braxendikets nedre del kommer avskilja både kväve och fosfor innan dikesvattnet når Skråmträsket. Våtmarken kommer även skapa förutsättningar för ökad biologisk mångfald i området, samt tillföra värden för rekreationen i området genom att vara estetiskt tilltalande.
Marken som åtgärderna föreslås anläggas på är privatägd med flera inblandade markägare vilket kan utgöra ett problem vid diskussion om markupplåtelse för anläggningen.
7 7 Bovikendiket
Utgångsläge
Boviken utgör den södra delen av Skråmträsket. I den innersta delen av viken är en sankmark belägen och här ansluter Djuptjärnsbäcken, vilket är Skråmträskets huvudsakliga inlopp.
I viken ansluter även ett litet dike, i denna rapport kallat Bovikendiket.
Diket samlar upp vatten från ett litet delavrinningsområde (uppskattnings-vis ca 7 - 8 ha) som ligger på sluttande mark, där den nedre sydöstra delen utgörs av jordbruksmark. Längst ner i delavrinningsområdet mot landsvä-gen som går utmed Bovikens strand-kant ligger en gård med djurhållning.
Lakvatten från gården dräneras ner mot diket som leds genom en vägtrumma under vägen och mynnar sedan ut i Bovikens sankmarksområde.
Bovikendikets tillflöde är litet med liten avrinning och diket är vattenförande endast kortare tider under året. Provmätningar visar att diket håller mycket höga halter av både fosfor och kväve (Berggren och Persson 2012). Näringsbelastningen är att betrakta som en punktkälla där jordbrukets hantering av lak-vatten från gårdsplanens uppläggningsytor för ensilage m.m. är den huvudsakliga orsaken till de höga fosfor- och kvävehalter som uppmätts i Bovikendiket. Eftersom diket utgör ett litet inflöde bidrar det dock enligt modelleringsstudier (Orback och Wallin, 2011) relativt lite till sjöns totala belastning, trots de mycket höga uppmätta koncentrationerna i det avrinnande vattnet.
Sankmarken i Boviken har ett flukturerande vattenstånd där vattnet når nära vägbanken längst in i vi-ken, nära dikets utlopp, under högvatten och där sankmarken torkar ut i de inre delarna under lågvatten.
Vid dikets utlopp finns dock en bank av fast mark som håller sig relativt torr även under högvatten. På denna bank bedöms det finnas förutsättningar att anlägga en anordning av mindre format som kan ta hand om i första hand fosfor.
21 De inre delarna av Boviken utgörs av våtmark och här mynnar både Skråmträskets huvudsakliga tillflöde, Djuptjärnsbäcken (markerad med lövskogsbården i bakgrun-den), och det mindre Bovikendiket.
7
Syfte och målbild
Syftet med de föreslagna åtgärderna är att på ett kostnadseffektivt sätt minska det periodvisa tillflödet av näringsämnen från diket i Boviken till Skråmträsket, främst avseende fosfor. Syftet är inte att skapa bra förutsättningar för biologisk mångfald eller att höja rekreationsvärdet vid platsen eftersom det har bedömts som svårt att kombinera detta med det huvudsakliga syftet på ett rimligt sätt.
Genom en kombination av åtgärder avskiljs en stor del av näringsämnena i vattnet från Bovikendiket innan det når Skråmträsket. Ovanför vägen passerar vattnet från diket först en sedimentationsanlägg-ning där mycket av den partikelbundna fosforn har möjlighet att sedimentera. Sedimentationsan-läggningen anläggs förslagsvis som separat damm eller genom att dämma upp det befintliga diket.
Huruvida en sådan anläggning är motiverad på denna plats och/eller hur den bör konstrueras och dimensioneras avgörs dels av tillflödets storlek under högvatten och dels vilka åtgärder lantbrukaren kommer att vidta för att reducera tillflödet av näringsbelastande ämnen från gården till diket och hur effektiva dessa åtgärder beräknas bli.
Från sedimentationsanläggingen leds vattnet till en kalkfilteranläggning. I en sådan avskiljs i första hand fosfatfosfor, dvs. löst fosfor, men även partikelbundet fosfor. En kalkfilteranläggning bedöms vara mest effektivt utifrån förutsättningarna, detta med beaktande av förhållandet mellan storleken på dikets tillflöde och koncentration av belastande ämnen kontra dikets bidrag till sjöns totala belastning samt de platsgivna förutsättningarna. Studier visar att teknikens kostnadseffektivitet är hög i jämförel-se med andra åtgärder som till exempel anläggande av våtmarker och skyddszoner (Ekstrand, Persson och Bergström, 2011).
Här ges ett par förslag på vilken typ kalkfilteranläggningen som kan anläggas och var: 1) En kalkfilteran-läggning av samma typ som redan finns installerad vid sjön anläggs på den bank som finns på nersidan av vägen vid dikets utlopp i våtmarken. 2) En mindre kalkfilteranläggning av den typ som används i enskilda avlopp installeras direkt efter sedimentationsdammen, d.v.s. på ovansidan av vägen.
Från kalkfilteranläggningen leds vattnet slutligen försiktigt och utspritt över sankmarken i Boviken, t.ex.
genom att ha flera utloppskanaler från filteranläggningen. Genom att lägga igen huvudfåran som idag finns genom våtmarken mellan dikets utlopp och öppet vatten i Boviken, kan vatten spridas ut jämt i våtmarken. I våtmarken möjliggörs då ett sista filtreringssteg av vattnet och ytterligare sedimentation kan ske. Växterna i våtmarken kommer att ta upp näringsämnen när de växer och om detta upptag ska kunna nyttjas för ytterligare näringsavskiljning bör vegetationen skördas, helst årligen, och den slagna vegetationen avlägsnas.
7 Åtgärdsförslag
• Anläggande av sedimentationsdamm - En sedimentationsdamm anläggs ovan vägen.
• Anläggande av kalkfilteranläggning - En klakfilteranläggning anläggs just nedanför vägen, alternativt ovan vägen men nedströms sedimentationsdammen.
• Anläggande av kalkfilteranläggning - En klakfilteranläggning anläggs just nedanför vägen, alternativt ovan vägen men nedströms sedimentationsdammen.