11.1 Hur mycket extra investeringar behövs
för att nå 2-gradersmålet ?
För att nå 2-gradersmålet har UNFCCC uppskattat det additionella årliga invester- ingsbehovet för utsläppsreduktioner till totalt mellan 200 till 300 miljarder USD/år fram till 203026. Ungefär hälften av dessa investeringar behövs i u-länder. Siffran anger det verkliga investeringsbehovet, kostnaden blir lägre då en hel del av inve- steringarna återfås i form av lägre driftskostnader. EU beräknar att det behövs ca: 100 till 110 miljarder Euro/år för åtgärder i u-länder till 2020 och att finansiering till anpassningsåtgärder beräknas till ytterligare ”några 10 tals miljarder” (EU 2009)
Siffrorna är höga men skall jämföras med de uppskattningar av dagens subventio- ner till fossil energianvändning om ca: 300 miljarder USD/år (UNEP 2008) och OECD:s uppskattningar om ca: 250 miljarder USD/år i subventioner till produk- tionsstöd till jordbruket (UNFCCC 2007). Notera att de flesta subventioner inte syns i direkta pengatransaktioner utan är i formen prisregleringar. Framförallt handlar det om prisreglerad olja och gas i fossilrika länder som t.ex. Ryssland och Iran men även många andra u-länder prisreglerar energi- och elanvändning av sociala och strategiska skäl.
Det additionella finansieringsbehovet för att uppnå tillräckliga utsläppsreduktioner behöver täckas av flera olika källor såsom klimatrelevant bistånd, direkt stöd från teknikfonder, inhemskt och utländskt privat kapital, inhemskt offentligt kapital samt ”offsets” från växthusgasmarknaden. Störst effekt får de politiskt beslutade flödena (d.v.s. offsetmarknaden, biståndet och klimatfonderna) ifall de kan agera hävstång och styra de större privata kapitalflödena. Försök till att uppskatta denna ”hävstångseffekt” har gjorts för CDM-projekt av Kapoor och Ambrosi (2007, 2009) med resultatet att för varje krona utfärdade CDM-krediter på primärmarkna- den så hade ytterliggare mellan 5,7 och 9 kr investerats i projekten (sjunker till 2,6 om man räknar in HFC gaserna). Totalt mellan åren 2002 och 2008 beräknas 75 miljarder Euros klimatinvesteringar ha genererats med hjälp av CDM-mekanismen (ibid). Enbart 2008 investerades 28 miljarder euro i ”CDM-projekt” (hävstångsef- fekten på 4,6). Detta är den totala investeringen, inte den additionella som relaterar till de 100 till 110 miljarder Euro per år som nämndes ovan.
Offsetmarknaden består hittills av flödet av CDM-krediter. Efter en trög start så har CDM-marknaden vuxit kraftigt och år 2008 utfärdades ca 0,5 Gton CO2e krediter. Enligt Point Carbon (2009) kan CDM-marknaden expandera upp till mellan 0,6 till
26
Siffrorna är mycket osäkra. 2007 var UNFCCC:s uppskattning 200-210 miljarder, 2008 höjde man den till ca 300 miljarder delvis p.g.a. stigande råvarupriser (UNFCCC-EGTT 2009).
0,85 Gton CO2e per år fram till år 2020 där den lägre siffran avser om sektorsansat- ser ”tar” en del av CDM krediterna. De utsläppsmarknadskopplade ansatserna kan enligt tidigare ge mellan 1-2 Gton CO2e per år och enligt de flesta bedömningar kan REDD kan ge ytterliggare 0,5 till 2 Gton CO2e krediter men det är osäkert om dessa krediter kommer att infogas i handelssystemet.
En översiktsberäkning ger att med ett antaget pris på utsläppsrätter om 20 till 40 euros/ton kan CDM27 och sektorsansatser potentiellt generera 30 till 100 miljarder Euros/år när kreditmarknaderna är fullt fungerande. Osäkerheterna är stora och troligt ligger ett realistiskt tal i den nedre delen av uppskattningen fram till 2020 givet uppstartstid innan handelskopplade sektorsavtal kan fungera fullt ut. Trots detta kan en offsetmarknad ge ett betydande tillskott till u-ländernas investerings- behov.
11.2 Vilken typ av stöd passar ?
Ovan uppskattade potential till investeringsflöden som de handelskopplade sek- torsansatserna kan ge är potentiellt stor. Sektorsansatser (i vid mening) kan dock ge stöd på flera olika sätt förutom via de finansiella flödena från offsetmarknaden. Om krediteringsmålet (”no-lose target”) sätts signifikant lägre än BAU kommer detta att styra inhemskt offentlig kapital till åtgärdsinvesteringar som inte inkluderas i växthusgasmarknaden. Teknikorienterade ansatser kan ge direkt teknikstöd, både informationsöverföring och direkt investeringar. Policy- och programorienterade sektorsansatser kan påverka inhemskt privat kapital (tvingande) till att öka inve- steringar i utsläppsreducerade åtgärder.
Olika typer av stöd kommer att behövas till olika typer av åtgärder. Figur 6 nedan visar en schematisk ”bottom-up” åtgärdskostnadskurva. Figuren är schematisk men siffrorna på X- och Y-axlarna är avstämda mot McKinsey-kurvan för åtgärdspoten- tialen för u-länder till 2020 (se Project Catalyst 2009).
27
De CDM-krediter som kommer projektägaren till godo är från primärmarknaden och dessa har hittills haft en ”riskpremie” på ca 10 euros/ton det vill säga ett pris 10 euros/ton lägre än den prisledande EU- ETS marknaden.
-100 -80 -60 -40 -20 0 20 40 60 80 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 13,7 Gton CO2e E ur os /t onC O 2 Låga kostnader:
Åtgärder inom jorbruk, skog och elkraft
Höga kostnader: Avancerade tekniker som är under utveckling Stöd för att övervinna hinder, t.ex.information, och reglering Stöd för kompensera extra investerings- kostnader Stöd för att kompensera höga extra kostnader, reducera risker , FoU Negativa kostnader:
Effektivisering inom hushåll, bostäder, transport och industri
Figur 6 Schematisk marginalkostnadskurva (MAC- kurva) för u-länderna. Fritt efter Project Cata- lyst (2009)
För de negativa åtgärdskostnadsalternativen i Figur 6 så är det uppenbart att det inte bara handlar om att sätta ett pris (då hade det redan varit gjort) utan att flera små ”marknadsmisslyckande” kommer in i bilden. För att förverkliga dessa åtgär- der krävs ofta reglering, information, kapacitetsstöd till myndigheter m.m. Ett pris på utsläppen hjälper men är inte det enda varvid policy- och programinriktade an- satser kan ha en stor roll att spela här i sektorer som inte omfattas av andra sektors- ansatser. För energieffektivisering inom t.ex. industri kan en stor del av åtgärderna (som har negativa kostnader) ingå av det ”egna bidraget” ner till krediteringslinjen. I mellanklassen med åtgärdskostnader mellan 5 upp till 30 euros/tonCO2 i Figur 6 ovan återfinns åtgärder som handlar antingen om jord- och skogsbruk samt inve- steringar i kraftsektorn. Här har de marknadskopplade sektorsansatserna en viktig roll att spela. Ett ekonomiskt incitament till kraftsektorn kan ge stora resultat i form av effektivare kraftverk och mer förnybar energi. Dessa två kategorier är stora för u-länder.
Den sista kategorin är teknik under utveckling med höga åtgärdskostnader över 30 till 50 euros/ton CO2. Mätt i Gton CO2e har de inte så stor betydelse men politiskt och strategiskt betyder stöd till dessa tekniker troligtvis mycket för u-länderna. Här räcker inte priset från en växthusgasmarknad till att generera tillräckliga invester- ingar utan det krävs mer teknikspecifika insatser och stöd i form av forskning och utveckling, finansiering till demonstrationsanläggningar och finansiering till mark- nadsspridning av demonstrerad men inte ännu kommersiellt slagkraftig teknik (t.ex. solceller, biokraftverk, förgasningsanläggningar).
Finansiella flöden från offsetmarknaden med uppskattade priser inom EU-ETS mellan 20 till 40 euros/ton upp till 2020 fångar in åtgärder inom industrin som kräver extra stöd28. Notera att en hel del av dessa åtgärder troligen noteras som negativa eller mycket låga kostnader i en MAC kurva som baserar sig på samhälls- ekonomiska kostnader givet att investerar måste ta hänsyn till reala räntor och transaktionskostnader. Växthusgasmarknaden kan potentiellt skapa ett stort flöde av kapital till u-länder men det betyder inte att allt kapital går till åtgärder. Vid ”övervinster” (rents) finns det inget som säger att kreditsäljaren väljer att använda ”extra vinsten (skillnaden mellan åtgärdskostnad och utsläppspriset) till andra åt- gärder. Det finns en risk att övervärdera det finansiella flödet till åtgärder i u-länder ifall man endast ser till värdet av krediterna.
11.3 Vilka flöden ska påverkas?
2006 utgjorde ”åtgärdsrelevanta och åtgärdsspecifika”29 investeringar från i-land till u-land ca: 270 miljarder USD enligt OECD (Corfee-Morlot 2009). Detta är en kraftig ökning från åren mellan 2000 och 2004 då flödena fluktuerat kring 150 miljarder USD/år. Huvuddelen var utländska direktinvesteringar och endast en liten del av detta internationella flöde kom från bistånd, statliga exportkrediter eller CDM projekt.
Det finansiella flöde vi kan direkt påverka genom politiska beslut är de direkta stöden via fonder, bistånd och köpandet av krediter/utsläppsrätter. Grundtanken är dock att dessa relativ små flöden ska ha en hävstångseffekt på de betydligt större utländska privata direktinvesteringarna.
Det är dock fel att endast fokusera på att påverka utländska direktinvesteringar. I de länder som är aktuella för sektorsansatser, d.v.s. snabbt växande ekonomier i u-länder, finansieras den dominerande delen av deras inhemska utveckling av in- hemskt kapital. I de åtgärdsrelevanta sektorerna såsom energi och transport står inhemska investeringar för 70 till 80% och vad mer är att i just dessa infrastruktur- tunga sektorerna står offentlig inhemskt kapital ofta för över 50% av det totalt investeringsflödet (Corfee-Morlot 2009) .
En av fördelarna med att inte enbart se till CDM krediternas projekt nivå utan se till sektorsansatsernas större ansvar för att engagera stater och myndigheter i arbe- tet är att bättre kunna mobilisera och styra dessa stora kapitalflöden mot bättre (oftast mer investeringskrävande) ny energieffektiv teknik. Sektorsansatser kan potential ha en stor roll i att påverka inhemska kapitalflöden indirekt genom att ett större engagemang från det offentliga i u-länder.
28
Antagandet om att EU-ETS kommer att vara prisstyrande 29
11.4 Sammanfattning – sektorsansatsernas
roll för att fylla finansieringsgapet
Investeringsbehov till åtgärder är stort i u-länder framöver och det kommer krävas flera olika källor och flera olika insatser för att framförallt styra de inhemska och utländska privata flödena mot investeringar som är kompatibla med klimatåtaga- den. Förutsatt att offsetmarknaden kan bibehålla och stärka sin klimatintegritet så kan detta flöde av kapital potentiellt utgöra en stor del av det kommande behovet (uppemot en 1/3 till >1/2). Resten behöver täckas av direkt stöd i form av fonder, lån, bistånd men även av inhemskt kapital i de snabbt växande u-