Det här kapitlet kommer att handla om hur olika aktörer tolkar “jämlikt medborgardeltagande”. Är det enbart vissa grupper i samhället som är delaktiga i planeringsprocessen eller har alla lika möjlighet att delta som medborgare? Finns det grupper i samhället som känner sig uteslutna i den fysiska planeringen? Kan man se något mönster i exempelvis samråd, vilka deltagare det är som kommer? På vilka olika sätt försöker de olika aktörerna ändra sina arbetssätt för att engagera fler medborgare? Finns det någon representativitet i det faktiska deltagandet?
Nedanstående vinjetter består av intervju med två planarkitekter i fallet Malmö stad, en intervju med en strateg i fallet Malmö stad, en intervju med dialogutvecklaren i fallet Helsingborg stad, en intervju med planarkitekt i fallet Ängelholms kommun samt en observation av ett samrådsmöte med Nationella minoriteter & finskt förvaltningsområde. Malmö stad är sedan februari 2015 är en del av det finska förvaltningsområdet. Detta innebär att Malmö stad får pengar från staten för att kunna stärka stödet till sverigefinska Malmöbor i enlighet med lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (SF 2009:724). Utifrån dessa vinjetter görs en kartläggning av hur det ser ut i de olika kommunerna när det gäller vilka som har/ges möjlighet att delta som medborgare i den fysiska planeringen.
I kapitlet tar jag hjälp av Khakees (2000) begrepp om advokatplanering för att förstå vad som menas med jämlikt medborgardeltagande. Enligt Khakee (2000) innebär advokatplanering att man utgår från att det inom ett samhälle finns olika grupper av människor med olika intressen och värderingar. Han menar att de grupper som är resursstarka kommer ofta lättare till tals medan de resurssvaga gruppers åsikter kommer i skymundan. För att stärka de resurssvagas position och stärka deras intressen används så kallade “advokater” som företräder de svaga och
49
beslutsfattandet är av godo, detta på grund av att det antas utveckla människors demokratiska kvalitéer, som bland annat ömsesidig respekt, solidaritet, respekt mot oliktänkande och en känsla av ansvar att gemensamt skapa ett gott samhälle (Khakee, 2000).
Vinjett 1- Intervju med två planarkitekter från Malmö stad den 27 mars 2018.
“Jag åker till stadsbyggnadskontoret i Malmö stad för att träffa två planarkitekter som jag ska hålla intervju med. När jag kommer till stadsbyggnadsförvaltningen välkomnas jag av den ena planarkitekten vid huvudentrén. Vi åker upp tillsammans till tredje våningen där vi ska sitta i ett kontor. När vi kommer fram till kontoret träffar jag även den andra planarkitekten som ska vara med på intervjun. Efter lite småprat sätter vi igång med intervjun. “
“Planarkitekterna i Malmö stad anser att det finns en representativ grupp av medborgare som är mest delaktiga i frågor som rör den fysiska planeringen men att staden jobbar aktivt med att engagera fler grupper i samhället. “
“Tidigare gjordes det anteckningar på samrådsmöten gällande hur många män och kvinnor som deltog, men ålder antecknades inte. Hur många som yttrade sig och begärde ordet och sa någonting. Där var det ju övervägande medelålders män som yttrade sig och gjorde sin röst hörd. Det är någonting som man har jobbat med, där man går ut med riktade frågeinsatser, så är det också någonting som man försöker se till, att det beror på vad det är för typ av fråga. Det görs ju mycket t.ex. ett annat sätt där vi kanske går ut evenemangsliknande, med familjer, mer inriktad mot familjegrupper, informationsdagar, kanske har något tält med någon modell, man kanske provar på något. Det hade de vid stadion där man kunde prova på dragkamp. Alla sådana grejer, där vi går ut, lockar ju också till många yngre personer, yngre åldersgrupper till mötena, som ofta är förankrad till kvällstid, efter arbetstid. Jag talar ju ifrån egen erfarenhet, jag har ju ingen statistik på det. “
I min intervju med strategen i Malmö stad fick jag liknande svar som från planarkitekten.
“Jag kan resonera lite kring det. Jag var inne på det lite tidigare om att det typ är gubbar, svenska gubbar, pensionärer. Ibland eller rätt ofta är det de som har lite tid över att gå på sådana här saker. Om man ska vara lite krass så är det de här grupperna. Eftersom mötena, om man nu tänker... säg att det är samrådsmöte där man har bokat matsalen på en viss skola
kl. 18 typ på en torsdag. Är det skitviktigt, alltså om det är på liv och död, då kan man få in andra människor. Är det så viktigt att jag släpar med mig mitt nyfödda barn i princip i en babylift... typ så. “
Dessutom tillägger strategen att:
“De som jobbar här har jobbat på andra kommuner innan, man vet ju hur det går till man vet oftast vilka personer det är som kommer på samrådsmöten. Man träffar inte alla, man möter inte alla där, därför att man väljer att inte komma på ett sådant möte, man har ju fullt upp med andra saker i livet. Då gör vi lite andra saker också, där kan vi absolut göra mer men vi tänker igenom hur vi skulle få in unga, hur vi skulle kunna få in äldre. Man kan kontakta föreningar, man kan stå på en mataffär på helgen när folk handlar, försöka fånga folk i farten. Det kan vara ganska bra om man har någonting som barnen kan göra samtidigt, någonting som man vill testa på, för då kan man få en pratstund med föräldrarna. Föräldrar är ju t.ex. en grupp som sällan tar sig tid att komma på samrådsmöte på kvällstid, då har man fullt upp och andra saker att göra. “
“Planarkitekten i Ängelholms kommun påstår att det finns en överrepresentation av äldre medborgare när det gäller medverkan i samrådsmöten. “
“Bland annat är det oftast äldre som medverkar i möten. Det är ganska jämt i könsfördelningen i Ängelholm så det är svårt att avgöra. Det finns ingen statistik på det, men man kan säga ganska fort att det är äldre som medverkar. Men det är ändå ganska blandat i Ängelholm, i alla fall i de tillfällen som jag har varit med.”
51
inte har tid att komma till samrådsmöten medan den yngre åldersgruppen helt enkelt inte vill komma. Även Boverket har konstaterat att den fysiska planeringen till stor del domineras av medelålders män. Boverket har också̊ i olika utredningar lyft fram att kvinnor, barn och ungdomar har begränsade möjligheter till inflytande i planeringen (Boverket 1996). Khakee (2000) påpekar att resursstarka grupper oftast har mer möjlighet att föra fram sina åsikter och därmed lättare att påverka politiska beslut.
Planarkitekterna och strategen menar att staden behöver jobba på andra sätt för att engagera även dessa grupper av medborgare. De menar att det finns olika åtgärder staden redan gör och kan fortsätta göra för att engagera även dessa grupper. Planarkitekten ger exempel på att man kan göra evenemang där man lockar småbarnsfamiljer och yngre åldersgrupper att komma för att på så sätt engagera dessa grupper till deltagande. Strategen menar att en åtgärd kan vara att vara på plats fysiskt där småbarnsföräldrar eller ungdomar befinner sig och på så sätt fånga deras intressen.
Khakee (2000) menar att deltagande utifrån ett jämlikt gemenskap gör det möjligt för individer att kunna ha inflytande över de politiska frågorna när det gäller den fysiska planeringen. Dessutom menar Khakee (2000) att samhället består av flera olika grupper av människor som har olika värderingar och intressen.
Både i fallen Ängelholms kommun och Malmö stad ser man utifrån intervjuerna att advokatplaneringen kan vara tillämpbar för att lösa problemen med ojämlikhet i deltagande. Advokatplaneringens syfte är att lyfta fram dessa resurssvaga gruppers intressen, detta genom advokater som för fram dessa gruppers röster. Enligt Khakee (2000) är advokatens uppgift att skapa en länk mellan teknisk expertis och deltagande demokrati. Enligt Nilsson (2001) är medborgardeltagande i planeringsprocessen ett kriterium för social hållbarhet. Att alla grupper av medborgare deltar i den fysiska planeringen är därför viktigt för att uppnå en hållbar stadsutveckling.
Vinjett 2 - Intervju med dialogutvecklaren i Helsingborgs stad den 19 mars 2018.
“Dialogutvecklaren i Helsingborgs stad är kritiskt till hur systemet ser ut i Helsingborgs stad när det gäller jämlikheten i medborgardelaktighet.”
“Det är liksom självklart svar på den här frågan. Jag har funderat mycket kring makt och maktstrukturer och information, om vem som har informationen, vem som har kunskap, mycket om hur systemet fungerar. För att kunna delta i vårt demokratiska systemets olika instanser krävs det extremt mycket förförståelse och kunskap för hur det systemet är upplagt och fungerar. Har man inte de kunskaperna eller förutsättningarna då har man inte... alltså man kan inte söka pengar… har man inte rätt argumentationsteknik, eller rätt vokabulär så har man inte samma möjligheter att tillgodogöra sig de resurser som ges. Vi säger att vi ger dem till alla, men om man ska ge alla lika möjligheter till de här rättigheterna och möjligheterna då tänker jag: hur ger vi de möjligheterna och rättigheterna till alla på olika sätt till olika grupper? Det gör vi kanske i vissa fall men inte särskilt på Stadsbyggnadskontoret skulle jag säga. Här utgår vi ganska mycket från “normmedborgaren” som medborgaren som är heterosexuell, vit, välbärgad. De dialoger som vi för är väldigt jobbiga. De dialoger som jag för (handlar om) alternativa processer som att möta andra grupper. Då får vi andra överslag istället. Där tänker jag på exempelvis Gåsebäck, där har vi vänt oss till kulturaktörer i ett område istället, där de har kulturhus, replokaler, alternativa ateljéer och så där. Då är istället den gruppen extremt övervägande skäggiga män i 35+ ålder. Väldigt svensk bakgrund också väldigt bra koll på det svenska systemet.”
“Dessutom tillägger planarkitekten i Ängelholms kommun att om majoriteten av de som är delaktiga tillhör gruppen med hög socioekonomisk status så kan det ha att göra med att den här gruppen har högre utbildningsnivå och mer kunskap, därför engagerar sig den här gruppen i större utsträckning. ”
“ ... det kan ha att göra med att om man har hög socioekonomisk status så är det att man är utbildad eller att man har större samhällsintresse och har större kunskap om vissa saker och
53
Ängelholms kommun anser att exempelvis utbildning, kunskapsnivå samt känslan av delaktighet spelar en viktig roll kring engagemanget i den fysiska planeringen. Hennecke & Khan (2002) påpekar att studier som har gjorts gällande medborgardeltagande i planeringen visar på att den typiska deltagaren är en föreningsaktiv, välutbildad, medelålders man men även de yrkesgrupper som har direkt ekonomiskt intresse av mark- och planeringsfrågor. De med goda socioekonomiska och politiska resurser är alltså mest representativa i medborgardeltagande. Detta är många kommuner redan medvetna om men det är oklart hur man jobbar eller överhuvudtaget vill jobba med att nå dessa resurssvaga grupper.
Bornemark (2016) skriver i sin antologi om den kritik som utvecklades mot idén om samhällsplaneraren som en neutral figur och mot samhällsplanering som ett värderingsfritt område som i första hand behandlar tekniska och rationella lösningar. Dialogutvecklaren menar att systemet kring medborgardelaktighet i staden inte fungerar riktigt bra. Det finns grupper som är uteslutna ur samhället men man gör inget för att motverka detta. Enligt dialogutvecklaren tar man för givet att alla medborgare har kunskap och förståelse kring hur systemet fungerar i staden. Hon anser att de dialoger som förs är riktade till “normmedborgaren”.
Kritikerna menar att olika intressegrupper bör få hjälp med att utveckla sina idéer, detta genom advokatplaneringen. Advokatplaneringen utgår från att det inom ett samhälle finns olika grupper av människor med olika värderingar och intressen men att de största och resursstarkaste grupperna har mest möjlighet att påverka de politiska besluten. För att ge även de resurssvaga grupperna möjlighet till inflytande använder man sig av så kallade “advokater” som representerar och för de resurssvaga gruppers intressen vidare (Khakee, 2000, s. 27f). I detta fall blir inte samhällsplaneraren neutral utan får istället vara med och utveckla många olika möjliga framtider. Eftersom alla medborgare, särskilt de resurssvaga grupperna i Helsingborg stad, inte har möjlighet att delta utifrån olika orsaker, så hade kanske advokatplanering varit intressant att pröva. Dialogutvecklaren anser att alla bör få tillgodogöra sig sina rättigheter men utan kunskap och förförståelse blir detta väldigt svårt.
Vinjett 3 - Samrådsmöte med Nationella minoriteter & finskt förvaltningsområde i Malmö stad den 18 mars 2018
“Samrådsmötet med sverigefinska Malmöbor hålls en söndag den 18 mars 2018 i stadshuset i Malmö stad.
Samrådsmötet handlar om att informera sverigefinska Malmöbor om vad som händer i staden genom att bjuda in tjänstemän från olika förvaltningar i staden såsom Hälso-, vård- och omsorgsförvaltningen, kommunikation- och kulturförvaltningen samt skolor och förskolor. De deltagande består av ett 40-tal sverigefinskar i åldersgruppen 65+ samt några ungdomar.
När jag kommer in i det stora pelarrummet, där mötet ska hållas, välkomnas jag av utvecklingssekreteraren som sedan visar mig var jag kan sitta. När jag sätter mig på min plats ser jag att många redan har kommit men fler folk fortsätter att komma in ett tag till. En av deltagarna sätter sig bredvid mig och börjar prata med mig på finska, jag svarar att jag inte kan finska utan talar endast svenska. Jag berättar vidare att jag är en student från Malmö universitet och att jag håller på att skriva mitt examensarbete och att jag därför är här som observatör. Personen tycker att det låter jätteintressant och välkomnar mig med ett brett leende.
Samrådet börjar med att representanterna som är från Malmö stad presenterar sig själva och informerar om vilken roll de har i staden. Det förs diskussion b.la om aktivitetsplan, besök, målgrupper, tematräffar och samarbete. Vidare diskuteras det om extern kommunikation, omvärldsbevakning, utvärderingar och framtiden. Det diskuteras även om att bryta isoleringen och ensamheten som är en problematik i synnerhet för de äldre. Det framkommer att vissa av de sverigefinska deltagarna är arga och missnöjda med dagens system. De tycker att samarbetet kring deras språksvårigheter i svenska språket inte fungerar samt att de tror att de hamnar bara med svensktalande personal med flit. Det blir en lång diskussion kring detta ämne och de som talar skiftar ofta från finska till svenska så att representanter från kommunen ska hänga med i diskussionen.
55
Representanterna från Malmö stad informerar om att sverigefinska representanter som deltar i olika dialoger i olika förvaltningar fungerar som en länk mellan Malmö stad och Nationella minoriteter & finskt förvaltningsområde. Vidare berättar representanterna från Malmö stad att deras jobb är att medverka till att sprida information om möten från Malmö stad till Nationella minoriteter & finskt förvaltningsområde.
Efter dessa diskussioner blir det lunchdags. Efter lunch fortsätter mötet i en annan form, där man har placerat flera bord runt om i salen där man kan gå runt och prata med representanter från kultur, skola, hälso-, vård- och omsorg och kommunikationsavdelningarna. Jag la lite extra fokus på kommunikationsgruppen och pratade med några av dem. Jag ställde några frågor kring medborgardeltagande och via vilka kanaler de når ut till medborgarna, vilka målgrupper kommer till samrådsmöten, är någon av grupperna exkluderade eller mer inkluderade i samrådsmöten. Jag fick inte några konkreta svar men vad jag kunde tolka så var det största bekymret som det råder oro kring bland deltagare, att ungdomar och unga sverigefinskar inte är intresserade av sådana frågor och möten. De jag pratade med tycker helt enkelt att det är assimileringen som är det stora bekymret.
Jag frågade om socioekonomisk status påverkar deltagandet och svaret jag fick var att det bara är medelklassen och pensionärer som är intresserade av samrådsmöten. Jag ställde en fråga till gällande om de känner till om rika sverigefinskar deltar i möten. Svaret var tydligt med ett stort leende och skratt … ”rika finnar ha ha ha…. Vad ska de rika göra här, de har inga bekymmer, inga problem, de är redan i höga positioner, de styr och reglerar och njuter av livet”. Det var 8 personer i gruppen som sa att de aldrig har stött på någon rik finne på möten. En av representanterna svarade ” om man är rik och kommer till samråd så skulle den personen aldrig uttrycka sig att han är rik eller har en bra ekonomi, det är en privat sak och det ska man respektera”.
I samrådet med Nationella minoriteter & finskt förvaltningsområde framkommer det att även där saknas ungdomar i samrådsmöten. När det gäller specifikt utifrån den socioekonomiska statusen så framgår det att det oftast är medelklassen och pensionärer som är intresserade av samrådsmöten, de rika däremot verkar vara helt frånvarande. Samrådsmötet med Nationella minoriteter & finskt förvaltningsområde visar på ett unikt sätt att lyfta fram och informera etniska grupper om vad som sker i den egna staden/kommunen. En fördel som sverigefinska
Malmöborna har är att de genom representanter från Nationella minoriteter & finskt förvaltningsområde får sina röster hörda, vilket inte alltid de andra grupperna i samhället får. Khakee (2000) menar att det krävs så kallade “advokater” för att ge även de resurssvaga grupperna möjlighet till inflytande och deltagande. Utifrån advokatplaneringen för alltså representanter de resurssvaga gruppers intressen vidare (Khakee, 2000, s. 27f). Det tydliggörs i samrådet att deltagarna tycker att de får information till sig lättare genom dessa samrådsmöten där det finns särskilda representanter som för just sverigefinska Malmöbornas talan vidare samt kommer med återkoppling till Nationella minoriteter & finskt förvaltningsområde. Dessa representanter kan ses som de advokater som förespråkas inom advokatplaneringen. Diskussionerna från samrådsmötet visar på att många tycker att språket är ett hinder där ute i samhället, vilket försvårar att ta till sig information och engagera sig i samhället i stort. Det här tyder ytterligare på att advokatplaneringen kan vara ett bra sätt för medborgardelaktighet i detta sammanhang.
Ett problem med representativitet på det här sättet kan dock vara att det kan skapa en ökad risk för att särintressen får ett stort inflytande i processen. Ytterligare en risk kan vara att vissa grupper lyfts fram mer än andra och att det leder återigen till att andra resurssvaga grupper inte kommer till tals. Ett annat problem är att etniska grupper ses som en helhet (som lika internt) och som helhet som kan representeras av en eller ett par advokater. Individer inom etniska eller andra grupper kan ju dock vara lika olika varandra! Olika ålder, kön, när man kom till Sverige, hur man ses på av andra och ser på sig själv - allt sådant kan ju skilja sig inom en grupp. Hur kan några få personer då (advokater) då representera alla inom en grupp och inte enbart vissa? Hur ska processen att utse advokater se ut och hur ska de få med sig allas tankar? Eller ska advokaterna mer advokaterna mer vara en “facilitator” eller “gränsgångare” som gör att fler olika individer ur gruppen kommer, som översätter mellan olika språk o.s.v. snarare än att de “talar” för hela gruppen. Khakee (Blücher & Graninger, 2006 s 14f) menar att representation i ett kollektivt deltagande väcker frågan hur en sådan representation bör utformas och hur
57
Sammanfattning av kapitel V
I intervjuerna från fallen Malmö stad, Helsingborg stad och Ängelholms kommuner framgår det att det ser ungefär likadant ut när det gäller vilka grupper av medborgare som är mest delaktiga eller har mest möjlighet att delta i frågor som rör den fysiska planeringen. Den medelålders svenske mannen framstår som den typiske medborgaren som är med i alla samråd och deltar även på annat sätt om möjlighet ges. Mina vinjetter visar att det inom alla dessa tre fall är framförallt småbarnsföräldrar och de yngre som inte är representerade i planeringsprocessen. Olika aktörer har olika förklaringar på detta som bland annat brist på engagemang hos många yngre åldersgrupper. Hos småbarnsföräldrar ä tidsbristen det största hindret. Vanligtvis hålls samrådsmöten på kvällstider vilket gör det svårt för småbarnsföräldrar