Val av teorier och metoder

Ett av mina intressen i studien har varit hur betydelsen av forskares nätverk för för-ståelse och hantering av deras tillvaro som forskare kan förstås ur ett livsvärldsper-spektiv. Genom att välja livsvärldsperspektivet erbjöds jag en möjlighet att närma mig enskilda forskares och doktoranders tillvaro utifrån deras upplevelser av tillvaron och sina roller. Begreppen kunskapsförråd och socialt kunskapsförråd har hjälpt mig att tolka deras utsagor om sin forskningspraktik som en individuell verklighet förbunden med en social verklighet. På grund av livsvärldens intersubjektiva dimension har det varit svårt att särskilja det individuella från det kollektiva. Som en hjälp har jag vänt mig till vetenskapssociologisk forskning om vetenskapssamhällets dynamik och nor-mer och det vårdvetenskapliga områdets utveckling och utformning. De begrepp och synsätt som livsvärldsperspektivet använder har därmed bidragit med att benämna och tolka de intervjuades upplevelser medan vetenskapssociologin har hjälpt mig att tolka forskarnas och doktorandernas upplevelser som uttryck för en specifik social värld, den vetenskapliga världen. Den här kopplingen har varit mest aktuell i analy-sen av forskargruppens sociala kunskapsförråd i avsnitt 4.3, exempelvis i relation till publicering.

I avsnitt 2.3 diskuterar jag att begreppen forskningspraktik och socialt kunskapsförråd ligger nära varandra, och under arbetets gång har jag frågat mig själv om jag behövt använda båda. Fokuset på praktiker har jag hämtat från den kommunikativt oriente-rade ansatsen med sitt intresse för hur sociala praktiker formas av människors interak-tion i olika sociala kontexter (se även Pickering, 1995:21ff.; jfr Sundin & Johannisson, 2005a:112). Det skulle ha varit möjligt att använda Wengers (1998:45ff.) syn på forsk-ningspraktik som jag uppfattar inkluderar det sociala kunskapsförrådet och därmed inte skilja dem åt begreppsmässigt. Det förefaller mig dock som att i analysen skulle en åtskillnad ändå behövas för att kunna diskutera relationen mellan handlingar och rutiner i den lilla världen och dess normer och förhållningssätt. Två olika begrepp tydliggör då en sådan diskussion.

För att benämna de sociala världar de intervjuade är verksamma inom som forskare och doktorander valde jag att använda begreppet den lilla världen som jag hämtar från Chatmans (1999) forskning. Jag tycker mig ha funnit underlag för att forskargruppen är att betrakta som en liten värld med ett socialt kunskapsförråd med en uppsätt-ning normer och förhålluppsätt-ningssätt till vad livet som forskare eller doktorand Innebär.

Samtidigt är det tydligt att den lilla världen inte är isolerad på samma sätt som de små världar Chatman undersökte (1990; 1996; 1999). Inom dessa världar var det många gånger viktigt att inte ta hänsyn till information utifrån, det vill säga det fanns normer som motverkade kontakter med andra sociala världar. Forskarna i min studie rör sig mellan den lilla världen och andra sociala världar med ett liknande eller annorlunda socialt kunskapsförråd. En stor del av forskningspraktiken är till och med inriktad på att ha samröre med andra sociala världar, till exempel genom publicering, gemen-samma forskningsprojekt och kontakter med forskningens intressenter. Det innebär att den lilla världens normer och förhållningssätt påverkas av de perspektiv forskarna och doktoranderna möter när de rör sig utanför den lilla världen.

Men även om jag anser att livsvärldsperspektivet, kompletterat med begreppet den lilla världen, är användbart erbjuder det inte någon direkt hjälp att förstå nätverken som en del av livsvärldarna. Visserligen är interaktionen mellan människor central för förståelsen av meningsskapande i livsvärlden men det har inte hjälpt mig att rela-tera inrela-teraktionens betydelser och olika delar av nätverken till varandra. En möjlighet hade varit att välja teorier från social nätverksanalys även om de är baserade på ett strukturellt intresse (se ex. Haythornthwaite, 1996). Nu lånar jag enbart vid ett tillfälle begrepp därifrån (svaga band) men förmodligen finns fler relevanta begrepp att arbeta med. Ett annat alternativ hade varit att arbeta vidare med idén om informationsho-risonter (Sonnenwald, 1999) som jag nu enbart använt som en metod för datainsam-ling. Ett socialt nätverk skulle kunna förstås som en horisont där olika personer bidrar med meningsskapande genom att olika information formas i interaktionen med dem.

I min text talar jag till exempel om att personer i nätverken befinner sig i eller nära den lilla världen eller att de ingår i vidare kontexter. Dessa spatiala termer relaterar nätverket till en geografiskt utspridd horisont. Samtidigt använder jag exempelvis

”nära” i betydelsen att befinna sig i en liknande situation eller att arbeta med liknande saker, en betydelse som jag anser vara en viktig aspekt av nätverken och som skulle behöva införlivas i informationshorisonten för att ge en flerdimensionell bild av inter-aktionens betydelse i nätverket. Schütz (1974) använder ”horisont” för att beskriva att det kring varje fenomen finns en mängd förståelser som erbjuder kopplingar till andra tolkningar. När en person rör sig i sin livsvärld förändras horisonten av betydelser kring fenomenet, det vill säga när uppmärksamheten på ett fenomen förändras, för-skjuts förståelsen också och horisonten runt fenomenet ser annorlunda ut. Det skulle kunna beskrivas som att interaktionen med olika individer ger möjlighet till olika för-ståelsehorisonter. Det borde finnas möjligheter att förena de två horisontbegreppen så att de kan bidra med en tydligare förståelse nätverkens betydelse i livsvärldarna, men det får bli en senare forskningsuppgift.

Metodmässigt har jag genom intervjuer och observationer närmat mig forsknings-praktiken och nätverken utifrån forskarnas och doktorandernas upplevelser av dessa.

Det kan, som jag gör i metodkapitlet, diskuteras i hur stor utsträckning jag verkligen utgår ifrån deras upplevelser eftersom jag direkt frågade om deras personliga nätverk utan att veta om det var ett relevant begrepp, och genom att direkt fråga om olika delar av deras arbete som jag valt ut. Idag hade jag förmodligen i större utsträckning undvikit den typen av direkta frågor och istället bett dem berätta om vad de gör på dagarna som forskare och doktorander och utvecklat det vidare. På det sättet tror jag att jag kunnat få del av en mer nyanserad bild av deras forskningspraktik. Den bild jag nu fått är fokuserad på frågor om arbetet med projektet och undersökningar och hur de intervjuade hittade sina roller. Kanske hade andra delar blivit tydligare om forskarna och doktoranderna mer fritt fått berätta om de upplevelser och erfarenheter de ansåg vara centrala och värdefulla vid tillfället för intervjuerna.

Som förberedelse för intervjuerna gjorde jag två pilotintervjuer och det antalet skulle ha kunnat utökas för att i större utsträckning prova olika typer av frågor och sätt att närma mig deras upplevelser. Men även om jag ställt mina frågor på annat sätt hade jag bara fått cirka tre timmars tillgång till respektive doktorands och forskares upp-levelser av sin livsvärld i den lilla världen. Det är en kort tid för att förstå komplexa livsvärldar. Ytterligare tid hade förmodligen vidgat och nyanserat bilden men hade ris-kerat att generera ett svåröverskådligt material, och inte minst trötta ut forskarna och doktoranderna och ta alldeles för mycket av deras tid i anspråk. Av samma anledning hade exempelvis dagböcker där forskarna och doktoranderna ombetts skriva ner olika former av möten under en viss tid, varit svårt att försvara. Ett alternativ hade varit att inkludera ytterligare en forskargrupp för att få tillgång till andra upplevelser. Även om det skulle ha inneburit samma typ av ”ytlighet” med tanke på intervjuernas omfatt-ning, skulle det ha gett möjlighet att synliggöra andra aspekter av forskningspraktiken och interaktion i sociala nätverk.

Förutom intervjuer använder jag i begränsad omfattning observationer som me-tod. Den observation jag gjorde på doktorandseminariet var värdefulla genom att ge exempel på hur forskningspraktiken såg ut i samma stund som den blev till och hur interaktionen gick till. Närvaro vid exempelvis Tycho-seminariet och vid träffar med intressenter kunde ha bidragit med ytterligare exempel på interaktionen i forskarnas och doktorandernas livsvärldar som hade varit värdefulla för min förståelse av stu-diens frågeställningar.